Idrott

Motion 1992/93:Kr273 av Ingela Mårtensson och Sigge Godin (fp)

Det arbete som uträttas av idrottsrörelsens många
ledare, främst när det gäller ungdomsfostran och friskvård,
är ovärderlig för samhället. Därför är det angeläget att
idrotten på olika sätt får stöd för sin verksamhet. Enligt vår
uppfattning är det i första hand just de ideellt arbetande
ledarnas verksamhet som ska stimuleras och underlättas.
För en tillfredsställande rekrytering av nya ungdomsledare
måste det t.ex. finnas väl fungerande anläggningar och
resurser för utbildning. Det lokala aktivitetsstödet är en bra
metod att fördela medel till ungdomsverksamheten. Det går
direkt till föreningarna och premierar god aktivitet.

Utöver bredd- och ungdomsidrotten finns det några
områden som vi anser bör prioriteras. Dit hör arbetet med
att skapa en mer jämställd idrott. Flickor och pojkar, män
och kvinnor måste ges samma möjligheter. Medvetna
satsningar från Riksidrottsförbundet räcker uppenbarligen
inte till. Stor vikt bör läggas vid det forsknings- och
utvecklingsarbete som rör folkhälsa och rekreation.
Handikappidrotten är ett annat viktigt område. För många
handikappade betyder idrottsutövandet att man blir
delaktig i den sociala gemenskapen och självförtroendet
förstärks. Handikappidrotten måste ges samma
förutsättningar som idrotten i övrigt.

Samhällets ansvar när det gäller idrotten inskränker sig
inte till att bevilja anslag till Riksidrottsförbundet. Därför
kan vi t.ex. inte acceptera läroplanskommitténs förslag att
minska tiden för ämnet ''idrott och hälsa'' i skolan. För
många elever är det den enda motion man får,
prestationsförmågan ökar i andra ämnen och lektionerna
kan lägga grunden för fortsatt aktivitet senare i livet. Ett
annat aktuellt område där samhället har ett vidare ansvar är
forskningen beträffande den s.k. orienteringsdöden. Det är
synnerligen angeläget att orsakerna kan klargöras så att
ytterligare tragedier kan undvikas. Det är bra att regeringen
snabbt ställt medel till förfogande. Det fortsatta arbetet får
inte hindras av brist på resurser.

Idrottsrörelsen erbjuder fantastiska möjligheter. Som
landets största folkrörelse når den ut till en stor del av
svenska folket med friskvård, rekreation, ungdomsfostran
och internationella kontakter. Elitidrotten skapar
förebilder och inspirationskällor och har dessutom ett stort
underhållningsvärde, ofta underskattat av dem som
föredrar andra kulturaktiviteter.

Det är förmodligen oundvikligt att det i en verksamhet
med så stor omfattning också finns problem. Men vår
omsorg om idrotten gör att vi i det följande vill fästa
uppmärksamheten också på det som kan hota en fortsatt
positiv utveckling.

Hög trovärdighet är en förutsättning för att
idrottsrörelsen ska kunna få erforderligt ekonomiskt stöd
från riksdag, landsting och kommuner. Sponsorer bedömer
inte bara de sportsliga resultaten, också från deras
utgångspunkt måste idrotten ha ett allmänt gott anseende.
Rekryteringen påverkas också av hur idrotten uppfattas --
föräldrar och lärare uppmuntrar inte barnen om
verksamheten har en negativ klang.

Därför är företeelser som doping och andra former av
fusk liksom våld på och vid sidan av idrottsarenan ett
allvarligt hot mot idrottsrörelsen. Barn- och
ungdomsidrottens tendens till alltför tidig specialisering är
ett annat problem som måste motverkas.

De stora penningsummorna i samband med t.ex.
spelarövergångar och stjärngalor utgör också ett hot mot
idrotten som folkrörelse. Sammanhållningen blir lidande
när det blir stora kontraster mellan å ena sidan ett fåtal
elitklubbar och välbetalda stjärnor och småklubbarnas
bredd- och ungdomsverksamhet å andra sidan.

Den tidigare nämnda trögheten i jämställdhetsarbetet är
ytterligare ett hot mot trovärdigheten. Inte minst när det
gäller att öka antalet kvinnliga ledare är resultatet hittills
bedrövligt.

Det pågår f.n. en mycket intressant och viktig diskussion
inom idrottsrörelsen som handlar om den framtida
inriktningen. Den berör flera av de frågor vi tagit upp och
vi har stor tilltro till idrottsrörelsens egen förmåga både att
ta till vara sina möjligheter och att lösa sina problem.

Den stora betydelse vi tillmäter idrotten är skälet till att
vi trots detta vill fästa regeringens uppmärksamhet på vissa
företeelser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den allmänna inriktningen när
det gäller stödet till idrotten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställd idrott,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsämnet i skolan,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningen när det gäller den
s.k. orienteringsdöden.1

Stockholm den 25 januari 1993

Ingela Mårtensson (fp)

Sigge Godin (fp)

1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till UbU.