Idrotten

Motion 1992/93:Kr510 av Elisabeth Persson m.fl. (v)

Idrottsrörelsen är med sina 2,5 miljoner medlemmar vår
i särklass största folkrörelse. 500 000 av dess medlemmar
har åtagit sig ideella ledaruppdrag på sin fritid. Eftersom
omkring 60 procent av alla barn och ungdomar i åldrarna 7--
20 år är med i idrottsrörelsen utgör den en viktig ingrediens
i många människors liv.

De ideella ledarnas engagemang utgör grunden för
idrottsrörelsens verksamhet. Det är viktigt att de känner att
deras arbete uppskattas och är till nytta. Ett bra
samhällsstöd till idrottsrörelsen är därför en markering som
kan stimulera ledarna till fortsatt engagemang. Värdet av
deras insatser är omöjligt att uppskatta i pengar. Vi kan
bara slå fast att det är stort.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att idrotten
ska få behålla samma stöd som föregående år -- 511 miljoner
kronor -- samt erhålla ytterligare 55 miljoner från AB
Tipstjänst. Det är första gången sedan den s.k.
Idrottsutredningen antogs av riksdagen för 22 år sedan som
anslaget till idrottsrörelsen inte ökas.

Vi är väl medvetna om den kärva ekonomiska
situationen i samhället, men vill samtidigt peka på de
uppenbara faror som ligger i att idrottsverksamhet nu hotar
att bli så dyr för den enskilde att de sämst lottade i samhället
inte har råd att delta. Allt fler undersökningar visar att detta
är fallet. Det gäller inte bara för vuxna utan i lika hög grad
för barn.

Ulf Blomdahls storstadsundersökningar visar
exempelvis att 75 procent av de pojkar i högstadiet som
läser särskild kurs och bor i villa är med i idrottsföreningar
medan bara 25 procent av de flickor som läser allmän kurs
och bor i hyreslägenhet är med.

Vänsterpartiet har tidigare i rapporten Flickor, kvinnor
och mansidrott visat att många flickor och kvinnor ur
socialgrupp tre och invandrarkvinnor helt slutar med idrott
och fysisk aktivitet efter skolåren. För unga kvinnor som
lämnar skolan för en framtid i tunga och slitsamma arbeten
är det oerhört viktigt att komma med i idrottsaktivitet och
få fysisk träning. Dessutom är medverkan i föreningslivet en
källa till gemenskap och ökat självförtroende.

Över huvud taget menar vi att satsningarna på
folkhälsofrågorna och idrottsverksamhet för kvinnor alltför
litet markeras i budgetpropositionen. Det måste vara en
stor utmaning för idrottsrörelsen att kunna erbjuda
verksamheter som i större utsträckning än nu lockar
kvinnor att delta.

Vänsterpartiet menar att riksdagen tydligt bör uttala
önskemål om insatser som kan stimulera fler kvinnor att
delta i föreningsidrotten.

Vi tror emellertid att idrottsrörelsen, som också får
kännas vid de kommunala nedskärningarna, utan nya
resurser får svårt att bredda sitt utbud och att locka nya och
kanske svårnådda grupper.

I en enkät som Riksidrottsförbundet (RF) genomfört i
landets kommuner visas att kommunerna planerar ett
sparande inom fritidsområdet på omkring 10 procent. Det
motsvarar närmare 500 miljoner kronor, alltså lika mycket
som det samlade statsstödet. Avgifterna höjs dessutom i
många kommuner och vi får se fram mot ett samhälle där
plånboken kommer att avgöra om man ska kunna få en
meningsfull fritid. Vänsterpartiet menar att ett sådant
samhälle är ett sämre samhälle och vill varna för att en
alltför stor sparnit på idrottens och kulturens område kan
slå tillbaka i form av större vårdbehov och ökad social
utslagning m.m.

En fråga som måste beaktas i detta sammanhang är
idrottens och föreningslivets socialpreventiva inverkan på
unga människor. För en ung människa med socialt dålig
prognos kan en bra kamratkrets och en meningsfull
sysselsättning vara skillnaden mellan ett normalt liv och att
dras in i gäng som ägnar sig åt kriminell verksamhet.

I ett samhälle som dagens där arbetslösheten sprider sig
och hopplösheten gror, hamnar allt fler i socialt svåra
situationer och riskerna att spåra ur blir alltmer uppenbara.

Ett av moderaternas flitigast uttalade löften till
folkrörelseföreträdarna är att de ska få tillbaka sina andelar
av spelmarknaden. En statlig utredning har lagt ett antal
förslag som pekar i den riktningen. Det är bra. Vi vill dock
peka på den stora fara som det ligger i att bli beroende av
spel och lotterier för finansieringen av ordinarie
verksamhet. Det är lika riskfyllt som att basera en stor del
av verksamheten på reklam och sponsring. Idrottsledarna
har sitt engagemang för att ta hand om andra och leda dem
i idrottsutövning. Att sälja lotter, sköta idrottsanläggningar
eller jaga reklamintäkter är inte det de helst vill göra på sin
fritid.

Det är därför viktigt att den samhällsnyttiga verksamhet
som idrottsrörelsen bedriver får sitt berättigade stöd och
uppskattning genom ett rejält samhällsstöd. Det gäller såväl
från staten som från kommunerna.

Vänsterpartiet har under flera år föreslagit riksdagen att
tillsätta en ny idrottsutredning eftersom det är mer än tjugo
år sen den tidigare gjordes. Vi lever i ett helt annat samhälle
nu än då. Vi har också i vår rapport Flickor, kvinnor och
mansidrott pekat på den könsneutrala attityd som den
utredningen visade prov på. Vi menar att idrottsrörelsen än
i dag lider av detta och vidhåller behovet av en ny utredning.

Vi noterar med intresse att RF självt beslutat se över sin
verksamhet och startat ett nytt programarbete. I detta avser
RF ta kontakt med de politiska partierna för att informera
om sin egen syn på utvecklingen och framtiden och
efterhöra partiernas uppfattning bl.a. om samhällsstödets
utformning. Det är en lovvärd ambition som visar att
idrottsrörelsen är beredd att ta det ansvar för sin
verksamhet som ankommer en stor och fri folkrörelse.

Från Vänsterpartiets sida menar vi emellertid att detta
knappast kan ersätta en statlig utredning. Som vi påpekar i
rapporten Flickor, kvinnor och mansidrott finns det i
idrottsrörelsens organisation och verksamhet drag av
traditionellt patriarkalt tänkande som man behöver hjälp
att komma ifrån. Därför menar vi att en ny statlig
idrottsutredning skulle vara till hjälp också för
idrottsrörelsen och föreslår att en sådan tillsätts.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottens sociala betydelse,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser för att stimulera
kvinnors idrottsutövande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en idrottsutredning.

Stockholm den 25 januari 1993

Elisabeth Persson (v)

Gudrun Schyman (v)

Bengt Hurtig (v)

Björn Samuelson (v)

Berith Eriksson (v)