Idrottens villkor

Motion 1991/92:Kr516 av andre vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp)

Folkpartiet liberalernas utgångspunkt är att
idrottsrörelsen ska bevara sin karaktär av folkrörelse.

Vi har stor tilltro till dess egen förmåga att ta till vara
sina möjligheter -- och att lösa sina problem.

Med vårt synsätt blir samhällets uppgift att skapa
gynnsamma förutsättningar för denna vårt lands största
folkrörelse -- inte att styra den.

Det är därför med tillfredsställelse vi noterar
budgetpropositionens uttalande att regeringen i
fortsättningen inte kommer att utse representanter i
riksidrottsstyrelsen. En sådan förändring har länge
förordats av folkpartiet liberalerna och har nu också fått
stöd av riksidrottsmötet 1991.

I det följande redovisar vi i första hand vår uppfattning
om efter vilka principer samhällets stöd till idrotten bör
utformas i ett längre perspektiv.

Idrottens stora betydelse, t.ex. inom så viktiga områden
som ungdomsfostran och friskvård, gör att vi också ger vår
syn på några företeelser inom idrotten trots att de inte bör
bli föremål för politiska beslut.

Idrottens ekonomi

Vid utformningen av skattereformen diskuterades hur
idrottsrörelsens ekonomiska förutsättningar skulle
påverkas. Även om reformens många positiva effekter
naturligtvis också kommer idrottens aktiva och ledare till
del gick det inte att undvika en del negativa konsekvenser.
På samma sätt som för enskilda människor och företag
medförde reformen förändringar också för idrottsrörelsen.

I våra ställningstaganden försökte vi så långt möjligt
undvika avsteg från den viktiga principen om större
enhetlighet i skattesystemet. I stället för nya
särbestämmelser borde idrottsrörelsen ges ett ökat stöd.
Folkpartiet liberalernas förslag var att dels kraftigt höja det
lokala aktivitetsstödet, dels att en större andel av
Tipstjänsts överskott skulle gå tillbaka till idrotten. Dessa
förslag blev också riksdagens beslut.

Det lokala aktivitetsstödet utgör en viktig stimulans för
barn- och ungdomsverksamheten inom idrotten. Enligt vår
uppfattning är det i allt väsentligt en bra metod att fördela
anslaget. Den bör därför spela en central roll också i
fortsättningen. Pengarna går direkt ut till föreningarna och
premierar god aktivitet.

Folkpartiet liberalerna har vid flera tillfällen poängterat
att beloppet från AB Tipstjänst måste bli ett renodlat bidrag
till idrottsrörelsen. Avtal på strikt kommersiella grunder
ska inte räknas in i beloppet. Detsamma gäller för sedvanlig
reklam som bolaget gör i olika idrottssammanhang för att
sprida kännedom om sin produkt. Förslaget i
budgetpropositionen innebär att detta folkpartikrav nu
tillgodoses.

När det gäller skattereformens påverkan på
idrottsrörelsen var vår målsättning att så långt möjligt
undvika byråkrati och krångel, utan att i väsentliga delar
avvika från principen om enhetlighet.

Ett viktigt resultat av folkpartiet liberalernas
ansträngningar var att ersättningar upp till ett halvt
basbelopp också i fortsättningen kom att undantas från
sociala avgifter.

Vi har tidigare uttalat att det också kan finnas skäl att
höja den undre gränsen för krav på kontrolluppgift om det
visar sig att merarbetet för föreningarna blir betydande. I
budgetpropositionen föreslås nu en höjning från 300 kronor
till 1 000 kronor.

Enligt riksskatteverkets rekommendationer kommer
hyra av idrottsanläggningar i princip att vara befriad från
moms. Vi anser att det är riktigt. Med nuvarande
utformning av rekommendationerna kan dock några
idrotter drabbas av oskäliga merkostnader. T.ex. anser RSV
att upplåtelse av speltider för bowling är en skattepliktig
tjänst. Vi tycker att det är fel och bör omprövas.

Spel och lotterier är en viktig inkomstkälla för
idrottsrörelsen. Under senare år har statens egen
spelverksamhet expanderat kraftigt, i stor utsträckning på
idrottens bekostnad.

Den pågående översynen av lotterilagstiftningen måste
enligt vår uppfattning resultera i förslag som ger
idrottsrörelsen möjlighet att väsentligt öka sin andel av
lotterimarknaden.

Ungdomsverksamheten

Närmare 70% av alla grabbar och omkring hälften av
tjejerna tillhör i dag en idrottsklubb. Det är således ett
mycket stort antal ungdomar som i klubbarna bl.a. får lära
sig att ta hänsyn till andra och rätta sig efter demokratins
spelregler. Den fysiska träningen lägger grunden till god
hälsa och man blir uppmärksammad på riskerna med
alkohol, tobak och narkotika.

Naturligtvis är det glädjande att allt fler barn och
ungdomar söker sig till idrottsföreningarna.

Men medaljen har en baksida. Det är troligt att
klubbarnas välorganiserade verksamhet är en av orsakerna
till att det spontana idrottsutövandet minskat under senare
år. Tidig specialisering och tävlingar som tas med alltför
stort allvar medverkar förmodligen till att man numera
sällan ser grabbar och tjejer som spelar boll på en vanlig
gräsäng.

Därtill kommer att barnens tillvaro över huvud taget
blivit mer organiserad än tidigare, detta som en följd av
olika förändringar i samhället.

Genom att tillgodose ungdomarnas behov av bl.a.
''tillåtna'' grönytor kan möjligheten öka för spontant
idrottande.

Det är dessutom viktigt att de yngsta får möjlighet att
''leka idrott''. Kräver man specialisering av 10--12-åringar
blir följden att många utesluts från den idrottsliga
gemenskapen. I stället måste barnen uppmuntras att pröva
olika grenar utan krav på att bli bäst. Det är en viktig
uppgift för idrottsrörelsen, men också för föräldrar och
skola, att se till att lek, öppenhet och generositet också i
fortsättningen kommer att känneteckna ungdomsidrotten.

Idrottsrörelsens omfattande ungdomsverksamhet är
möjlig tack vare de många ideellt arbetande ledarnas
insatser. Därför måste det skapas goda förutsättningar för
deras verksamhet. Det krävs bra arbetsförhållanden om
rekryteringen av nya ungdomsledare ska bli tillräcklig. Väl
fungerande anläggningar och resurser för utbildning är
viktiga inslag i samhällets stöd. Däremot tror vi inte att
lösningen är att i stor omfattning inrätta och betala nya
tjänster. Det är inte realistiskt från ekonomisk
utgångspunkt och förmodligen inte heller till gagn för
verksamheten.

Friskvård och fritidssysselsättning

Motionsidrottande betyder fysiskt och psykiskt
välbefinnande för individen. En målmedveten satsning på
denna form av friskvård hjälper också till att hejda de
stigande kostnaderna för sjukvården.

Det är en viktig uppgift för stat och kommun att
tillgodose behovet av lättillgängliga motionsanläggningar.

Förutom att idrott och motion i sig motverkar missbruk
av alkohol och tobak är idrottsrörelsen också på annat sätt
engagerad i det drogförebyggande arbetet. Det samarbete
som sker med framför allt landstingen bör utvecklas och
fördjupas.

Idrotts- och friluftsliv bedrivs inte bara inom
idrottsrörelsen. Många andra ideella organisationer har på
sitt program aktiviteter som är av lika stor betydelse för
friskvården.

Men idrotten är unik så till vida att dess stora utbud gör
det möjligt för i stort sett alla att hitta en verksamhet som
passar egna förutsättningar, behov och ambitioner.

Utbudet och stora kontaktytor gör att idrottsrörelsen
med ett bättre stöd skulle kunna ta ett ännu större socialt
ansvar. Idrottsledarnas engagemang, kunnande och
erfarenhet skulle kunna utnyttjas bättre när det gäller t.ex.
att ta hand om ungdomar med drogproblem.

Jämställd idrott

Även om kvinnors möjlighet att idrotta har förbättrats
under senare år återstår mycket innan vi får en jämställd
idrott.

Det borde vara en självklarhet att kvinnor och män,
pojkar och flickor ska ha samma möjlighet att idrotta. Men
fortfarande finns det alltså skillnader, bl.a. när det gäller
tillgången till träningslokaler och anläggningar. Idrotter
som särskilt engagerar flickor ges ofta låg prioritet t.ex.
''tjejmil'', ridning och work-out.

Många idrottsledare vittnar om hur svårt det är att
behålla flickor inom idrottsrörelsen efter 14--15-årsåldern.
Trots att ingen annan folkrörelse har så mångfasetterad
verksamhet försvinner tonårsflickorna.

Idrottsrörelsen har hög ambitionsnivå i sitt
jämställdhetsarbete. Detta måste fortsätta och särskilda
medel avsättas för åtgärder som ger kvinnliga och manliga
idrottsutövare likvärdiga villkor.

En viktig del i det arbetet är att öka antalet kvinnliga
ledare på alla nivåer, bl.a. bör deras utbildning ges förtur.

Inte minst det stora antalet deltagare vid speciella
motionsarrangemang för kvinnor visar att det finns ett
ökande intresse för idrottsutövande bland kvinnor. Det
intresset måste idrottsrörelsen ta till vara.

Handikappidrott

För de aktiva inom handikappidrotten är de psykiska
effekterna av idrottsutövandet ofta lika viktiga som de
fysiska. De handikappade blir delaktiga av den sociala
gemenskapen och får ett stärkt självförtroende.

Intresset för handikappidrott blir allt större och de
aktivas prestationer i tävlingssammanhang imponerar.
Framgångarna har också bidragit till att attityderna till
handikappade i allmänhet har förändrats till det bättre.

Handikappidrotten ska ges samma förutsättningar som
idrotten i övrigt. Det ska inte vara dyrare eller krångligare
för den handikappade att utöva sin idrott.

För att nå det målet måste tillgängligheten till olika
anläggningar förbättras samtidigt som större hänsyn måste
tas till handikappidrottens särskilda behov vid fördelning av
tränings- och tävlingstider.

Andra problem som är speciella för handikappidrotten
är de höga kostnaderna för hjälpmedel och svårigheterna
med transporter.

För en fortsatt positiv utveckling av handikappidrotten
krävs också en utökad ledarutbildning.

Invandrarnas idrott

Många invandrare har berikat svensk idrott genom att
som aktiva, tränare eller ledare lyfta fram idrottsgrenar där
vi tidigare varit mindre framgångsrika.

Idrotten betyder samtidigt mycket för invandrarna när
det gäller att komma in i det svenska samhället. Med sin
mångfald och lättillgänglighet har idrotten unika
möjligheter att överbrygga motsättningar och öka
förståelsen för invandrarnas situation.

I första hand måste idrottsrörelsen underlätta för
invandrarna att delta i de vanliga aktiviteterna, men de
måste också ges möjlighet att utöva sina speciella idrotter.

De problem som kan härledas till språk- och
kulturskillnader måste beaktas, inte minst i
ledarutbildningen.

Det är viktigt att idrottsrörelsen spelar en aktiv roll när
det gäller att motverka invandrarfientlighet.

Elitidrotten

Även om elitidrotten i många avseenden lever sitt eget
liv finns det ett klart samband mellan dess utveckling och
utvecklingen av motions- och ungdomsverksamheten.
Elitidrottarna är förebilder och inspirationskällor, och det
är påtagligt hur framgångar i en idrottsgren väcker nytt
intresse, lockar fler utövare och ger nya framgångar.

Elitidrotten har dessutom ett stort underhållningsvärde
och engagerar åskådare i alla åldersgrupper.

Samtidigt finns det inslag i elitidrotten som är
oroväckande. Några av idrotterna är i dag så intressanta för
TV och reklam att tävlingsarrangörerna kan locka med
mycket stora ersättningar och prispengar. Man kan
naturligtvis nöja sig med att konstatera att detta är ren
affärsverksamhet och ska betraktas som sådan.

Men när penningkarusellen i stjärngalorna snurrar som
fortast måste det kännas som ett direkt hån mot de
småklubbsledare som försöker skrapa ihop hundralappar
till sin ungdomsverksamhet med hjälp av pappersinsamling,
skogsplantering och bingo. Fortsätter den här utvecklingen
kan hela idrottsrörelsen skadas.

Det händer tyvärr att föreningar låter kravet på
idrottsliga framgångar gå före en sund ekonomi.
Orealistiska spelarlöner och övergångssummor gör att
klubbarna får stora ekonomiska svårigheter.

Frestelsen att bryta mot idrottens regler och krav på ''fair
play'' ökar i takt med möjligheten att tjäna pengar på sin
idrott. Dopingbruket beror förmodligen inte enbart på
strävan efter idrottsliga framgångar, också möjligheten till
ekonomiska vinster spelar in.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den framtida inriktningen på
samhällets stöd till idrottsrörelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det förhållandet att hyra av vissa
anläggningar belagts med mervärdeskatt.1

Stockholm den 27 januari 1992

Christer Eirefelt (fp)

Margitta Edgren (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

1 Yrkande 2 hänvisat till SkU