Immaterialsrättsliga aspekter på universitetsforskning

Motion 1994/95:L802 av Jan Backman och Anna Åkerhielm (m)

Under den gångna mandatperioden har regering och
riksdag fattat ett antal beslut som alla bidragit till att förbättra
innovationsklimatet i Sverige. Teknikbrostiftelserna har t.ex.
inrättats för att öka det kommersiella utbytet mellan
högskolor och näringsliv. Utbytet skall vara dubbelriktat och
på sikt höja kompetensnivån i svenskt näringsliv och öka
intresset för de kommersiella möjligheterna i vår forskning.
I det sammanhanget kommer patent och patentlagstiftning
att ha mycket viktiga funktioner att fylla. De produkter som
universitetsforskningen resulterar i har blivit allt mer
komplicerade och med ett allt högre kunskapsinnehåll.
Därmed har också frågan om vem som äger kunskapen fått
ökad aktualitet.

Patent- och registreringsverket har i en promemoria Rätten
till universitetslärares uppfinningar aktualiserat ett antal
problem i detta sammanhang. Vi vill med denna motion delta
i den diskussion som förhoppningsvis skall leda fram till de
beslut som behöver fattas.

I den svenska univeritetsforskningen är tillämpningen av
immaterialrättsskyddet, framför allt patent, för resultat av
statligt finansierad forskning ringa eller obefintligt. Detta
samtidigt som den ekonomiska betydelsen av patent anses
vara i ökande. Den låga nyttjandegraden anses kunna
medföra att forskningens påtagliga resultat i form av nya
eller förbättrade produkter, nyföretagande och ökad
sysselsättning går förlorade för landet. Det finns
uppmärksammade exempel på att resultaten i stället genom
licensiering kommit andra länder till godo.

Den fråga som nu aktualiseras är om gällande lagar och
förordningar hindrar eller befrämjar innovationsklimatet.

Ett flertal andra länder har andra lagsystem som ger
universitetet rätten till lärarnas arbetsresultat, t ex England,
Frankrike, USA och i viss mån Tyskland. I USA har detta
medfört en explosionsartad ökning av universitetens
patentering, de har 15-faldigats sedan 60-talet. I Sverige har
lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar ett utsagt
undantag för lärare vid universitet och högskolor.
Motiveringen för lärarundantaget har varit den akademiska
friheten. Den fria vetenskapliga forskningen skulle hämmas
av att forskningen inte fick bedrivas under visshet att
arbetsresultatet fritt får förfogas över av respektive forskare.
Vidare ansågs den administrativa organisationen vid
lärosätena inte lämpad att tillvarata och utnyttja de anställdas
uppfinningar. Något behov för staten att överta dessa
uppfinningar ansågs inte heller föreligga.

De faktorer som talar för att en förändring bör övervägas
är immaterialrättigheternas ökade betydelse och användning,
den tilltagande licenshandeln och de marknadsförluster som
den nuvarande situationen medför.

Vid universitet och högskolor är genom öppenheten, den
akademiska friheten, forskarutbytet med kollegor m.m. alla
forskningsresultat lättillgängliga för alla, oberoende av
nationalitet. De kan utnyttjas praktiskt taget ohämmat för
strategisk uppbyggnad av nya marknader så länge
immaterialrättens enda bidrag är att inte komma till
användning.

Inom EU har de olika ramprogrammen för forskning och
utveckling blivit mönsterbildande på detta område. Det är
EU:s uppfattning att de skyddsvärda resultat som genereras
inom deras FoU-program i görligaste mån skall bli föremål
för immaterialrättsligt skydd. Kommissionen skall se till att
kunskap som lämpar sig för spridning enligt de kontraktuella
villkoren sprids eller publiceras antingen av kommissionen
eller av dess medparter utan andra begränsningar än de som
följer av behovet att skydda immateriell eller industriell
äganderätt eller legitima kommersiella intressen.

Det är flera frågor som man måste ställa sig när man
planerar att genomföra olika åtgärder på detta område. För
det första måste frågan ställas om syftet är att bidra till
utbildningens och forskningens finansiering eller om syftet
är att genom ökad patentering och licensiering öka
sysselsättningen och behålla arbetsuppgifterna inom landet.
För det andra måste ställning tas till den grad av styrning som
anses lämplig för att uppfylla syftet. Hur mycket kan
åstadkommas på frivillig samverkansväg och hur mycket
måste göras obligatoriskt? Krävs lagändringar för att
möjliggöra något av detta?

Utfallet av de frivilliga samverkansformer mellan
forskning och näringsliv som med stor säkerhet blir resultatet
av inrättandet av teknikbrostiftelserna, de strategiska
forskningsstiftelserna och Innovationscentrum kommer att
följas med stort intresse. Det är viktigt att det finns en
beredskap för, om det visar sig nödvändigt, att komplettera
dessa effekter med de nödvändiga förändringarna i
lagstiftningen. I mars 1994 uttalade den dåvarande
regeringen att den hade för avsikt att ta initiativ till
förändringar som förstärker universitetens intresse för att
utnyttja forskarnas resultat. Detta arbete får inte avstanna.
Den tidigare omnämnda PRV-promemorian innehåller en
stor mängd uppslag som bör övervägas i detta sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de immaterialrättsliga aspekterna på
universitetsforskningen.

Stockholm den 20 januari 1995

Jan Backman (m)

Anna Åkerhielm (m)