Införande av utmaningsdebatter i riksdagen

Motion 1990/91:K318 av Ylva Johansson (v)

Riksdagen anordnar allmänpolitiska debatter vid två
tillfällen varje riksmöte. Det är en möjlighet för
riksdagsledamöterna att tala om sina ''hjärtefrågor'' utan att
vara bundna till den form som debatten kring
utskottsbetänkandena har.

Tyvärr blir det sällan de enskilda ledamöternas
''hjärtefrågor'' som får utrymme i dessa debatter. I stället
skapas lätt debatter som i allt väsentligt påminner om de
ordinarie ''utskottsrundorna'' vid ärendebehandling i
kammaren. Det massmediala intresset för riksdagens
allmänpolitiska debatter, som är mycket måttligt, begränsas
till den eller de debatter som talmanskonferensen placerat i
inledningen. Dessa ''förstarangs-debatter'' påminner i sin
tur i allt väsentligt om de särskilda debatter som riksdagen
med jämna mellanrum anordnar.

De allmänpolitiska debatterna skiljer sig alltså mycket
litet från de övriga debatterna i kammaren. Det finns därför
anledning att pröva ett alternativ till nuvarande ordning.

Med sex, och efter valet kanske sju, partier i riksdagen,
en minoritetsregering som söker stöd hos olika partier i
olika frågor och en splittrad opposition så har intresset för
debatterna mellan de enskilda partierna ökat medan
intresset för debatten mellan ''blocken'' eller mellan
regering och opposition har minskat.

Denna debatt förs nu på andra håll och inte i Sveriges
Riksdag. Partier utmanar varandra på debatt om välfärden,
om friheten, om östeuropa, om miljön etc. Men dessa
utmaningar och dessa debatter förs på andra arenor.

Jag tycker att det är synd att de former riksdagen har att
erbjuda för debatt inte ger utrymme för den typen av
''utmaningar''.

Jag föreslår att riksdagen på prov använder ett av de två
tillfällen som under ett riksmöte är avsatt för allmänpolitisk
debatt till utmaningsdebatter.

Partierna får då utmana varandra i vilka debattämnen de
vill. Det ger en möjlighet också för regeringspartiets
riksdagsledamöter att ställa ett oppositionsparti till svars för
dess politik eller för de olika oppositionspartierna att ställa
frågor till varandra.

Partierna skulle i förväg få lämna in sina utmaningar till
lämplig instans, t.ex. talmannen, som sedan i samråd med
samtliga partier gör nödvändiga prioriteringar och
fastställer debattordningen. Man skulle kunna tänka sig att
andra partier skulle få möjlighet att blanda sig i en
utmaningsdebatt mellan två partier, men då få komma in på
slutet och med kortare taletid. Den modell som används för
ej förhandsanmälda deltagare i en interpellationsdebatt
skulle kunna användas. Partierna måste naturligtvis själva
ha rätten att utse vilken ledamot som skall delta i debatten.
Men det bör även vara möjligt för en ledamot att utmana en
annan ledamot till debatt.

Jag tror att en sådan här debattordning skulle kunna
vitalisera riksdagsdebatterna och ställa riksdagen mer i
centrum av den politiska debatten. Dessutom skulle det
kunna medverka till att göra de enskilda
riksdagsledamöterna mer kända och profilerade.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar begära att talmannen på prov låter
anordna en utmaningsdebatt av den typ som beskrivits i
motionen.

Stockholm den 23 januari 1991

Ylva Johansson (v)