Infrastrukturen i nordvästra Skåne

Motion 1993/94:T201 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)

Nordvästra Skåne är en befolkningstät region med en
omfattande pendling till området och inom området.
Statistik visar en klar ökning av antalet pendlare både
mellan och till kommunerna i regionen. Sedan mitten av 80-
talet har antalet pendlare ökat med åtskilliga tusen
personer. Även inom enskilda kommuner är pendlingen
omfattande.

För ett fungerande näringsliv och för allmänhetens
transportbehov fordras ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät.

När det gäller järnvägen är västkustbanan ett viktigt
stråk, såväl nationellt som regionalt. Den sammanbinder
Västsverige och har stor betydelse för både svenskt och
norskt näringsliv, regionalt resande samt för
pendlingstrafiken. När banan är fullt utbyggd kommer den
att medge hastigheter på 250 km/h.

I utbyggnadsplanen ingår att man fram till år 2000
kommer att ha byggt ut till dubbelspår hela sträckan
Göteborg--Malmö med undantag för sträckan Ängelholm--
Helsingborg. Skälet till detta undantag sägs vara att
passagen genom centrala Helsingborg är komplicerad.
Förvisso är detta riktigt men får inte förhindra att
utbyggnaden till dubbelspår Ängelholm--söderut fullföljs i
så stor utsträckning som möjligt, liksom sträckningen över
Landskrona.

X 2000 ska sättas in på västkustbanan. Denna trafik är
fram till sekelskiftet tänkt att gå över Hässleholm. Detta är
en omväg och innebär också att ett befolkningstätt område
som nordvästra Skåne alltför länge får vänta på snabba
förbindelser med andra delar längs västkusten. Därför
måste dubbelspår byggas så snart som möjligt längs hela
västkustbanan.

Skånebanan (Kristianstad/Hässleholm--Helsingborg) är
betydelsefull både för den regionala trafiken och
internationell trafik från södra stambanan till kontinenten.
Den bör rustas upp så att en hastighet på 160 km/h medges
också på sträckan Åstorp--Helsingborg. Det krävs
dubbelspår på denna sträcka, eftersom trafikintensiteten
redan i dag är stor och kommer att öka än mer i framtiden.
Pågatågstrafiken har blivit en stor succé och mycket
godstrafik går till rangerbangården i Helsingborg.

Ett väl utbyggt vägnät i nordvästra Skåne är en av
grundförutsättningarna för regionens fortsatta positiva
utveckling. De nationella vägarna E 4 och E 6 har stor
betydelse för både personbils- och lastbilstrafiken. De
regionala och övriga vägarna i vägnätet är angelägna för den
omfattande pendling som sker i regionen.

E 4 genom Skåne kommer vid planperiodens slut att ha
motorvägsstandard. Mellan 1994 och 1996 påbörjas delen
Åstorp--Örkelljunga. Det är angeläget att utbyggnaden
Örkelljunga--norrut sker i direkt anslutning därtill.

I dag saknas en bra vägförbindelse från Mellanskåne till
Helsingborgsområdet. En sådan förbindelse skulle medföra
positiva struktureffekter enligt bl.a. Vägverket och
Länsstyrelsen i Malmöhus län. Väg 109 mellan Helsingborg
och Ekeby bör påbörjas så snart som möjligt. Även
sträckningen Ekeby--Hasslebro är angelägen för att vägen
helt ska fylla en regional funktion.

Väg 111 är en regional förbindelse mellan Helsingborg--
Höganäs och Kullahalvön. Vägen har som målstandard 13
m bredd. Detta uppfylls i dag endast på sträckan Höganäs--
Domsten. Genom tätorterna Viken och Strandbaden--
Nyhamnsläge är trafiken mycket tät. Trafikbelastningen
varierar mellan 7 000 och 11 000 fordon/dygn. I
väghållningsplanen för Skåne är väg 111 genomfart Viken
markerad som ''stor briststräcka''. Den stora miljö- och
trafiksäkerhetsbelastningen som detta stora trafikflöde
innebär gör att en utbyggnad måste ske snarast möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad
i motionen anförts angående infrastrukturen i nordvästra
Skåne.

Stockholm den 12 januari 1994

Jan Andersson (s)

Bengt Silfverstrand (s)