Infrastrukturen i Södertälje, m.m.

Motion 1990/91:T234 av Annika Åhnberg m.fl. (v, fp, c)

Satsningar på infrastrukturen i Södertälje

I Stockholms län finns en regional obalans. Allt för
mycket av expansiv utveckling äger rum i länets norra delar.
En absolut förutsättning för en bättre regional fördelning är
förbättringar i trafiknätet i länets södra delar. Ytterligare en
förbindelse över Södertälje kanal -- Saltsjöbron -- är
nödvändig.

Motorvägsbrons haveri den 13 maj 1990 visade med
skrämmande tydlighet hur sårbart trafiksystemet i
Södertälje är. Efter haveriet uppstod stora störningar i
trafiken. De 30 000 bilar som dagligen passerar
motorvägsbron tvingades in i centrala Södertälje och det
fick mycket stora negativa miljöeffekter för
kommuninnevånarna, avgasutsläppen ökade kraftigt.

Även i normala fall har centrala Södertälje en svår
trafiksituation med mycket genomfartstrafik,
bullerstörningar och avgasutsläpp. Detta beror på de
bristfälliga lösningarna av trafikproblemen. Dessutom gör
Södertäljes topografiska förhållanden med stora
nivåskillnader att miljöstörningarna från trafiken blir
särskilt allvarliga. WHO:s gränsvärden för kväveoxider
överskrids ofta under rusningstrafik.

För närvarande går miljöfarliga transporter genom
centrala Södertälje. Länsstyrelsen planerar att genomföra
ett rekommenderat vägnät för dessa transporter. Genom de
oerhört stora bristerna i Södertäljes trafiksystem innebär
dessa rekommendationer att transporter på ett par
kilometer tvingas göra omvägar på flera mil. Det är därmed
inte troligt att rekommendationerna kommer att följas.

För att lösa problemen i Södertälje krävs att ett
sammanhängande väg- och broprojekt genomförs. Denna
helhetslösning innebär att Jakobsdals trafikplats byggs ut,
att Saltsjöbron byggs samt att dessa anläggningar byggs
samman med en trafikled. I dagsläget betraktas Saltsjöbron
och sammanbindningsleden som länstrafikanläggning
medan Jakobsdals trafikplats tillhör riksvägnätet. Detta
innebär att det är olika instanser som skall besluta och olika
anslag som skall bekosta projektet. De berörda instanserna
måste samordna sina insatser. Och de måste prioritera upp
projektet. Situationen är nu ohållbar.

En av de största satsningarna i länets södra delar är
byggandet av fjärrtågsstationen Södertälje Syd. Den
kommer att öka kollektivtrafikens attraktionskraft och
avlasta vägnätet trafik, genom god tillgänglighet från
motorvägen och tillgång till långtidsparkering och
infartsparkering för pendlare. Stationen skall vara klar
1994/95. Det är en nödvändig förutsättning att också
trafikplatsen vid Syd är klar då. Vägverket måste anvisa
medel för detta i takt med andra inblandade parter, annars
kommer de positiva miljöeffekterna och vinsterna i restid
och bekvämlighet att förloras.

Södertälje ligger 80 km från Arlanda flygplats.
Beroende på trafiksvårigheterna i Stockholm är dock
restidsavståndet betydligt större än vad man kan vänta sig.
Detta problem gäller för övrigt alla resenärer söder om
Stockholm. Det är därför angeläget att den planerade
järnvägen till Arlanda flygplats snarast blir verklighet och
att den redan från början går från Södertälje.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utbyggnad av
trafiksystemet i Södertäljeregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arlandabanan.

Stockholm den 25 januari 1991

Annika Åhnberg (v)

Ylva Annerstedt (fp)

Pär Granstedt (c)