Inkallelse till värnpliktstjänstgöring

Motion 1992/93:Fö312 av Kjell Eldensjö (kds)

Försvaret har numera inte som tidigare möjlighet att låta
alla för värnplikt lämpliga män göra sådan tjänst. Många
blir frikallade, andra placeras i utbildningsreserven och
inkallas endast i extraordinära nödlägen. Bland dessa finns
en del som vill göra värnplikten. Samtidigt finns exempel på
sådana unga män som vägrar bära vapen och som döms för
detta, trots att de varit beredda att göra annan tjänst, någon
form av samhällstjänst t.ex.

Det finns också exempel på s k repgubbar som gärna
skulle göra sin repmånad på utsatt tid om inte t ex ett eget
lantbruks drift gör att tidpunkten inte alltid passar, p g a att
lantbrukets skötsel under vissa tider på året kräver speciellt
mycket. Detta innebär att vederbörande vägrar att inställa
sig. Följden blir fängelse och rättegångskostnader för
vägraren. I värsta fall kan det hela sluta med konkurs för
egenföretagaren.

Ovanstående beskrivna exempel på hur värnpliktiga
rekryter och ''repgubbar'' kan bli behandlade vid inkallelse
borde, med dagens bantade försvar och därmed möjlighet
att ändå klara rekryteringen för tjänsterna, tillhöra det
förgångna.

Egenföretagare som genom repetitionsövningen får en
trång ekonomisk situation blir säkert inte någon bra soldat
under sådana förhållanden. Vapenvägrare som sätts i
fängelse upptar i onödan fängelseplatser som behövs för
värre brottslingar.

Enligt min mening bör försvaret bli mera flexibelt i sitt
sätt att kalla till tjänst och i behandlingen av dem som av en
eller annan anledning inte vill finna sig i den gängse
värnpliktstjänsten. Regler och anvisningar bör i dessa
avseenden ses över, så att de blir mer flexibla, tidsenliga och
människotillvända.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande större flexibilitet vid
inkallelse till värnpliktstjänstgöring.

Stockholm den 25 januari 1993

Kjell Eldensjö (kds)