Inlandsbanan och tvärbanor

Motion 1988/89:T527 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T527

av Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, vpk)
Inlandsbanan och tvärbanor

Trafiken får en alltmer central roll i diskussionen om den framtida miljön.
Det är viktigt eftersom trafiken har en stor miljöpåverkan. Den mycket
starkt ökande trafiken på landsväg är oroväckande ur miljösynpunkt. Därför
bör transporter i ökad utsträckning utföras på järnväg i stället för landsväg.
Det behövs satsningar för att skapa ett modernt och effektivt järnvägsnät.

Fungerande kommunikationer för både gods- och persontransporter är
också en viktig förutsättning för en positiv regional utveckling.

Inlandsbanan och tvärbanorna är en betydelsefull del av infrastrukturen i
inlandet. Således har järnvägsnätet en stor och betydelsefull roll för en
fungerande trafikförsörjning i de norra delarna av vårt land. Basnäringarnas
transporter av t.ex. timmer, sågade trävaror och malm sker nu i betydande
utsträckning på inlandsbanan och tvärbanorna.

Från området kring inlandsbanan transporteras stora mängder timmer via
tvärbanorna, d.v.s. Arvidsjaur-Jörn, StorumanHällnäs och Forsmo-Hoting,
till sågverk och andra skogsindustrier vid kusten.

Transporten av sågade trävaror från sågverken i inlandet till övriga landet,
Norge och kontinenten är en viktig del av godstransporterna på inlandsbanan.
Sågverken kan härigenom erbjuda både säkra och direkta transporter
till kunderna. Deras möjligheter att nå ut med sina produkter på exportmarknaden
i övriga Europa skulle avsevärt försvåras om de tvingas till andra
transportvägar och -sätt.

Från Bolidens gruva i Laisvall transporteras slig på järnväg till Skelleftehamn.
Sligtransportema utgör 40 procent av allt gods på den aktuella
järnvägssträckan. Det finns nu en stor risk för att dessa transporter kommer
att överföras till landsväg, vilket beror på ökade transportkostnader och en
dåligt fungerande transportteknik. Vintertid är sligtransportema förenade
med vissa problem. Med relativt enkla åtgärder borde det, enligt vår
uppfattning, vara möjligt att finna godtagbara lösningar och därmed komma
till rätta med dessa problem.

I förhandlingar med olika företag aviserar nu SJ mycket kraftigt höjda
transportpriser för gods. Det gäller exempelvis skogsindustrins timmertransporter
där ökningen uppgår till 25-50 procent. Dessa höjningar skulle helt slå
ut all transport av timmer och annat gods på järnvägsnätet i inlandet.
Gruvföretag och skogsindustrin tvingas då av kostnadsskäl att övergå till
lastbil och transport på landsväg.

Enligt vår uppfattning är det orimligt att så tunga godstransporter som
timmer, malm och sågade trävaror skall tvingas över från järnväg till

landsväg. Detta medför ökade miljö- och trafikproblem och leder till att Mot. 1988/89
vägnätet slits ned. T527

Med den taxepolitik som SJ nu driver kommer det regionalpolitiska
utvecklingsarbetet i denna del av landet att försvåras. Detta är allvarligt med
hänsyn till de behov som finns av att skapa en positiv utveckling i inlandet.

I förordningen om avgifter för trafik på statens spåranläggningar (SFS
1988:1378) föreskrivs vilka trafikavgifter som skall betalas till banverket.

Dessa trafikavgifter består av en fast avgift samt rörliga avgifter. Spåravgift,
som är den rörliga delen av avgifterna, tas ut per kilometer för varje ton av
fordonets bruttovikt som utför transporter på järnvägsnätet. De olika
banornas typ och beskaffenhet avgör avgiftens storlek.

För inlandsbanan och tvärbanorna, som är klassade till bantyp II, gäller
väsentligt högre avgifter än för andra banor med bättre standard. För de lok
som trafikerar inlandsbanan och tvärbanorna är avgiften 1,20 öre/bruttoton
och kilometer. Avgiften på bantyp I är endast 0,47 öre.

För andra lastade godsvagnar än malmvagnar är avgiften fastställd till 0,48
öre på inlandsbanan, vilket är en mer än dubbelt så hög avgift mot på bantyp I
där avgiften är 0,20 öre.

För motorvagnståg över 10 ton/axel skiljer också avgiften mellan bantyperna.
På inlandsbanan och tvärbanoma är avgiften 0,52 öre/bruttoton och
kilometer medan den är endast 0,21 öre på andra banor.

Dessa stora skillnader ifråga om banavgifter innebär att SJ:s konkurrensförmåga
omöjliggörs när det gäller inlandsbanan och tvärbanorna. Skogsindustrins
möjligheter att använda sig av järnvägstransporter skulle upphöra.

Och det skulle drabba denna del av landet mycket hårt.

Det är olyckligt staten har högre avgifter på de banor som finns i inlandet
och övre Norrland än vad som exempelvis gäller för de stora och bättre
banorna och bandelarna. Denna omvända avgiftspolitik måste förändras
eftersom den hotar att slå ut alla järnvägstransporter i inlandet till stor skada
för industrierna, basnäringarna och miljön.

På samma sätt som gäller för socialförsäkringsavgifterna för vissa företag i
Norrbottens län bör nedsatta trafikavgifter gälla för järnvägstransporterna
på inlandsbanan och tvärbanorna. Därigenom skulle järnvägstransporterna
göras mer konkurrenskraftiga. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med konkreta förslag i detta avseende.

Det trafikpolitiska beslutet 1988 innebar att inlandsbanan fick en särskild
ställning. Den infogades inte i stom järnvägsnätet men fördes inte heller till
berörda Iänshuvudmän. Transport-, regional-, närings- och miljöpolitiska
skäl talar för att banan nu slutgiltigt ges en permanent ställning. Eftersom
inlandsbanan och tvärbanorna har en stor regionalpolitisk betydelse bör
särskilda regionalpolitiska medel anslås för en upprustning och modernisering.

En upprustning måste också avse tåg och vagnmaterial. Det är allvarligt att
SJ har tåg- och vagnar av 60-talsmodell när vi befinner oss på tröskeln till
1990-talet. Både för de transporter som skall utföras och för tågpersonalen är
det helt nödvändigt att det sker investeringar i ny teknik, nya lok,
motorvagnståg och godsvagnar.

Hemställan Mot. 1988/89

T527

Med hänvisning till vad sorn ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inlandsbanans och tvärbanornas betydelse för
den regionala utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om trafikavgifterna på inlandsbanan och tvärbanoma,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om ett
program för lägre trafikavgifter på inlandsbanan och tvärbanorna i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett regionalpolitisk!
investeringsprogram för upprustning av inlandsbanan och tvärbanorna
samt tåg- och vagnmaterial i enligt med vad som i motionen
anförts.

Stockholm den 24 januari 1989
Per-Ola Eriksson (c)

Britta Bjelle (fp)

Ulla Orring (fp)

Maggi Mikaelsson (vpk)
Karin Israelsson (c)

Börje Hörnlund (c)
Erik Holmkvist (m)
Paul Lestander (vpk)
Hans Dau (m)

14