Inlandsbanan

Motion 1990/91:T542 av Hans Dau m.fl. (m)

I riksdagens beslut om trafikpolitiken inför 90-talet
anförs ''att inlandsbanan mellan Mora och Gällivare har ett
klart samhällsintresse och att den därför bör vara kvar'' och
''pröva hur trafiken på inlandsbanan kan utvecklas i former
som främjar en ökad turisttrafik'' samt ''Exempelvis bör
lokala och regionala intressenter samt turistorganisationer
erbjudas trafikeringsrätten för persontrafiken''.

Tåg eller buss

Inlandskommunerna längs hela banan har arbetat
utifrån detta beslut och bildat en gemensam organisation
''Inlandskommunernas ekonomiska förening''. I ett senare
skede avser man att bilda ett direkt driftsbolag för
järnvägstrafiken.

Ett preliminäravtal har också träffats med Postens
diligenstrafik om trafik på banan med motorvagnar inom
den kostnad på 36 miljoner kronor som staten idag ger till
SJ för deras särunderskott. Avtalet innehåller mer trafik än
den SJ bedriver idag. Det är alltså inte dyrare för staten att
inlandsbanan trafikeras med tåg än med buss. Staten betalar
idag 57 miljoner kronor för trafiken.

Vi anser det därför självklart att de 36 miljoner, som
staten nu är beredd att överlåta på länshuvudmännen, får
disponeras av Inlandskommunernas ekonomiska förening
för att användas till att upprätthålla persontrafik på
inlandsbanan i minst samma omfattning som för
närvarande.

Underhållskostnader

Eftersom enbart persontrafik bedrivs på sträckorna
Sveg--Brunflo och Arvidsjaur--Gällivare kommer
merparten av underhållskostnaderna att finnas kvar på
inlandsbanan för godstrafikens behov. Dessa kostnader är
lika stora på godssträckorna även om man tar bort
persontrafiken. Därför minskar kostnaderna endast med 17
miljoner av de totalt 53 som av Banverket anges som den
årliga underhållskostnaden.

Inlandskommunerna har låtit en konsult (Envitrak)
undersöka möjligheterna att minska underhållskostnaderna
genom att anlita privata spårentreprenörer. Bl.a. har en
preliminär förfrågan gjorts till en av de privata
spårentreprenörerna. Resultatet visar att
banunderhållskostnaderna bör kunna sänkas med nästan 50
procent.

Enligt den trafikpolitiska propositionen kan
trafikhuvudmän efter särskild prövning av regeringen få
överta de banor man har trafikeringsrätten till. För sådana
banor föreslås statsbidrag utgå motsvarande gällande anslag
till banverket för banunderhåll.

Ett sätt att minska kostnaderna för staten är alltså att
låta inlandskommunerna överta även underhållsansvaret
för banan.

Turistled och symbol

Inlandsbanan är framför allt viktig som turistled och en
symbol för inlandets strävanden att marknadsföra sig som
ett eget turistområde. Namnet inlandsbanan har ett stort
exotiskt värde och ger förväntningar, som inlandsvägen inte
på något som helst sätt kan ersätta.

Däremot gör satsningen på inlandsbanan att fler
människor även kommer via landsvägen till inlandet. Det
finns redan idag ett ganska stort antal turistföretag som har
en betydande del av sina inkomster från
inlandsbaneturisterna.

Vi anser med anledning av vad som tidigare anförts att
huvudmannaskapet för persontrafiken bör överföras till
kommunerna längs inlandsbanan via deras samarbetsorgan
Inlandskommunernas ekonomiska förening.

Godstrafik

Om persontrafiken kan upprätthållas på bana ökar också
förutsättningarna för att godstrafiken kan fortgå i
nödvändig utsträckning.

Det är angeläget att bibehålla exportmöjligheterna för
sågade trävaror från inlandssågverken. Biobränslen fraktas
nu och kommer i framtiden att i än större utsträckning
fraktas på inlandsbanan om energipolitikens målsättning
skall kunna genomföras.

Rundvirkestransporterna ner mot kustindustrierna är
andra viktiga frakter, som skulle, om de tvingades över till
bilar, orsaka stora investeringsbehov på vägnätet.

Ett beslut om persontrafikens framtid på Inlandsbanan
måste grundas på en helhetssyn över de infrastrukturella
behoven i en utsatt region.

Alternativa trafikutövare

Menar riksdagen något med sitt beslut att öppna banan
för lokala och regionala intressenter och möjligheten att ge
dem trafikeringsrätt måste man prova det nu när det finns
intressenter, som förklarar sig beredda att ta över till samma
kostnad. Alternativet är länshuvudmännen som med all
sannolikhet lägger ner persontrafiken på inlandsbanan och
överför den till landsvägsbuss.

En sådan utveckling tar definitivt död på den speciella
dragningskraft på turister, som nu finns i detta område,
genom inlandsbanans status.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att huvudmannaskapet för
persontrafiken på inlandsbanan, med de i motionen angivna
förutsättningarna, överförs på kommunerna längs banan via
deras samarbetsorgan Inlandskommunernas ekonomiska
förening.

Stockholm den 23 januari 1991

Hans Dau (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Erik Holmkvist (m)

Margareta Gard (m)

Gullan Lindblad (m)

Carl G Nilsson (m)

Göthe Knutson (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Mona Saint Cyr (m)

Bertil Danielsson (m)

Jens Eriksson (m)

Karin Falkmer (m)

Ulf Melin (m)

Filip Fridolfsson (m)

Hans Nyhage (m)

Eva Björne (m)

Anders G Högmark (m)

Sten Svensson (m)

Stig Bertilsson (m)