Inrättande av en barnombudsman

Motion 1988/89:So637 av Gunilla André m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So637

av Gunilla André m. fl. (c)
Inrättande av en barnombudsman

I samband med mödra- och barnhälsoutredningen för några år sedan
analyserades hälsoläget bland Sveriges barn. Man fann då att de största
hälsoproblemen bestod i olycksfall, kostrelaterade sjukdomar och psykosociala
sjukdomar.

Orsaken till dessa hälsoproblem står att finna i den miljö som barnen
växer upp i. Den omgivning som inte förmår ge barnen en god fysisk,
social och psykisk utveckling. Barnläkare tvingas konstatera sina och
samhällets tillkortakommanden när det gäller att hjälpa barn, som lever
under ogynnsamma uppväxtförhållanden. Omständigheter som i sin tur
senare leder till missbruk av alkohol och narkotika bland ungdomar.

Under detta sekel har hela västvärlden generellt sett fått bättre materiella
levnadsförhållanden och därmed en förbättrad hälsa bland de äldre.
Däremot har barnfamiljernas ekonomi och barnens levnadsförhållanden
under de senaste 15 20 åren försämrats. Flera ekonomiska analyser påvisar
detta. Småbarnföräldrarna har svårt att få tiden att räcka till för sina
barn under de första viktiga levnadsåren då behovet av närhet och trygghet
är som störst.

Den största enskilda dödsorsaken bland barn över ett år utgör olycksfallen.
För att förebygga skador på våra arbetsplatser som leder till i stort
sett lika många dödsfall och läkarbesök som bland barnen finns cirka
100000 skyddsombud till en kostnad som lågt räknat uppgår till en miljard.
Motsvarande tal när det gäller barn: en handfull barnskydds- eller
barnmiljökonsulenter till en kostnad av ungefär en miljon kronor.

I förskolan och på daghemmen har barngruppernas storlek ökat, budgeten
för skolmåltiderna dragits ner. Också utanför skolan tenderar barnens
intressen att prioriteras lägre än förut. Stöd till barn som lever i social
misär, blir vanvårdade, misshandlade och sexuellt utnyttjade har försämrats.

Socialutskottets betänkande 1985/86:18 Barns rättsskydd är eftersatt
sällan prövas exempelvis ansvarsfrågan i domstol vid barnolycksfall. I
vårdnadstvister och omhändertagandeärenden tillvaratas barnens intresse
otillräckligt. De omhändertagna barnens situation är på grund av socialnämndens
knappa resurser otillräckligt beaktade. Barns rättslöshet kommer
också klart till synes vid myndigheternas handläggning av flyktingärenden.

Inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och på skolområdet
finns exempel på en fortskridande urholkning av barnkompetensen

exempelvis ersätts barnsjuksköterskor med distriktssköterskor personal
som dessutom måste använda merparten av sin arbetstid åt hemsjukvård
och äldrevård. Ytterligare ett exempel inom skolan dras specialundervisningen
ner.

Oftast är någon barnkompetens inte representerad när det rör samhällets
utveckling och beslut på lång sikt - statsplanering, miljöskydd och
hälsopolitiska ställningstaganden.

Svenska barnläkarföreningen har föreslagit inrättandet av en statlig
barnombudsman som skall ta tillvara barnens speciella behov och livsvillkor.
En barnombudsman som skall förfoga över ett kansli bestående av en
jurist, en sociolog och kanslipersonal.

I Norge har en sådan modell prövats. Efter en dryg fyraårsperiod har det
norska barnombudet behandlat 8 000 framställningar som gällt barns rättssäkerhet,
fysiska miljö, skolor, lekmöjligheter, olycksfall osv. Man arbetar
också för att vid varje formellt beslut ett särskilt kapitel med rubriken
Konsekvenser för barn skall finnas med.

Svenska barnmiljörådet har vissa liknande arbetsuppgifter, men de är
begränsade till i huvudsak olycksfallsprofylax och lekmiljö. Med andra ord
endast en liten sektor av hela det område som berör barns rättmätiga
behov av omvårdnad, skydd och trygghet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar hos regeringen begära ett förslag om inrättandet
av en barnombudsman.

Stockholm den 25 januari 1989

Gunilla André (c)

Karin Starrin (c) Marianne Andersson (c)

Mot. 1988/89
So637

9