Inrättande av en riksrevision med riksbanksliknande ställning

Motion 1999/2000:K315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

Folkpartiet liberalerna har länge talat för behovet av en starkare och mer
självständig revision. I denna motion preciserar vi ett förslag med det
syftet.

Sverige har en i internationellt perspektiv svag granskningsmakt.
Konstitutionsutskottets granskning av regeringen är starkt partipolitiserad.
Det är ovanligt att den sittande majoriteten riktar allvarligt klander mot den
regering som framgått ur samma majoritet. Riksdagens revisorer har
förhållandevis små resurser och även om mycket värdefullt arbete har utförts
går det inte heller där att bortse ifrån att den politiska majoriteten har
möjligheter att påverka arbetet. Det personellt och ekonomiskt starkaste
granskningsorganet är Riksrevisionsverket. Men verket är ett regeringens
organ och ska samtidigt fungera som effektivt stabsorgan och ha kraft och
integritet att också framföra fakta som är politiskt obekväma för sittande
regering.

För att demokratin ska fungera väl är behovet av en stark och integer
förvaltningsrevision mycket stort. Det blir också större och större genom att
verkligheten blir alltmera komplex. Starka intressen, "järntrianglar", slår ofta
vakt om rådande förhållanden. För att de förtroendevalda politikerna ska ha
en chans att genomskåda den skog av lobbyister, mäktiga intresseorganisa-
tioner med stora utredningsavdelningar och vinklade medieuppgifter som
omger deras verksamhet, behöver de en kunnig och orädd organisation av
revisorer som hela tiden söker efter fakta. Sådana fakta är ofta obekväma för
vissa. Därför är det av yttersta vikt att revisionen bedrivs med starkt stöd i
lagen och att den utvecklar en egen kultur av sanningssökande och politiskt
oberoende.

Det finns också, från riksdagsledamöternas utgångspunkt, behov av en
oberoende granskningsfunktion, som bidrar till att ge underlag för bedöm-
ningar av hur det faktiska resultatet av beslutade reformer blev. Det ägnas i
dag i riksdagens arbete för lite intresse för utvärderingar och granskningar.

Riksdagens kontrollmakt är reglerad i grundlagen. Med det svenska stats-
skickets uppbyggnad - med riksdagen som beslutar om skatter och budget
samt stiftar lagar - är det enligt vår mening naturligt att det viktigaste
kontrollorganet ligger under riksdagen. Så är det inte idag.

Vi vill inte förneka att regeringen - som enligt regeringsformen ska "styra
riket" - kan ha behov av ett stabsorgan av revisionstyp. Om regeringen
finner att ett ämbetsverk inte fungerar väl kan det finnas behov av ett
regeringens stabsorgan som analyserar orsakerna. Statskontoret är ett verk
som har uppgifter när det gäller den statliga förvaltningsutvecklingen och
biträder regeringen med underlag för omprövning, effektivisering och
styrning av statlig verksamhet. Det är också möjligt att det är lämpligast att
den mer siffermässiga delen av revisionen ligger kvar under regeringen.

En del av revisionen handlar om huruvida de statliga myndigheterna
handlat i enlighet med lagar och föreskrifter. Felaktiga myndighetsbeslut
drabbar på ett oacceptabelt sätt enskilda människor. Det illustrerar vikten av
en oberoende revision.

Riksrevisionsverket har tidigare i år konstaterat att det finns stora brister i
verkets nuvarande ställning. RRV:s oberoende är inte grundlagsreglerat.
Regeringens detaljstyrning är förhållandevis omfattande. RRV:s general-
direktör tillsätts och avsätts av regeringen. Hon eller han kommer därför i en
stark beroendeställning till regeringen. Verket kan inte granska hela den
verkställande makten och har därigenom en konstitutionellt svag ställning.

Folkpartiets slutsats av detta är att ett nytt, starkt revisionsorgan - Riks-
revisionen - för den statliga verksamheten bör inrättas. Det bör ligga under
riksdagen och tillföras resurser dels från RRV:s effektivitetsrevision, dels
från Riksdagens revisorer. Det bör ges en ställning liknande den Riksbanken
nyligen fått. Den ledande tjänstemannen, riksrevisorn, bör ha en jämförelse-
vis lång mandatperiod och väljas av riksdagen. Ett politiskt valt lednings-
organ bör finnas, men konstruktionen bör hindra att politiska hänsyn tas i den
löpande verksamheten. Initiativ till utredningar kan komma från olika håll -
styrelsen, riksdagen eller regeringen - men de utförs av tjänstemän under
ämbetsmannaansvar.

Riksrevisorn väljs av riksdagen för en bestämd period, t ex sex år med
möjlighet till förlängning med högst sex år. Detta val bör ske på liknande sätt
som val av justitieombudsman, alltså beredas av en särskild delegation,
varvid utgångspunkten ska vara att delegationen enas om ett namn.

Riksrevisionen får en stark ställning i grundlagen, och i en revisionslag ska
finnas bestämmelser om verkets uppgifter och arbete, rätt till information,
former för rapportering m.m.

Enligt vår mening bör den sittande riksdagsutredningen lägga fram ett
förslag med ovanstående innebörd. Talmanskonferensen bör i ett tilläggs-
direktiv precisera ett sådant uppdrag. Självfallet ska regeringens synpunkter
inhämtas under processen. Riksdagen bör inte motsätta sig att regeringen har
ett eget stabsorgan för förvaltningsutveckling och revisionsliknande upp-
gifter. Men det största och viktigaste statliga revisionsorganet i Sverige ska i
framtiden vara riksrevisionen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad
i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Riksdagsutredningen om
inrättande av en riksrevision med riksbanksliknande ställning.

Stockholm den 28 september 1999

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Helena Bargholtz (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Kenth Skårvik (fp)