Insatser för att öka valdeltagandet

Motion 2000/01:K388 av Sylvia Lindgren (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behov av och åtgärder för att på kort och lång sikt öka
valdeltagandet och delaktigheten i demokratin.
Motivering

I senaste riksdagsvalet sjönk valdeltagandet till 80,3%. Det
är en allvarlig signal och ett hot mot demokratin när
valdeltagande minskar. Bakom dessa siffror gömmer sig än
dystrare tendenser. I vissa valdistrikt i Stockholms kommun
sjönk valdeltagandet i kommunalvalet ner till under 40%.

Den representativa demokratin bygger på att medborgarna i allmänna val
väljer sina representanter. Den politiska processen är i själva verket mer
komplicerad än så, eftersom de politiska partierna och de valda
representanterna under mandatperioden för en dialog med väljarna och
invånarna om hur politiken ska utformas. Ur den utgångspunkten kan vi se
valet som ett slags kvitto, ett mått på förtroende för politiker och det
politiska
systemet. Valet kan också ses som ett slags kvitto på förtroendet för
demokratin som sådan.

I de områden där valdeltagandet kryper ner under 50% kan vi konstatera
att en stor del av invånarna lämnas utanför den politiska processen och
därmed utanför demokratin.

Eftersom siffrorna naturligt nog gäller röstberättigade är delen av
invånarna som röstar i val betydligt lägre. Vi riskerar närma oss den punkt där
det inte bara är accepterat utan även normalt att låta bli att rösta därför att
man uppfattar att demokrati och politik är något som angår andra och som
den enskilde inte kan eller bör göra så mycket åt.

På sikt innebär ett sjunkande valdeltagande en förtroendekris för
samhället. Att inte rösta är ett tecken på att man inte känner möjlighet till
delaktighet med mer av samhället än bara valprocessen. Det kan i grunden
handla om bristande förtroende för rättsväsendet, för skolan, för kommunen
som institution etc.

Valdeltagandet som varierar mellan olika valdistrikt är ett stort
jämlikhetsproblem.

Det skapas skevheter i den politiska representationen mellan företrädare
och medborgare. Generellt är det också de som har lägst inkomster, kortaste
utbildningen och som är i störst behov av samhällets stöd som röstar minst.
Omvänt är det de som har minst behov av kontakt med samhällets
institutioner som får starkast representation. De starka bestämmer över de
mest utsatta, trots systemets formella princip om att en kvinna eller man ger
en röst. Insatser för ökat valdeltagande måste därför sättas in och då i första
hand i de områden där valdeltagandet idag är som lägst.

Arbetet med att stärka demokratin kan delas in i två steg. Det första
handlar om att på kort sikt få upp valdeltagandet i områden och hos grupper
där det idag är katastsrofalt lågt. Utgångspunkten måste bland annat tas i det
nya Folkrörelse-Sverige som vi idag ser. Många av de grupper som har lägst
valdeltagande nås inte heller genom traditionella kampanjer. Med hjälp av de
nätverk som finns, bland annat våra invandrarorganisationer, är det möjligt att
i dialog med varje enskild grupp skapa förståelse för betydelsen av
demokratiskt engagemang i allmänhet. En bred folkbildningskampanj behövs
för att alla ska vara medvetna om vikten av att utnyttja sin rösträtt. Speciella
insatser för vissa grupper är nödvändiga. Skolans roll måste belysas. Riktade
insatser mot elevråd, ungdomsråd etc i demokratifrågor är ett måste.

Målet måste vara att markant öka valdeltagandet, inte minst bland våra
invandrare, i valet år 2002.

För oss som redan arbetar politiskt är det viktigt att från partiernas
utgångspunkt hålla en tät dialog med alla grupper, men för ett allmänt
långsiktigt stöd måste samhället bidra med arenor, mötesplatser för politisk
debatt och dialog människor emellan. All fungerande demokrati skapas från
grunden av engagerade medborgare som vill ta makten i sina egna händer.
Konkret innebär det stöd till föreningsliv och möteslokaler. Det är omöjligt att
tro att valdeltagandet kommer att öka om man samtidigt drar in stödet till bl a
samlingslokaler.

De invandrarungdomar vars fritidsgård läggs ner kommer sannolikt att
uppfatta det som att samhället inte är något de är inbjudna att delta i.
Resultatet blir att de vänder den politiska demokratin ryggen. En utveckling
som måste stoppas!

Stockholm den 4 oktober 2000

Sylvia Lindgren (s)