Insatser mot sexualbrott mot barn utomlands

Motion 2007/08:Ju210 av Jan Lindholm och Bodil Ceballos (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att anmälningsmöjligheter, t.ex. hotlines, inrättas vid samtliga svenska ambassader i världen i samarbete med svensk polis samt att dessa marknadsförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att sexualbrott mot barn som begås utomlands får ökad prioritet inom rättsväsendet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att kunskap om barnsexhandel och barnsexturism inkluderas som en obligatorisk del av polissambandsmännens utbildning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att barnsexhandelsrelaterade brott skrivs in som ett prioriterat brott i polissambandsmännens uppdragsbeskrivning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att statistik upprättas hos Brottsförebyggande rådet för sexualbrott begångna mot barn utomlands t.ex. genom en egen brottskod.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att en utredning tillsätts för att undersöka den legala problematik och konflikt som uppstår när svenska förövare släpps fria mot borgen och ett nytt svenskt pass därefter utfärdas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att fredsbevarande styrkor får kunskap om barnsexhandel som en obligatorisk del av förberedande utbildningsinsatser inför utlandsstationering.1

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att kunskap om barnsexhandel och barnsexturism inkluderas som en obligatorisk del i samtliga turismutbildningar i Sverige på gymnasienivå, eftergymnasial nivå och högskolenivå.2

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att etiskt ansvarstagande reseföretag främjas och gynnas på olika sätt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att Sverige blir medlem i Världsturismorganisationen (UNWTO) och i arbetsgruppen Task Force to Protect Children from Sexual Exploitation in Tourism.3

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att information införskaffas om svenska barnsexturister och potentiella förövare i förebyggande syfte.

1 Yrkande 7 hänvisat till FöU.

2 Yrkande 8 hänvisat till UbU.

3 Yrkande 10 hänvisat till UU.

Motivering

Enligt Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn (Stockholm, 1996) definieras barnsexturism som kommersiella sexuella övergrepp på barn i samband med resande eller vistelse utomlands. För att kunna bekämpa detta brott och lagföra vid lagöverträdelser, är Sverige till stor del beroende av information från andra länder om förekomst av barnsexturism. Tips från allmänhet som reser till olika delar av världen är också viktig. Utan tips sker inget arbete hos svensk polis. På initiativ av Ecpat har de svenska polissambandsmännen under 2007 genomgått en utbildning om barnsexhandel. I Thailand har den svenska polisen genom sin sambandsman i Bangkok inrättat en för regionen gällande anmälnings-hotline tillsammans med den svenska ambassaden i Bangkok. Dessa två framsteg bör utgöra modeller för framtida insatser. Utbildningsinsatser om barnsexhandel bör bli en permanent, återkommande fråga på polissambandsmännens utbildningar. Hotlines bör upprättas vid samtliga ambassader och konsulat i hela världen. Förslagsvis kan sistnämnda åtgärd göras som en gemensam åtgärd mellan de europeiska länderna på liknande vis som europeiska länder samhanterar t.ex. visumansökningar. Ecpat Sverige har sedan 2005 en hotline dit allmänheten kan rapportera tips om misstänkt barnsexturism. En sådan rapporteringsfunktion bör dock ligga hos polisen enligt modellen i Bangkok.

Uppskattningsvis tre miljoner barn utnyttjas och kränks varje år inom barnsexturismen i världen (Franske turistminstern Léon Bertrand, 2005). Det är efterfrågan som styr barnsexturismen. Ofta handlar det om resenärer som reser till ett ekonomiskt fattigare land i Latinamerika, Asien, Afrika eller Östeuropa. Barnsexturister utnyttjar mycket cyniskt sitt relativa maktövertag mot barnen i dessa länder. Bland barnsexturisterna finns även svenskar. Förövarna återfinns i alla åldrar och alla samhällsklasser. Inga insatser från svenskt statligt håll har gjorts för att få fram mer information om denna grupp av förövare eller hur stor del av den internationella efterfrågan som svenskar utgör. Denna information är en förutsättning för att effektivast kunna förebygga dessa brott. Förutom ovannämnda nyinrättade hotline i Bangkok, görs inget förebyggande arbete för att hindra att svenskar fortsätter att utgöra en del av den internationella barnsexturismen.

I april 2007 genomfördes för första gången en undersökning över omfattningen av svenskars inblandning i barnsexturism. Undersökningen som genomförts av Temo på uppdrag av Ecpat Sverige, ställde frågan till svenska resenärer om hur många som sett tecken på att svenskar är inblandade i barnsexturism. Resultatet visade att var 10:e svensk resenär hade kommit i kontakt med barnsexturism. Var 10:e av dem, det vill säga 1 procent totalt av samtliga deltagande i undersökningen, uppgav att man sett svenskar inblandade.

Starka kopplingar finns mellan barnsexturism och människohandel med barn för sexuella ändamål. Minderåriga förs inom eller mellan länder till destinationer med många utländska besökare/invånare. Priset en utlänning är villig att betala för ett barn är ofta högt, vilket leder till människohandel till dessa platser. Exempel på detta är Thailand med stora grupper burmesiska och kinesiska barn som utnyttjas i sexhandel på turistorter. Minderåriga från Ryssland och Ukraina återfinns i stort antal längs turistorterna vid Bulgariens Svartahavskust osv. Syftet med att föra offren till dessa orter kan även vara att dokumentera övergreppen och sedan sälja övergreppsmaterialet på Internet. På så vis finns även en klar koppling till barnpornografi. Av denna anledning är det viktigt att man ser helheten och arbetar mot barnsexhandelns alla delar.

Barnsexturism är fortfarande en icke-fråga i Sverige, såväl inom politiken som inom rättsväsendet. Exempel som väl illustrerar detta är att statistik saknas om antalet dömda i Sverige, åklagarmyndigheten saknar upparbetade kontakter och rutiner för denna typ av brott och turismutbildningarna behandlar inte frågan som en obligatorisk del av turismutbildningar. Rätten för varje svensk, oavsett brottsmisstanke, att utomlands erhålla ett nytt pass, och därmed ges flyktmöjlighet, motverkar också möjligheten att döma förövare på plats.1 I dagsläget löper svenska barnsexturister således en minimal risk att lagföras.

På internationell nivå är Världsturismorganisationen UNWTO den mest aktiva aktören i att stävja den internationella barnsexturismen. Sedan 1996 har UNWTO haft en arbetsgrupp, Task Force to Protect Children from Sexual Exploitation in Tourism, som utgörs av representanter från regeringar, mellanstatliga organ som OSSE, reseföretag, turismassociationer och andra internationella organisationer. Efter 10 års arbete har arbetsgruppen omfattande erfarenhet av framgångsrikt förebyggande arbete på området och gruppen samlar i dag den internationella spjutspetskompetensen till sina möten. Sverige har aldrig deltagit i arbetsgruppen på grund av att avgiften till Världsturismorganisationen anses för hög.

Det arbete som utförs i Sverige i dag mot barnsexturism står frivilligorganisationer och resenäringen för. Först i december 2006, tio år efter den första Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, utsågs en ansvarig minister för frågan om barnsexturism. Avsaknad av en ansvarig minister har under åren kraftigt försvårat Ecpats och resebranschens arbete, eftersom departementen enbart hänvisat till varandra. Ett exempel på detta är då Frankrikes turismminister i oktober 2005 presenterade ett förslag för sina ministerkollegor inom EU om ett gemensamt samarbete mot barnsexturism. Deltagande EU-länder ombads vid presentationen att återkomma om förslaget vid nästkommande möte i Bryssel, i december 2005. Den svenska regeringen återkom aldrig om förslaget. Anledningen var att turismminister Ulrika Messing inte ansåg att barnsexturism var en fråga under hennes mandat. Ingen annan minister tog heller ansvar. Frågan föll mellan stolarna och i början av 2007 skrinlade den franska regeringen sitt initiativ på grund av bristande respons.

I två av de fåtal fall (Ecpat känner till tre) där åtal väckts i Sverige mot en svensk som begått sexuella övergrepp mot barn i ett annat land, har det varit Ecpat respektive ett religiöst samfund som stått för resor och uppehälle för att offren skulle kunna höras av åklagare i Sverige. Vid en internationell jämförelse av lagföring på området hamnar Sverige långt efter i statistiken. Detta trots att Sverige haft lagstiftningen sedan 1962 och att många länder som har motsvarande lagstiftning instiftade den långt senare.

De svenska beskickningarna utomlands utfärdar pass till åtalade svenskar som släppts mot borgen. Det leder till att den misstänkte förövaren undkommer åtal och påföljd i landet där brottet begåtts, men även i Sverige, eftersom resurser inte tillsätts för att driva en förundersökning och denna typ av ärenden inte prioriteras. Här finns en uppenbar konflikt som bör utredas. Man bör också föreslå lösningar på detta problem. FN:s barnrättskommitté påtalade problemet vid senaste genomgången av Sveriges efterlevnad av barnkonventionen. I Concluding Observations, daterad januari 2005, säger kommittén att Sverige måste strengthen the legislation allowing the prosecution of Swedish citizens engaging in sexual exploitation of children abroad, including by prohibiting reissuing the passport of persons freed after posting bail;2

Ecpat har under flera år medverkat i att utbilda fredsbevarande styrkor om barnsexhandel. Syftet har varit att förhindra sexköp av barn och liknande brott och skandaler som en del svenska soldater och vissa andra länders styrkor varit inblandade i. Sedan hösten 2005 har dessa utbildningar uteblivit och osäkerhet råder om vem inom Försvarsmakten som ansvarar för utbildningsinsatserna. Ecpat har fört upp frågan om utbildningarna, bl.a. genom riksdagsledamöters skriftliga frågor till försvarsministern, utan någon klar förändring. Ecpat fick genomgående mycket goda omdömen i utvärderingar som gjordes av kursdeltagarna så länge utbildningsinsatserna pågick och behovet av sådana kunskapsinsatser ansågs vara stort även bland deltagarna. För att uppmärksamma denna fråga är det oerhört viktigt att kunskap om barnsexhandel förs ut i likhet med tidigare års utbildningar. I dagsläget bjuds Ecpat dock inte längre in till utbildningarna och frågorna om barnsexhandel diskuteras inte.

Turismindustrin och dess anställda är totalt sett inte tillräckligt engagerade i frågan om turismens negativa effekter i de samhällen där de är verksamma, inte heller finns ett engagemang för vad industrin kan göra för att minimera dessa effekter. På turismutbildningarna diskuteras inte barnsexturism eller varför det angår resebranschen, trots att studenterna är framtidens resebranschanställda och chefer. Ecpat har sedan organisationen bildades 1996 rest runt landet och föreläst på turismutbildningar för att belysa frågan.

Statliga bolag, myndigheter och anställda kan göra en stor skillnad för att få turismindustrin att prioritera etiska aspekter och åtgärda de negativa konsekvenser som reseindustrin har på sina destinationsorter. Exempelvis kan vid upphandling av resebyrå efterfrågas om resebyrån antagit Ecpats uppförandekod eller på annat sätt har ett aktivt arbete för att motverka barnsexturism. Man bör också utreda vilka åtgärder som är särskilt lämpliga för att stödja och uppmuntra reseföretag som prioriterar ett aktivt arbete mot barnsexturism.

För att visa att frågan är prioriterad och för att studenterna skall få en helhetssyn på turismsektorn, är det av yttersta vikt att barnsexhandel och barnsexturism ingår som en obligatorisk del av turismutbildningarna på gymnasienivå, eftergymnasial nivå och högskolenivå3. Detta är en obligatorisk del av franska turismutbildningar. Ecpat har inte fortsättningsvis kapacitet att bemöta en ständigt ökande efterfrågan på föreläsningar på aktuellt tema.

Det är dags att Sveriges regering nu tar sitt ansvar och uppfyller sina åtaganden enligt handlingsplanen från den första Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn (1996). Det är också dags att Sveriges regering tar ansvar för att alla barn skyddas lika, såsom man är ålagd enligt åtaganden i barnkonventionen.

Stockholm den 26 september 2007
Jan Lindholm (mp)	Bodil Ceballos (mp)

[1]	Detta beror på att misstänkta förövare som häktats i många länder släpps mot borgen i väntan på rättegång. De misstänkta förövarna kan då bege sig till den svenska ambassaden och omedelbart kvittera ut ett nytt pass och lämna landet.
[2]	FN:s barnrättskommittés Concluding Observations, daterad januari 2005, s. 9, punkt 44.
[3]	På högskole/universitetsnivå i Sverige fanns år 2005 turismutbildningar på följande sju lärosäten: Göteborgs universitet, högskolorna i Dalarna och Kalmar, universitetet i Karlstad, Mittuniversitetet, Lunds universitet och Södertörns högskola. Det finns dessutom nio stycken Travel Academy-utbildningar, som är certifierade två eller treåriga KY-utbildningar. TRAC drivs av Svenska Resebyråföreningen, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Europeiska, Fritidsresor, SAS, SJ, Amadeus Scandinavia och Passagerarrederiernas Förening. Läs mer på http://www.srf-travelagent.se/TRAC/index.html