Insatser på handikappområdet

Motion 1990/91:So283 av Marianne Jönsson m.fl. (c)

Klyftorna ökar

Handikappade lever inte idag på samma villkor som
andra medborgare.

Detta kommer bl a till uttryck i sämre möjligheter att
få: handikappanpassade bostäder arbete delta i
utbildning och fritidsaktiviteter utnyttja olika
kommunikationsmedel

Den av socialdemokrater och folkpartister genomförda
skatteomläggningen visar nu på en rad negativa effekter för
de svaga grupperna i samhället. Med ett urholkat
basbelopp, höjda taxor och ökade kostnader är det svårt för
handikappade att kompensera sig. Det är mot denna
bakgrund särskilt angeläget att på olika sätt öka dessa
människors delaktighet i samhället. De fördelningspolitiska
aspekterna måste särskilt betonas. Centerpartiet föreslår i
denna motion att en offensiv samhällelig satsning görs på
handikappområdet. Många förslag återfinns i mer
utvecklad form i särskilda motioner av centerpartiet.

Samhällsstruktur

Koncentrationen av samhälleliga funktioer i
kombination med storskaligheten har lett till att sambandet
mellan boende, arbete och service har brutits och medfört
ökad segregation och isolering. Detta drabbar särskilt de
människor som av olika skäl är beroende av att dagligen
leva och vistas i omedelbar närhet till sin bostad; barn,
handikappade och äldre.

I Handlingsprogram i handikappfrågor (SOU 1982:46)
uttalas att både bostäder och andra miljöer samt utemiljön
måste göras tillgängliga och användbara för personer med
funktionsnedsättningar. Inte minst de allergiska
personernas situation måste uppmärksammas.

Sedan handlingsprogrammets tillkomst har vi fått en ny
plan- och bygglag (PBL) och nya byggnadsregler som
innebär att ambitionen vad gäller handikappanpassning i
hög grad bestäms av kommunerna. Genom inte minst de
handikappades egen erfarenhet finns mycket kunskap om
hur man genom olika byggnadslösningar kan lindra
handikappet hos personer med olika
funktionsnedsättningar.

Nyuppförda byggnader och anläggningar visar dock prov
på att denna kunskap inte tas tillvara i tillräcklig
utsträckning. En handikappvänlig planering fordras liksom
kunskap om olika handikappades behov.
Samhällsplanerarna behöver en bättre utbildning i dessa
frågor. Det bör vidare slås fast att
handikapporganisationerna skall vara remissinstanser i
frågor som rör deras medlemmars situation. Dessutom
måste socialtjänsten i högre utsträckning medverka vid
planeringen för att bevaka de handikappades intressen.

Vad här anförts om de handikappades möjligheter att
påverka samhällsplaneringen bör ges regeringen till känna.

Boende

Samhällets strävan måste vara att göra boendet så lite
segregerat som möjligt. Delaktighet innebär inte endast att
få en handikappanpassad lägenhet, utan även att det ges
möjlighet att utnyttja offentliga lokaler genom att påverka
deras utformning.

Att få välja bostadsort och boendemiljö är viktiga inslag
i en valfrihet som måste gälla alla människor i samhället.
Handikappade måste i möjligaste mån kunna få bo i egen
bostad. Bostaden kräver en anpassning till den enskildes
speciella behov. Olika stödinsatser för att underlätta det
egna boendet måste därvid tillgodoses.

Behovet av kollektiva boendeformer är stort hos
handikappade. Gruppboende är ofta en lämplig
boendeform. Regler för byggande av gruppbostäder måste
vara flexibla och anpassas efter individuella behov.

Planeringen av bostadsområdena är viktig och måste ske
så att alla, inte minst handikappade människor, får
utrymme för sina aktiviteter.

Möjligheterna att kunna påverka boendemiljö,
servicegrad och när och av vem kommunens service skall
ges är idag begränsade för många med hjälpbehov. Det är
viktigt att varsamt och i samråd med brukaren utforma bra
lösningar på dessa problem.

Vad här anförts om handikappades medbestämmande
vad gäller boendet bör ges regeringens till känna.

STIL-projektet

Nya boendeformer måste skapas. Verksamhet liknande
den som bedrivs i independent-living-rörelsen (t ex STIL)
och i andra liknande projekt bör utvecklas. I dessa typer av
verksamhet ges hyresgästerna stor möjlighet att påverka
utformningen av den hjälp som önskas. Vi anser att denna
utveckling till ökat brukarinflytande är positiv. Vad här
anförts om behovet av utveckling av nya boendeformer för
handikappade bör ges regeringen till känna.

Personliga assistenter

Systemet med personliga assistenter bör enligt vår
mening utvecklas. Att själv få utse sin vårdare ökar
självständigheten och valfriheten och förbättrar för den
handikappade att kunna leva ett liv som alla andra.
Assistenterna skall kunna anställas direkt av den
handikappade eller dennes familj genom att kommunen
avgör omfattningen av hjälpinsatsen och står för kostnaden
medan den handikappade själv avgör vem som skall utföra
vården. Även anhöriga skall kunna anställas som vårdare.
Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

Utbildning

De individuella behoven måste sättas i centrum vid
planering av utbildning för handikappade. I grund- och
gymnasieskolan behövs ökade stödinsatser. Centerpartiet
motsatte sig beslutet att inrätta ett särskilt
handikappinstitut, när riksdagen behandlade propositionen
om Ansvaret för skolan. Vår mening är att frågor rörande
handikappade elevers skolgång hör hemma under
skolverket. Nu, när beslutet fattats, gäller det att tillse att
det skapas en ändamålsenlig organisation så att alla
handikappade elever får en lämplig skolmiljö och en god
skolundervisning.

Utbildningen av syo-konsulenter behöver bli mer
inriktad på handikappades behov. Lärare och cirkelledare
måste tillägna sig kunskap om de handikappades situation.
Nya metoder för undervisning och bättre utformade
läromedel/studiematerial krävs för att passa de
handikappades behov.

Studiecirkelverksamhet nyttjas i allt för liten
utsträckning av handikappade. Bristande tillgänglighet och
utformningen av statsbidragssystemet är bidragande
orsaker till detta. Utbildning för handikappade inom
studieförbund, folkhögskolor och komvux är en angelägen
verksamhet som behöver utvecklas.

Vad här anförts om utbildning för handikappade bör ges
regeringen till känna.

Specialskolor som resurscentra

Även i framtiden kommer behov att föreligga av
särskolor för barn/ungdomar med särskilt svåra
funktionshinder. Det är viktigt att dessa skolor får det
ekonomiska stöd som krävs för att erbjuda en så kvalitativt
god utbildning som möjligt. Grundprincipen bör dock vara
att förlägga handikappade barns skolgång till hemorten.
Specialskolorna behöver utvecklas till resurscentra med
utåtriktad verksamhet. Vad här anförts om specialskolornas
utveckling till resurscentra bör ges regeringen till känna.

Fritid och kultur

Tillgängligheten till olika fritids- och kulturaktiviteter är
betydelsefull för att ge handikappade en god livskvalitet.

Det allmänna fritidsutbudet bör utformas så att alla
människor kan ta del av det. En ökad samhällelig satsning
behöver göras på fritids- och kulturområdet för
handikappade.

Turistanläggningar och konferenscentra är ofta dåligt
anpassade för handikappade. De måste därför ses över för
att bättre motsvara kraven på tillgänglighet.

För handikappade innebär idrotten en fantastisk
möjlighet till både fysisk och psykisk rehabilitering.
Idrotten ger självförtroende och självrespekt.
Handikappidrotten är idag en erkänd och respekterad del
av den svenska idrottsrörelsen. Rätt till
färdtjänst/riksfärdtjänst bör utökas när det gäller
deltagande i idrotts- och fritidsaktiviteter.

Vad här anförts om åtgärder för en aktiv fritid för
handikappade bör ges regeringen till känna.

Inventering av lokaler och anläggningar

En inventering av befintliga lokaler och anläggningar
bör göras i varje kommun. Inventeringen bör ligga till grund
för upprättande av en plan som tar sikte på i vilken takt
lokalerna skall handikappanpassas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Taltidningar

En ökad satsning på textade TV-program, kassetter och
tillgång till dagstidningar för synskadade bör ske. Enligt
årets budgetproposition är det numera ett mål -- inte ett
delmål -- att ge ut 50 dagstidningar som taltidning. Målet
bör enligt vår mening vara att alla tillförsäkras en daglig
taltidning. Det bör ankomma på taltidningsnämnden att
bevilja stöd till så många taltidningar som kan rymmas inom
reservationsanslaget. Vad här anförts om taltidningar till
synskadade bör ges regeringen till känna.

Tolk till hörselskadade

Kommunikation är en förutsättning för ett aktivt
deltagande i samhällsarbete och kulturliv. Det krävs bl a att
offentliga samlingslokaler i betydligt större utsträckning
förses med utrustning för hörselskadade. Gravt
hörselskadade och döva bör vidare ha rätt till
samhällsfinansierad tolk för att kunna delta i samhällets
olika kulturaktiviteter. Detta bör ges regeringen till känna.

Arbete

Många människor med olika funktionshandikapp slås
idag ut från arbetsmarknaden. Det är handikappade som i
första hand drabbas genom det försämrade
arbetmarknadsläget, med ett ökat antal varsel och
permitteringar.

Trots stödåtgärder för att underlätta inträdet på
arbetsmarknaden är vissa handikappgrupper missgynnade.
Övergången från skola till arbetsliv måste underlättas. Det
är ofta inte fråga om några oöverstigliga hinder som måste
övervinnas för att en handikappad skall kunna fungera i ett
arbete. Den största svårigheten är ofta att komma in i
arbetslivet.

Förtidspensionering får inte vara ett alternativ till
rehabilitering. Förtidspension får enligt vår mening inte
beviljas förrän försök till rehabilitering har genomförts och
utvärderats. Alla unga handikappade och de som nyligen
blivit handikappade skall ges alternativ försörjning till
förtidspension så länge de deltar i rehabilitering.
Ersättningen som skall utgå får inte understiga pensionen.

Samhalls verksamhet bör göras mer tillgänglig för
personer med svårare handikapp.

Anpassad utbildning och anpassning av arbetsplatsen är
avgörande för möjligheterna att ge den handikappade
sysselsättning. Arbetsgivarna måste ta ett betydligt större
ansvar för arbetsmiljön och lägga ner mer resurser på att
förbättra den.

Utvecklingen inom datatekniken innebär stora
möjligheter för handikappade att i allt större utsträckning
delta i arbetslivet. Det är därför viktigt att datatekniken
även fortsättningsvis används på ett för den handikappade
utvecklande sätt.

Vad här anförts om handikappades tillgång till
arbetsmarknaden bör ges regeringen till känna.

Kommunikationer

Att kunna förflytta sig mellan olika platser kräver goda
kommunikationer. Många handikappade är direkt
beroende av särskilda insatser för att klara arbetsresor och
andra resor. Färdtjänst, servicelinjer och bilstöd är
nödvändiga komplement till de allmänna färdmedlen.

Många kollektiva färdmedel är alltjämnt utformade så
att de utestänger handikappade från möjligheter att bruka
dem. Svårigheter finns både vad gäller att komma av och
på färdmedlen samt att komma till färdmedlen. Lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik antogs 1979. Av den
framgår att den som har tillsyn över kollektivtrafiken och
den som utövar sådan trafik skall se till att trafiken anpassas
med hänsyn till handikappade.

I kommunikationsdepartementets bilaga till årets
budgetpropositionen föreslås att transportrådet ska läggas
ner. Centerpartiet ställer sig bakom en nedläggning av
Transportrådet. Som en följd av nedläggningen skall
ansvaret för handikappanpassning av den kollektiva
trafiken överföras till trafiksäkerhetsverket, banverket,
luftfartsverket och sjöfartsverket, med ett övergripande och
samordnande ansvar hos trafiksäkerhetsverket. Det lägger
ett ökat ansvar för dessa frågor på de ovan nämnda
organen.

1979 års lag om handikappanpassning av kollektivtrafik
måste hittills betecknas som ett stort misslyckande. Sverige
har halkat efter jämförbara länder på det området. De
tillgänglighetsskapande åtgärder som skulle ha genomförts
under 80-talet har inte kommit till stånd annat än i mycket
begränsad omfattning. Järnvägs- och busstrafik, som är
huvudbeståndsdelarna i den kollektiva trafiken, skiljer sig
inte nämnvärt från de förhållanden som rådde i slutet på 70-
talet, sett ur tillgänglighetssynpunkt.

Lagstiftningen på området måste ses över för att skapa
tvingande regler för trafikanordnarna att vidta
anpassningsåtgärder. All statsbidragsgivning till kollektiva
färdmedel bör vara förknippad med villkor om
tillgänglighet för handikappade.

Inom kollektivtrafiken finns en mängd förbättringar som
behöver vidtas. Hissar behöver byggas i tunnelbanor,
spärrarna till stationerna måste göras rullstolstillgängliga m
m.

Vi anser att handikappades kostnader för resor inte får
överstiga andra gruppers. Merkostnaderna bör betalas av
samhället. Detta gäller alla transportmedel.

Vad här anförts om förbättringar av kommunikationer
för handikappade bör ges regeringen till känna.

Bilstöd

De nya reglerna om bilstöd trädde i kraft den 1 oktober
1988. Enligt dessa regler skall det föreligga väsentliga
svårigheter att förflytta sig på egen hand eller anlita
allmänna kommunikationer för att komma i åtnjutande av
bilstöd. Det nya bilstödet innebär förbättringar för de
handikappade, men reglerna är ännu inte tillfyllest. Stödet
bör enligt vår mening utvidgas till att omfatta alla upp till 65
års ålder som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på
egen hand eller anlita allmänna kommunikationsmedel.

Bilstöd beviljas i dag för handikappat barn, under
förutsättning att föräldern bor tillsammans med barnet och
behöver bilen för att kunna förflytta sig tillsammans med
barnet. Fosterföräldrar kan inte få bilstöd. Vi anser att
bilstöd bör utgå till fosterföräldrar om barnet stadigvarande
vistas i familjen.

För att få bilstöd måste funktionshindret vara varaktigt
och medföra väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen
hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Dessa
bestämmelser tillämpas i dag mycket olika vid olika
försäkringskassor. Reglerna för bilstödet måste ges en
likartad tillämpning över hela landet, varför en översyn
måste göras. Denna översyn måste också innefatta i vad
mån riksdagsbeslutet om bilstöd från den 1 oktober 1988
efterlevs.

Vad här anförts om en översyn av reglerna för erhållande
av bilstöd bör ges regeringen till känna.

Riksfärdtjänst

I kommunikationsdepartementets bilaga till årets
budgetproposition ändras anslaget till riksfärdtjänst från
förslagsanslag till reservationsanslag. Samtidigt blir
anslaget oförändrat. Ingen hänsyn har tagits till de ökade
kostnader som uppkommer på grund av moms m m. Inte
heller har någon ökning av antalet resor förväntats ske,
trots att det föreligger ett stort behov av sådana resor. Det
oförändrade anslaget torde vara förbrukat långt innan
budgetårets slut.

Centerpartiet hemställer i en särskild motion om ökat
anslag till Riksfärdtjänst för budgetåret 1991/92, med 10
miljoner kronor.

Rehabilitering och vård

All rehabilitering måste utgå från den handikappades
individuella behov och förutsättningar. Den medicinska
rehabiliteringen måste sättas in så snart det akuta
sjukdomsskedet är passerat. Den ska bestå av åtgärder för
att ge den handikappade möjligheter att leva ett så bra liv
som möjligt och innefatta såväl sociala, yrkesinriktade som
medicinska insatser.

Utbildning av arbetsterapeuter m m

Utbildning av arbetsterapeuter, sjukgymnaster och
logopeder måste tillföras ökade resurser. Detta bör ges
regeringen till känna.

Resurscentra för hjärnskadade

Vården av svårt hjärnskadade är mycket eftersatt i
Sverige. Efter utländsk förebild bör någon av landets
universitetskliniker utvidgas till ett resurscenter för
rehabilitering av hjärnskadade. Ökade resurser till denna
verksamhet bör skapas inom ramen för den miljard till den
direkta sjukvården som centerpartiet kräver i en
partimotion om hälso- och sjukvård. Vad här anförts bör ges
regeringen till känna.

Handikapphjälpmedel

Tillgången till hjälpmedel bidrar i hög grad till att den
handikappade kan delta i de olika samhälleliga
aktiviteterna. Hjälpmedlen innebär en vinst såväl för den
enskilde som för samhället. Frågan om
hjälpmedelsförsörjningen är så central att den kräver en
bättre organisationsform för att fungera tillfredsställande.

Landstingens kostnader för handikapphjälpmedlen har
ökat kraftigt på senare år. Detta beror inte enbart på att
hjälpmedlen blivit dyrare utan även på att man idag
definierar hjälpmedlen på ett annat sätt. Det man för
exempelvis 10 år sedan kallade behandlingsåtgärd kallas
idag hjälpmedel. Hemsjukvården kräver en mångfald av
sådana hjälpmedel.

Vi anser att handikapphjälpmedlen bör vara
kostnadsfria och att staten skall betala dem. På så sätt skulle
man komma till rätta med den ojämlikhet som visat sig råda
mellan olika landsting och inom ett och samma landsting.
Vad här anförts om behovet av fria hjälpmedel för
handikappade bör ges regeringen till känna.

Vad gäller en förändring av huvudmannskapet för
handikapphjälpmedlen vill vi anföra följande. En
förändring av huvudmannaskapet innebär att de redan idag
oklara kompetensförhållandena beträffande
handikappverksamheten ytterligare förstärks. De stora
oklarheter som idag råder kan endast lösas genom ett
statligt ansvar. Detta bör ges regeringen till känna.

Handlingsprogram för informationsteknologi

Vi anser att det nu är hög tid för regeringen att vidta
konkreta åtgärder för att ny teknik ska bli tillgänglig för alla
dem som ser eller hör dåligt, har svårt att röra sig eller svårt
att förstå. Åtgärder måste vidtas för att utvecklingen av ny
teknik kommer nya grupper till godo.

Teknik för olika typer av handikappanpassning finns i
dag, men ofta saknas ambitionerna hos tillverkare och
säljare att utveckla denna del av tekniken. Detta trots att
en handikappanpassning inte alltid behöver innebära stora
merkostnader om den görs från början. Med en större grad
av generell anpassning minskar behoven av
speciallösningar.

Centerpartiet anser att det är ytterst värdefullt att få ett
statligt handlingsprogram om informationsteknologi och
handikapp. Detta bör ges regeringen till känna.

Sjukresor

Frågan om sjukresor är under utredning. Vi vill dock
redan nu framhålla att sjukresor bör få räknas in i
högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel.

Barn med handikapp

Att få barn med handikapp medför svåra påfrestningar
för familjen. Det är oerhört viktigt att båda föräldrarna ges
möjlighet att ta del i barnets habilitering. Det ordnas ofta
kurser och konferenser för föräldrar till barn med
funktionshinder. Inte minst är sådana kurser viktiga för
föräldrar till barn med mindre kända handikapp. Vi anser
att den tillfälliga föräldrapenningen skall utgå vid dessa
tillfällen.

Handikappade barn bor ofta kvar i föräldrahemmet
även sedan barnet fyllt 16 år. Vid denna tidpunkt upphör
rätten till tillfällig föräldrapenning. Behovet av särskild
föräldrapenning upphör dock inte. Vi anser därför att
tillfällig föräldrapenning bör utges även för hemmaboende
vuxet handikappat barn, då föräldern på grund av barnets
sjukdom måste avstå från förvärvsarbete.

Vårdbidraget ska kompensera föräldrar till
handikappade barn för merarbete, inkomstbortfall och
merkostnader till följd av barnets handikapp. Vid
merkostnader p g a barnets handikapp kan en viss viss del
beviljas skattefritt. Beräkningarna kräver mycket
administration. För att minska administrationen och
komma till rätta med de orättvisor som råder anser vi att
en översyn på området är befogad. Vad här anförts bör ges
regeringen till känna.

Handikappersättningen

Handikappersättningen ska täcka merkostnader som
handikappet förorsakar. Enligt en undersökning vid Lunds
universitet förekommer mycket skiftande bedömningar vid
de olika försäkringskassorna. Bifallsfrekvensen varierar
från 10 procent till ca 50 procent. En översyn bör göras av
tillämpningen av handikappersättningen i syfte att få till
stånd en likvärdig bedömning i hela landet. Detta bör ges
regeringen till känna.

Utvidgning av personkretsen

Alla handikappgruppers situation måste beaktas. Redan
när omsorgslagen antogs framfördes oro för att olika
grupper av handikappade skulle kunna eftersättas.
Riksdagen uttalade hösten 1989 som sin mening att det
fanns anledning att se över personkretsen i dessa
sammanhang. Ännu har ingen sådan översyn ägt rum, vilket
vi beklagar. Vad här anförts om utvidgning av
personkretsen bör ges regeringen till känna.

Handikappade i den psykiatriska vården

Det är djupt oroande att antalet vårdplatser inom den
slutna vården har minskat på ett markant sätt samtidigt som
många flyttat ut till eget boende, ofta utan någon större
tillsyn. Olika boendeformer måste snarast byggas upp i
kommunerna för de psykiskt sjuka. En ökad satsning på
dagverksamhet bör ske. Det är vidare angeläget med ett
ökat stöd till anhöriga till de psykiskt sjuka.

Människor med svåra funktionsnedsättningar inom den
psykiatriska vården är bland de mest eftersatta inom
sjukvården. Det återstår mycket att göra för att förbättra
deras boendemiljö, behandling m m. Erfarenheterna från
den psykiatriska vården har samlats i det så kallade
Borgholmsdokumentet. Dokumentet visar att många av de
som undersökts inte fått sjukgymnastik eller annan
förebyggande nödvändig behandling.

De problem som gör sig gällande är i mångt och mycket
en utbildningsfråga. Personalen måste få bättre kunskap om
dessa personers utsatthet. Etiska frågor uppkommer också;
bl a i synen på de äldre och svaga med dubbla handikapp.

Vad här anförts om förbättringar för de handikappade i
den psykiatriska vården bör ges regeringen till känna.

Forskning och utveckling

Forskning, metodutveckling och utbildning inom
handikappområdet är av mycket stor vikt för att minska
hindren. Ämnesområdets karaktär gör att forskningen
griper över många områden: medicinska, tekniska,
ekonomiska, juridiska etc. Detta medför risk för splittring
som kan göra handikappforskningen ineffektiv.

Av avgörande betydelse är att forskarna håller nära
kontakt med enskilda handikappade och deras
organisationer liksom med näringslivet. Information om
forskning och metodutveckling måste därför finnas samlad
och lättillgänglig. Vid högskolan i Borlänge pågår forskning
i nära samarbete med näringslivet och
handikapporganisationerna. Tvärvetenskapliga projekt
måste stödjas och resultaten från dessa komma de
handikappade till del.

Vad här anförts om forskning och utveckling bör ges
regeringen till känna.

Handikapporganisationernas betydelse

De handikappades egna organisationer utför ett
betydelsefullt arbete. Initiativ som tas i dessa grupper spelar
en viktig roll i arbetet att finna förbättringar för de
handikappade. Organisationerna upptäcker och formulerar
de problem som finns och pekar samtidigt på möjligheterna
till utveckling.

Handikappombudsman

Kommunerna bör uppmuntras att inrätta en funktion
som handikappombudsman. Detta krävs för att tillvarata de
handikappades rättigheter, stödja och vägleda de
handikappade och deras anhöriga samt driva den enskildes
frågor. Detta bör ges regeringen till känna.

Etik inom handikappområdet

Det finns anledning att uppmärksamma de etiska
problem som kan uppkomma i samband med den
medicintekniska utvecklingen och de handikappades
ställning. Detta gäller bl a frågor om fosterdiagnostik och
abort. En felaktig urvalsprocess kan leda till diskriminering
av framför allt de svaga och utsatta i samhället.

EG och socialpolitiken

Inom EG diskuteras nu den sociala dimensionen inom
ramen för den inre marknaden. Inför Sveriges
förhandlingar med EG är det viktigt att konsekvenserna för
svensk socialpolitik ges en mer framskjuten roll än i dag. I
den sociala akten som ligger till grund för förhandlingarna
i denna del behandlas handikappfrågorna på bara några få
rader.

Sett i ett europeiskt perspektiv har Sverige kommit
relativt långt när det gäller stödet till människor med
handikapp. I Sverige har samhället ett ansvar och de
handikappade är inte hänvisade till frivillig- och
välgörenhetsorganisationer för att klara sitt dagliga liv.
Samhällets ansvar för handikappade får inte uttunnas vid ett
närmande till EG. Ett närmande till EG får inte heller
försvaga de insatser som beslutats och delvis genomförts när
det gäller handikappanpassad kollektivtrafik.

Inom arbetsmarknadspolitiken finns olika stödsystem.
Samhall är unik med sin verksamhet för handikappade.
Dessa olika åtgärder måste finnas kvar även efter ett
närmande till EG. Vad här anförts om handikappfrågorna i
ett EG-perspektiv bör ges regeringen till känna och beaktas
vid förhandlingar med EG.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappades möjligheter att
påverka samhällsplaneringen,1 ]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappades
medbestämmande vad gäller boende,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklande av nya
boendeformer för handikappade,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av personliga
assistenter,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning för
handikappade,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på resurscentra med
utåtriktad verksamhet,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ökad satsning på fritid och
kulturverksamhet för handikappade,3]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av inventering av
befintliga lokaler och anläggningar för fritids- och
kulturverksamheter i kommunerna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om taltidningar till
synskadade,4]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tolk till hörselskadade,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappades tillgång till
arbetsmarknaden,5]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättringar av
kommunikationer,6]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
reglerna för erhållande av bilstöd,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av resurser för
utbildning av arbetsterapeuter, sjukgymnaster och
logopeder,2]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett resurscenter för gravt
hjärnskadade,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fria hjälpmedel för
handikappade,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för
handikapphjälpmedel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett statligt handlingsprogram om
informationsteknologi och handikapp,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn vad gäller
reglerna om vårdbidrag för vård av handikappade
barn,7]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
handikappersättningen i syfte att få en mer likvärdig
bedömning,7]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning av personkretsen
enligt omsorgslagen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättringar för de
handikappade i den psykiatriska vården,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning och utveckling,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en
handikappombudsman,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etik inom handikappområdet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappfrågornas betydelse i
Sveriges förhandlingar med EG.

nStockholm den 24 januari 1991

Marianne Jönsson (c)

Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Kersti Johansson (c)

1 1990/91:Bo529

2 1990/91:Ub812

3 1990/91:Kr287

4 1990/91:K814

5 1990/91:A237

6 1990/91:T232

7 1990/91:Sf298