Integration
Motion 2000/01:Sf611 av Lennart Daléus m.fl. (c)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- Fristående motion
- Tilldelat
- Socialförsäkringsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 2000-10-05
- Granskning
- 2000-10-11
- Hänvisning
- 2000-10-11
- Bordläggning
- 2000-10-11
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
1 Sammanfattning
Ett samhälle där individen får växa sig stark måste präglas av tolerans, mångfald och där skillnader och olikheter mellan människor bejakas. Alla måste få uppmuntran att utveckla sina unika egenskaper i strävan efter självförverkligande. Bejakandet av olikheter och tilltron till varje människas förmåga att själv inrätta sitt liv är grunden för ett öppet och decentraliserat samhället.
Attityder och fördomar inom arbets- och näringslivet tillsammans med en stelbent arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte har kommit in på arbetsmarknaden. Det är också den grupp som förlorade jobben först i lågkonjunkturen. Trots att vi nu är inne i en högkonjunktur och antalet arbetstillfällen blir fler är arbetslösheten fortfarande mycket hög bland personer som invandrat till Sverige. Stora invandrargrupper utgör i dag en arbetskraftsreserv och varken offentliga eller privata arbetsgivare uppfyller kraven på mångfald inom arbetslivet. Det är också uppenbart att många arbetsgivare inte ser skiftande bakgrund som en tillgång på arbetsplatsen.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden leder till fler problem än enbart svårigheter att klara sin ekonomiska situation. Det handlar om problem med språket, om passivitet och maktlöshet och känsla av utanförskap. En av de viktigaste åtgärderna för att minska skillnaderna i samhället är att öka förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Den uppenbara diskrimineringen vid rekryteringar måste åtgärdas och inte minst krävs en omfattande attityd- och opinionsförändring i samhället som helhet. Alla - individer, myndigheter, företag, opinionsbildare och andra demokratiska krafter - har ett stort ansvar att medverka i detta arbete.
Ungdomarna lever redan i det mångkulturella samhället, där de får influenser från många olika kulturer som tillsammans bidrar till utveckling. Ungdomarna skapar sin identitet genom att blanda värderingar och kulturella drag både från sin etniska grupp, från andra kulturer och från majoritetssamhället.
2 Innehållsförteckning
3 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att motverka segregationen i samhället.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper och medvetenhet i integrationsprocessen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om efterlevnad av den svenska lagstiftningen oavsett kulturella traditioner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda åtgärder för ungdomars integrationsprocess.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad delaktighet och inflytande.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera lokalt utvecklingsarbete.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brukarinflytande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snävare användning av begreppet "invandrare".
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om enhetliga identitetshandlingar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den etniska eller kulturella bakgrunden inte får påverka utfallen av rättsliga processer.1
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individualisering av och samordning och samverkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken.2
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om lagstiftning för ekonomiska utvecklingszoner.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den positiva betydelsen av den öppna förskolan.3
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det fria gymnasievalets positiva betydelse för integrationen.3
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad anpassning av undervisningen i det svenska språket.3
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre användning av bruksvärdessystemet för hyressättning.4
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stimulanser för självförvaltning i boendet. 4
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till service och lokaler till rimliga priser i bostadsområden. 4
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att personalen inom vården och omsorgen har varierande etnisk och kulturell bakgrund. 5
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till och valet av tolk inom sjukvården. 5
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om invandrade pensionärers socialbidragsberoende på grund av låg pension. 22. 1 Yrkande 10 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 11 hänvisat till AU.
3 Yrkandena 13-15 hänvisade till UbU.
4 Yrkandena 16-18 hänvisade till BoU.
5 Yrkandena 19 och 20 hänvisade till SoU.
4 Inledning
Sverige har under kort tid förvandlats från ett relativt homogent land, till ett land med mångfald av olika kulturer, religioner och etnicitet. I realiteten existerar redan det mångkulturella samhället, men det har inte vunnit legitimitet och genomslag hos hela befolkningen. Det finns många barriärer kvar att bryta innan alla människor har lika möjligheter till egen försörjning i arbete eller företagande. Den traditionella invandrarpolitiken har i flera avseenden försvårat för invandrarna att själva försörja sig och bli en del i samhället. Rådande system kan ibland ha karaktären av s.k. strukturell diskriminering. Traditioner och vissa arbetssätt kan innebära att vissa personer missgynnas på ett systematiskt sätt.
Attityder och fördomar inom arbets- och näringslivet tillsammans med en stelbent arbetsmarknadspolitik har gjort att utrikes födda inte har kommit in på arbetsmarknaden. Det är också den grupp som förlorade jobben först i lågkonjunkturen. Trots att vi nu är inne i en högkonjunktur och antalet arbetstillfällen blir fler är arbetslösheten fortfarande mycket hög bland personer som invandrat till Sverige. Stora invandrargrupper utgör i dag en arbetskraftsreserv och varken offentliga eller privata arbetsgivare uppfyller kraven på mångfald inom arbetslivet. Det är också uppenbart att man på många arbetsplatser inte ser skiftande bakgrund som en tillgång på arbetsplatsen.
Att de som bosätter sig i landet också ska acceptera och följa våra svenska lagar får det inte råda någon tvekan om. Det finns dock exempel på vissa informella svenska regelsystem, strävan att bevara traditionella strukturer eller krav om "svensk kulturell kompetens" som kan upplevas som hinder för att bli en del i det svenska samhället. I stället för att bejaka den kulturella mångfalden och se den som en tillgång i samhället så försvårar dessa "osynliga regler" integrationen mellan invandrare och svenskar. Vi måste tydliggöra och undanröja dessa hinder så att alla får möjlighet att bidra till den svenska samhällsutvecklingen.
5 Konsekvenser av en felaktig politik
Invandringspolitikens innehåll har förändrats och omformats efter dess första tillkomst 1968. Under1960- och 1970-talen förekom det främst arbetskraftsinvandring till Sverige. Människor som flyttade hit var ofta rekryterade till ett arbete och fick snabbt kontakt med det svenska samhällslivet och invandrarpolitiken anpassades till detta. Under 1980- och 1990-talen har flyktingar dominerat invandringen till Sverige medan invandrarpolitiken inte har förändrats nämnvärt. Målsättningen med politiken har varit bra men metoderna har inte alltid anpassats efter de nya förutsättningarna. Förutsättningarna att bli integrerade i samhället är självklart annorlunda vid flyktinginvandring, jämfört med arbetskraftsinvandring, eftersom migrationen skett genom tvång och många hoppas återvända till sitt hemland när så blir möjligt.
Den svenska invandrarpolitiken utformades på 1970-talet, efter de förhållande som gällde då. Nu har vi omformat politiken i två delar, nämligen till en integrationspolitik och en migrationspolitk. I flera avseenden finns dock det gamla förhållningssättet om "omhändertagande" kvar. I drygt hälften av våra kommuner är det socialtjänsten som är huvudman för flyktingmottagandet i stället för de nämnder som ansvarar för närings- eller arbetsmarknadsfrågorna. (1997). Regelverket bör vara utformat för att ge "hjälp till självhjälp" och samhället ska garantera människors lika möjligheter. Integrationspolitiken bör genomsyra all näringspolitik och invandrade svenskar är en resurs som kan bidra till tillväxten. Deras erfarenheter och kulturella kompetens är en tillgång för den lokala-, regionala- och nationella tillväxten. Detta ska ses i förhållande till att invandrade svenskar startar och driver företag i högre grad än vad infödda svenskar gör och de bidrar på så sätt till att utveckla Sverige som företagarnation.
5.1 Bakgrunden till dagens integrationspolitik
Kring mitten av 1960-talet initierades de första åtgärderna för att underlätta invandrares anpassning till livet i Sverige. I samband med att riksdagen 1968 fattade beslut om att reglera invandringen, angavs också att invandrare ska ha samma möjligheter att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen och jämlikhetsmålet skulle förverkligas genom den generella välfärdspolitiken. Enda undantaget från den generella välfärden var att de gavs möjligheter att lära sig svenska och att de fick information om det svenska samhället. Att de som invandrat och som inte tänkte återvända till sitt hemland skulle assimileras, dvs "bli svenskar" så snart som möjligt, var den allmänt rådande uppfattningen på 1960-talet. Vilket kan uppfattas vara en extrem variant av att "ta seden dit man kommer". Den politiska ambitionen var att invandrare skulle sugas upp i majoritetens sätt att leva, tala och klä sig. Invandrares kulturella seder och bruk skulle med tiden ersättas av det svenska samhällets. Assimilationstanken började emellertid att ifrågasättas och strax efter beslutet om utlänningspolitiken år 1968 tillsattes Invandrarutredningen, som fick till uppgift att kartlägga invandrares och minoriteters situation och för att underlätta deras möjligheter att anpassa sig till livet i Sverige.
År 1975 beslutade riksdagen om nya riktlinjer för invandrarpolitiken och de sammanfattades i tre huvudmål: jämlikhet, valfrihet och samverkan. Beslutet innebar ett klart avståndstagande från den tidigare assimilationspolitiken. Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle inte bara erkännas, den skulle också främjas.
Den invandrarpolitik som formades 1975 innebar att fler av de säråtgärder som införts på försök under senare hälften av 1960-talet permanentades och initiativ togs till nya åtgärder och reformer för invandrare. Hemspråksundervisning, stöd till kulturella verksamheter som bokinköp, radio- och TV-program och litterär produktion på andra språk än svenska är några exempel på de säråtgärder som skulle förverkliga invandrarpolitiken. Stora satsningar gjordes också på produktion av information till invandrare på flera olika språk och på lätt svenska, och information om invandrare till infödda svenskar.
Även om beslutet om invandrarpolitiken 1975 innebar att den generella politiken kompletterades med säråtgärder blev det också senare beslut om att invandrarpolitiken i huvudsak skulle bygga på den generella politiken. Varje myndighet och berörd organisation gavs ett ansvar för att invandrare skulle behandlas på samma sätt som befolkningen i övrigt.
5.1.1 Konsekvenser av den förda politiken
Invandrarpolitiken har i stor utsträckning riktat sig till invandrare som en homogen grupp utan hänsyn till enskilda individers olika bakgrund och förutsättningar. Detta har till stor del bidragit till att invandrarskap förknippas med "annorlundaskap". Invandrarpolitiken, tillsammans med dess särskilda administration, har på ett olyckligt sätt förstärkt "vi"-och- "dom"-känslan i samhället. Politiken har i flera fall hindrat människor att komma in på arbetsmarknaden och att ta en aktiv del i samhällsarbetet och den har i många fall motverkat sitt eget syfte och bidragit till att förstärka känslan av utanförskap hos många invandrarfamiljer.
Centerpartiet har medverkat till att den gamla invandrarpolitiken har delats upp i en migrationspolitik och en integrationspolitik. Migrationspolitiken omfattar flykting-, invandrings- och återvandringsfrågor eftersom dessa frågor spänner över ett brett fält av åtgärder, både i Sverige och utomlands. Mottagande av skyddsbehövande flyktingar och andra invandrare i Sverige är bara en del av detta. Andra åtgärder sker inom ramen för utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. Integrationspolitiken är en process som förutsätter ömsesidig öppenhet och vilja till förändring och måste grundas på alla människors lika fri- och rättigheter.
5.2 Situationen i dag
Under 1990-talet har segregationen mellan olika bostadsområden i de större städerna blivit alltmer uppenbar. Rapporter redovisar också att klyftorna ökar och arbetslösheten drabbar människor i vissa områden hårdare än andra. Ofta är det boende i de bostadsområden som byggdes på 1960-1970-talen, de s.k. miljonprogramområdena, som är hårt utsatta. I områden med en stor andel personer med extremt låg inkomst har fattigdomen ökat ytterligare, medan inkomsterna i andra delar av dessa kommuner har utjämnats under senare år. Detta innebär att klyftorna har ökat i våra storstadskommuner under senare år, medan skillnaderna i befolkningens inkomst mellan de olika regionerna varken har minskat eller ökat.
Problemen med segregation gäller inte bara storstadsområdena. Inom varje stad finns det skillnader mellan olika bostadsområden i fråga om ekonomiska förutsättningar och de boendes deltagande i den demokratiska processen. Omkring en miljon människor i Sverige lever i de 900 områden som är fattiga och utsatta.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden leder till fler problem än enbart svårigheter att klara sin ekonomiska situation. Det handlar om problem med språket, om passivitet och maktlöshet och känsla av utanförskap. En av de viktigaste åtgärderna för att minska klyftor och skillnader i samhället är att öka förutsättningarna för deltagande i arbetslivet. Diskriminering vid rekryteringar måste åtgärdas och det krävs inte minst en omfattande attityd- och opinionsförändring i samhället som helhet. Vi har alla, som individer och medmänniskor, myndigheter, företag, partipolitiskt aktiva och opinionsbildare, ett stort ansvar att medverka i detta arbete.
5.2.1 Segregationen
Segregationen mellan familjer i skilda stadsmiljöer, mellan rika och fattiga, mellan högutbildade och lågutbildade och mellan människor boende i stad och på landsbygden är ett stort samhällsproblem oavsett om den har etnisk eller kulturell grund.
Delade städer och segregerade bostadsområden är ett demokratiskt, ekonomiskt och socialt stort problem. Det är en form av diskriminering om segregation uppkommer därför att majoritetsbefolkningen valt bort människor med lägre inkomster, annan etnisk eller kulturell bakgrund och om det fått till följd att minoriteten ofrivilligt måste bosätta sig i ett visst område. Samtidigt måste vi också ha förståelse för att många invandrande svenskar söker sig till områden där det redan bor människor med samma etniska ursprung eller där de har släktingar. Ofrivillig uppdelning eller medveten utestängning av minoriteter är en grogrund för främlingsfientlighet och ska aldrig få acceptans i ett demokratiskt samhälle.
Olikheter är ofta stimulerande medan ensidighet kan vara utarmande. Segregation skapar myter, främlingskap och misstro och kan förstärka de ekonomiska och sociala problemen. Alltför ensidigt planerade stadsmiljöer förstärker ofta tendenserna till segregation. En varierad fysisk boendemiljö har stor betydelse för den sociala samvaron.
Många, men långt ifrån alla, av 1960- och 70-talets bostadsområden i storstäderna präglades av ensidiga bomiljöer. Ett flertal av dessa bostadsområden har restaurerats på senare år och fler funktioner än själva boendet har tillkommit i dessa. Människor som bor i utsatta områden riskerar att utestängas från samhällsgemenskapen och en sådan marginalisering kan Centerpartiet aldrig acceptera. Centerpartiet anser att vi istället behöver en medveten samhällsplanering där mångfald, variation och olikheter stimuleras så att vi aktivt kan motverka segregation, ensidighet, utarmning och utslagning. Funktioner som boende, småföretagsamhet, skolor, kulturaktiviteter och rekreationsmöjligheter är viktigt för att samhällsgemenskapen ska fungera.
För att motverka segregation krävs att människor är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Alla enskilda människor har ett ansvar och det krävs statliga, kommunala och lokala insatser för att klara detta. Skolan har ett ansvar som förmedlare av vad humanistiska värden innebär. Den grundläggande åtgärden för att komma till rätta med segregeringen är att på alla plan och i alla sammanhang motverka diskriminering. Vad som i motionen anförs för att motverka segregering bör ges regeringen till känna.
5.3 Valdeltagandet
Delaktigheten, medborgarnas samhällsintresse och inflytande speglas i valdeltagandet. Bland invandrade svenskar och i synnerhet bland personer som enbart har rösträtt i kommunalvalet är valdeltagandet mycket lågt.
Valdeltagandet är i sig ett mått på delaktighet i samhället. En forskargrupp vid Umeå universitet har sedan 1976 undersökt valdeltagandet bland utländska medborgare. År 1976, första året då utländska medborgare fick rösta i kommun- och landstingsvalen, var valdeltagandet 60 procent att jämföra med 90 procent för hela befolkningen. Gruppens forskning visar att valdeltagandet har sjunkit successivt, och 1998 deltog endast var tredje utländsk medborgare i kommun- och landstingsvalen. Det är en förklaring till att valdeltagandet i hela valmanskåren fallit från 90 till 82 procent under samma period. I bostadsområdet Rosengård utanför Malmö bor många invandrade svenskar och där var det endast 8 procent av de unga röstberättigade som röstade i valet 1998. Att många unga människor med invandrarbakgrund känner ett utanförskap är ett stort problem för vårt demokratiska samhälle.
Valdeltagandet följer också den sociala skalan och en förklaring till det extremt låga valdeltagandet är den socialt utsatta situationen. Invandrare som har hög inkomst och bor i välbärgade områden deltar i större utsträckning i valet än invandrare som bor i socialt utsatta områden. Undersökningen visar också att valdeltagandet är högre bland kvinnor än bland män. Lägst är valdeltagandet hos unga män under 26 år. Personvalet verkar ha haft en positiv effekt och givit kandidater med utländsk bakgrund högre placeringar än partiernas interna listplaceringar. Det visar att partiernas traditionella nomineringsprocess inte speglar befolkningssammansättningen i valkretsen.
I de valda församlingarna är utrikes födda klart underrepresenterade, och bland de invalda finns en relativt stor övervikt av nordiska invandrare. Om människor inte känner sig ha förutsättningar eller möjligheter att delta i den politiska dialogen och den demokratiska processen, leder det till vanmakt och ett utanförskap som på sikt hotar det demokratiska systemet. Segregation och maktlöshet leder dessutom till passivitet och avståndstagande och det är en förklaring till det låga valdeltagandet bland de nya svenskarna. Därför måste det politiska systemet och arbetssättet förändras så att alla samhällsmedborgare ges större möjlighet att påverka och vara delaktiga i beslutsfattandet. Centerpartiets utgångspunkt är att besluten ska fattas nära eller av dem som berörs av besluten. Decentralisering av makt innebär att fler beslut ska fattas av dem som är direkt berörda. Vi utvecklar våra förslag för en utvecklad demokrati i en särskild motion.
6 Utgångspunkter - det mångkulturella samhället
Alla människors lika värde och rättigheter är grunden för Centerpartiets politik. Individens fri- och rättigheter får endast inskränkas av andra människors lika fri- och rättigheter. Det innebär att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter i samhället och minoriteter ska skyddas i lag mot diskriminering. Integrationspolitiken är en process som förutsätter ömsesidig öppenhet och vilja till förändring och måste grundas på alla människors lika fri- och rättigheter.
Den enskilda människan är utgångspunkten för Centerpartiet. Vår människosyn bygger på respekt för individen och alla människors lika rätt oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet, politisk eller religiös övertygelse. Detta innebär att samhället också måste ge utrymme för olika religiösa eller politiska uppfattningar och kulturella skillnader inom demokratins ramar. Våra grundlagar som åsikts-, yttrande- och religionsfriheten måste värnas och samhällets verksamhet måste grundas på respekt för individens frihet. Individualismen skiljer sig från egoismen, som sätter egennyttan främst och vi når en ökad livskvalité genom det samspel vi når med andra människor i frivilliga gemenskaper.
Centerpartiet anser att alla människor måste ges likvärdiga möjligheter men också att alla ska ta sin del av ansvaret för det gemensamma och för sina nära. Det är det som också utmärker det humanistiska samhället och avgörande är att människor känner att de har kraft att förändra. Om människor däremot känner hopplöshet och har minimal möjlighet att påverka sin egen situation förtvinar samhället. Strävan i gemenskapen måste vara att människor känner sig behövda, accepterade och att de fyller en funktion i samhället. Om människor känner att de inte kan påverka sin situation och hopplöshet leder detta till intolerans. Därför måste vi ha möjligheter att utvecklas i ett växelspel med vår omgivning så att vi tillsammans motverkar intolerans. Värdegemenskaper och utbildning är viktiga delar i en humanistisk människosyn och vi måste eftersträva en dialog med dessa utgångspunkter.
Etnisk diskriminering, medveten eller omedveten, måste alltid motarbetas. I många fall handlar det om att göra människor medvetna om att det förekommer diskriminering, på samma sätt som jämställdhetsarbetet ägnat mycket kraft åt att tydliggöra diskriminering på grund av kön. Den etniska diskrimineringen kan förekomma var som helst, i olika grader, och ta sig olika uttryck. För att motverka detta krävs ett genomgripande arbete, inom alla områden och på både individ-, grupp- och samhällsnivå.
Etnisk och kulturell mångfald förutsätter ömsesidig respekt och underlättas om människor är trygga i sin närmiljö. Kulturer kan löpa parallellt och berika varandra utan att någon känner sig hotad eller utanför. Dock finns det en risk att trångsynt nationalism och konflikter mellan grupper kan utvecklas om människor inte är trygga i sin identitet och känner sig berättigade. Är man trygg i sig själv kan man tillgodogöra sig det positiva och då har man kraft att avvisa negativa, intoleranta värderingar.
För Centerpartiet är pluralism och mångfald i samhället viktigt. Tillsammans med det enskilda engagemanget kan vi skapa en dynamisk och positiv utveckling, medan homogena miljöer blir intoleranta och stillastående. Heterogena samhällen har bättre förutsättningar till kreativitet och utveckling. Många som invandrat till Sverige har samma behov av att hitta en egen kombination av kulturella identiteter som svenskar har som emigrerat från Sverige.
Majoritetens rädsla och okunskap om hur man ska hantera det nya tar sig uttryck i generaliseringar, diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Integration handlar om en process där både majoritets- och minoritetsbefolkningen tar till sig och förändras och tillsammans skapar något nytt. En ökad kunskap och medvetenhet bland majoritetsbefolkningen krävs för att det ska bli en naturlig mångfald och för att man ska se fördelarna med ett mångkulturellt arbete. Olika minoriteter behöver på motsvarande sätt ökad kunskap om varandra för att minska risken för motsättningar. Detta bör ges regeringen till känna.
6.1 Unga kvinnor och män
Ungdomar lever redan i det mångkulturella samhället med influenser från många olika kulturer som sammantaget bidrar till en positiv utveckling. De har skapat sin identitet genom att blanda värderingar och kulturella drag från sin etniska grupp, från majoritetssamhället och från andra kulturer. Integration är för de flesta något självklart som inte står i motsats till att värna minoriteternas rättigheter. Denna utveckling är positiv även om vi måste vara medvetna om att den kan skapa problem inom familjen mellan olika generationer, då exempelvis föräldrar med invandrarbakgrund möter nya mönster och kulturer hos sina barn. Följden kan bli konflikt om deras egna värderingar och traditioner som levt kvar sedan man lämnade sitt hemland.
Invandrarungdomar är ingen homogen grupp och därför är indelningen "svennar" och invandrarungdom inte relevant. Kulturskillnaderna är minst lika stora mellan invandrarungdomar från olika länder som det är mellan deras olika länder och Sverige.
I Sverige råder våra demokratiskt stiftade lagar och vi får aldrig acceptera att lagarna överskrids av olika kulturella traditioner. I våra lagar är barnaga förbjudet och ingen kan tvingas att sluta skolan i förtid, att ingå äktenskap utan samtycke, att utsättas för könsstympning. Samhället får inte acceptera kränkande och olagliga handlingar oavsett om det hänvisas till kultur eller ej. Detta bör ges regeringen till känna.
Ungdomar med invandrarbakgrund är mindre engagerade i föreningslivet än infödda svenska ungdomar, och flickor med invandrarbakgrund är minst engagerade. För att nå fler ungdomar, både pojkar och flickor, måste föreningarna se över sina traditionella verksamheter och bli mera öppna. Kultur- och idrottsverksamhet är viktiga brobyggare i ett mångkulturellt samhället. Därför är det glädjande att många idrottsföreningar idag har en medveten mångkulturell rekrytering bland alla åldrar. De positiva erfarenheter som olika idrottsföreningar vunnit bör tjäna som förebild inom andra områden. Totalt sett råder det ännu olika villkor i samhällets stöd för pojk- och flickidrotter, och även inom olika idrottsklubbar och lag, vilket också måste uppmärksammas och förändras. Vi kan konstatera att etnisk verksamhet i vid mening engagerar alltfler ungdomar, där musikgrupper, danskurser och filmklubbar är några sammanhang där den kulturella mångfalden bekräftats på ett självklart sätt och berikar kulturlivet i både stora och små orter. Kulturen alstrar kraft, självtillit och kreativ gemenskap. Ett aktivt föreningsliv och tillgång till musikskolor, träningslokaler och möjligheter att framträda inför publik är viktigt för kommunerna att värna och uppmuntra.
För att förbättra situationen för unga tjejer och killar behövs extra åtgärder för mera internationella studier i skolan, främjande av aktiv tvåspråkighet i skolan och en kvalitetsutbildning i invandrartäta områden. Det behövs också fler fritidsledare/lärare med en mångkulturell kompetens. För att ytterligare stimulera föreningslivet bör de statliga bidragen till invandrarungdomsorganisationer behållas. Ungdomsmottagningarnas arbete med sex- och samlevnadsfrågor är betydelsefullt. De bör ha tvärvetenskaplig och mångkulturell kompetens så att ungdomar med olika bakgrund kan känna ett förtroende för ungdomsmottagningarnas verksamhet. Vad som ovan anförs om särskilda åtgärder för att främja ungdomars integration i det svenska samhället bör ges regeringen till känna.
7 Delaktighet och inflytande
Ett demokratiskt samhällssystem garanterar inte att alla engagerar sig politiskt. Däremot ska det demokratiska systemet garantera allas möjlighet att delta i samhällsarbetet. Vår parlamentarism och representativa demokrati har som grund att all makt utgår från folket. Detta innebär att folket också måste ha möjlighet att ta del av samhällsinformation och kunna ge uttryck för sina åsikter. Den representativa demokratin ska kanalisera medborgarnas medverkan i beslutsprocessen. De som är förtroendevalda har ett ansvar att se till helheten och allmänintresset och stimulera till dialog om olika samhällsfrågor. Eftersom all makt utgår från folket så ska de beslutande nivåerna i samhället spegla och representera hela landets befolkning.
Lika möjlighet till information är en förutsättning för att vara delaktig i det demokratiska samhällsarbetet. Många av dem som flyttat till Sverige har inte samma möjligheter och förutsättningar att medverka i samhällsarbetet eftersom det tar tid att lära sig språket och att finna de formella och informella vägarna att vara med i detta arbete. De politiska nivåerna och de politiska partierna har tillsammans ett ansvar för att engagera inflyttade svenskar i det demokratiska samhällsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
7.1 Medverkan i den demokratiska processen
Inflyttade svenskar har mindre inflytande i samhället än personer som är födda i Sverige. Andra generationen invandrare har också mindre möjligheter att påverka och att vara verksamma inom våra politiska system och demokratiska processer. De har också mindre möjligheter att vara verksamma inom opinionsbildande yrken som till exempel inom medierna, eller att arbeta inom polisen, militären osv. För att nå full jämlikhet i detta avseende så återstår det mycket omfattande arbete. Varje verksamhet måste se över och ifrågasätta sina speciella kulturer och attityder som hindrar människor med invandrarbakgrund att vara verksamma hos dem.
Inom de politiska partierna och i de beslutande församlingarna är detta synnerligen viktigt. Det handlar om att ge samma demokratiska möjligheter för alla grupper och därför måste vi på ett helt annat sätt, än vad som sker idag, rekrytera personer till nämnder, styrelser, nämndemannakåren i tingsrätterna m.m. Detta är angeläget för att nå demokratiska krav på representativitet hos företrädare men också för att fler ska ha förebilder att identifiera sig med och inspireras av. Vi måste också bejaka den kompetens vi tillför när rekryteringen breddas. Det naturliga arbetssättet är mainstreaming, således ska inte integrationspolitiken diskuteras isolerat, utan den ska finnas med som ett levande perspektiv inom alla politiska områden på samma sätt som vi arbetar med jämställdhet mellan kvinnor och män.
7.1.1 Vidgad rösträtt
Centerpartiet anser att rösträttsreglerna ska vara desamma för icke EU- medborgare som för EU-medborgare. EU-inträdet innebar att Sveriges fick ändra rösträttsreglerna för EU-medborgare. Rätt att delta i kommunal- och landstingsvalen har personer som är medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) samt medborgare i Island eller Norge och som fyller 18 år senast på valdagen och är folkbokförd i landet. Icke EU-medborgare eller medborgare i Norge och Island har rätt att rösta om de fyller 18 år senast på valdagen och har varit folkbokförda i landet tre år i följd före valdagen. Vi anser att reglerna ska vara lika, oberoende av om man är EU-medborgare eller ej, och därför vill vi att kravet ska vara att man är folkbokförd i Sverige. Centerpartiet presenterade detta förslag för ett år sedan och frågan är ännu ej behandlad av riksdagen. Förslaget är under beredning i en utredning. Därför avstår vi för att återupprepa vårt krav.
7.2 Att utveckla den lokala kraften
Centerpartiet anser att den etniska och kulturella mångfalden ska tas som utgångspunkt för politikens utformning och genomförande på alla samhällsområden och nivåer. Varje individ ska behandlas med utgångspunkt från sin egen person, och påtvingade särlösningar för hela grupper på grund av att man har ett annat ursprung än det traditionellt svenska bör undvikas. Däremot är det viktigt att främja självstyre, frivillig samverkan och kulturell autonomi för minoriteter. Kommunernas geografiska gränser eller administrativa gränser får inte hindra enskilda att utkräva sina rättigheter. Det behövs samtidigt en medvetenhet om att förutsättningarna är olika beroende exempelvis på utbildningsnivåer, språkkunskaper och på hur lång tid man varit i Sverige.
Vårt mänskliga beteende gör att vi söker oss till andra människor med liknande bakgrund. Kulturell och etnisk uppdelning kan vara påtvingad men också självvald och medveten, vilket är positivt och ska respekteras. Om uppdelningen orsakas av diskriminering, som dessutom förstärks av socioekonomiska faktorer, leder den till utanförskap och en negativ utveckling och måste därför motverkas. Samhällsgemenskapen måste växa underifrån. Ett ökat lokalt inflytande med aktiva medborgare som tar personligt ansvar för lokal omsorg och som känner samhällets förtroende begränsar segregationens avigsidor och leder utvecklingen framåt.
Människor går samman i lokala utvecklingsgrupper för att lösa gemensamma problem. Arbetssättet utvecklar det demokratiska inflytandet och det lokala självbestämmandet. Ökat medborgerligt ansvarstagande för gemensamma angelägenheter ger nya förutsättningar för solidaritet människor emellan. Utan inflytande och möjligheter att påverka skapas revir inom de områden som man har möjlighet att utöva inflytande. De lokala utvecklingsgruppernas arbetssätt passar bra i de stora städernas förorter och det lokala utvecklingsarbetet bör stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.
Brukarinflytande i t.ex. skolan är ett sätt att öka medborgarnas inflytande och medbestämmande i samhället. Genom att ge föräldrar och elever i lokala styrelser rätten att vara med och fatta beslut i skolan ges ett reellt medborgar- inflytande som har stor betydelse för engagemanget i samhället i stort. Inom gymnasieskolan är det möjligt att ge eleverna majoritet i styrelsen. Vi anser att utgångspunkten för den gemensamma verksamheten är att brukarna ska ha ett direkt inflytande och ansvar över verksamheten. Det bör skapas en ordning där vi gemensamt betalar insatserna men där ansvar och beslut ligger direkt hos brukarna. Brukarinflytandet för till exempel idrottsanläggningar, fritidsgårdar, samlingslokaler, skolor och även inom vården och omsorgen bör öka. Detta bör ges regeringen till känna.
8 Rätten att bli respekterad
Alla människor har rätt att mötas med respekt oberoende av sin bakgrund. Det demokratiska systemet och politikens företrädare ska bekräfta dessa minoriteters rätt och rasism får aldrig accepteras. Centerpartiet eftersträvar ett samhälle med mångfald som tar till vara alla de livserfarenheter som landets invånare har och som förvärvats både inom och utanför Sveriges gränser. Ett mångkulturellt samhälle bygger på ömsesidig respekt och att man tar lärdom av varandra. Vi har långt kvar innan Sverige nått den öppenhet och respekt som krävs i verklig vid mening i ett mångkulturellt samhälle.
Öppenhet för kulturell mångfald innebär inte hållningslöshet och förflackning. Även det mångkulturella samhället förutsätter lagar med ramar och regler som grundar sig på mänskliga värden och demokratiska principer. I alla kulturer finns regler om mellanmänskliga värden och alla stora religioner har utformat "budord" med regler om grundläggande värderingar som t.ex. du ska inte döda, du ska älska din nästa osv. I Sverige gäller lagar baserade på dessa grundläggande värderingar. Gemensamma regler som grundas på humanismens principer är en förutsättning för människors tolerans. Det innebär t.ex. att vi aldrig kan acceptera kulturella företeelser som kvinnlig omskärelse. Däremot ska lagarna skydda minoriteters rätt att uttrycka sin åsikt.
8.1 Invandrarbegreppet och statistik
Sverige har i alla tider haft invandring men trots vår långa tradition av folkbokföring är registrering av in- och utvandring från Sverige ett relativt nytt begrepp. Statistiken över in- och utflyttning började föras mera regelmässigt vid mitten av 1800-talet, även om det redan tidigare gjordes skattningar över in- och utvandring. Under1760-talet spreds ett rykte om en extremt stor utvandring och detta togs på så stort allvar att Vetenskapsakademien utlyste en tävling över hur detta hot skulle stoppas. Först under 1780-talet upptäcktes felaktigheterna och det kunde då konstateras att in- och utvandring i stort sett tog ut varandra. Under vissa år i början av 1800-talet var t.o.m. invandringen större än utvandringen och denna emigration bedömdes som ett stort samhällsproblem. Det dröjde exempelvis till år 1860 innan utvandringen blev helt fri.
Invandrarbegreppet i statistiken är ett ganska vitt begrepp som omfattar även personer som är födda här men med en förälder född i annat land. Invandrarbegreppet underförstår en grupp med gemensamma kännetecken och en samhörighet skild från infödda svenskar. Personer som har varit bosatta här under större delen av sitt liv betraktas som invandrare trots att de har Sverige som sitt hemland. Även svenska medborgare som är födda utomlands betraktas som invandrare och deras barn som andra generationens invandrare. Den nuvarande ordningen innebär att en del människor som lever och verkar i Sverige, inte känner att de tillhör det land de lever i. Det finns ingen anledning att dela upp svenska folket i olika grupper beroende på vilket ursprung de har och därför bör begreppet invandrare användas mycket sparsamt.
Regeringens utredning Begreppet invandrare Ds 1999:48 samt Ds 200:43 har kommit fram till att i flera sammanhang slopa begreppet "invandrare" i lagar och förordningar, samt att slopa begreppet andragenerationsinvandrare. Centerpartiet anser att det är ett steg framåt och vi vill markera att "invandrare" endast bör användas när man beskriver invandring. Personer som lever och verkar i Sverige ska inte av offentliga myndigheter särskiljas på grund av sitt ursprung. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett exempel på olycklig markering av "invandrare" är "EU-körkortet" där födelselandet anges och en liknande fråga har diskuterats med anledning av att ett nytt ID-kort ska tas fram och som kan godkännas som legitimation i EU-länderna. Det är angeläget att vanliga identitetshandlingar inte skiljer svenska medborgare från andra. I det sammanhanget är det bosättningslandet som är det viktiga och enhetlighet ska gälla för identitetshandlingar. Detta bör ges regeringen till känna.
8.2 En sammanhållen diskrimineringslagstiftning
Centerpartiet anser att det behövs en samlad diskrimineringslagstiftning för att ge diskrimineringsombudsmannen (DO) ett kraftfullt verktyg. I dag har vi skilda lagstiftningar för att skydda mot diskriminering i arbetslivet, beroende på om det är diskriminering p.g.a. kön, etnicitet, homosexualitet. I Nederländerna infördes 1995 en bred antidiskrimineringslag, lagen om likabehandling, som förbjuder diskriminering på grund av religion, tro, politisk åsikt, ras, kön, heterosexuell eller homosexuell läggning, familjestatus eller nationalitet. Lagen omfattar en stor del av samhällslivet, inklusive direkt och indirekt diskriminering på arbetsmarknaden.
En sammanhållen lagstiftning som också gäller utanför arbetslivet gör det möjligt att ställa krav på en större del av samhällslivet som även omfattar åldersdiskriminering. Med en sammanhållen lagstiftning kan även de fem (DO, JämO, HomO, HO, BO) ombudsmannafunktionerna samordnas. I ett längre perspektiv kan det vara möjligt att sammanlänka funktionen med justitieombudsmannen eller motsvarande som kan vara ett stöd oberoende av på vilken grund diskrimineringen sker. Till sitt stöd bör ombudsmannen ha samlad diskrimineringslagstiftning som omfattar hela livet och inte enbart arbetslivet. Centerpartiet har tidigare presenterat detta förslag som ännu inte är behandlat av riksdagen.
8.3 Medborgarskap
Medborgarskapet ger möjlighet att verka i samhället på lika villkor som alla andra och är därför betydelsefullt för integrationsprocessen. Sverige har en strikt syn på medborgarskapet och många människor som lever i Sverige i dag kan inte förvärva medborgarskap därför att de inte kan avsäga sig sitt nuvarande medborgarskap.
Medborgarskapet har betydelse för identifikationen med det land man lever i. Dubbelt medborgarskap underlättar integrationsprocessen och motverkar den oro, skuld och främlingskap som många människor upplever i sin vardag. Att många människor som lever i Sverige inte har möjlighet att förvärva medborgarskap är inte acceptabelt. Centerpartiet anser att Sverige ska acceptera dubbelt medborgarskap fullt ut och vi har tidigare lagt fram förslag om detta till riksdagen. Vi stöder därför regeringens proposition om dubbelt medborgarskap, som bygger på Medborgarskapskommitténs förslag.
8.4 Domstolarna
För att ha rätt att tjänstgöra som nämndemän i domstolar krävs svenskt medborgarskap. Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att utestänga en del av Sveriges befolkning från dessa uppdrag eftersom nämndemannakåren också ska spegla Sveriges befolkning. Samma krav som ställs vid rätten att rösta i kommunalvalen borde gälla även här.
Undersökningar visar att personer med utländsk bakgrund ofta döms till hårdare straff än andra. I några fall har det å andra sidan förekommit att man i domskäl hänvisat till kulturell bakgrund som förmildrande omständighet vid vissa domslut. Inget av detta är acceptabelt. Därför krävs kontinuerlig utbildning av åklagare, domare och nämndemän för att komma bort från att den etniska eller kulturella bakgrunden ska påverka utfallet av rättsliga processer. Detta bör ges regeringen till känna.
8.4.1 Medborgarskapskrav vid anställningar
Vid ett flertal anställningar inom staten, landstingen och kommunerna krävs svenskt medborgarskap. Därför är det inte möjligt för en jurist som studerat vid svenskt universitet att göra sin tingsmeritering om vederbörande inte är svensk medborgare. Att undanröja kraven på svenskt medborgarskap för ett flertal tjänster är därför en angelägen reform så att fler kan söka jobb på lika villkor.
Det finns ca 410.000 säkerhetsklassade tjänster i Sverige, vilket är drygt 10 procent av det totala antalet tjänster, enligt utredningen Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet (SOU 1990:51). Detta innebär att många tjänster i stat, landsting och kommuner endast får innehas av den som är svensk medborgare och det gäller även tjänster som är lågt säkerhetsklassade. Regelverket kring vilka tjänster som kräver medborgarskap bör begränsas och bli tydligare. Denna fråga behandlas för närvarande tillsammans med andra medborgarskapsfrågor i en utredning. Vi emotser förslag från utredningen och senare från regeringen som tillskapar regler som begränsar antalet säkerhetsklassade tjänster.
9 Arbete och företagande
Arbete är en central del av livet och tillgång till arbete ökar också möjligheten att snabbare lära känna det svenska samhället. Arbetet är ett sätt att komma in i en gemenskap och få ett större kontaktnät. Företagande är också ett sätt att bli en del i det svenska samhället samtidigt som det också kan vara ett kulturellt band med ursprungslandet. Det ger ett försprång till nya marknader och främjar tillväxten i Sverige.
En positiv förändring som skett under senare år är den starka framväxten av bemanningsföretag och personaluthyrningsfirmor. Dessa har inneburit att fler personer fått möjlighet att komma i kontakt med arbetsmarknaden. På vissa orter i landet finns det internationella arbetsförmedlingar för ekonomer, jurister, tekniker m.m. som hjälper företag att få kontakt med personer som, förutom akademisk utbildning, har flerkulturell kompetens. Dessa arbetsförmedlingar gör speciella introduktionsplaner och hjälper företagen att söka specialkompetens i till exempel ett visst språk.
Större samordning och samverkan måste ske lokalt för att skapa större effektivitet i arbetsmarknadspolitiken. För personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden är det extra viktigt att samarbetet mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och kommun fungerar tillfredsställande. Centerpartiet anser att arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör präglas av individualisering och flexibilitet så att hjälp med introduktion och praktik kan ges på lokal nivå. Detta bör ges regeringen till känna.
Många av dem som kommit till Sverige har hög utbildning och lång arbetslivserfarenhet och många kommer från kulturer med starka företagartraditioner, men många har ändå svårt att få jobb här. Detta är inte tillfredsställande, varken för den enskilde eller för samhället, att de inte får möjlighet att bidra till sin egen försörjning. Det är avgörande att personer som kommer till Sverige och som får uppehållstillstånd så snabbt som möjligt får sin utbildning översatt och validerad. En praktikplats bör beredas dem om inte arbete går att finna direkt. Trots att situationen på arbetsmarknaden är mer gynnsam är arbetslösheten bland personer med invandrarbakgrund hög. Diskriminering kan vara en av förklaringarna till att situationen är som den är. Många företag inser dock värdet av att ha en mångkulturell kompetens inom företaget men det är långt ifrån en allomfattande inställning.
Företag och organisationer med personal med olika erfarenheter har bättre förutsättningar att bli framgångsrika. Ensidiga personalsammansättningar är många gånger ett förbiseende från ledningen och det förekommer ofta direkt diskriminering. Kravet på att införa jämställdhetsplaner har främst till syfte att starta en process som leder till en bättre könsfördelning. I Holland har man infört ett system med mångfaldsplaner för företag med fler än 50 anställda. Ett liknande system bör införas i Sverige.
Nyföretagandet behöver stimuleras och det måste bli enklare att anställa personal. Arbetsgivarrollen är ofta krävande och fordrar goda kunskaper om den svenska byråkratin. De flesta småföretagare upplever svårigheter att hitta rätt i den offentliga administrationen och det är än svårare om man inte behärskar svenska språket till fullo. Företagsamhet ska uppmuntras och underlättas genom utbildning och stimulanser. Regelverket för att starta och driva företag måste ständigt granskas.
Invandrare möts ofta av skepticism vid kontakt med banker, vilket gör det nästan omöjligt att få låna pengar. Därmed blir de hänvisade till vänner och bekanta som får ställa upp med finansiering för att de ska kunna realisera sin företagsidé. Trots dessa svårigheter startar invandrare företag i större utsträckning än riksgenomsnittet av svenska medborgare. Detta borde rimligen innebära att det finns en potential för ännu fler företagsbildningar om svårigheterna undanröjs.
Andelen personer med invandrarbakgrund i de organ som har hand om företagsfrågor bör öka. Det gäller bankernas styrelser och personal, Almi Företagspartner, riskkapitalbolag, länsstyrelsernas styrelser och personal etc. Utredningen Invandrare som företagare har också pekat på förslag i denna riktning.
Företag som är etablerade i vissa branscher kan fungera som mentorer för nystartade företagare i en liknande bransch. Handelskammare och andra företagarorganisationer kan ha en stimulerande och samordnande funktion. Kontaktverksamhet inom företagarorganisationer kan förbättra förutsättningarna för företagare med invandrarbakgrund.
9.1 Ekonomiska utvecklingszoner
Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den tillväxtkraft som finns. I Frankrike har man prövat systemet med ekonomiska frizoner med stor framgång. Det har skapats minst 20.000 nya jobb och 4.500 företag i de 44 franska frizonerna. Företagen slipper inkomstskatt, bolagsskatt, fastighetsskatt och vinstskatt och sociala avgifter om minst 20 procent av de anställda bor i frizonen. Det har skapats regler som gör att man undviker "brevlådeföretag" och företagen får inte heller etablera sig inom alla branscher.
För att stödja utvecklingen i utsatta förorter vill vi inrätta ekonomiska utvecklingszoner, enligt liknande modell som prövats i vissa glesbygdsområden i Sverige. Områden som har svårigheter med hög arbetslöshet, låg utbildning och låg medelinkomst bör kunna få stöd oberoende av om det handlar om glesbygd eller förort eftersom problemen är likartade. Utvecklingszoner i förorter är ett sätt att ta till vara den tillväxtkraft som finns. Med lägre företagsskatter och borttagna socialavgifter för anställda som är bosatta inom frizonen är det möjligt att stimulera utvecklingskraften i vissa förorter. Det kan göra det möjligt för fler människor att komma in på arbetsmarknaden och komma bort ifrån passiva åtgärder samtidigt som företagandet stimuleras. Förslag om en lagstiftning för ekonomiska frizoner bör utredas. Detta bör ges regeringen till känna.
9.2 Barnomsorg och skola
Skolan och utbildningssystemet i sin helhet har en mycket stor betydelse för ambitionen om ett mångkulturellt samhälle. Skolan och barnomsorgen har vid sidan om sin kunskapsförmedlande roll också en stor betydelse som opinionsbildare och vägvisare. Frågor om människors lika rätt och värde ska inte undvikas. Skolan och barnomsorgen har möjlighet att stärka barns och ungdomars förmåga att naturligt umgås i en mångkulturell miljö och se mångfalden som en tillgång. Den har ett ansvar att lyfta fram likheter och skillnader mellan olika kulturer och ta in detta som en tillgång i undervisningen. Skolan och barnomsorgen måste mer än tidigare ta upp och synliggöra konflikter som kulturmöten kan ge upphov till. Det är först när konflikterna blir tydliga som man på ett konstruktivt sätt kan bearbeta föreställningar och motarbeta fördomar.
Centerpartiet arbetar konsekvent för att föräldrar själva ska kunna bestämma över vilken barnomsorgsform som passar dem bäst och omsorgen ska präglas av valfrihet och mångfald. Förskolor och skolor vilande på etnisk eller religiös grund kan vara ett sätt att ge barnen och deras föräldrar en möjlighet att känna trygghet i sitt eget ursprung och samtidigt vara aktiva i det svenska samhället. En förutsättning är dock att läroplanen följs och att kvaliteten i undervisningen är god.
Frihet att välja skola och barnomsorg ska vara en självklarhet rättighet. Ökad mångfald inom barnomsorgen och skolan ger förbättrade möjligheter för barn och familjer i socialt utsatta stadsdelar. Den öppna förskolan har stor betydelse för många barn som inte har behov av heltidsomsorg. Centerpartiet vill understryka behovet av att utveckla den öppna förskolan och den betydelse den har för barn och föräldrar i utsatta stadsdelar. Detta bör ges regeringen till känna.
Fritt val av gymnasieskolan är viktigt för att ge möjlighet för elever från utsatta områden att söka sig till andra gymnasieskolor. Strikt geografisk anknytning till gymnasieskolan leder till att integrationen mellan olika stadsdelar försvåras. Detta bör ges regeringen till känna.
9.3 Språkets betydelse
Kunskaper i svenska språket har stor betydelse för möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden och många gånger ställs orimliga krav på perfekt svenska för att få en anställning. Otillräckliga kunskaper i svenska språket leder till utanförskap och brist på förståelse för det som sker i samhället, och därmed ökar risken för marginalisering. Även föräldraskapet kan försvåras när barnen snabbt lär sig ett nytt språk. Barn behöver hjälp med läxläsning och detta försvåras om föräldrarna har otillräckliga kunskaper i svenska. På sina håll i landet har det byggts upp en frivilligorganisation runt skolan för att hjälpa barn med läxläsning.
Personer som talar bra svenska men som bryter på ett annat språk möts ibland med en avvaktande attityd av dem som har svenska som modersmål. Förståelsen för att svenska kan talas på olika sätt är ännu inte etablerad i Sverige. Eftersom olika dialekter numera är accepterade i landet så måste vi också acceptera svenskan som talas med utländsk brytning.
9.3.1 Svenska för invandrare, sfi
Kunskap om språket, kulturen, historien, lagarna och regler är avgörande för invandrarens möjligheter till arbete och deltagande i samhällslivet. Kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att kunna etablera sig i det svenska samhället och tyvärr har en del elever i sfi-undervisningen inte tillräcklig motivation för att lära sig svenska. För att en förändring ska ske krävs att sfi-undervisningen blir mera fordrande vad gäller effektiv tid och resultat. Kvalitet, pedagogik och metodik i undervisningen måste förbättras.
Inventeringar av flyktingarnas tidigare kunskaper måste göras snabbare, så att de kan gå direkt till kompletterande utbildningar eller direkt ut i arbete. Sfi-undervisningen måste förbättras och den måste kombineras med praktik vid olika arbetsplatser. De som redan har högre utbildning måste ges möjlighet att läsa svenska och andra ämnen på universitetsnivå.
Sfi-undervisningen måste således anpassas till elevernas olika behov och förkunskaper och undervisningen nivågrupperas efter studiebakgrund och intresse. Arbetsplatspraktik och studier bör varvas och barnomsorg och undervisning bör i möjligaste mån samlokaliseras. Undervisning och praktik bör pågå under hela dagen och det bör ställas krav på motprestationer. Vad som ovan anförs om ökad anpassning av undervisningen i svenska språket för invandrare bör ges regeringen till känna.
9.3.2 Modersmål
Modersmålet ger barnen möjlighet att behålla sitt språk och få tillgång till den egna kulturen. Modersmålsundervisningen (tidigare benämnt hemspråksundervisning) är ett led i den pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt modersmål lägger grunden för vidare språkinlärning. Vid bristfälliga kunskaper i svenska är modersmålet också ett viktigt stöd för övriga ämnen. Modersmålsläraren är ofta även en viktig kontaktlänk mellan hem och skola - och bör vara en integrerad del av skolan. Större valmöjlighet i modersmålsundervisningen är eftersträvansvärd.
9.4 Boende
Människor lever och bor i förorterna och många trivs och vill inte flytta. Det offentliga samtalet kretsar, ofta i nedvärderande ordalag, om miljonprogramområdenas miljöer utan hänsyn till att det är människors hembygd som det talas om. Utvecklingen av förorterna måste ske i samarbete med de boende och det offentliga samtalet om områdena måste bygga på respekt för att människor lever och verkar här.
Förorterna, speciellt de som har en etnisk och kulturell mångfald, har förutsättningar som inte finns på andra håll, eftersom språklig och kulturell mångfald är en tillgång i en alltmer internationaliserad värld. Om de boendes skiftande erfarenheter tas till vara finns det förutsättningar att dessa förorter kan utvecklas till att bli städer med en allomfattande service.
Segregationen mellan olika bostadsområden både regionalt och nationellt är ett stort problem. I varje stad och tätort finns det områden som lider av eftersatt underhåll, sociala problem och stor omflyttning. Ofta bor människor med kulturellt skiftande bakgrund i våra eftersatta bostadsområden och vi har också problem i homogena områden med enbart personer med traditionellt svensk bakgrund. Segregationen blir svårare att bryta i ensidiga områden och det blir svårt att nå förståelse för det avvikande i alltför homogena områden.
Vissa bostadsområden är starkt eftersatta i fråga om underhåll och service trots att hyrorna ligger på samma nivåer som lägenheter i andra, mer exklusiva bostadsområden. Hyressättningen bör i högre grad spegla de förhållanden som råder. En flexiblare användning av bruksvärdessystemet vid hyressättning skulle i många fall ge sänkta hyror. Detta innebär inte att vi förordar införande av så kallade marknadshyror. Ett fullständigt införande av marknadshyror skulle i värsta fall innebära en ännu större segregation. Vad som ovan anförs om en flexiblare anpassning av bruksvärdessystemet vid hyressättning bör ges regeringen till känna.
Ett alltför ensidigt bostadsägande i utsatta bostadsområden bidrar till att sänka standarden. De boende har ingen möjlighet att välja en annan fastighetsvärd eller besittningsform om de vill bo kvar i området. Det ska vara möjligt att göra en "bostadskarriär" inom samma område. Därför måste olika upplåtelseformer finnas inom samma område. De kommunala bostadsbolagen bör stimulera de boende till självförvaltning av bostadshusen. Detta bör ges regeringen till känna.
Servicen måste förbättras. Vissa områden saknar post, apotek, bank. För dem som inte har ekonomiska förutsättningar att äga bil kan den vardagliga servicen vara mycket svårtillgänglig. De statliga bolagen har ett särskilt ansvar att upprätthålla och utveckla servicen i utsatta bostadsområden. Om bostadsägandet och boendeformerna tillåts bli mera varierat kan också den privata och offentliga servicen få större underlag. Tillgång till bra och billiga lokaler är en förutsättning för att den lokala utvecklingskraften ska ges bra förutsättningar. När lokalhyresmarknaden är överhettad riskerar många mindre företag att slås ut om priserna stiger ohämmat. Lokalhyreslagstiftningen bör ses över så att mindre serviceföretag inte drabbas av oskäliga hyreshöjningar så att inte en tillgång till service går förlorad. Detta bör ges regeringen till känna.
9.5 Vård och omsorg
Det finns ett ökat behov av flexibilitet och tillmötesgående för den enskildes önskemål inom äldreomsorgen. Arbetsorganisation och arbetssätt inom omsorgen kommer att påverkas av att en högre andel människor med olika kulturell bakgrund kommer att vara i behov av hjälp och omsorg. Människor med olika demenssjukdomar glömmer ofta de språk de tillägnat sig senare i livet. Vi kan öka tryggheten för dessa människor om vi skapar äldreboenden utifrån en flerspråkig grund. Rekrytering av vårdpersonal med olika kulturell bakgrund är viktigt för att öka kunskapen om de skillnader i synen på åldrande och död som finns i olika kulturer. Detta bör ges regeringen till känna.
Personer som inte har svenska som modersmål ska ha en självklar rätt att välja tolk. I sjukvården kan tolkningen innebära samtal om frågor som kan kännas ytterst besvärande för patienten och därför krävs en förtroendefull kontakt mellan läkare och patient. I de fall en tolk anlitas blir denna länk till förtroende och därför måste den som är i behov av tolk kunna välja om det ska vara en man eller kvinna. Landstingen har ansvar för att val av tolkar kan göras och de måste vara medvetna om att den äkta maken eller släktingar inte alltid är lämpligast för att skapa ett förtroendefullt samtal mellan läkaren och patienten. Patientens personliga frihet kan begränsas om en släkting eller make är det enda möjliga valet. Detta bör ges regeringen till känna.
En viktig politisk uppgift är att verka för att personer med skiftande kulturell bakgrund och språklig kompetens får anställning inom vården och omsorgen och vi ska stimulera kompletterande utbildningar för personer med examen i ett annat land.
De som kommer hit sent i livet har ingen eller liten folkpensionsrätt i Sverige och många ålderspensionärer blir därmed beroende av socialbidrag. Detta är i längden inte en rimlig lösning och därför bör staten överta kostnadsansvaret för detta. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.
9.6 Begravningen
Att mista en nära anhörig är svårt och begravningsritualerna är viktiga delar i sorgearbetet. Olika kulturer har olika sätt att visa den avlidne respekt och de har olika sätt att finna trygghet i en svår situation. De olika begravningstraditionerna stöter ibland på hinder i form av svenska regler, förordningar och konventioner, regler som ofta är skapade av den protestantiska kyrkan, vad gäller riter och praktisk tillämpning. Andra religioner har andra riter och tillämpningar som för det svenska begravningsväsendet kan te sig annorlunda och många önskemål kan vara svåra att tillmötesgå. Det är viktigt att samhället visar förståelse för de olika religionernas kulturer och förhindrar de svårigheter som vårt svenska regelverk kan föranleda. Kvalitet i bemötandet förutsätter att begravningsväsendet är tillmötesgående för enskildas önskemål.
Stockholm den 28 september 2000
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
Yrkanden (44)
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka segregationen i samhället.
- Behandlas i
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att motverka segregationen i samhället.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 2Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper och medvetenhet i integrationsprocessen.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 3Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om efterlevnad av den svenska lagstiftningen oavsett kulturella traditioner.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 4Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda åtgärder för ungdomars integrationsprocess.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 5Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad delaktighet och inflytande.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 6Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera lokalt utvecklingsarbete.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 7Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brukarinflytande.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 8Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snävare användning av begreppet "invandrare".
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 9Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om enhetliga identitetshandlingar.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 10Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om att den etniska eller kulturella bakgrunden inte får påverka utfallen av rättsliga processer.
- Behandlas i
- 10Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den etniska eller kulturella bakgrunden inte får påverka utfallen av rättsliga processer.
- Behandlas i
- 10Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den etniska eller kulturella bakgrunden inte får påverka utfallen av rättsliga processer.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 11Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individualisering av och samordning och samverkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 11Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om individualisering av och samordning och samverkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken.
- Behandlas i
- 11Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individualisering av och samordning och samverkan på lokal nivå kring arbetsmarknadspolitiken.
- Behandlas i
- 12Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om lagstiftning för ekonomiska utvecklingszoner.
- Behandlas i
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 13Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om den positiva betydelsen av den öppna förskolan.
- Behandlas i
- 13Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den positiva betydelsen av den öppna förskolan.
- Behandlas i
- 13Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den positiva betydelsen av den öppna förskolan.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 14Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det fria gymnasievalets positiva betydelse för integrationen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 14Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om det fria gymnasievalets positiva betydelse för integrationen.
- Behandlas i
- 14Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det fria gymnasievalets positiva betydelse för integrationen.
- Behandlas i
- 15Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om en ökad anpassning av undervisningen i det svenska språket.
- Behandlas i
- 15Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad anpassning av undervisningen i det svenska språket.
- Behandlas i
- 15Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad anpassning av undervisningen i det svenska språket.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 16Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre användning av bruksvärdessystemet för hyressättning.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 16Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om en bättre användning av bruksvärdessystemet för hyressättning.
- Behandlas i
- 16Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre användning av bruksvärdessystemet för hyressättning.
- Behandlas i
- 17Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om stimulanser för självförvaltning i boendet.
- Behandlas i
- 17Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stimulanser för självförvaltning i boendet.
- Behandlas i
- 17Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stimulanser för självförvaltning i boendet.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 18Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till service och lokaler till rimliga priser i bostadsområden.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 18Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om tillgång till service och lokaler till rimliga priser i bostadsområden.
- Behandlas i
- 18Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till service och lokaler till rimliga priser i bostadsområden.
- Behandlas i
- 19Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om vikten av att personalen inom vården och omsorgen har varierande etnisk och kulturell bakgrund.
- Behandlas i
- 19Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att personalen inom vården och omsorgen har varierande etnisk och kulturell bakgrund.
- Behandlas i
- 19Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att personalen inom vården och omsorgen har varierande etnisk och kulturell bakgrund.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 20Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till och valet av tolk inom sjukvården.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
- 20Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om rätten till och valet av tolk inom sjukvården.
- Behandlas i
- 20Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till och valet av tolk inom sjukvården.
- Behandlas i
- 21Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om invandrade pensionärers socialbidragsberoende på grund av låg pension.
- Behandlas i
- 21Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om invandrade pensionärers socialbidragsberoende på grund av låg pension.
- Behandlas i
- 21Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om invandrade pensionärers socialbidragsberoende på grund av låg pension.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.