Integrationen i Öresundsområdet

Motion 2001/02:T223 av Anna Åkerhielm och Jan Backman (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om integrationsarbetet i Öresundsområdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om lika konkurrensförhållande mellan förbindelselederna över Öresund.

Motivering

I Öresundsregionen måste man hitta den optimala infrastrukturen för att gynna tillväxten och utbytet mellan de båda länderna. Det är på så sätt integrationen påskyndas. Ett blomstrande näringsliv, utbildningsmöjligheter, kulturellt utbyte, aktiv fritid etc skall finnas i hela regionen. Då måste det slås fast att det är bra med så många förbindelser som möjligt. De nu befintliga förbindelserna – bron och färjeförbindelserna Helsingborg–Helsingör – måste därför säkerställas och utvecklas. Om en av förbindelserna skulle kapas skulle det ge en avsevärt reducerad förmåga till kommunikation och tillväxt. Det finns exempel på oförutsedda händelser som exempelvis kraftiga vindar, blixthalka och andra naturfenomen som skulle kunna innebära att bron spärras av under en avsevärd tidrymd.

En förutsättning för en levande region i hela Öresundsområdet är stabila spelregler för transporterna. Anhängarna till sänkta broavgifter bortser från grundläggande fakta om förutsättningarna för brobygget, att bron inte skall skattesubventioneras, miljöeffekterna av en minskning av resande med persontåg på bron och hur en snedvridning av konkurrenssituationen mellan bro och färjetrafiken Helsingör–Helsingborg skulle slå snett i norra Öresundsregionen. Transportnäringen har definitivt behov av alternativa möjligheter för sina transporter över sundet, liksom man har behov av en snabbt färdigställd infrastruktur från och till färjelägena. I detta sammanhang är en sådan förutsättning att trafiksituationen även på den danska sidan i Helsingör får en snabb lösning. Den flaskhals som Kongevejen utgör för genomgångstrafiken är ett hinder för maximalt kapacitetsutnyttjande.

Det är viktigt att understryka att det inte får utvecklas en osund utslagningstävling mellan de två olika transportlederna över sundet. Det handlar istället om att man med lika konkurrensvillkor ska ha förutsättningar att utvecklas och vid behov komplettera varandra. Det finns ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan transportlederna, och det gäller att inte fördärva för den ena eller den andra. De avsevärda fördelar det innebär att det finns en sammanhängande slinga runt Öresund borde vara uppenbar för alla.

Inte minst måste godstrafiken ha fortsatta möjligheter att gå via färja. De investeringar som skett i Helsingborg/Helsingör-området har givetvis också utgått från de broavgifter som fastställts. Stabila spelregler för näringslivet är något som ofta efterlyses, och här är ett exempel där instabilitet och nya villkor kommer att kunna rubba mycket i ofördelaktig riktning.

Med flera ekonomiskt hållbara alternativa transportvägar får vi också ett robust och tillförlitligt transportsystem. Detta är extra viktigt då bron enligt prognoser kommer att vara stängd för lastbilstrafik ett tjugotal dagar per år på grund av höga vindstyrkor.

Skrivningen i det folkrättsligt bindande broavtalet om paritet mellan färjetaxor och broavgifter är tydlig: Färjetaxan ska vara utgångspunkt för broavgifterna. Avtalet är resultatet av en strävan från såväl dansk som svensk sida att bibehålla flera kommunikativa vägar över Öresund och att inte föröda möjligheterna till en integration av hela Öresundsregionen. Integrationen avgörs inte av hur många bilar som förflyttar sig på bron, utan snarare av hur många personer som förflyttar sig mellan länderna med hjälp av det totala trafikutbud som erbjuds över Öresund. Att gå ifrån gällande broavtal, som är en av förutsättningarna för hur aktörerna i regionen – bl a rederierna – planerar sina investeringar och sin verksamhet, skulle få förödande konsekvenser för statsmakternas trovärdighet. Det vore ytterst oroande och beklagligt om staten inte skall kunna stå för gjorda uppgörelser och stabila spelregler.

Stockholm den 25 september 2001
Anna Åkerhielm (m)	Jan Backman (m)