Integritet, yttrandefrihet och offentlighet

Motion 2000/01:K341 av Åsa Torstensson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Centerpartiet föreslår i motionen ett flertal åtgärder för att stärka
yttrandefriheten, offentlighetsprincipen och den personliga integriteten.
Det är påkallat mot bakgrund av de förändringar som skett inom ett flertal
områden; Sveriges inträde i EU, fokuseringen på marknadsmässighet och
serviceproduktion inom offentlig sektor och den tekniska utvecklingens
möjligheter att stärka yttrandefriheten, men också dess hot mot
integriteten. Sammantaget upplever vi att alla tre frågorna i mångt och
mycket kommit på undantag i den svenska debatten och att regeringen
inte tillräckligt värnad dessa tre omistliga värden för den svenska
demokratin.

Människors möjligheter att vara aktiva medborgare är beroende av alla tre
faktorerna. Man behöver kunna granska makthavarna, varför
offentlighetsprincipen måste värnas. Man måste ha rätt att kritisera,
ifrågasätta och diskutera, vilket kräver ett starkt skydd för yttrandefriheten,
också för kontroversiella påstående. Man måste ha en inre trygghet och veta
att man inte riskerar sin värdighet och sin personliga sfär genom att engagera
sig som medborgare, något som förutsätter ett starkt skydd för den personliga
integriteten.

2 Innehållsförteckning
3

4 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett införande av en generell integritetslag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utsträcka den reella yttrandefriheten till nya medier.

3. Riksdagen beslutar att personuppgiftslagen (1998:204) skall upphöra att
gälla.

4. Riksdagen beslutar att lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska
anslagstavlor skall upphöra att gälla.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att förhindra att dataskyddsdirektivet utsträcks till
juridiska personer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra det svårare att ändra sekretessbestämmelser.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öppna diarier på nätet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kraftfulla insatser för att värna offentligheten i den egna
hanteringen av EU-ärenden.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka Justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen.
10.
1 Yrkande 4 hänvisat till KrU.

5 Människans värdighet

För humanismen är varje människa ett mål, inte ett medel. Det yttersta
målet är att ge förutsättningar för varje människa att växa, att eftersträva
självförverkligande.

Förutsättningarna för att söka självförverkligande är omdiskuterade, men
utöver grundläggande fysisk och social trygghet behöver människan en inre
trygghet, att få odla sin värdighet som individ. Värdigheten förutsätter i sin
tur en privat sfär, där endast självbestämmandet råder och dit ingen annan har
tillträde utan tillstånd. Det förutsätter också ett stort mått av frihet, att få
utvecklas i samtalet med andra, att få uttrycka sin mening utan risk för
repressalier.

6 Det öppna samhället

Den enda samhällsform som ger människor utrymme att odla sina
olikheter och unika förutsättningar är det öppna samhället. Grunden för
detta är bejakandet av mänsklig mångfald och människors olikheter. Det
innebär också att ingen har ensamrätt på att definiera sanningen. Det
öppna samhället kräver ett ständigt pågående offentligt samtal och ständig
prövning av styrkan i människors argument.

Storslagna projekt för att bygga det goda samhället står i motsats till ett
sådant förhållningssätt. Utopier tenderar att begränsa den offentliga
diskussionen och ett vardagsnära problemlösande. Öppenhet, tolerans och tid
för övervägande är det öppna samhällets adelsmärken. Ett fritt och öppet
meningsutbyte är ett grundläggande värde i den demokratiska staten.

Öppenhet handlar om att slå vakt om rätten att uttala också sådana åsikter
man inte själv står bakom. Yttrandefrihetens värde ligger inte i att försvara
självklarheter och etablerade sanningar, utan i att värna rätten att säga det
obekväma, ifrågasättande och ibland rent sårande.

7 Sambandet mellan integritet, yttrandefrihet
och offentlighet

Alltför ofta hävdas att vi måste inskränka yttrandefriheten och
offentlighetsprincipen för att värna enskildas integritet. Paradoxalt nog är
det ofta samma intressenter som i andra sammanhang inte är särskilt
intresserade av att värna integritetsskyddet.

Centerpartiet menar att dessa tre värden är intimt förknippade. Människor
som värnar det fria ordet värnar vanligen också människors rätt till integritet.
Ytterst handlar det vanligen om att värna individuella fri- och rättigheter
gentemot såväl offentliga som privata aktörer, mot både staten och
marknaden.

För att värna människors värdighet och möjligheter att agera som
medborgare måste de tre värdena förenas och stärkas. Det är också ett
grundläggande krav för ett demokratiskt statsskick. Vi behöver offentlighet
för att granska de styrande, yttrandefrihet för att kritisera missförhållanden
och föra fram alternativ, samt skydd för vår integritet för att våga delta i en
offentlig debatt utan att riskera att förlora vår värdighet och inre trygghet.

8 Den hotade integriteten

Trots förhållandevis bred enighet kring behovet av att skydda den
personliga integriteten, manifesterad bl.a. i regeringsformens ambition i 2
§ att det allmänna skall "... värna den enskildes privatliv och familjeliv",
utsätts människors integritet för ständiga övergrepp, såväl från privata
som offentliga aktörer.

Bakom EU:s dataskyddsdirektiv och den svenska personuppgiftslagen,
PUL, ligger en lovvärd ambition att skydda människors integritet genom att
förhindra datainsamling och publicering av personuppgifter. Dessvärre har
mycket av debatten i Sverige kommit att fokuseras på yttrandefrihetsfrågor,
vilket kommenteras ytterligare nedan, som är fullt möjliga att hantera genom
annan lagstiftning. Detta har samtidigt medfört att det lika viktiga syftet att
skydda den personliga sfären mot intrång i form av datainsamling och
samkörning av uppgifter, kommit i skymundan. I många av dessa fall
erbjuder PUL inte heller tillräckligt skydd. Genom generösa undantag för
kommersiell verksamhet och särlagstiftning då myndigheter önskar samla in
integritetskänslig information, sätts PUL många gånger ur spel.

Internet och den nya ekonomin innebär enorma möjligheter för människor
genom att koppla samman och göra stora mängder information sökbar.
Samtidigt innebär denna styrka också nya hot mot den personliga integriteten.
Genom att ställa samman, var för sig, harmlösa bitar information kan bilder
som sammantaget hotar den personliga integriteten skapas. Människor lämnar
spår efter sig då de använder nätet i form av s.k. loggfiler som registrerar hur
användaren använder Internet eller genom s.k. cookies som, ofta utan vetskap
eller medgivande, laddas ner till användarens dator från många webbsidor.
Oklara regler om hur företag hanterar användarinformation och i vilken mån
denna är skyddad mot spridning bidrar till osäkerhet för användarna.

Såväl privata som offentliga aktörer lagrar uppgifter om kunder/brukare,
ofta utan medgivande. Ofta sker det med goda intentioner, som i fallet då
Socialstyrelsen eftersträvar att registrera aborter med hjälp av personnummer
för att kunna forska om orsakerna. Ändå innebär det stora ingrepp i den
personliga integriteten, och i fallet med offentliga aktörer, ofta i fråga om
djupt personliga och känsliga ärenden. Det är värt att notera att det i många
fall inte är datorerna och Internet som hotar integriteten, utan en okänslighet
för vilka uppgifter som ska begäras och hur de får hanteras, oavsett vilket
medium man använder.

Stora framsteg har gjorts också inom andra områden, som bioteknik. Även
sådana uppgifter är i sig mycket integritetskänsliga, inte bara för individen
utan också för närstående, då ett blodprov innebär att man inte bara lämnar ut
sig själv, utan hela sin släkt. Det finns ett förståeligt, men inte acceptabelt,
intresse från privata intressenter av att begära sådan information t.ex. inför
en
livförsäkring. I många fall kan kartläggning av gener bidra till att sjukdomar
kan förhindras eller botas lättare, men sådan kartläggning utan medgivande
eller användning av blodprov till annat än vad som förespeglats innebär
självfallet stora intrång i den personliga integriteten.

9 Yttrandefriheten satt under press

Under det senaste decenniet har yttrandefriheten alltmer kommit att
pressas tillbaka, delvis som en följd av EU-inträdet, men framför allt som
en följd av bristande politiska ambitioner inom området i Sverige.

I många fall har den strävan efter effektivitet och marknadsmässighet som
präglar servicedemokratin i Sverige kommit att innebära att man också
efterliknat privata företags krav på lojalitet och lydnad trots den
grundlagsfästa meddelarfriheten för offentliganställda. Problemet har
uppmärksammats i flera enskilda fall, främst bland kommunanställda. I en
studie 1999 konstaterades att de offentliganställda upplever sin
yttrandefrihetssituation som mer utsatt än privatanställda. Bland problemen
nämns att allt fler ledningar kräver lojalitetsförklaringar, att lön,
arbetsuppgifter och befordringsmöjligheter påverkas av kritik samt att kritik
som kan vara kostsam att åtgärda ofta uttalas utan stöd av alla arbetskamrater.
Det ökande antalet tidsbegränsade anställningar antas påverka
yttrandefriheten. Särskilt illa var situationen enligt undersökningen inom
Vård, omsorg och skola, där t.ex. 41 % av läkarna och 40 % av
gymnasielärarna uppgav att de riskerade att mötas av motvilja om de
framförde kritik.

Personuppgiftslagen har fört med sig att allt fler yttranden på Internet
behandlas som formfrågor i stället för som yttrandefrihetsfrågor. Den unika
möjlighet vi fått att utsträcka yttrandefriheten till fler människor och fler
arenor genom Internet riskerar därigenom att gå om intet. Den okänslighet för
betydelsen yttrandefrihet, som präglat direktivarbetet inom EU, har tyvärr
också fått genomslag i hur lagen implementerats i Sverige. Ärenden som
normalt sett skulle behandlats som ärekränkning eller förtal har i stället
kommit att hanteras som brott mot personuppgiftslagen, med andra krav på
bevisföring och processer. Vidare innebär det att bedömningen av tveksamma
fall lämnats till Datainspektionen och därmed riskerat att bli föremål för ett
visst mått av godtycke i bedömningarna.

De förändringar som gjorts i den svenska personuppgiftslagen så att bl.a.
harmlösa uppgifter ska undantas från tillämpningen innebär ingen verklig
förbättring. Snarast bidrar det till att skapa en dimma kring det
personuppgiftslagen innebär mot yttrandefriheten.

I förening med den s.k. BBS-lagen, som innebär att den som
tillhandahåller utrymme för andra att kommunicera på Internet har ett
ställföreträdande ansvar för yttrandena, för detta med sig att många
Internetleverantörer och diskussionsforum på Internet ägnar sig åt frivillig
censur för att undvika risken att fällas i domstol. Yttrandefriheten beskärs
därför mer än nödvändigt.

Inom EU förekommer för närvarande en diskussion kring en utvidgning av
dataskyddsdirektivet till att omfatta offentliga personer. Detta är redan gjort
i
t.ex. Österrike, med förödande följder för yttrandefriheten, då Jörg Haiders
parti FPÖ kunnat förfölja och besegra kritiker i domstol, baserat endast på
formfrågan - att partiet FPÖ inte blivit tillfrågat om att dess namn används.

10 Offentligheten hotas

Offentlighetsprincipen är en grundbult i den svenska demokratin. Den är
medborgarnas rätt gentemot myndigheterna, en rätt som garanterar insyn
och möjlighet till kontroll över myndighetsutövningen samt ett skydd mot
godtycke i bedömningar. Genom detta bidrar offentlighetsprincipen också
till en mer effektiv statsförvaltning genom bättre kontroll över
handläggning av ärenden och hantering av offentliga medel.

Samma faktorer som beskurit yttrandefriheten har också inneburit att
offentlighetsprincipen alltför ofta satts på undantag. Den svenska regeringen
har inte tillräckligt hävdat Sveriges rätt att nationellt tillämpa
offentlighetsprincipen också på sådana dokument som andra EU-länder menar
ska omfattas av den i världen så vanliga "hemlighetsprincipen".
Marknadsorientering och prioritering av serviceproduktion framför
delaktighet har lett till att statliga och kommunala bolag kommit att användas
för att kringgå offentlighetsprincipen. Det har blivit allt vanligare att
myndigheter frågar efter syfte och identitet hos den som efterfrågar en
offentlig handling.

Svenska journalistförbundet har konstaterat en utbredd okunskap om vad
offentlighetsprincipen innebär bland myndigheters anställda. Samtidigt
föregår regeringen inte med goda exempel, utan viker sig för påtryckningar då
vår offentlighetsprincip ifrågasätts utifrån som då man behandlade det s.k.
scientologmaterialet, vilket gav upphov till en tveksam snabbändring av
sekretesslagen i en fråga som rimligen borde hanterats av en
grundlagsändring.

11 Stärk yttrandefriheten, integriteten och
offentligheten!

Centerpartiet menar att det nu är hög tid att förstärka medborgarnas
integritet, yttrandefrihet och tillgång till offentlig information i ett samlat
grepp. Vi vill med de följande förslagen fästa uppmärksamheten på ett
antal åtgärder som bör vidtas för att värna dessa tre värden som en helhet;
för att värna människors värdighet och stärka den svenska demokratin.

11.1 Förstärkt integritetslagstiftning

Människors integritet åtnjuter ett svagare skydd i Sverige än i många
andra länder. Till viss del hänger detta samman med synen att ett starkt
integritetsskydd hindrar många av välfärdsstatens projekt. Centerpartiet
menar att detta är rimligt i viss utsträckning och att det ska krävas mycket
starka skäl för att kringgå den personliga integriteten, om än med goda
intentioner.

Det behövs ett starkt skydd för integriteten mot såväl offentliga som
privata och enskilda aktörer. Detta skydd bör omfatta hela den personliga
sfären, inkluderande såväl personuppgifter som t.ex. rätten till genetisk
integritet. Samtidigt måste beaktas att den personliga sfären är olika stor för
olika människor, både beroende av egna val och beroende av ställning i
samhället. Offentliga personer måste således acceptera att granskas och
kritiseras i betydligt större utsträckning än enskilda personer utan
motsvarande ställning. Integritetslagstiftningen måste därför ge utrymme för
tillämpning av ett slags proportionalitetsprincip. Tillämpningen av denna
måste dock ske restriktivt och med respekt för den grundläggande betydelse
yttrandefriheten och offentlighetsprincipen har i ett demokratiskt samhälle.

Viktigt att ta fasta på är också att lagstiftningen måste utgå från att
förbjuda missbruk av personuppgifter och otillbörliga intrång i den personliga
integriteten; inte som i dag från att reglera vad som är tillåtet. Detta borde
genomföras inom ramen för en generell integritetslagstiftning. Regeringen
bör snarast tillsätta en utredning syftande till att utforma en sådan
lagstiftning.
Detta bör ges regeringen till känna.

11.2 Förstärkt yttrandefrihet

Centerpartiet eftersträvar att utöka den reella yttrandefriheten - vars och
ens möjligheter att göra sig hörd och få uttrycka sina åsikter. Främst
handlar det om att ta vara på de möjligheter nya medier, främst
distribuerade via Internet, erbjuder. Det fria ordet är emellertid inte
skyddat på individuell nivå av yttrandefrihets- och
tryckfrihetsgrundlagarna, som i stället tar fasta på etablerade aktörer. Bl.a.
detta förhållande har gjort det möjligt att inskränka yttrandefriheten på
Internet t.ex. med PUL och BBS-lagen. Även om möjligheten att yttra sig
inte innebär att alla har samma faktiska möjligheter att göra sig hörda och
vinna gehör för sina åsikter är det angeläget att skydda individers fria ord.
Möjligheten att individualisera yttrandefriheten genom att utsträcka
skyddet för det fria ordet till enskilda individer bör därför prövas,
förslagsvis som ett tilläggsdirektiv till offentlighets- och
sekretesskommittén. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt de erfarenheter som vunnits än så länge har PUL och BBS-lagen
inte bidragit i någon större utsträckning till att skydda enskildas integritet.
I
stället har de kommit att användas för att förhindra det fria ordet och undvika
prövning av innehållet i yttranden. Det skydd dessa lagar ska erbjuda för
övergrepp kan i all huvudsak tillgodoses genom andra lagar. Centerpartiet har
upprepade gånger krävt långtgående förändringar av PUL och ett intensifierat
arbete för att värna det fria ordet. Då detta uppenbarligen förefaller vara en
oframkomlig väg menar Centerpartiet att riksdagen helt enkelt bör upphäva
PUL och BBS-lagen.

Samtidigt med detta måste regeringen intensifiera det arbete som görs
inom ramen för EU för att förändra dataskyddsdirektivet syftande till att
stärka yttrandefriheten i hela unionen. Särskilt angeläget är det att nu
förhindra en utvidgning av dataskyddet till att omfatta juridiska personer.
Detta bör ges regeringen till känna.

11.3 Förstärkt offentlighetsprincip

Det är ingen självklarhet att det ska vara enkelt att begränsa
offentlighetsprincipen genom förändringar i sekretesslagen. Först 1936
bröts sekretessbestämmelserna ut till en vanlig lag och så sent som 1966
föreslog Offentlighetskommittén att regleringen skulle göras i grundlag
för att stärka offentligheten.

Sedan den nuvarande sekretesslagen antogs 1980 har den ändrats mer än
220 gånger, vanligen genom att nya inskränkningar har tillförts.
Sekretessförordningen från samma år har ändrats åtminstone 90 gånger. Det
har säkerligen många gånger varit angelägna ändringar och ändringar som
påkallats av förändrad numrering i andra lagar, men de frekventa ändringarna
måste rimligen ändå aktualisera frågan om behovet av att diskutera huruvida
processen att utöka sekretesslagen bör göras trögare.

I många fall är det självfallet påkallat med sekretess, som t.ex. i fråga om
personlig integritet. Det finns säkerligen också tillfällen då detta skydd bör
stärkas. Det är alltså inte sekretess i sig som är fel, utan det faktum att man
med stor lätthet kan utöka undantagen från en grundlagsfäst rättighet. Ett
sådant förfarande innebär också att debatten kring vilka undantag som bör
finnas och hur de bör göras försvåras, inte minst med tanke på hur ofta
lagstiftningen ändras.

Mot denna bakgrund finns det skäl att låta en utredning överväga om
åtgärder bör vidtas för att göra det svårare att ändra i
sekretessbestämmelserna t.ex. genom att kräva att undantag från
offentlighetsprincipen bör beslutas på samma sätt som grundlag. Detta bör
ges regeringen till känna.

Utöver detta bör regering och riksdag stärka offentlighetsprincipen i det
egna arbetet. Ett rimligt första steg är att lägga ut de egna diarierna
tillgängliga och sökbara på Internet, och inleda överläggningar om sådana
insatser i landets alla kommuner med kommun- och landstingsförbund. Detta
bör ges regeringen till känna.

Möjligheten att få gehör för Sveriges synpunkter inom det europeiska
samarbetet är i stor utsträckning beroende av att vi hävdar dem nationellt,
även då det innebär konflikter med andra länder inom EU. Svenska
myndigheter bör därför konsekvent hävda den svenska offentlighetsprincipen
då EU-dokument handläggs och bedöma undantag från offentlighet enligt den
svenska sekretesslagstiftningen. Genom det europeiska samarbetets påverkan
på traditionellt inrikespolitiska frågor bör inte heller utrikessekretessen
kunna
komma i fråga vad gäller sådana bedömningar. Detta bör ges regeringen till
känna.

De tendenser som kan skönjas att begränsa tillgången till offentliga
handlingar, oavsett om det handlar om okunskap, ovilja eller rädsla för
överordnade måste stävjas. I sammanhanget är regeringens insatser för att öka
kunskapen om offentlighetsprincipen och dess tillämpningar välkomna, men
bör kompletteras ytterligare. Ett första steg är att undanröja möjligheten att
använda svepskäl för att förhindra möjligheten att kringgå
efterforskandeförbudet eller att helt lämna ut handlingar. Centerpartiet har
därför i sin demokratimotion begärt att sekretesslagens 7 kap. 16 §, som säger
att sekretess gäller då man kan misstänka brott mot PUL ska upphävas, då
sådan misstanke i det närmaste alltid kan anses föreligga.

Utöver information menar regeringen att man inte bör tveka att använda
kraftfulla verktyg för att värna offentlighetsprincipen. Det finns skäl att
överväga att stärka justitiekanslern med möjligheter att använda disciplinära
åtgärder mot anställda eller bestraffa myndigheter som hindrar
offentlighetsprincipen.

Offentliganställdas yttrandefrihet är en viktig del av den svenska
offentligheten. Alla försök att begränsa meddelarfriheten måste bekämpas
med kraft. För att anställda ska våga utnyttja meddelarfriheten är det av stor
vikt att det finns sanktioner vid övergrepp. Möjligheten till sådana sanktioner
bör ingå som en komponent i att stärka justitiekanslerns möjligheter att värna
offentlighetsprincipen. Vad som ovan anförts om att stärka justitiekanslerns
möjligheter att värna offentlighetsprincipen bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2000

Åsa Torstensson (c)

Gunnel Wallin (c)

Viviann Gerdin (c)

Rigmor Stenmark (c)

Margareta Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Sven Bergström (c)

Agne Hansson (c)