Internationell alkoholpolitik

Motion 1989/90:So319 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So319

av Göran Magnusson och Gunnar Thollander
(båda s)

Internationell alkoholpolitik

Hela efterkrigstiden har kännetecknats av ökad internationalisering. Utvecklingen
har medfört snabba förändringar, där de gränsöverskridande
kontakterna mellan länderna fått ökad betydelse. Denna process berör inte
bara länderna som sådana, utan tillhör numer mer eller mindre vardagen för
var och en. Den senaste tidens politiska händelser i Östeuropa har präglats
av stor dramatik och accentuerar ytterligare de ökade kontakterna mellan
länder och mellan personer.

Internationaliseringen berör alla samhällsområden. Den påverkar ländernas
sociala förhållanden. Alkoholpolitiken och alkoholvanorna utgör inget
undantag härvidlag.

I de nordiska länderna har alkoholpolitiken ingått som en viktig del i arbetet
att förbättra medborgarnas livsbetingelser. Den förda politiken har medfört
att de nordiska länderna kan redovisa en lägre alkoholkonsumtion per
invånare och därmed också lägre skador än andra jämförbara länder, som
inte haft samma uppmärksamhet på alkoholens skadeverkningar.

Såväl av humanitära, sociala, medicinska som ekonomiska skäl är det viktigt
för Sveriges vidkommande att fortsätta på den inslagna vägen och söka
instrument för att ytterligare pressa ner alkoholskadorna. Men i en värld
med allt öppnare gränser påverkas de nationella ställningstagandena allt mer
av förhållandena i omvärlden. I denna situation är det viktigt att Sverige,
jämsides med arbetet på hemmaplan, också agerar på det internationella fältet
för att förbättra förutsättningarna för en framgångsrik alkoholpolitik.

På många områden inom alkoholpolitiken är det svårt i dag att nå avsedd
effekt med enbart inhemska åtgärder. Ett exempel härpå är nationella förbud
mot exponering av alkohol i etermedia. Den snabbt växande marknaden
för internationella satelliter kräver mellanstatliga överenskommelser för att
inte de nationella ställningstagandena skall saboteras. Trafiken, både till
lands, till sjöss och i luften, är ett annat område, där ett samarbete på det
internationella planet är en viktig förutsättning för en framgångsrik nationell
politik. En skärpning och effektivisering av trafiknykterhetsbestämmelserna
i ett land underlättas om ökat stöd i samma riktning kan skapas på ett bredare
plan.

Avvecklingen av den skattefria alkoholförsäljningen i den internationella
trafiken förutsätter också mellanstatliga insatser. Även alkoholkapitalets allt

hårdare exploatering av u-länderna tillhör frågor som skulle må väl av restriktioner
med internationell sanktion.

Det är viktigt att Sverige i olika internationella sammanhang agerar på ett
sätt som dels garanterar att vår politik på drogområdet inte raseras och dels
underlättar för en hälsoinriktad politik att få ett större genomslag i olika internationella
fora.

I detta sammanhang är det angeläget att WHO:s rekommendation om
minskning av alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 lyfts fram och
får en bred uppbackning, eftersom sambandet mellan totalkonsumtionen
och skadeverkningarna spelar en så avgörande roll.

De pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG berör också alkoholpolitiken,
liksom andra socialpolitiska frågor. Motionsyrkande om att alkohol
och tobak skulle undantas från förhandlingarna på grund av dessa varors
negativa inverkan på folkhälsan har tidigare framförts. I anledning därav anförde
riksdagen att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den
svenska skattepolitiken på alkoholens och tobakens område inte bör försvagas
genom ett samarbete med EG.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det internationella arbetet kring alkoholpolitiska
frågor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i motionen angivna riktlinjer skall vara vägledande
vid EG-förhandlingarna samt i det svenska arbetet i Nordiska
rådet, Europarådet, olika FN-organ samt i andra internationella sammanhang.

Stockholm den 24 januari 1990

Göran Magnusson (s) Gunnar Thollander (s)

Mot. 1989/90
So319

18