Internationell miljöpolitik

Motion 1989/90:U637 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:U637

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Internationell miljöpolitik

Mot.

1989/90

U637-638

Miljöproblemen är gemensamma och i hög grad världsomspännande. Det
gäller t.ex. hotet mot ozonskiktet, drivhuseffekten, försurningen och förgiftningen
av världshaven.

Nationella insatser är inte tillräckliga för att klara av de globala miljöproblemen.
Problemen måste lösas genom internationellt samarbete.

Trots att miljöproblemen är internationella fattas de avgörande besluten
på nationell nivå. Det är därför nödvändigt att varje land vågar fatta nya,
skärpta miljöpolitiska beslut för att driva miljöarbetet vidare. Sverige kan
därför inte låta bli att fatta viktiga miljöpolitiska beslut med hänvisning till
att vi måste vänta på internationella överenskommelser.

Den internationella miljörätten är outvecklad. För att de globala miljöproblemen
skall kunna lösas måste stora insatser göras för att stimulera
forskning och utveckling inom detta område.

I en annan partimotion har vi utvecklat vår syn på GATT och handelspolitiken.
Vi menar att varje land måste kunna ställa samma miljökrav på importen
som på inhemsk produktion. Eftersom miljöproblemen är internationella
är inget vunnet för miljöns skull om miljöförstöringen flyttas utomlands.
Om ett land t.ex. förbjuder användningen av en viss kemikalie i jordbruket
är det hyckleri att importera livsmedel som är odlade med hjälp av
samma kemikalie. Vi menar att Sverige måste föra fram miljöhänsyn i förhandlingar
om internationella handelsregler. Tolkningen av GATT-reglerna
måste ändras om ekologisk dumpning skall kunna förhindras.

Internationell miljödomstol

En internationell miljödomstol måste inrättas och är ett led i att genomföra
den internationella miljöpolitiken. De internationella domstolar som finns i
dag är inte tillräckliga. Den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter
avser enbart europeiska stater. Vid internationella domstolen i Haag har enbart
stater talerätt och det är flera stater som inte ens har godkänt domstolens
jurisdiktion vilket innebär att dessa stater inte godkänner en dom från
domstolen.

Handelspolitik-GATT

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U637-638

En internationell miljödomstol kan bli ett effektivt vapen för att tvinga Mot. 1989/90

stater att följa sina miljörättsliga förpliktelser. Dessutom kan en miljödom- U637

stol hjälpa till att skapa den praxis som saknas på den internationella miljörättens
område.

Det är viktigt att domstolen utformas på ett sådant sätt att miljöorganisationer
såväl som stater har talerätt vid domstolen. En internationell myndighet
måste tillskapas för att kontrollera att de internationella miljörättsliga
skyldigheterna efterlevs samt att verkställighet sker av den internationella
miljödomstolens beslut.

Vi föreslår att Sverige inom FN verkar för att en internationell miljödomstol
skapas som är öppen för alla nationer och dess medborgare.

Internationella överenskommelser

Sedan en stat undertecknat en internationell konvention är det upp till staten
själv att bestämma på vilket sätt man avser att genomföra åtaganden. I en
del stater gör man ingen skillnad mellan nationell och internationell rätt. En
undertecknad konvention utgör i dessa stater en del av den nationella rätten.

Andra länder, som t.ex. Sverige, använder sig av en annan princip-vi skiljer
på nationell och internationell rätt. En konvention måste inkorporeras eller
transformeras för att bli en del av den svenska rättsordningen. Det finns flera
tydliga exempel som visar att Sverige misslyckats med att fullfölja sina internationella
åtaganden. Vi har undertecknat en rad olika konventioner på natur-
och miljövårdens områden som sedan inte fått sin motsvarighet i den
inhemska rätten. Några exempel kan nämnas.

Sverige har ratificerat Bernkonventionen (SÖ 1983:30) vars mål är att
skydda vilda djur och växter samt deras naturliga miljöer. I Sverige har vi
regler om fredning och fridlysning av hotade arter, regler som gör det möjligt
att avsätta områden till nationalpark och naturreservat, men vi har inget fullgott
biotopskydd.

Det kan påpekas att de största hoten i dag för djur- och växtarter består i
de allvarliga biotopförändringar som sker i form av förändrad markanvändning
och förgiftning av land- och vattenekosystem.

Genom undertecknandet av Våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) har
Sverige förbundit sig att skydda vissa våtmarksområden. Ett område som
skyddas på detta sätt är Falsterbo-Foteviken i Vellinge kommun av Malmöhus
län. Området är känt som Höllviken. Tillstånd har givits till omläggning
av väg 100 som kommer att gå igenom det skyddade våtmarksområdet.

Östersjökonventionen (1984:38) kräver att fördragsslutande part skall
vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra sådan förorening av Östersjöområdets
marina miljö som orsakats av utforskning eller utvinning. Enligt
kontinentalsockellagen är det regeringen som kan meddela tillstånd till
provborrning och utvinning. Vid denna tillståndsprövning behöver ingen
hänsyn tas till miljöaspekter. Kontinentalsockellagens 10§ medför att Miljöskyddslagen
inte gäller förrän anläggningen redan är upprättad.

För att Sverige inte skall bryta mot folkrättsliga principer kräver miljöpartiet
de gröna att samtliga internationella konventioner som ingåtts av Sverige
omedelbart skall få sin motsvarighet i den nationella svenska rätten. Sverige

måste föregå med gott exempel, det är en förutsättning för att vara trovärdig Mot. 1989/90

i internationella miljösammanhang. U637

Vägen till ett effektivt internationellt miljösamarbete måste gå genom bindande
internationella överenskommelser eftersom inte alla stater erkänner
den sedvanerättsliga folkrätten. Överenskommelserna bör vara av såväl global
som regional karaktär beroende på överenskommelsens mål och de miljöproblem
överenskommelsen syftar till att lösa.

Rätten till fri information

I de fall en stat bryter mot en internationell överenskommelse skall den
kunna fällas av en internationell miljödomstol.

En förutsättning för att det internationella rättssystemet skall bli effektivt
är att det finns fri och öppen information om de olika ländernas åtgärder och
avsaknad av åtgärder. Tillgången på information gör det möjligt för enskilda,
miljöorganisationer och andra stater att kontrollera om staterna följer
sina internationella förpliktelser.

Vid Nordiska rådets konferens i oktober 1989 enades ministrarna om att
verka för rätten till fri information. Anledningen till detta var bl.a. att man
ansåg det viktigt att enskilda och organisationer skall ha rätt att ta del av
information för att kunna påverka viktiga beslut som kan få betydelse för
miljön. Miljöpartiet anser att det är en självklarhet att enskilda och organisationer
skall ha rätt till fri information för att kunna påverka beslut samt för
att kunna kontrollera att länderna följer sina internationella förpliktelser på
natur- och miljövårdens områden. För att denna rätt skall säkerställas, kräver
vi att den svenska regeringen inom FN skall verka för att en konvention
upprättas om fri information till uppgifter som rör miljön.

Miljöpartiet anser även att den svenska regeringen inom FN skall verka
för att miljöorganisationer får observatörstatus i de internationella konventionernas
kommissioner.

Globala luftföroreningsproblem

Till de globala luftföroreningsproblemen hör uttunningen av ozonskiktet
samt klimateffekterna, dvs. luftföroreningarnas påverkan på jordytans medeltemperatur
och nederbördsförhållanden.

Till skydd för ozonskiktet har Wienkonventionen (SÖ 1986:69) upprättats
och inom ramen för denna har Montrealprotokollet (SÖ 1988:35) skapats.
Montrealprotokollet har skrivits under av 46 stater och ratificerats av 47 stater.
Av de länder som inte undertecknat utgörs huvuddelen av utvecklingsländer.

Medlemsstaterna förbinder sig att reducera sin produktion och användning
av klorfluorkarboner (CFC) med 50 % fram till år 1999 samt att frysa
halonanvändningen på dagens nivå. Arbete pågår med att föreslå att ytterligare
ämnen skall omfattas av konventionen. Till dessa hör bl.a. HCFC, dvs.
mjuka freoner samt koltetraklorid. Förslag har även lagts fram för en total
avveckling av CFC fram till år 2000.

Regeringen bör med kraft driva ett totalt avvecklingskrav av samtliga

3

freontyper, även av icke fullständigt halogenerade freoner, i de fortsatta förhandlingarna
inom ramen för Montrealprotokollet.

En av artiklarna i Montrealprotokollet säger att u-länder med låg CFCförbrukning
skall ha rätt till ekonomisk och teknisk hjälp för att kunna
frångå användningen. Miljöpartiet anser att den svenska regeringen måste
vara betydligt mer offensiv när det gäller att hjälpa u-länderna med ekonomiska
medel för att kunna frångå sin freonanvändning för att övergå till miljövänligare
alternativ.

Beträffande klimatförändringarna pågår arbete med att skapa underlag
för en global konvention om klimatpåverkande ämnen. Tanken är att konventionen
skall vara klar för undertecknande vid FN:s miljökonferens i Brasilien
1992. Miljöpartiet anser att det är mycket viktigt att en global konvention
om klimatförändringar kommer till stånd. Den svenska regeringen
måste aktivt agera för att se till att konventionen blir ett verkningsfullt instrument
för att förhindra de pågående klimatförändringarna.

För att visa att Sverige menar allvar med initiativet till denna konvention
och för att internationellt bli trovärdiga kräver miljöpartiet att regeringen
snarast upprättar en nationell avvecklingsplan för fossila bränslen.

Regionala luftföroreningsproblem

Försurningen är ett regionalt problem som måste lösas genom bilaterala
överenskommelser mellan de olika staterna i en världsdel. Inom ramen för
ECE (Economic Commission för Europé) gäller för Europa, U.S. A och Canada
en konvention, sedan 1979, om gränsöverskridande luftföroreningar
från 1979. Målsättningen är att svavelutsläppen från 1980 års nivå skall reduceras
med 30 % fram till 1993.

Beträffande kväve gäller ett protokoll från 1988 som kräver frysning av
kväveutsläppen från 1987 års nivå, målsättningsåret är 1994. Planer finns på
att upprätta ett protokoll även för kolväten. Som ett första steg har man
tänkt att utgå från krav på en procentuell nedskärning av utsläppen.

Inför nästa förhandlingsomgång, som börjar i november 1991, är tanken
att man skall ha ett underlag till en ny försurningskonvention. Denna skall
inte utgå från procentuella nedskärningar av utsläpp, utan istället bygga på
vad naturen tål. Miljövårdsmyndigheter i medlemsstaterna arbetar nu för
att ta fram kritiska belastningsgränser för nedfall av försurande svavel och
kväveföreningar. Arbetet är unikt så till vida att forskare från de olika länderna
inom konventionens ram själva har fått besluta om en gemensam
handledning för vilka ekologiska och kemiska principer som skall gälla vid
fastställandet av de kritiska belastningsgränserna. Arbetet utgör ett utmärkt
exempel på hur man med ett gemensamt engagemang från de olika staterna
försöker lösa de regionala problemen. Statens naturvårdsverk har avsatt
pengar för att bistå Östeuropa i arbetet och svenska forskare har varit där
för att initiera det praktiska arbetet.

Miljöpartiet anser att regeringen måste stödja detta arbete genom att se
till att en försurningskonvention som utgår från de kritiska belastningsgränserna
upprättas. Inom ramen för konventionen måste regeringen kräva mer
långtgående åtgärder än bästa möjliga teknik för industrier.

Mot. 1989/90

U637

4

Haven Mot. 1989/90

Havsrätten kännetecknas dels av överenskommelser som täcker vissa regio- ^637
ner, t.ex. Östersjön, dels av överenskommelser som reglerar vissa ämnen,
t.ex. förbud mot dumpning från fartyg. Inom detta system finns stora luckor.

Miljöpartiet anser att en världsomfattande havskonvention måste skapas
som gäller för alla hav. Denna konvention ska innehålla regler för all verksamhet
till havs och även innefatta övrig verksamhet som direkt påverkar
havsmiljön. Utöver denna konvention behövs regionala överenskommelser
med mer specificika regler.

Inom Östersjöns tillrinningsområde bor 70 miljoner människor. På grund
av övergödning är, enligt Svenska naturskyddsföreningen, i dag ca 150-200
kvadratkilometer längs Östersjöns, Bottenhavets och Bottenvikens kuster
döda. Det är sund, skärgårdar och grunda vikar som skulle kunnat ha en stor
produktion av bottendjur och fisk om de inte varit övergödda.

Östersjön är ett mycket känsligt hav. Den långsamma vattengenomströmningen
gör att gifter ansamlas i organismer och sediment samtidigt som nedbrytningen
går långsamt. Trots att samtliga länder runt Östersjön har stoppat
användningen av DDT och begränsat användningen av PCB finns de båda
ämnena fortfarande i höga koncentrationer i Östersjön. Även dioxiner som
bildas vid olika industriprocesser utgör ett problem. Östersjön består av
brackvatten där organismerna är extra känsliga eftersom de lever på gränsen
till vad de kan anpassa sig till.

Orsakerna till den katastrofala situationen i Östersjön är industriernas och
trafikens utsläpp, kväveläckage från jord- och skogsbruk samt bristfällig rening
från reningsverk. Ett stort hot utgörs av den pågående oljeprospekteringen.
Internationella krafttag krävs för att Östersjön skall kunna överleva.

Miljöpartiet anser att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen
(SÖ 1984:38) utvecklas. HELCOM (Helsingforskommissionen) bör fungera
som bas för samordning av de olika ländernas interna miljölagstiftning. Lika
stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga stater.

För att detta skall vara möjligt att genomföra måste de övriga staterna stödja
de baltiska staterna ekonomiskt till miljöinvesteringar.

HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och vatten
fastställs inom konventionens tillämpningsområde. För att normerna skall
kunna upprätthållas krävs att varje stat har en plan för hur man tänkt uppnå
målet. De olika staternas genomförandeplaner skall fastställas av HELCOM.
Efter fastställandet får genomförandeplanerna rättsverkan och blir
bindande för medlemsstaterna.

För att kvalitetsnormerna skall kunna upprätthållas är det viktigt med ett
effektivt och fungerande kontrollsystem. Ett sådant system kan skapas genom
att HELCOM utvecklar ett system för monitoring av utsläpp till havet.

Resultatet av mätningarna skall vara offentliga så att det klart framgår vilka
stater som följer sina villkor. Helsingforskonventionens bestämmelser måste
vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer. Bestämmelser
om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar måste införas för att inte
onödiga tvister skall uppstå vid tillämpningen.

En av orsakerna till den bristande effektiviteten hos den internationella

rätten är avsaknaden av efterlevnadskontroll samt att påföljder för fördrags- Mot. 1989/90

brott sällan utdöms. Skall Östersjön kunna räddas krävs en effektiv kontroll U637

samt att de stater som inte följer sina förpliktelser riskerar någon form av
påföljd.

HELCOM skall fortlöpande övervaka tillämpningen av konventionen.

Konventionen förses med en artikel där medlemsstaterna godkänner att
HELCOM har rätt att utföra monitoring inom de suveräna staternas territorium.
Resultaten av mätningarna skall vara offentliga så att enskilda och organisationer
har möjlighet att agera om någon nation inte följer sina åtaganden.

Sverige bör verka för att även Nordsjön skall regleras av ett system liknande
det som bör gälla för Östersjön. Administrationen för Paris-, Oslokonventionerna
(SÖ 1976:14, SÖ 1972:25) som gäller för Nordsjön bör samordnas
för att minska byråkratin. Det kan ske genom att Pariskommissionen
och Oslokommissionen slås ihop så att möten kan hållas inom ramen för
båda konventionerna.

Oslokonventionen reglerar dumping. De substanser som konventionen
behandlar är uppdelade på olika listor. Den svarta listan upptar de ämnen
som är förbjudna att dumpa. Den grå listan upptar ämnen som får dumpas
men kräver speciell försiktighet. Konventionen kräver att inga ämnen får
dumpas utan godkännande av behörig nationell myndighet.

Vi anser att Sverige inför Nordsjökonferensen i mars skall verka för att
försiktighetsprincipen skall införas i Oslokonventionen. Med det menas
att utsläpp inte får ske om inte utsläpparen kan bevisa att ämnet inte är skadligt.
Dessutom bör Oslokonventionens ämneslistor revideras så att de överensstämmer
med det aktuella kunskapsläget.

Östersjösekretariatet och Försurningssekretariatet

Enskilda och organisationer skall ha möjlighet att påverka de beslut som får
betydelse för Östersjöns framtid. Det är därför viktigt att regeringen stödjer
Svenska naturskyddsföreningens initiativ att tillsammans med miljöorganisationer
i de andra kuststaterna starta ett Östersjösekretariat som bl.a. får
till uppgift att stödja de nya miljöorganisationerna i Östeuropa.

Även arbetet inom det internationella försurningssekretariatet (The Swedish
NGO secretariat on Acid Rain) bör uppmuntras. Det internationella
försurningssekretariatet fungerar som en informationsbank och opinionsbildare.
Sekretariatet gör det möjligt för stater att få ut information via en icke
statlig organisation.

I vår motion om budget för miljödepartementets verksamhetsområde har
vi föreslagit att 4 milj. kr går till Östersjösekretariatet och försurningssekretariatet.

Handel med miljöfarligt avfall

Inom ramen för UNEP har en global konvention om handel med miljöfarligt
avfall antagits i Basel 1989. Konventionen kräver att avfallsexportören i förväg
skall meddela regeringarna i de exporterande och importerande länderna
innan transporterna äger rum. 6

Ca 45 länder har redan förbjudit import av avfall från andra länder. U- Mot. 1989/90

länder har i sin tur krävt ett förbud mot export av avfall från industiländerna U637

till u-länderna. Baselkonventionens notifikationssystem begränsar inte den
internationella handeln med avfall! Konventionen förbjuder inte export av
avfall från i-länder till u-länder och den omfattar inte heller radioaktivt avfall.
Dessutom innehåller den luckor som bl.a. gör det möjligt att upprätta
multilaterala och bilaterala överenskommelser mellan avtalsslutande parter
och icke avtalsslutande parter. Dessa överenskommelser behöver inte upprättas
i enlighet med Baselkonventionen.

Faran med konventionen är att den kan ge intryck av att den internationella
handeln med avfall nu är under kontroll. Miljöpartiet anser att regeringen
måste verka för att konventionen skärps. Regeringen måste visa solidaritet
med tredje världen och kräva att konventionen sätter totalt stopp för
export av miljöfarligt avfall från i-länder till u-länder.

Antarktis

Antarktis är vår sista orörda kontinent. Dess ismassa har en avgörande
betydelse för havsströmmar och klimat över hela jorden. Vad som får ske i
Antarktis regleras i det s.k. Antarktisfördraget från 1961. De 22 konsultativa
parterna som undertecknat fördraget bestämmer idag över Antarktis. För
att få bli konsultativ medlem krävs dels att man har en bas, dels att man bedriver
forskningsarbete.

Antarktis är på grund av sin relativt orörda miljö mycket värdefull för forskning
och vetenskap. Som den sista orörda kontinenten är Antarktis den enda
kontinent som kån ge oss baskunskaper för att utforska vårt ekosystem.

Många av de baser som finns i Antarktis har kommit fram till viktiga forskningsresultat.
Upptäckten om ozonlagrets förtunning och växthuseffektens
följder är några exempel.

Tyvärr har det stora intresset från både forskare och turister blivit ett problem
i den känsliga miljön. Speciellt anmärkningsvärt är det att inte ens forskarna
alla gånger har behandlat miljön på ett ansvarsfullt sätt.

På grund av Antarktis tillgångar på olja, gas och mineraler står olika länder
på rad för att börja exploatera Antarktis naturtillgångar. För närvarande
gäller ett moratorium vilket innebär att ingen exploatering får ske. 1988 undertecknades
den så kallade Mineralkonventionen - en konvention om
hur exploatering skall kunna ske under kontrollerade former. Mineralkonventionen
är helt enkelt en exploateringskonvention! När 16 stater ratificerat
konventionen träder den i kraft. Sverige har undertecknat konventionen
men den har inte blivit ratificerad av den svenska riksdagen. Australien,

Frankrike och Italien har tydligt sagt ifrån att man inte tänker ratificera konventionen
utan istället arbeta för en skyddskonvention. Sverige har möjlighet
att bestämma om framtiden för Antarktis. Antingen genom att verka för
en orörd kontinent eller för en framtida exploatering genom att ratificera
mineralkonventionen.

Miljöpartiet anser att regeringen skall arbeta för en skyddskonvention och
göra Antarktis till en Världspark. Antarktis måste förbli ett område för vetenskap
och samordnad forskning. Antarktis naturvärden och djurliv måste 7

skyddas från ytterligare ingrepp. Den svenska regeringen måste visa detta Mot. 1989/90

genom att tala om att Sverige inte kommer att ratificera Mineralkonventio- U637

nen.

Arktis

Arktis omfattas enligt en definition av allt land och vatten som ligger norr
om norra polcirkeln, enligt en annan det område som ligger norr om +10°isotermen
för varmaste månaden.

Förutom internationella överenskommelser till skydd för isbjörnar och valar
saknas internationella konventioner som direkt rör Arktis miljö.

Naturen i Arktis är mycket sårbar och återhämtar sig mycket långsamt efter
ingrepp. Några av de stora problem som råder i Arktis är bl.a. luftföroreningar
som transporterats från sydligare breddgrader samt rovfisket.

I september 1989 anordnades i Finland en konferens om den arktiska miljön.
Konferensen ska följas upp och kommer resultera i ett ministermöte under
hösten 1990. Målet är att upprätta en internationell överenskommelse
som konkret avser skyddet av den arktiska miljön.

Miljöpartiet anser att regeringen vid det kommande ministermötet måste
verka för att en internationell konvention upprättas som reglerar all mänsklig
påverkan i Arktis.

Europeisk miljöfond

Miljösituationen i en del länder i Östeuropa, t.ex. Polen, är akut och miljöinvesteringar
i dessa länder bör vara ett prioriterat område för internationella
miljöinvesteringar. Miljösituationen i Östeuropa är i högsta grad en svensk
angelägenhet.

Vi anser att regeringen måste bidra med ett betydligt högre belopp än de
300 miljoner kronor man avsatt till detta ändamål ur biståndsbudgeten.

Dessutom anser vi att pengar till miljöinvesteringar i öst inte skall tas från
den ordinarie biståndsbudgeten, som är avsedd för världens fattigaste länder,
utan bör läggas som en speciell budgetpost.

Den ordinarie biståndsbudgeten skall ej belastas. I stället bör en europeisk
miljöfond inrättas. För nästa budgetår föreslår vi att 1000 milj. kr anslås
utöver regeringens förslag. Ett stöd till Östeuropa för att lösa miljöproblemen,
vilka kanske är de allvarligaste samhällsproblemen, kan också bidra
till att stärka den demokratiska utvecklingen.

Det är viktigt att miljösamarbete drivs på såväl lokal nivå som på regeringsnivå.
Mellan Sverige och Polen har under de senaste åren miljösamarbete
på lokal nivå bedrivits. Gensvaret från såväl svenska som polska städer
för miljövänortssammarbetet har varit mycket stort. Samarbetet har inriktats
på åtgärder inom vatten- och luftvård, avfallshantering, energisparåtgärder,
utbildning och information.

En spärr i miljövänortssamarbetet är de kompetensbegränsande principer
som gäller för de svenska kommunerna. Vi anser att denna spärr måste upphävas
så att kommunerna även får möjlighet att ge ekonomisk hjälp inom
miljövänortssamarbetet.

Ett östeuropeiskt sekretariat bör upprättas där frågor rörande miljö, 8

energi och hälsa behandlas. Det är viktigt att fördjupa och bygga upp en
struktur för det regionala samarbetet. Med hjälp av ett sekretariat kan man
på ett effektivt sätt överföra information om teknik mellan de olika länderna.

Utomeuropeisk miljöfond

Miljöpartiet har en hög ambitionsnivå när det gäller att öka biståndet till miljö-
och markvård. Sverige bör ta initiativ till en internationell miljöfond som
ett led att stödja u-ländernas miljöarbete. Förhoppningsvis kommer fler länder
att ansluta sig om Sverige går före och satsar de första pengarna. Vi föreslår
att 1000 milj. kr satsas i en utomeuropeisk miljöfond.

Regnskogarna, som representerar omistliga naturvärden, skövlas i en allt
snabbare takt. Bevarandet av regnskogarna är inte enbart en angelägenhet
för de länder som har regnskog utan är i högsta grad en internationell angelägenhet.
Detsamma gäller problemen med markerosion och ökenspridningen.
Fonden kan användas till att bistå u-länderna ekonomiskt för att
ställa om till mer miljöanpassad produktion t.ex. upphöra med tillverkningen
av freoner. Ett annat viktigt område är utbildning inom miljösektorn.
U-länderna är alltid i ett underläge vid förhandlingar med i-länder. Orsaken
till detta är den stora bristen på utbildning.

Med dessa stora internationella miljösatsningar kan Sverige uppmuntra
andra länder till liknande satsningar och främja det internationella samarbetet.

Nordiskt miljösamarbete

De nordiska länderna har sagt sig vilja arbeta utifrån principen att de skall
följa de mest ambitiösa miljömål som något nordiskt land har. I praktiken
har det blivit så att de sämsta kraven har blivit utgångspunkt. Ett exempel
på detta var när det nordiska havsmiljöprogrammet antogs. Det land som
var sämst på varje område fick vara vägledande.

Vi anser att Sverige måste gå i täten och kräva att de strängaste miljökraven
i något nordiskt land skall vara det krav som ställs på de andra nordiska
länderna inom ramen för nordiskt miljösamarbete t.ex. inom Nordiska rådet.

IAEA

IAEA, det internationella atomenergiorganet, verkar aktivt för att sprida
kärnkraften i världen. Vi anser det vara helt felaktigt att Sverige okritiskt
deltar i IAEA:s verksamhet.

Vi anser att Sverige aktivt skall verka för att kärnkraften avvecklas globalt.
Sverige bör driva frågan att IAEA:s inriktning bör ändras till att i fortsättningen
verka för en global kärnkraftsavveckling.

Internationella miljöavgifter

I mångå länder börjar det bli allt mer etablerat att använda ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Det här är ett instrument som även borde gå att an

Mot. 1989/90

U637

9

vända sig av internationellt. När det gäller långväga föroreningar och spe- Mot. 1989/90

ciellt globala föroreningar vore det egentligen bättre med ett internationellt U637

avgiftssystem än ett nationellt. Utsläppen av koldioxid skulle t.ex. kunna avgiftsbeläggas
eftersom växthuseffekten är ett globalt problem. De influtna
medlen skulle kunna användas till investeringar för att lösa globala miljöproblem.
Pengarna kunde t.ex. användas för markvård, trädplantering, investeringar
i miljöanpassad kollektivtrafik och för att ställa om industrin i områden
som är hårt drabbade av miljöförstöringen.

Vi anser att Sverige borde ta upp frågan om internationella miljöavgifter
till diskussion i olika internationella fora, t.ex. i FN.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inom FN skall verka för en internationell miljödomstol som är öppen
för nationer och miljöorganisationer,

2. att riksdagen hos regeringen begär att samtliga internationella
konventioner som ingåtts av Sverige på miljö- och naturvårdens område
skall få sin motsvarighet i den nationella rätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inom FN skall verka för att en konvention om fri information till uppgifter
som rör miljön upprättas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inom FN skall verka för att etablerade miljöorganisationer får observatörstatus
i de internationella konventionernas kommissioner,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
med kraft skall driva ett totalt awecklingskrav för samtliga freontyper
inom ramen för Montrealprotokollet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall verka för att en effektiv global konvention om klimatförändringar
upprättas,1]

[att riksdagen begär att regeringen snarast upprättar en nationell
avvecklingsplan för fossila bränslen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall stödja arbetet inom ECE och se till att en försurningskonvention
som utgår från kritiska belastningsgränser upprättas,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall verka för en världsomfattande havskonvention,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så att den uppfyller
de krav som framgår av motionen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall verka för att Paris- och Oslokonventionerna utvecklas så att de
uppfyller de krav som framgår av motionen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens internationella
verksamhet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
måste ställa upp för tredje världen och kräva att Baselkonventionen
sätter stopp för export av avfall från i-länder till u-länder,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sagts om att Sverige skall arbeta för en skyddskonvention och
göra Antarktis till en Världspark,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
måste tala om att det inte kommer att ratificera Mineralkonventionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall verka för att en internationell konvention upprättas som reglerar
all mänsklig påverkan i Arktis,

9. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram, Cl,
för budgetåret 1990/91 anslår 1 000 000 000 kr. utöver vad regeringen
har föreslagit till en europeisk miljöfond och 1 000 000 000 kr. utöver
vad regeringen har föreslagit till en utomeuropeisk miljöfond, dvs.
5 566 216 000 kr.

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en europeisk miljöfond,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en utomeuropeisk miljöfond,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
Östeuropasekretariat bör upprättas,

[att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att kommunerna
ges rätt att ge ekonomisk hjälp i vänortssamarbetet,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör verka för att en utomeuropeisk miljöfond upprättas,1]

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för
andra nordiska länder,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
aktivt skall verka för att kärnkraften avvecklas globalt och att
IAEA:s uppgift i fortsättningen skall verka för kärnkraftens avveckling,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
bör driva frågan om internationella miljöavgifter i internationella
förhandlingar.

Mot. 1989/90

U637

11

Stockholm den 24 januari 1990
Claes Rox bergh (mp)

Inger Schörling (mp)

Roy Ottosson (mp)

Per Gahrton (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)

Mot. 1989/90

U637

Åsa Domeij (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Gösta Lyngå (mp)

1 1989/90:Jo820

2 1989/90:N447

3 1989/90:K630

12