Internationell samverkan, utgiftsområde 5

Motion 2003/04:U341 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Svensk utrikespolitik har kommit att bli allt mer pragmatisk. Kristdemokraterna anser att utrikespolitiken måste vara fast förankrad i respekt för de mänskliga rättigheterna och människovärdet. Arbetet för mänskliga rättigheter måste få ökad tyngd i det svenska bistånds- och utrikespolitiska arbetet. Kristdemokraterna vill med andra ord att Sverige ska driva mer av en värdegrundad utrikespolitik.

För att främja världsfreden, minska de globala klyftorna och miljöförstöringen krävs ökat internationellt samarbete, vilket främst sker på global nivå via FN, på regional nivå inom EU, Europarådet och OSSE, och genom det nordiska samarbetet. Alla dessa internationella samarbetskanaler är mycket viktiga. Samtidigt är det viktigt att Sverige och andra länder inte värjer sig för att eftersträva betydande reformer och effektiviseringar av de internationella organisationerna. Kristdemokraterna vill här särskilt nämna FN. FN måste effektiveras och reformeras för att klara sina mycket omfattande och komplicerade uppgifter.

För att behålla goda internationella kontaktytor i tider av ökad globalisering och för att kunna följa politiken på nära håll i andra länder, stödjer vi en stark och bred utrikesförvaltning. Sverige behöver fler kontaktpunkter i utrikesrepresentationen, inte färre.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Sverige i världspolitiken 4

5 Värdegrundad utrikespolitik 5

5.1 Idealistisk politik istället för realpolitik 5

5.2 Ett tydligt signalspråk 5

5.3 Följ upp utrikespolitiken 6

6 Utrikespolitik för mänskliga rättigheter 6

7 Utrikespolitik för global utveckling 7

8 Utrikespolitik för fred och säkerhet 7

9 Internationellt samarbete 8

9.1 Samordning med globala aktörer 8

9.2 Samordning på global nivå 9

9.3 Samordning av Sveriges utrikespolitik 10

9.3.1 Svensk ministerfunktion för mänskliga rättigheter 10

9.3.2 Centrum för internationell fredsutveckling 10

10 Förenta nationerna 10

11 Europeiska unionen 10

12 Nordiskt samarbete 11

13 Utrikesförvaltningen 12

13.1 EU:s kandidatländer och Vitryssland 12

13.2 EU-ambassader och gemensam EU-diplomati 12

13.3 MR- och miljöattachéer 13

13.4 Integrering med handels- och exportfrämjande verksamhet 13

14 Anslagssparande 14

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bjuda in representanter från folkrörelser, näringsliv och universitet för att granska och diskutera Sveriges utrikespolitiska åtaganden gentemot FN:s konventioner och konferenser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en svensk ministerfunktion vars ansvar skall vara att internationellt främja mänskliga rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta ett svenskt Centrum för internationell fredsutveckling till vilket organisationer som Sida, Swedint, Folke Bernadotteakademin, Utrikespolitiska institutet och SIPRI bör knytas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förutsättningarna för att utse MR-attachéer vid de svenska utrikesrepresentationer där bevakning av MR-frågor är av speciell betydelse för människors säkerhet bör utredas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förutsättningarna för att utse miljöattachéer vid de utrikesrepresentationer där miljöfrågorna speciellt måste fokuseras bör utredas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur svenska handelsfrämjande organisationer bättre kan integreras med svenska ambassader i utlandet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda om det kan upprättas fler samlokaliserade ambassader med gemensamma servicefunktioner mellan Sverige och övriga medlemsländer inom EU.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av hur Sverige i ökad utsträckning kan dra nytta av den växande EU-diplomatin med underlag för politiska beslut.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen aktivt driver krav på förbättrad administrativ- och beslutseffektivitet i samverkande internationella organisationer.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tar initiativ till utarbetandet av gemensamma arbetsmodeller vars syfte är att förnya och utveckla arbetsformerna för internationella organisationer.

11. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 5 Internationell samverkan enligt uppställning:

Anslag Uo5 (tusental kr)	Regeringens förslag	Anslagsförändring
5:1 Bidrag till vissa internationella organisationer	932 070	-15 000
5:3 Nordiskt samarbete	9 122	-1 000
5:5 Inspektionen för strategiska produkter	25 003	-1 000
5:8 Bidrag till Utrikespolitiska institutet	11 265	-1 000
5:9 Svenska institutet	74 408	-10 000
5:10 Information m.m.	18 183	-7 000
Totalt för Uo5	1 257 362	-35 000

4 Sverige i världspolitiken

Sverige har sedan många år en hög profil i internationell politik. Det gäller inte minst fred och säkerhet, utvecklings- och biståndspolitik, miljösamarbete och hållbar utveckling. Det senaste decenniet har de västliga demokratiernas förtroende för Sverige stärkts i takt med att regeringens utrikespolitik blivit mindre ideologiskt färgad och mer entydigt tagit ställning för demokrati och mänskliga rättigheter.

Men tyvärr har Sverige samtidigt tappat inriktning inom utrikespolitiken. Det gäller främst den nya folkrättsutvecklingen samt Europas framtid. Sveriges profil i FN är lägre än tidigare. 1990-talets kraftiga besparingar i vårt internationella bistånd har skadat vår trovärdighet hos ett stort antal utvecklingsländer. De visioner som den socialdemokratiska regeringen presenterade för svensk politik för global utveckling var delvis uppmuntrande. Dessvärre misslyckades Socialdemokraterna helt med att förklara hur visionerna ska omsättas i praktik. Det är genom praktisk handling och resultat man belönas med förtroende och trovärdighet i utvecklingsfrågor.

Sammantaget så anser Kristdemokraterna att det behövs en förnyad utrikespolitik för Sverige anpassad till dagens globala verklighet.

5 Värdegrundad utrikespolitik

5.1 Idealistisk politik istället för realpolitik

Inrikespolitiska intressen har länge styrt internationella relationer och utrikespolitik. Eller annorlunda uttryckt: stater bedriver en utrikespolitik som syftar till ökad makt och inflytande på den internationella arenan, och som ökar det ekonomiska välståndet inom det egna landet. Etik och värderingar har sällan varit sammankopplade med det utrikespolitiska beslutsfattandet. I akademiska sammanhang beskrivs det som att föra en realistisk utrikespolitik eller realpolitik. Motsatsen är den idealistiska eller moraliska utrikespolitiken, där politiken utformas utifrån vissa grundläggande värden.

I dagens globaliserade samhälle är människor allt mer beroende av varandra, och nationsgränser spelar en allt mindre roll. Detta ökar behovet av internationell samordning för att lösa gemensamma problem och för att främja en positiv utveckling. Kristdemokraterna menar givetvis inte att normer och värderingar allena kan utgöra styrinstrument i det internationella systemet. Organisationer, strukturer, formalia och beslutsprocesser inom främst Förenta nationerna utgör en oerhört viktig grund. Men det är uppenbart att det också krävs tydliga normer, både för att ge bättre och tydligare spelregler åt det internationella samarbetet i allmänhet och vid de tillfällen då det uppstår kollisioner mellan exempelvis organisationsstrukturer och skyddet av mänskliga rättigheter i synnerhet. Normer behövs också för att främja relationerna mellan folk med olika bakgrund och kultur. Då länder integreras och gränserna mellan inrikes- och utrikespolitiken allt mer suddas ut, ökar behovet av tydliga värderingar inom utrikespolitiken.

Kristdemokraterna anser därför att det är viktigt att universella rättigheter och gemensamma spelregler främjas i det internationella umgänget. Annars är risken stor för ökade nationella motsättningar, med kulturella missförstånd och konflikter som följd. Den idealistiska utrikespolitiken måste med andra ord få större utrymme på bekostnad av den pragmatiska realpolitiken.

5.2 Ett tydligt signalspråk

Kristdemokraterna vill också betona att en värdegrundad utrikespolitik måste åtföljas av ett tydligt signalspråk. Dvs. att Sverige och andra stabila demokratier måste i alla lägen stå upp för de demokratiska värderingarna i den praktiska politiken inom exempelvis FN. Så har inte alltid varit fallet i Socialdemokraternas utrikespolitik. Ett tydligt exempel är Sveriges nedlagda röst i omröstningen om Libyens ordförandepost i FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MRK). Problemet bestod i dess kärna av en krock mellan upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter och varje medlemsregions rätt att framföra sina kandidater. I sådana principkrockar måste valet av endera princip vägledas av en värdegrundad utrikespolitik och ett tydligt signalspråk. En nedlagd svensk röst med hänvisning till formalia är enligt Kristdemokraterna helt fel signalspråk.

5.3 Följ upp utrikespolitiken

Kristdemokraterna anser det vara angeläget att upprätta tydligare uppföljningsmekanismer för att förstärka effektiviteten och trovärdigheten i Sveriges utrikespolitik. Den förda utrikespolitiken bör kontinuerligt granskas mot bakgrund av Sveriges åtaganden genom FN:s konventioner och konferenser och vikten av att låta goda gemensamma värden utgöra grunden i svensk utrikespolitik. För att öka den folkliga debatten bör regeringen även återkommande inbjuda representanter från folkrörelser och näringsliv, samt akademiker, för att diskutera olika aspekter av Sveriges utrikespolitik och internationella åtaganden.

6 Utrikespolitik för mänskliga rättigheter

Människovärdet bör sättas i centrum för svensk utrikespolitik och internationell samverkan under 2000-talet. Detta skall genomsyra såväl multilateral samverkan inom Förenta nationerna, Europeiska unionen och andra internationella organ, liksom bilaterala relationer med andra enskilda länder.

Svensk utrikespolitik skall i det internationella samarbetet främja fred, frihet och en social och ekologiskt hållbar utveckling, samt mänskliga rättigheter, förståelse och försoning. Sverige måste stå upp för grundläggande värderingar i de internationella relationerna och därmed driva en stark MR-linje inom utrikespolitiken. Det handlar inte om att påtvinga andra länder en svensk syn på mänskliga rättigheter, utan om att föra en politik utifrån universella deklarationer och förklaringar om vilka värderingar som skall gälla för internationella relationer i det globala samhället. Försoning mellan folkgrupper framstår i den internationella politiken som en av de största och viktigaste utmaningarna under de kommande åren.

Sverige bör föra en tydligare utrikespolitik för mänskliga rättigheter. Inom FN har såväl FN:s generalsekreterare som UNDP fastslagit målet alla mänskliga rättigheter för alla människor. Det innebär t.ex. att sociala och ekonomiska rättigheter är lika viktiga som civila och politiska rättigheter. Sverige bör aktivt arbeta för detta långsiktiga mål. Metoderna och verkningsmedlen kan dock variera utifrån praktisk lämplighet och möjlighet. Positiva verkningsmedel och samförstånd bör prioriteras före negativa sanktioner.

För att främja en sammanhållen utrikespolitik som gynnar respekten för mänskliga rättigheter i alla olika politikområden som har en internationell dimension, bör det finnas en övergripande ministerfunktion för mänskliga rättigheter. Den ska ta fram strategier och handlingsplaner samt följa upp hur främjandet av mänskliga rättigheter sker inom de olika politikområdena.

7 Utrikespolitik för global utveckling

Globaliseringen, d.v.s. den accelererande integrationen av ekonomiska aktiviteter över nationella och regionala gränser tillsammans med en revolution inom informations- och kommunikationsteknologin, har medfört att avståndet mellan länder har minskat drastiskt och att det ömsesidiga beroendet mellan folken ökat. I dagens värld är vi alla gränslöst beroende av varandra.

Inom Europa upplever vi en integration mellan länder och folk som saknar motstycke. EU har blivit en modell och förebild för andra regioner, som t.ex. MERCUSUR i Latinamerika, ASEAN i Asien eller AU i Afrika, vad gäller ekonomisk och politisk integration. Efter det kalla krigets slut och den bipolära maktstrukturens sönderfall ser vi idag i världspolitiken en kvarvarande supermakt (USA) vid sidan om fem sex olika regioner som växer sig allt starkare. Regionaliseringen av världspolitiken kan, i värsta fall, innebära en uppdelning av världen i olika maktcentra som antingen konkurrerar med, eller bildar allianser med varandra. Ökad regional integration kan också vara en möjlig väg mot ett globalt samhälle. Sverige bör verka för öppna regioner som samarbetar och finner gemensamma lösningar på gemensamma problem.

Handeln mellan länder ökar. Aldrig förr har den ekonomiska aktiviteten varit så hög och direktinvesteringarna mellan olika länder så många. Frihandeln och teknologiutvecklingen har lett till en ekonomisk tillväxt utan motstycke och världens totala BNP är idag högre än någonsin. Samtidigt är det långt ifrån alla människor som får del av den totala ekonomiska tillväxten och klyftorna inom och mellan länder ökar. Tillgången till den moderna kommunikationsteknologin och Internet riskerar att dela upp världen och människor genom nya klyftor.

Den ekonomiska tillväxten, som den ser ut idag, innebär att påfrestningarna på miljön är enorma. Växthuseffekten och klimatfrågorna är tydliga varningssignaler som måste tas på största allvar. Länder måste finna en bättre väg att kombinera ekonomisk tillväxt med ekologiskt och socialt hänsynstagande.

Vi stödjer en allt mer öppen värld med ökad frihandel, integration och utbyte mellan folk och länder. Samtidigt måste den ekonomiska globaliseringen åtföljas av global solidaritet. Det behövs internationella och nationella åtgärder för att komma till rätta med globaliseringens djupt problematiska sidor.

8 Utrikespolitik för fred och säkerhet

I världspolitiken har vi sett markanta säkerhetspolitiska förändringar under det senaste årtiondet. USA är den enda kvarvarande supermakten, men för den skull torde USA inte ha ambitionen att vara en världspolis. Efter Sovjetunionens fall söker ett flertal länder i vårt närområde nya säkerhetspolitiska lösningar. Samarbete sker inom OSSE och PFF, liksom EU och Nato. De baltiska ländernas ansökan till Nato kommer snart att stå på dagordningen. I Mellanöstern är situationen fortsatt instabil. Centralasien är en region med många potentiella konflikthärdar. I Afrika pågår ett flertal långvariga konflikter. I Ost- och Sydostasien råder också säkerhetspolitiska risker.

Insikten om att vi är gränslöst beroende av varandra och att vi har ett ansvar för varandra innebär att Sverige måste kunna engagera sig för lösningar även i geografiskt avlägsna konflikter och krig. Säkerheten i Europa bör lösas med en gemensam säkerhets- och försvarspolitik inom ett utvidgat EU. Sverige bör ta aktiv del i EU:s arbete med krishantering, samt förstärka OSSE:s och Europarådets viktiga konfliktförebyggande arbete. Sverige bör auktorisera FN:s roll inom den globala säkerhetspolitiken och främja FN:s förmåga att hantera regionala kriser, också i samarbete med regionala organisationer inom ramen för kap. 8 i FN-stadgan. Sveriges utrikespolitik för fred och säkerhet ska präglas av internationellt samarbete för människors fred och säkerhet i vår omvärld.

Dagens hot sträcker sig från traditionella hotbilder till de som följer av den globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet. Terrorattackerna i USA visar på ett fruktansvärt sätt en ny typ av hot mot samhället och medborgarna. Oskyldiga människor bli måltavlor och terror används i syfte att uppnå politiska mål. Det krävs ett ökat internationellt samarbete mellan såväl nationella underrättelsetjänster som olika säkerhetspolitiska organ för att förebygga och hantera terroristers dåd. Det är viktigt att säkerhetspolitiken och folkrätten fokuseras på att inte enbart skydda staters säkerhet utan även människors säkerhet.

En stabil fred bygger på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, fredlig konfliktlösning, rustningskontroll och internationellt samarbete. Att förebygga konflikter förblir den stora utmaningen eftersom oändligt lidande och förstörelse då kan undvikas. Här behövs samarbete inom FN, regionala organisationer som EU och i bilaterala nätverk och kontakter.

9 Internationellt samarbete

För att främja global fred, frihet och mänskliga rättigheter, samt en hållbar ekologisk, social och ekonomisk utveckling krävs det ett förbättrat internationellt samarbete. Sverige kan genom en sammanhållen utrikespolitik vara än mer pådrivande och delaktigt i att driva avgörande frågor på en rad olika arenor; inom FN för det globala samarbetet, inom EU för det europeiskt regionala och inom Norden för närområdet.

9.1 Samordning med globala aktörer

I dagens värld är det inte längre enbart nationalstaterna som har makten och som avgör utvecklingen. Näringslivet och de multinationella företagen har vuxit fram som regionala och globala aktörer av vikt, ibland på bekostnad av regeringarnas makt och inflytande. Även mellanstatliga organisationer och icke-statliga organisationer har flyttat fram sina positioner. Konsekvenserna blir att internationellt samarbete idag inte enbart handlar om staters samverkan, utan lika viktigt är samarbetet mellan regeringar, näringslivet, NGO:er och andra internationella organisationer. Därmed har alla globala aktörer ett ansvar för att främja mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen bör utveckla bättre relationer med näringsliv och organisationer för internationell samverkan, såväl nationellt som globalt. I samma anda som FN:s Global Compact och Amnesty Business Groups, har den svenska regeringen upprättat ett forum för näringslivsföreträdare för att diskutera och utveckla strategier för främjandet av mänskliga rättigheter och miljö. Det är viktigt att regeringen inte stannar vid detta första steg, utan håller en levande dialog med näringslivet.

9.2 Samordning på global nivå

I den globala politiken finns en lång rad utmaningar och sakområden som kräver ett bättre internationellt samarbete. I vissa fall handlar det om att effektivisera arbetet inom befintliga organisationer, men oftast är det den politiska viljan hos medlemsstaterna och regeringarna som behöver stärkas. På den internationella arenan finns det en mängd olika samarbetsorgan för att hantera frågor inom bland annat miljöområdet, utvecklingssamarbetet, handelsrelationer, säkerhetspolitiken, flyktingfrågor och mänskliga rättigheter. Vissa samarbetsformer fungerar bra, medan andra är mindre effektiva. Vad som dock karaktäriserar hela den internationella arenan är den bristande samordningen. Handelsfrågorna behandlas bl.a. inom WTO och UNCTAD, bistånd inom UNDP samt regionala och nationella organ. Samordningen behöver förbättras dem emellan. Lägg därtill miljöfrågorna, som idag saknar en effektiv global organisation och som lever i sin egen värld utan effektiv samverkan med handels- och utvecklingsfrågor. Säkerhets-, katastrof- och fredsarbetet sköts mestadels av andra specifika organisationer, ofta skilda från övriga viktiga områden. Flera organ och kommittéer för mänskliga rättigheter, inklusive UNHCR och ILO, verkar i realiteten också var för sig.

Vi ser ett stort behov av förbättring och samordning av det internationella samarbetet. Det handlar inte om att skapa en gemensam organisation för allt, eller att lägga allt under FN-systemets tak, utan om att finna naturliga samarbetsformer mellan befintliga organ. Den svenska regeringen borde verka för en ökad global samordning för handels-, bistånds- och miljöfrågor. Den svenska regeringen borde även verka för att mer integrera de olika delarna av det globala fredsarbetet, det vill säga det fredsuppbyggande, fredsskapande och fredsbevarande elementen. Hela det globala samarbetet bör genomsyras av arbetet med de mänskliga rättigheterna, vilket är det budskap och den önskan som FN:s generalsekreterare Kofi Annan sänder till FN:s medlemsländer.

9.3 Samordning av Sveriges utrikespolitik

9.3.1 Svensk ministerfunktion för mänskliga rättigheter

Som tidigare sagt är det alldeles nödvändigt att den svenska utrikespolitiken fullt ut genomsyras av mänskliga rättigheter. Att Sverige för närvarande inte har en särskild MR-minister är beklagligt. Vi anser att det behövs en ledande och övergripande MR-funktion, förslagsvis inom Statsrådsberedningen, med en direkt koppling till berörda departement och nedan nämnda myndigheter m.fl.

9.3.2 Centrum för internationell fredsutveckling

Det finns ett behov av att Sveriges internationella fredsarbete effektiviseras. Detta kan ske genom att det inrättas ett kombinerat civilt och militärt Centrum för internationell fredsutveckling i Sverige; till vilket förslagsvis Sida, SWEDINT, Folke Bernadotte-akademin, Utrikespolitiska institutet och SIPRI med flera organisationer bör knytas.

10 Förenta nationerna

Förenta nationerna (FN) är den viktigaste internationella organisation som världen har, både som idé och genom sin verksamhet. Dess ställning måste stärkas. Trots en unik möjlighet att efter det kalla krigets slut inta den roll som FN från början var tänkt att besitta, det vill säga som väktare för världsfreden, så har en rad av misslyckanden under 1990-talet lett till att FN:s relevans och möjligheter ifrågasatts då organisationen har visat sig oförmögen att förhindra vissa krig och konflikter. Kritik har även riktats mot organisationens effektivitet. Arbetet med att modernisera FN har gått alldeles för trögt.

Det är en självklarhet att Sverige skall samarbeta internationellt för att tillsammans med andra länder lösa gränsöverskridande problem. FN behövs för att förebygga och lindra krig och katastrofer, för att främja mänskliga fri- och rättigheter samt för att leda och stödja arbetet för hållbar utveckling baserat på såväl miljömässiga som sociala kriterier. Kristdemokraterna menar att FN och dess institutioner behöver stärkas för att klara de politiska, sociala, kulturella och miljömässiga utmaningar som globaliseringen och integrationen av världsekonomin ställer oss inför, speciellt då vissa medlemsstater sviker i det globala ansvaret.

11 Europeiska unionen

För Kristdemokraterna är Europasamarbetet framför allt ett konkret uttryck för gränsöverskridande broderskap och solidaritet samt insikten om vårt ömsesidiga beroende av internationell samverkan för fred, trygghet och en bättre miljö. När samarbetet i Europa inleddes med Kol- och stålunionen 1952 var det övergripande målet en varaktig fred genom samarbete över gränserna. Det målet har tryggats tack vare ett starkt, institutionaliserat samarbete.

Europeiska unionen har utvecklats till ett långtgående samarbete som har politiska, ekonomiska, sociala, kulturella, miljömässiga och andra dimensioner. Sverige tillhör den europeiska värdegemenskapen, och måste vara med i arbetet att bygga trygga och goda samhällen. Kulturellt utbyte, samordning av arbetsmarknadspolitik, gemensamma insatser i krishärdar, och gemensamma miljöprogram är bara några exempel.

Förutsättningen för detta framgångsrika samarbete har varit att unionen är mer än bara en diskussionsklubb. EU är ett lagbaserat samarbete, med gemensamma regelverk, vilka utarbetas och kontrolleras av starka institutioner med fastlagda uppgifter. Denna s.k. gemenskapsmetod är nyckeln till EU:s framgång. Samtidigt är det viktigt att europeiska institutioner inte tar över uppgifter som gemenskaper på lägre nivåer klarar att lösa på ett ändamålsenligt sätt. Unionen måste alltså respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och definiera sina egna uppgifter tydligare.

12 Nordiskt samarbete

Det internationella samarbetet är viktigt speciellt i närområdet. Det är här som Sverige har störst möjlighet att påverka. Att ta ansvar för en positiv social och ekonomisk utveckling och främja mänskliga rättigheter i närområdet med våra grannländer, ligger helt i linje med den regionala ansvarsfördelningen inom bl.a. FN. Samarbetet i Norden och Baltikum, övriga Östersjöområdet och Barentsregionen är av största vikt och behöver utvecklas ytterligare.

Det nordiska samarbetet har varit lyckosamt på en lång rad områden. Den fria rörligheten av människor samt gemensamma satsningar inom viktiga politikområden som miljö och utbildning är några tydliga exempel. Det nordiska samarbetet vilar på en grundval av ett gemensamt kulturarv och en gemensam historia. Det finns en stor värdegemenskap kring människosynen, och framför allt kring demokratin och den folkliga förankringen i politiken. Kristdemokraterna vill därför även fortsättningsvis utveckla och fördjupa samarbetet i en tid med nya förutsättningar och nya möjligheter.

De viktigaste frågorna i närområdet är utveckling och bistånd för hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter i närområdet, framför allt till Baltikum och de närliggande central- och östeuropeiska länderna. Framför allt bör barn- och kvinnohandeln, så kallad trafficking, som en del av den ökande internationella brottsligheten, stävjas. Miljöfrågorna tillhör de avgörande för framtiden, och här behövs ett intensivt samarbete inom hela Nordeuropa, mellan regeringar, näringslivet och organisationer.

13 Utrikesförvaltningen

Regeringen har allvarligt försämrat Sveriges internationella kontaktytor genom att lägga ned ambassaderna vid Heliga stolen, Tunis, Beirut och Lima. Kristdemokraterna anser att värdet av Sveriges ambassader, tvärtemot vad som ibland hävdas, är större än någonsin i vår globaliserade samtid. I en tid av snabbt, överväldigande och förvirrande informationsflöde är det helt nödvändigt att ha personal på plats, som förmår att analysera på djupet, som kan skilja de väsentliga händelserna från de mindre väsentliga, och som kan knyta avgörande personliga kontakter.

Med tanke på den ansträngda statsbudgeten bör regeringen hellre välja att dra ner personal på de stora ambassaderna än att helt lägga ned representationen i fler länder.

13.1 EU:s kandidatländer och Vitryssland

Kristdemokraterna anser att Sverige av princip bör ha ambassader i samtliga EU-kandidat- och anslutningsländer. Så är inte fallet idag. En alternativ framtida lösning är givetvis att utveckla konceptet med gemensamma EU-ambassader.

Dessutom har det länge funnits ett behov av en fast utrikesrepresentation i Minsk, Vitryssland. Detta är speciellt viktigt för att nära kunna följa händelseutvecklingen i Europas sista diktatur.

13.2 EU-ambassader och gemensam EU-diplomati

De fem nordiska ambassaderna inom Berlinanläggningen inklusive det gemensamma huset för utställningar, konferenser, viseringskansli m.m. har gett Sverige en uppmärksamhet som vi aldrig skulle kunnat uppnå ensamma. Därtill kommer att Sverige fått faciliteter som vi inte skulle haft råd att ordna själva. De mycket positiva erfarenheterna från Berlinanläggningen bör tas till intäkt för att vidareutveckla konceptet. Kristdemokraterna ser gärna att gemensamma ambassader för flera EU-medlemsländer etableras på sikt. Precis som i fallet med en nordisk ambassad torde samordningseffekterna vara betydande.

Inom EU växer ett ökat samarbete kring diplomatin fram. Framför allt är det kommissionens kapacitet och resurser som en diplomatisk aktör utanför Europa som diskuteras. Då EU-kommissionen förbättrar sin förmåga att göra viktiga analyser och landrapporter, samt ökar sin representativa roll, bör det finnas möjligheter för Sverige som EU-medlem att dra nytta av detta. Det handlar inte om att EU-kommissionen på något sätt skall ersätta det nationella behovet av bilaterala diplomatiska relationer, men däremot kan Sverige ännu mera dra nytta av rapporter som skrivs inom EU och utnyttja EU-kontor i de länder där Sverige idag saknar representation. I framtiden kan det således bli tal om att slå ihop ambassader mellan EU-medlemmar i stil med den fysiska integreringen av de nordiska ambassaderna i Berlin. Kristdemokraterna anser att regeringen redan idag bör utreda möjligheterna för dels en fysisk integrering av flera EU-medlemsländers ambassader, dels hur Sverige i ökad utsträckning kan dra nytta av EU-diplomatin.

13.3 MR- och miljöattachéer

Det är av yttersta vikt att främjandet av mänskliga rättigheter genomsyrar hela den utrikespolitiska verksamheten. Därför räcker det inte med att skriva vackra ord i handlingsprogram, utan det måste även praktiseras inom utlandsmyndigheterna. Inom det militära och säkerhetspolitiska området har man på vissa strategiskt valda ambassader placerat militärattachéer. Detta för att främja viktiga säkerhetspolitiska relationer med andra stater, samt att följa utvecklingen på plats i viktigt regioner. På ett liknande sätt bör Sverige även ha MR-attachéer utplacerade på viktiga och strategiskt valda ambassader, dvs. där det anses som särskilt nödvändigt för att följa utvecklingen kring de mänskliga rättigheterna. Detta skulle främja bevakningen i specifika regioner, samt underlätta samarbetet med svenska internationella företag och svenska frivilligorganisationer på plats, liksom samarbetet och koordineringen med internationella organ och organisationer. Kristdemokraterna föreslår riksdagen besluta att ge regeringen till känna att förutsättningarna för att utse MR-attachéer bör utredas.

Lika viktigt som att förbättra svenska utrikesförvaltningens bevakning, kompetens och externa samarbetsmöjligheter för mänskliga rättigheter, är bevakningen av globala miljöfrågor. På ett liknande sätt som MR-attachéer kan inrättas vid lämpliga ambassader, så kan även miljöattachéer inrättas. Detta är särskilt viktigt i ofta utsatta naturkatastrofområden, i regioner där miljöförstöringen är extremt påtaglig, eller där stora internationella insatser görs för miljösäkerhet. Kristdemokraterna föreslår riksdagen besluta att ge regeringen till känna att förutsättningarna för att utse miljöattachéer bör utredas.

13.4 Integrering med handels- och exportfrämjande verksamhet

Under åren 1991–1994 genomfördes en sammanslagning av utrikesmyndigheterna och biståndsverksamheten. Så kallade biståndsambassader upprättades. På ett liknande sätt anser vi att regeringen bör se över möjligheterna att integrera den handels- och exportfrämjande verksamheten med utrikesförvaltningen. Med många länder och regioner så är den dominerande verksamheten i utrikesrelationerna främst det ekonomiska samarbetet, och utrikesrepresentationen handlar i mångt och mycket om att främja svenska handels- och exportintressen. Det sker ibland ett dubbelarbete mellan Sveriges ambassader utomlands och till exempel olika handelskammare och exportråd. Vi anser att möjligheterna att mer integrera svenska handelsfrämjande organ med ambassaderna, för att ytterligare främja en samordnad utrikespolitik, bör ses över. Framför allt i ekonomiska starka nationer, samt i länder där bistånds- och handelspolitiken i ökad utsträckning bör samordnas.

14 Anslagssparande

Inom utgiftsområde 5 gör vi effektiviseringar bland några anslag, mot bakgrund av de ansträngda statsfinanserna. Sammanlagt sparar vi 35 miljoner kronor jämfört med regeringen; inom anslagen 5:1 Bidrag till vissa internationella organisationer, 5:3 Nordiskt samarbete, 5:5 Inspektion för strategiska produkter, 5:8 Bidrag till Utrikespolitiska institutet (UI), 5:9 Svenska institutet samt 5:10 Information m.m. Jämfört med förra årets budgetproposition har regeringen gjort ett antal omstuvningar och sammanslagningar av anslagen för utgiftsområde 5. Bland annat så har förra årets anslag 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling gått upp i årets 5:6 Forskning, utredningar och andra insatser rörande säkerhetspolitik och nedrustning. Kristdemokraterna tycker liksom förra året att Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling är ett avsnitt som ska avvecklas. I 2004 års budget ingår förra årets anslag 5:16 Europainformation i anslag 5:10 Information m.m. Kristdemokraterna anser fortfarande att Europainformationen kan minskas genom ett ökat ansvarstagande av EU-kommissionen. Kristdemokraterna anser vidare att det mot bakgrund av regeringens länge uttalade ambition att minska SIPRI:s beroende av statliga bidrag, inte är rimligt att budgetanslaget 5:7 Bidrag till SIPRI ökar för andra året i rad – om än i mindre grad än tidigare.

Stockholm den 6 oktober 2003
Holger Gustafsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Erling Wälivaara (kd)
Else-Marie Lindgren (kd)	Annelie Enochson (kd)
Ragnwi Marcelind (kd)	Mats Odell (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Ingvar Svensson (kd)