Internationell samverkan

Motion 2001/02:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Som ordförande i EU:s ministerråd förde Sverige en framgångsrik politik inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Samtidigt har utrikespolitiken blivit mer pragmatisk och det saknas ibland en ideologisk kompass. Kristdemokraterna anser att en värdemässigt ledd utrikespolitik är nödvändig i arbetet för mänskliga rättigheter. Människovärdet ska sättas i centrum.

I det globala samhället ser vi en allt öppnare värld med ökad frihandel och integration. Samtidigt ökar klyftorna i världen och belastningen på miljön. Den ekonomiska globaliseringen måste ske utifrån en social och ekologisk marknadsekonomi, och åtföljas av en global solidaritet med stöd och bistånd till den fattiga världen. Inom säkerhetspolitiken möter vi helt nya hotbilder och insikten om att vi har ett gemensamt internationellt ansvar för fred och säkerhet växer sig allt starkare.

För att möta de globala utmaningarna krävs det ökat internationellt samarbete, vilket främst sker på global nivå via FN, på regional nivå inom EU och genom det nordiska samarbetet. Alla dessa internationella samarbetskanaler är viktiga att beakta och att utveckla. För att behålla goda internationella kontaktytor i tider av ökad globalisering och för att kunna följa politiken på nära håll i andra länder, stödjer vi en stark och bred utrikesförvaltning.

Vi anser det oförsvarligt att lägga ner Sveriges ambassader i Tunis, Beirut, Lima och vid Heliga stolen. Sverige behöver fler internationella kontakter, inte färre.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Sverige i världspolitiken 5

5 Värderingar i utrikespolitiken 5

6.Utrikespolitik för mänskliga rättigheter 6

7 Utrikespolitik för global utveckling 7

8 Utrikespolitik för fred och säkerhet 8

9 Internationellt samarbete 9

9.1 Samarbete med globala aktörer 9

9.2 Samordning på global nivå 9

9.3 Samordning av Sveriges utrikespolitik 10

9.3.1 Ökad samordning av handel och bistånd 10

9.3.2 Internationellt fredscentrum i Sverige 10

9.3.3 Övergripande MR-funktion 10

10 Förenta nationerna 11

11 Europeiska unionen 11

12 Nordiskt samarbete 12

13 Anslagssparande 12

14 Utrikesförvaltningen 12

14.1 EU-kandidatländer och Vitryssland 13

14.2 Återupprättande av ambassader 13

14.3 Nordiska ambassader 14

14.4 Gemensam EU-diplomati 14

14.5 MR- och miljöattachéer 14

14.6 Integrering med handels- och exportfrämjande verksamhet 15

3 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kontinuerligt granska den förda utrikespolitiken gentemot FN:s konventioner och konferenser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkommande bjuda in representanter från folkrörelser, näringsliv samt akademiker för att diskutera olika aspekter på Sveriges utrikespolitik och åtaganden gentemot FN:s konventioner och konferenser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en övergripande MR-funktion för den svenska utrikespolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta ett forum med näringslivet och internationella organisationer för att diskutera och utveckla strategier för främjandet av mänskliga rättigheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för ökad samordning på global nivå mellan olika internationella organisationer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre samordning av handel och bistånd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta ett gemensamt internationellt fredscentrum i Sverige.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att tillsätta MR-attachéer vid de utrikesrepresentationer där bevakning av MR-frågorna är av speciell betydelse. 1

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att tillsätta miljöattachéer vid de utrikesrepresentationer där miljöfrågorna är av speciell betydelse. 1

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda hur svenska handelsfrämjande organ kan integreras med vissa av Sveriges ambassader i utlandet.1

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda om det på lång sikt kan upprättas eller samordnas fler s.k. nordiska ambassader med vissa gemensamma servicefunktioner.1

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i ökad utsträckning kan dra nytta av den växande EU-diplomatin med samlokalisering och underlag för politiska beslut.1

13. Riksdagen anvisar med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 5 Internationell samverkan enligt uppställning:

    Anslag Uo5 (tusental kr)	Regeringens förslag	Anslagsförändring
    5:7 Svenska institutet	64 257	-6 000
    5:10 Information och studier	9 000	-4 000
    5:16 Europainformation	16 800	-10 000
    Totalt för Uo5	1 162 290	-20 000

1 Yrkandena 8–12 hänvisade till KU.

4 Sverige i världspolitiken

Sverige var som ordförande för EU:s ministerråd under det första halvåret av 2001 i världspolitikens centrum. I funktionen som utrikespolitisk representant för EU gavs vårt land en viktig position. Små ordförandeländer har tidigare fått erfara att deras arbete försvårats av att de stora medlemsstaterna driver sin egen linje utifrån egna utrikespolitiska kontakter, utan att konsultera ordföranden och övriga EU. Under det svenska ordförandeskapet har däremot EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i allt väsentligt varit just gemensam. Anna Lindh har trätt fram jämte rådssekretariatets Javier Solana och EU-kommissionens Chris Patten när EU agerat i bl.a. oroligheterna i Makedonien och konflikten i Mellanöstern. EU har fört samtal med Nordkorea och genomfört ett toppmöte med USA. Sverige har fört en framgångsrik politik inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Samtidigt har Sverige tappat inriktning inom utrikespolitiken. Det saknas inom regeringen en viljeinriktning att rikta resurser och kraft mot de verkliga utmaningarna inom den globala politiken. Regeringen klarar inte av att på den internationella arenan driva avgörande frågor om t ex den nya folkrättsutvecklingen, miljön och en hållbar utveckling, olika områden inom mänskliga rättigheter samt viktiga säkerhetspolitiska problem. Bristande visioner för EU:s framtid och en lägre profil i FN har även påverkat Sveriges roll som världspolitisk aktör. Sverige har av olika FN-kommittéer kritiserats för bristande respekt för mänskliga rättigheter. Dessutom har ej uppfyllda löften om internationellt bistånd skadat vår trovärdighet hos ett antal utvecklingsländer. Det behövs en förnyad utrikespolitik för Sverige anpassad till dagens globala verklighet och med klara visioner för framtiden.

5 Värderingar i utrikespolitiken

Det är ofta inrikespolitiska intressen som har styrt de internationella relationerna och utrikespolitiken. Nationalstaten bedriver en utrikespolitik som syftar till ökad makt och ökat inflytande på den internationella arenan och som ökat det ekonomiska välståndet inom det egna landet. Moral och värderingar har sällan varit sammankopplade med det utrikespolitiska beslutsfattandet. I akademiska sammanhang beskrivs det som om att föra en realistisk utrikespolitik. Motsatsen är den idealistiska eller moraliska utrikespolitiken, där politiken utformas utifrån vissa grundläggande värden.

I dagens globaliserade samhälle är människor allt mer beroende av varandra, och nationsgränser spelar en allt mindre roll. Detta ökar behovet av en internationell samordning för att lösa gemensamma problem och för att främja en positiv utveckling. Det krävs normer, både för att ge spelregler åt det internationella samarbetet och för att förenkla relationerna mellan folk med olika bakgrund och kultur. Då länder integreras och gränserna mellan inrikes- och utrikespolitiken allt mer suddas ut ökar behovet av tydliga värderingar inom utrikespolitiken.

Det är viktigt att universella rättigheter och gemensamma spelregler främjas i det internationella umgänget. Annars är risken stor för ökade nationella motsättningar, med kulturella missförstånd och konflikter som följd. Den idealistiska utrikespolitiken måste få större utrymme på bekostnad av den pragmatiska realistiska politiken.

En värdemässigt ledd utrikespolitik är nödvändig för trovärdigheten i Sveriges politik för global utveckling och internationella relationer. De olika konventioner som Sverige har anslutit sig till, liksom de stora FN-konferenserna som Sverige deltagit i, baseras på värderingar på vilka en svensk sammanhållen utrikespolitik bör byggas. Vi kristdemokrater anser det vara angeläget att upprätta tydligare uppföljningsmekanismer för att förstärka effektiviteten och trovärdigheten i Sveriges utrikespolitik. Den förda utrikespolitiken bör kontinuerligt granskas mot bakgrund av Sveriges åtaganden genom FN:s konventioner och konferenser. För att öka den folkliga debatten bör regeringen återkommande inbjuda representanter från folkrörelser, näringsliv och akademiker för att diskutera olika aspekter på Sveriges utrikespolitik och åtaganden.

6 Utrikespolitik för mänskliga rättigheter

Människovärdet bör sättas i centrum för svensk utrikespolitik och internationell samverkan under 2000-talet. Detta skall genomsyra såväl multilateral samverkan inom Förenta nationerna, Europeiska unionen och andra internationella organ som bilaterala relationer med andra enskilda länder.

Svensk utrikespolitik skall i det internationella samarbetet främja fred, frihet och en social och ekologiskt hållbar utveckling samt mänskliga rättigheter, förståelse och försoning. Sverige måste stå upp för grundläggande värderingar i de internationella relationerna och därmed driva en stark MR-linje inom utrikespolitiken. Det handlar inte om att påtvinga andra länder en svensk syn på mänskliga rättigheter, utan om att föra en politik utifrån universella deklarationer och förklaringar om vilka värderingar som skall gälla för internationella relationer i det globala samhället. Försoning mellan folkgrupper framstår i den internationella politiken som en av de största och viktigaste utmaningarna under de kommande åren.

Sverige bör föra en tydligare utrikespolitik för mänskliga rättigheter. Inom FN har såväl FN:s generalsekreterare som UNDP fastslagit målet alla mänskliga rättigheter för alla människor. Det innebär t.ex. att sociala och ekonomiska rättigheter är lika viktiga som civila och politiska rättigheter. Sverige bör aktivt arbeta för detta långsiktiga mål. Metoderna och verkningsmedlen kan dock variera utifrån praktisk lämplighet och möjlighet. Positiva verkningsmedel och samförstånd bör prioriteras före negativa sanktioner.

För att främja en sammanhållen utrikespolitik som gynnar respekten för mänskliga rättigheter i alla olika politikområden som har en internationell dimension bör en övergripande MR-funktion inrättas inom Statsrådsberedningen. Den bör ha till uppgift både att vara delaktig i framtagandet av olika strategier och handlingsplaner och att följa upp hur främjandet av mänskliga rättigheter sker inom de olika politikområdena.

7 Utrikespolitik för global utveckling

Den så kallade globaliseringen har på kort tid förändrat världen. Den accelererande integrationen av ekonomiska aktiviteter över nationella och regionala gränser har tillsammans med en revolution inom informations- och kommunikationstekniken medfört att avståndet mellan länder har minskat drastiskt och att det ömsesidiga beroendet mellan folken ökat. I dagens värld är vi alla gränslöst beroende av varandra.

Inom Europa upplever vi en integration mellan länder och folk som saknar motstycke. EU har blivit en modell och förebild för initiativ i andra regioner – som t.ex. MERCUSUR i Latinamerika, ASEAN i Asien eller AU i Afrika – vad gäller ekonomisk och politisk integration. Efter kalla krigets slut och den bipolära maktstrukturens sönderfall ser vi idag i världspolitiken en kvarvarande supermakt som varken vill eller kan vara världens frälsare och vid sidan fem sex olika regioner som växer sig allt starkare. Regionaliseringen av världspolitiken kan, i värsta fall, innebära en uppdelning av världen i olika maktcentrum som antingen konkurrerar med eller bildar allianser mot varandra. Ökad regional integration kan också vara en möjlig väg mot ett globalt samhälle. Sverige bör verka för öppna regioner som samarbetar och finner gemensamma lösningar på gemensamma problem.

Handeln mellan länder ökar. Aldrig förr har den ekonomiska aktiviteten varit så hög och direktinvesteringarna mellan olika länder så många. Frihandeln och teknikutvecklingen har lett till en ekonomisk tillväxt utan motstycke och världens totala BNP är idag högre än någonsin. Samtidigt är det långt ifrån alla människor som får del av den totala ekonomiska tillväxten och klyftorna inom och mellan länder ökar. Tillgången till den moderna kommunikationstekniken och Internet riskerar att dela upp världen och människor genom nya klyftor.

Den ekonomiska tillväxten, som den ser ut idag, innebär att påfrestningarna på miljön är enorma. Växthuseffekten och klimatfrågorna är tydliga varningssignaler som måste tas på största allvar. Länder måste finna en bättre väg att kombinera ekonomisk tillväxt med ekologiskt och socialt hänsynstagande.

Vi stödjer en allt mer öppen värld med ökad frihandel, integration och utbyte mellan folk och länder. Samtidigt måste globaliseringskritiken tas på allvar. Den ekonomiska globaliseringen måste åtföljas av global solidaritet. Det behövs internationella och nationella åtgärder för att komma till rätta med globaliseringens djupt problematiska sidor, samtidigt som frihandeln utgör det största hoppet för utveckling och välstånd i alla delar av världen. Kristdemokratisk politik strävar efter att skapa en balanserad, social och ekologisk marknadsekonomi där människovärdet är större än penningvärdet. Det gäller nu att skapa goda spelregler på det globala planet.

8 Utrikespolitik för fred och säkerhet

I världspolitiken har vi sett markanta säkerhetspolitiska förändringar under det senaste årtiondet. USA är den enda kvarvarande supermakten, men för den skull torde USA inte ha ambitionen att vara världspolis. Efter Sovjetunionens fall söker ett flertal länder i vårt närområde nya säkerhetspolitiska lösningar. Samarbete sker inom OSSE och PFF liksom inom EU och Nato. Frågan om de baltiska ländernas ansökan till Nato kommer snart upp på dagordningen. I Mellanöstern är situationen fortsatt instabil. Centralasien är en region med många potentiella konflikthärdar. I Afrika pågår ett flertal långvariga konflikter. I Ost- och Sydostasien existerar också säkerhetspolitiska riskområden.

Insikten om att vi är gränslöst beroende av varandra och att vi har ett ansvar för varandra innebär att Sverige måste kunna engagera sig för lösningar även i geografiskt avlägsna konflikter och krig. Säkerheten i Europa bör lösas med en gemensam säkerhets- och försvarspolitik inom ett utvidgat EU. Sverige bör ta aktiv del i EU:s arbete med krishantering samt förstärka OSSE:s och Europarådets viktiga konfliktförebyggande arbete. Sverige bör auktorisera FN:s roll inom den globala säkerhetspolitiken och främja FN:s förmåga att hantera regionala kriser, också i samarbete med andra regionala organisationer inom ramen för kap. 8 i FN-stadgan. Sveriges utrikespolitik för fred och säkerhet ska präglas av internationellt samarbete för människors fred och säkerhet i vår omvärld.

Dagens hot sträcker sig från traditionella hotbilder till dem som följer av den globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet. Terrorattackerna i USA visar på ett fruktansvärt sätt en ny typ av hot mot samhället och medborgarna. Oskyldiga människor bli måltavlor och terror används i syfte att uppnå politiska mål. Det krävs ett ökat internationellt samarbete mellan såväl nationella underrättelsetjänster som olika säkerhetspolitiska organ för att förebygga och hantera terroristers dåd. Det är viktigt att säkerhetspolitiken och folkrätten fokuseras på att inte enbart skydda staters säkerhet utan även människors säkerhet.

En stabil fred bygger på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, fredlig konfliktlösning, rustningskontroll och internationellt samarbete. Att förebygga konflikter förblir den stora utmaningen eftersom oändligt lidande och förstörelse då kan undvikas. Här behövs samarbete inom FN, regionala organisationer som EU och i bilaterala nätverk och kontakter.

9 Internationellt samarbete

För att främja global fred, frihet och mänskliga rättigheter samt en hållbar ekologisk, social och ekonomiskt utveckling krävs det ett förbättrat internationellt samarbete. Sverige kan genom en sammanhållen utrikespolitik vara än mer pådrivande och delaktig i att driva avgörande frågor på en rad olika arenor: inom FN för det globala samarbetet, inom EU för det europeiskt regionala och inom Norden för närområdet. En kristdemokratisk syn på liv, fred och utveckling innebär med nödvändighet ett gemensamt internationellt ansvarstagande.

9.1 Samarbete med globala aktörer

I dagens värld är det inte längre enbart nationalstaterna som har makten och som avgör utvecklingen. Näringslivet och de multinationella företagen har vuxit fram som regionala och globala aktörer av vikt, ibland på bekostnad av regeringarnas makt och inflytande. Även mellanstatliga organisationer och icke-statliga organisationer har flyttat fram sina positioner. Konsekvenserna blir att internationellt samarbete idag inte enbart handlar om staters samverkan, utan lika viktigt är samarbetet mellan regeringar, näringslivet, NGO:er och andra internationella organisationer. Därmed har alla globala aktörer ett ansvar för att främja mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen bör utveckla bättre relationer med näringsliv och organisationer för internationell samverkan, såväl nationellt som globalt. I samma anda som FN:s Global Compact och Amnesty Business Groups bör det i Sverige upprättas ett forum för politiker och näringslivsföretagare för att diskutera och utveckla strategier och konkreta åtgärder för främjandet av mänskliga rättigheter.

9.2 Samordning på global nivå

I den globala politiken finns en lång rad utmaningar och sakområden som kräver ett bättre internationellt samarbete. I vissa fall handlar det om att effektivisera arbetet inom befintliga organisationer, men oftast är det den politiska viljan hos medlemsstaterna och regeringarna som behöver stärkas. På den internationella arenan finns det en mängd olika samarbetsorgan för att hantera frågor inom bland annat miljöområdet, utvecklingssamarbetet, handelsrelationer, säkerhetspolitiken, flyktingfrågor och mänskliga rättigheter. Vissa samarbetsformer fungerar bra, medan andra är mindre effektiva. Vad som dock karaktäriserar hela den internationella arenan är den bristande samordningen. Handelsfrågorna behandlas inom bl.a. WTO och UNCTAD, bistånd inom UNDP samt regionala och nationella organ. Samordningen behöver förbättras dem emellan. Lägg därtill miljöfrågorna, som idag saknar en effektiv global organisation och som lever i sin egen värld utan effektiv samverkan med handels- och utvecklingsfrågor. Säkerhets-, katastrof- och fredsarbetet sköts mestadels av andra specifika organisationer, ofta skilda från övriga viktiga områden. Flera organ och kommittéer för mänskliga rättigheter, inklusive UNHCR och ILO, verkar i realiteten också var för sig.

Vi ser ett stort behov av förbättring och samordning av det internationella samarbetet. Det handlar inte om att skapa en gemensam organisation för allt, eller att lägga allt under FN-systemets tak, utan om att finna naturliga samarbetsformer mellan befintliga organ. Den svenska regeringen borde verka för en ökad global samordning för handels-, bistånds- och miljöfrågor. Den svenska regeringen borde även verka för att mer integrera de olika delarna av det globala fredsarbetet, dvs de fredsuppbyggande, fredsskapande och fredsbevarande elementen. Hela det globala samarbetet bör genomsyras av arbetet med de mänskliga rättigheterna, vilket är det budskap och den önskan som FN:s generalsekreterare Kofi Annan sänder till FN:s medlemsländer.

9.3 Samordning av Sveriges utrikespolitik

9.3.1 Ökad samordning av handel och bistånd

Också på det nationella planet, inom utrikespolitiken och inom utrikesförvaltningen, finns behov av ökad politisk och organisatorisk samordning. Inom den svenska handels-, miljö- och biståndspolitiken måste politiken samordnas bättre. Alltför ofta tar vi med ena handen (handel) och ger med den andra (bistånd). Regeringen bör som ett led i detta se över om berörda myndigheter som Sida, Kommerskollegium med flera kan samarbeta bättre och om anställda med samordningsansvar kan utses.

9.3.2 Internationellt fredscentrum i Sverige

Det finns ett behov av att Sveriges internationella fredsarbete effektiviseras. Detta kan ske genom att det inrättas ett kombinerat civilt och militärt fredscentrum i Sverige där förslagsvis Sida, Försvarsmakten (SWEDINT), polisen, Räddningsverket, ÖCB, IDEA, frivilliga hjälporganisationer, arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer med flera finns verksamma. Frågan har redan utretts (SOU 2000:74) vilket gör att regeringen nu borde verkställa dessa planer.

9.3.3 Övergripande MR-funktion

Som tidigare sagt är det alldeles nödvändigt att den svenska utrikespolitiken fullt ut genomsyras av mänskliga rättigheter. Att Sverige för närvarande inte har en fristående MR-minister är beklagligt. Vi anser att det behövs en ledande och övergripande MR-funktion, förslagsvis inom statsrådsberedningen, med en direkt koppling till berörda departement och ovan nämnda myndigheter.

10 Förenta nationerna

Förenta nationerna (FN) är den viktigaste internationella organisation som världen har, både som idé och genom sin verksamhet. Dess ställning måste stärkas. Trots en unik möjlighet att efter kalla krigets slut inta den roll som FN från början var tänkt att besitta, dvs som väktare för världsfreden, så har en rad av misslyckanden under 1990-talet lett till att FN:s relevans och möjligheter ifrågasatts då organisationen har visat sig oförmögen att förhindra vissa krig och konflikter. Kritik har även riktats mot organisationens effektivitet. Arbetet med att modernisera FN har gått alldeles för trögt.

Det är en självklarhet att Sverige skall samarbeta internationellt för att tillsammans med andra länder lösa gränsöverskridande problem. FN behövs för att förebygga och lindra krig och katastrofer, för att främja mänskliga fri- och rättigheter samt för att leda och stödja arbetet för hållbar utveckling baserat på såväl miljömässiga som sociala kriterier. Kristdemokraterna menar att FN och dess institutioner behöver stärkas för att klara de politiska, sociala, kulturella och miljömässiga utmaningar som globaliseringen och integrationen av världsekonomin ställer oss inför, speciellt då vissa medlemsstater sviker i det globala ansvaret.

11 Europeiska unionen

För Kristdemokraterna är Europasamarbetet framför allt ett konkret uttryck för gränsöverskridande broderskap och solidaritet samt insikten om vårt ömsesidiga beroende av internationell samverkan för fred, trygghet och en bättre miljö. När samarbetet i Europa inleddes med kol- och stålunionen 1952 var det övergripande målet en varaktig fred genom samarbete över gränserna. Det målet har tryggats tack vare det institutionaliserade samarbete som är den europeiska unionen.

Unionen har utvecklats till ett långtgående samarbete som har politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga dimensioner. Sverige tillhör den europeiska värdegemenskapen, och måste vara med i arbetet att bygga trygga och goda samhällen. Kulturellt utbyte, samordning av arbetsmarknadspolitik, gemensamma insatser i krishärdar och gemensamma miljöprogram är bara några exempel.

Förutsättningen för detta framgångsrika samarbete har varit att unionen är mer än bara en diskussionsklubb. EU är ett lagbaserat samarbete med gemensamma regelverk, vilka utarbetas och kontrolleras av starka institutioner med fastlagda uppgifter. Denna s.k. gemenskapsmetod är nyckeln till EU:s framgång. Samtidigt är det viktigt att europeiska institutioner inte tar över uppgifter som gemenskaper på lägre nivåer klarar att lösa på ett ändamålsenligt sätt. Unionen måste alltså respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och definiera sina egna uppgifter tydligare.

12 Nordiskt samarbete

Det internationella samarbetet är viktigt speciellt i närområdet. Det är här som Sverige har störst möjlighet att påverka. Att ta ansvar för en positiv social och ekonomisk utveckling och främja mänskliga rättigheter i närområdet med våra grannländer ligger helt i linje med den regionala ansvarsfördelningen inom bl.a. FN. Samarbetet i Norden och Baltikum, övriga Östersjöområdet och Barentsregionen är av största vikt och behöver utvecklas ytterligare.

Det nordiska samarbetet har varit lyckosamt på en lång rad områden. Den fria rörligheten av människor samt gemensamma satsningar inom viktiga politikområden som miljö och utbildning är några tydliga exempel. Det nordiska samarbetet vilar på en grundval av ett gemensamt kulturarv och en gemensam historia. Det finns en stor värdegemenskap kring människosynen och framför allt kring demokratin och den folkliga förankringen i politiken. Kristdemokraterna vill därför även fortsättningsvis utveckla och fördjupa samarbetet i en tid med nya förutsättningar och nya möjligheter.

De viktigaste frågorna i närområdet är biståndet för hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter i närområdet, framför allt till Baltikum och de närliggande central- och östeuropeiska länderna. Framför allt bör barn- och kvinnohandeln, s.k. trafficking, som en del av den ökande internationella brottsligheten, stävjas. Miljöfrågorna tillhör de avgörande för framtiden, och här behövs ett intensivt samarbete inom hela Nordeuropa mellan regeringar, näringslivet och organisationer.

13 Anslagssparande

Inom utgiftsområde 5 gör vi effektiviseringar bland några anslag. Vi sparar 20 miljoner kronor jämfört med regeringen sammanlagt inom anslag 5:7 Svenska Institutet, anslag 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling och anslag 5:16 Europainformation. Vad gäller information, studier och utbyten inom Europa borde EU-kommissionen ta ett större ansvar.

14 Utrikesförvaltningen

Att avgöra i vilka länder som Sverige bör ha representation är en delikat uppgift. På grund av statsfinansiella begränsningar kan ambassader inte hållas i alla världens länder, utan svåra val måste göras. De olika valen och prioriteringarna bör ha sin grund i den generella målsättningen för utrikespolitiken. Några viktiga principer bör enligt Kristdemokraterna beaktas. Utrikesrepresentationens främsta uppgift är att bevaka utvecklingen i andra länder och ge underlag för politiska beslut i den svenska regeringen, liksom att upprätta och bevara mellanstatliga relationer. I övrigt handlar det om att bedriva konsulär verksamhet, främja handelsmässiga relationer samt informera om Sverige i utlandet.

Huvudprincipen för utlandsrepresentationen bör vara att diplomatiska förbindelser inte får ses som sympatiyttringar utan skall tjäna till att tillvarata och främja svenska intressen och de övergripande målen för utrikespolitiken, oavsett vår inställning till respektive lands regim. Om internationella sanktionsbeslut finns för indragning av diplomatisk närvaro bör detta naturligtvis beaktas. Följande förslag till principer för val av länder:

• Nordiska länder, medlemsländer i och kandidatländer till den europeiska unionen.

• Permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd och andra länder som har betydelse för svensk och internationell säkerhetspolitik.

• Länder där många svenska medborgare bor och svenska företag bedriver verksamhet.

• Länder utanför Europa med vilka Sverige redan har ett omfattande ekonomiskt utbyte eller som är ekonomiskt/kommersiellt potentiellt intressanta.

• Länder av betydande strategiskt intresse; politiskt, religiöst/kulturellt.

• Länder som har betydande regionalt inflytande och betydelse.

• Länder där Sverige driver utvecklings- och biståndssamarbete och där det finns behov av en ambassad.

• Länder där mänskliga rättigheter förtjänar att följas med särskilt intresse.

14.1 EU-kandidatländer och Vitryssland

Vad gäller EU-kandidatländer finns det inga svenska ambassader i Slovakien, Malta eller Cypern. Detta är olyckligt och regeringen bör se över möjligheterna att öppna svenska utlandsmyndigheter i alla EU:s kandidatländer. Dessutom har det länge funnits ett behov av en fast utrikesrepresentation i Minsk, Vitryssland. Detta är speciellt viktigt för att nära kunna följa händelseutvecklingen i Europas sista diktatur.

14.2 Återupprättande av ambassader

Under hösten 2001 lägger regeringen ner ambassaderna i Tunis, Lima, Beirut och vid Heliga stolen, trots att detta saknar bred förankring i Sveriges riksdag. Vi anser detta vara mycket olyckligt. Sverige stryper sina utrikeskontaktytor i tider då det behövs mer av internationellt samarbete och kontaktskapande mötesplatser mellan länder och regioner. Sveriges ambassad i Tunis är viktig för relationerna med de tunisiska myndigheterna och för att främja de ökande svenska ekonomiska investeringarna i landet. I Lima har ambassaden spelat en viktig roll, framför allt för det svenska näringslivet. Dessutom är det nödvändigt att nära följa den regionala politiska utvecklingen. Att lägga ned ambassaden i Beirut är att skicka helt fel signaler till arabiska aktörer i Mellanöstern. I Libanon togs beskedet mycket negativt, liksom bland svenska företagare och verksamma i regionen. Vid Heliga stolen har Sverige fått information som vi inte får någon annanstans. Vatikanen spelar en unik och betydande roll i världspolitiken och som medlare i olika konflikthärdar. Att inte vilja ha nära relationer och att inte ta tillvara denna källa för information är obegripligt och oförsvarbart.

Vi motsätter oss att ovanstående ambassader läggs ned. De bör alla finnas kvar på ett eller annat sätt. Vi anslår därför medel inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse utöver regeringens budget för att bevara dessa strategiskt viktiga ambassader.

14.3 Nordiska ambassader

De fem nordiska ambassaderna inom Berlinanläggningen inklusive det gemensamma huset för utställningar, konferenser, viseringskansli m.m. har gett Sverige en uppmärksamhet som vi aldrig skulle ha kunnat uppnå ensamma. Därtill kommer att Sverige fått faciliteter som vi inte skulle ha haft råd att ordna själva. Satsningen i Berlin är lyckosam och regeringen bör se över om fler s.k. nordiska ambassader på lång sikt kan upprättas eller samordnas i världen.

14.4 Gemensam EU-diplomati

Inom EU växer ett ökat samarbete kring diplomatin fram. Framför allt är det kommissionens kapacitet och resurser som en diplomatisk aktör utanför
Europa som diskuteras. Då EU-kommissionen förbättrar sin förmåga att göra viktiga analyser och landrapporter, samt ökar sin representativa roll, bör det finnas möjligheter för Sverige som EU-medlem att dra nytta av detta. Det handlar inte om att EU-kommissionen på något sätt skall ersätta det nationella behovet av bilaterala diplomatiska relationer, men däremot kan Sverige ännu mera dra nytta av rapporter som skrivs inom EU och utnyttja EU-kontor i de länder där Sverige idag saknar representation. I framtiden kan det bli tal om att slå ihop ambassader mellan EU-medlemmar i stil med den fysiska integreringen av de nordiska ambassaderna i Berlin. Regeringen bör utreda hur Sverige i ökad utsträckning kan dra nytta av den växande EU-diplomatin.

14.5 MR- och miljöattachéer

Det är av största vikt att främjandet av mänskliga rättigheter genomsyrar hela den utrikespolitiska verksamheten. Därför räcker det inte med att skriva vackra ord i handlingsprogram, utan det måste även praktiseras inom utlandsmyndigheterna. Inom det militära och säkerhetspolitiska området har man på vissa strategiskt valda ambassader placerat militärattachéer. Detta för att främja viktiga säkerhetspolitiska relationer med andra stater, samt att följa utvecklingen på plats i viktiga regioner. På ett liknande sätt bör Sverige även ha MR-attachéer utplacerade på viktiga och strategiskt valda ambassader, dvs där det anses som särskilt nödvändigt för att följa utvecklingen kring de mänskliga rättigheterna. Detta skulle främja bevakningen i specifika regioner, samt underlätta samarbetet med svenska internationella företag och svenska frivilligorganisationer på plats liksom samarbetet och koordineringen med internationella organ och organisationer. Kristdemokraterna föreslår regeringen att utreda förutsättningarna för att utse MR-attachéer.

Lika viktig som att förbättra svenska utrikesförvaltningens bevakning, kompetens och externa samarbetsmöjligher för mänskliga rättigheter är bevakningen av globala miljöfrågor. På ett liknande sätt som MR-attachéer kan inrättas vid lämpliga ambassader, så kan även miljöattachéer inrättas. Detta är särskilt viktigt i ofta utsatta naturkatastrofområden, i regioner där miljöförstöringen är extremt påtaglig eller där stora internationella insatser görs för miljösäkerhet. Kristdemokraterna föreslår regeringen att utreda förutsättningarna för att utse miljöattachéer.

14.6 Integrering med handels- och exportfrämjande verksamhet

Under åren 1991–94 genomfördes en sammanslagning av utrikesmyndigheterna och biståndsverksamheten. Så kallade biståndsambassader upprättades. På ett liknande sätt anser vi att regeringen bör se över möjligheterna att integrera den handels- och exportfrämjande verksamheten med utrikesförvaltningen. Med många länder och regioner så är den dominerande verksamheten i utrikesrelationerna främst det ekonomiska samarbetet, och utrikesrepresentationen handlar i mångt och mycket om att främja svenska handels- och exportintressen. Det sker ibland ett dubbelarbete mellan Sveriges ambassader utomlands och t ex olika handelskammare och exportråd. Vi anser att möjligheterna att mer integrera svenska handelsfrämjande organ med ambassaderna, för att ytterligare främja en samordnad utrikespolitik, bör ses över. Framför allt i ekonomiska starka nationer samt i länder där bistånds- och handelspolitiken i ökad utsträckning bör samordnas.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 28 september 2001
Holger Gustafsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Margareta Viklund (kd)
Åke Carnerö (kd)	Fanny Rizell (kd)
Amanda Agestav (kd)	Erling Wälivaara (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Mats Odell (kd)
Inger Strömbom (kd)	Ulf Björklund (kd)
Ingvar Svensson (kd)