Internationellt arbete med Brasiliens regnskogar

Motion 2003/04:U345 av Marianne Carlström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hotet mot Brasiliens regnskogar och ursprungsbefolkning och behovet av internationellt samarbete.

Motivering

Avskogningen av Amazonas regnskog har ökat dramatiskt och nya siffror från den brasilianska rymdmyndigheten INPE visar att avskogningen ökat med 40 procent mellan åren 2001 och 2002. Det motsvarar en yta av 5 procent av Sverige eller 10 procent av Storbritannien. Nya infrastrukturella planer för vattendammar, sojabönsodlingar, pipelines och vägbyggen i regnskogens hjärta hotar inom de kommande sju åren ytterligare en yta motsvarande halva Sverige eller 50 procent av hela den brasilianska regnskogen som är världens största i yta, ca 500 000 km2. Relationen mellan avskogning och klimatfrågan är en av hotbilderna. Illegala avverkningsoperationer förvärrar situationen ytterligare. Konflikten mellan miljö och kortsiktiga ekonomiska intressen balanseras inte och förutsättningarna för en hållbar utveckling ser allt sämre ut. Detta trots löften från både den politiska sektorns företrädare och näringslivsintressen.

I de utsatta områden lever också ett stort antal indianstammar, några ännu ostörda – totalt idag ca 400 000 indianer som talar ca 180 olika språk. Från historiens början uppgick antalet indianer till 7–8 miljoner. I denna konfliktbild där stora värden står på spel hotas också ett stort antal indianstammar som har allt mindre möjligheter att försvara sina mänskliga rättigheter.

Hälsosituationen med ett stort antal fall av malaria och bakteriesjukdomar är en hotbild. En annan hotbild är möjligheterna för en ny generation att få en grundläggande utbildning för att klara sin egen kulturella identitet i relation till omvärlden.

Sverige kan på olika sätt delta i arbetet för att minska konfliktbilden. Genom att aktivt agera i olika organisationer och institutioner som t.ex. Sida, Världsbanken och FN kan Sverige bidra till att öka uppmärksamheten på problemen. Men Sverige kan också se till att medel som är ämnade för att stärka det internationella miljöarbetet för en hållbar utveckling och då även hälsosituationen för indiangrupper i Amazonas används på ett effektivt och framgångsrikt sätt.

Tidigare exempel från Världsbanken visar bl.a. på att pengar inte når fram till de områden som verkligen behöver insatser. I november och december 2000 drabbades en stor del av indianstammarna av den västerländska sjukdomen vattkoppor. Ett 10-tal indianer dog. Det förde också med sig att en indianstam blev skrämd och flydde från området. Efter långa diskussioner med den indianska myndigheten Funai byggdes en ny by långt från den drabbade vattkoppsbyn. Malariasituationen har också förvärrats. Behoven är stora när det gäller både akuta medicinska insatser och långsiktiga utbildningssatser av sjuksköterskor. Mediciner behövs också i byarna. För att möta de akuta problemen hade Världsbanken ett speciellt lån – ett belopp på ca 100 miljoner US dollar under åren 1998–2002. Dessa medel nådde dock inte fram till det som de var ämnade till enligt ansökan. Detta visar hur viktigt det är att utvärdera och se effekterna av de insatser som regeringar och organisationer gör i olika internationella sammanhang.

Vi tror att det är nödvändigt att internationellt agera för en hållbar utveckling i de brasilianska regnskogsområdena och att Sverige kan bidra till att ett sådant arbete påbörjas. Det internationella arbetet för en hållbar utveckling i regnskogsområdena i Brasilien måste baseras på indianernas sociala och kulturella situation samt på miljöinsatser.

Det behövs också en kontroll av att svenska medel, som används genom internationella organisationer och institutioner används enligt de syften och riktlinjer som Sverige vill stödja. På samma sätt bör Sverige också i de internationella organisationer där vi har ett inflytande, efterlysa hur avsatta medel används.

Stockholm den 7 oktober 2003
Marianne Carlström (s)
Lilian Virgin (s)	Mariann Ytterberg (s)
Kerstin Engle (s)