Invandrarakademikernas arbetsmarknadssituation

Motion 1988/89:A268 av Berndt Ekholm m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A268

av Berndt Ekholm m.fl. (s)

Invandrarakademikernas arbetsmarknadssituation

Arbetsmarknaden är idag överhettad inom många områden. Näringslivet
ropar efter arbetskraft. Detta gäller i särskilt hög grad akademiker, som
civilingenjörer, civilekonomer, dataexperter, läkare m.fl. yrkesgrupper.

Trots det goda arbetsmarknadsläget är arbetslösheten bland invandrare
och flyktingar hög, 1987 4,5% mot arbetsmarknadsgenomsnittet 1,9%.
Detta gäller även akademikergruppen. Ser vi till relevanta arbetsuppgifter i
förhållande till utbildning/kompetens är situationen för akademikerna
särskilt svår. Upskattningsvis endast var femte, som har jobb, arbetar inom
sitt eget fack.

I invandrarakademikergruppen finner vi dem med utländsk examen, som
varit länge i landet och är svenska medborgare, men också nyanlända
flyktingar. Till gruppen hör också de som har avlagt svensk högskoleexamen.
Men det hjälper inte alltid. Arbetslösheten och felsysselsättningen är
betydligt större hos dem än hos de infödda svenskarna.

Någon statistiskt säker kartläggning finns inte. Vi känner inte invandrarnas
yrkesfördelning och om de arbetar i det yrke de är utbildade för. Vi
känner inte heller arbetslösheten särskilt väl i akademikergruppen. Bristen
på fakta har lett till att den nybildade intresseorganisationen SIPÅ i en enkät
har kartlagt situationen bland sina egna medlemmar.

SIPÅ, Swedish International Professional Association, är en riksorganisation,
vars syfte är att tillvarata invandrarakademikernas intresse, bidra till att
förbättra arbetssituationen samtidigt som samhällets olika sektorer uppmärksammas
på det resursslöseri, som det innebär att inte använda den
högutbildade arbetskraften inom de yrken den är utbildad för.

Av enkäten, som besvarats av drygt 100 medlemmar och som snart
kommer att publiceras, framgår bl.a., att drygt 70% i sitt hemland har arbetat
inom det yrke de utbildats för. Drygt 20% har i Sverige ett kvalificerat arbete
som motsvarar deras utbildning. Drygt 30% har uppgivit, att bl.a. frånvaron
av tillräckligt meriterande svensk arbetslivserfarenhet av arbetsgivaren
framhållits som hinder för att få ett sökt arbete. 35% anser, att arbetsgivare
är negativt inställda till utländsk utbildning. Drygt 50% är inte nöjda med
utformningen av svenskundervisningen. Över 60% anser, att deras kunskaper
i svenska behöver förbättras.

Invandrarakademikerna har alltså mycket svårt att kunna tillgodoräkna sig
sin utländska utbildning oavsett hur bra man behärskar svenska språket. Det
hjälper inte att bygga på med kompletteringskurser. Inte ens en komplett
svensk utbildning räddar situationen. Arbetsgivarna är mycket skeptiska,

särskilt till invandrare från öststaterna och de arabisktalande länderna. Inte Mot. 1988/89
ens läkar- eller datakompetens, civilingenjörs- eller civilekonomexamen A268

förbättrar möjligheterna till anställning på ett märkbart sätt.

I SIPA-enkäten uppgav mer än 25% trespråkighet utöver eget modersmål
och svenska. Drygt 80% talar engelska. Inte heller denna kompetens tas till
vara inom exportföretagen eller offentlig verksamhet, där flerspråkighet är
önskvärd. Nationaliteten tycks avgöra om man kan få ett relevant arbete.

Diskrimineringen är tydlig. Hellre en lägre utbildad infödd svensk än en
högutbildad utlänning. Tyvärr drabbas i viss utsträckning också andra
generationens invandrare med svensk utbildning.

Istället finner vi dessa högutbildade personer inom yrken där låg utbildningsnivå
dominerar: sjukvårdsbiträde, städare, diskare, kontorist, busschaufför
och liknande. I första hand kommer man, liksom hela invandraroch
flyktinggruppen, in i bristyrkena. Antalet felsysselsatta kan uppgå till
flera tusen, kanske t o m över tiotusen. Statistik saknas, som ovan nämnts.

Möjligheterna att få sin utländska utbildning utvärderad och översatt till
svenska förhållanden är begränsad på grund av bristande resurser hos UHÄ.

Därmed blir det också svårare att tillägna sig rätt kompletterande utbildning
för anpassning till svenska förhållanden.

Svenskundervisningen är inte tillfyllest för denna grupp. De efterfrågar
intensivkurser och fackspråkskurser.

Invandrarakademikerna är ofta dåligt informerade om hur de skall hantera
sin situation i Sverige. Det kan gälla kompletteringsutbildning, bedömning
av den egna examens tillämpbarhet, möjligheterna till praktik, letandet efter
jobb på rätt nivå osv. Arbetsgivarna är dåligt informerade om utländska
utbildningars relevans.

Arbetsintroduktionsinsatserna är bristfälliga och alltför ensidigt inriktade
på att lösa de nyanlända flyktingarnas arbetsproblem. De etablerade
invandrarnas arbetslöshet respektive felsysselsättning ägnas för lite tid och
intresse.

Ett stort hinder för att få arbete är avsaknaden av yrkeserfarenhet. Praktik
kan vara en lösning på detta problem. Det visar en undersökning, som utförts
av arbetsförmedlingen i Uppsala. Där utvaldes en grupp invandrare med
goda språkkunskaper i svenska. Det ordnades med praktikplatser. Efter
praktiktidens utgång fick hälften av försöksgruppen jobb på praktikplatsen
eller på annan arbetsplats.

Sysselsättningssituationen för invandrare och flyktingar är således mycket
otillfredsställande. För invandrarakademikerna är den oacceptabel. Felsysselsättningen
är ett samhällsekonomiskt slöseri. Regeringen har för den
samlade inflyttningsgruppen vidtagit bl a följande åtgärder: arbetsförmedlingsinsatser,
försöksverksamhet med praktik, förhöjt rekryteringsstöd,
utbildningsbidrag, utvärdering av utländsk utbildning, databank på AMS.

Vi tvingas ändå konstatera, att denna åtgärdskatalog inte är tillfyllest för
invandrarakademikerna. En serie ytterligare insatser är nödvändiga och
brådskande.

För det första måste invandrarakademikernas arbetsmarknadssituation
kartläggas, så att en säker grund för rätt insatta åtgärder kan skapas.

UHÄ:s utvärdering av utländska utbildningar måste påskyndas. Resurser- 13

na måste byggas ut. Informationen till nyanlända och gamla arbetslösa Mot. 1988/89

eller felsysselsatta invandrarakademiker behöver förbättras liksom till A268

arbetsgivarparterna.

Fler specialkurser som kompletteringsutbildning är angeläget att åstadkomma.

Svenskundervisningen måste byggas ut med fackspråkskurser samt intensivkurser
riktade till akademiker. Det bör också övervägas hur invandrarens
kompetens i det svenska språket skall dokumenteras och redovisas i samband
med anställningsansökan.

Men allra viktigast är att lösa praktikfrågan. Det är lite av nyckeln till
framgång. Får arbetsgivaren möjlighet att följa arbetstagaren under viss tid
och bedöma hans/hennes förmåga ökar utsikterna till anställning på ett
avgörande sätt. Därför är det angeläget att ett system för praktikförmedling
utformas med stöd bl.a. från länsarbetsnämnderna. Inom den offentliga
sektorn fordras särskilt omfattande insatser.

Ett särskilt projekt för att marknadsföra vad invandrarakademikerna kan
bidra med på den svenska arbetsmarknaden är motiverat.

Det är nödvändigt, att statsmakterna snarast gör en ordentlig genomgång
av invandrarakademikernas situation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra arbetsmarknadssituationen
för invandrarakademikerna.

Stockholm den 25 januari 1989

Berndt Ekholm (s)

Karl-Erik Svartberg (s) Erkki Tammenoksa (s)

14

17022, Stockholm 1989