Invandrarakademin vid Borås högskola

Motion 2003/04:Ub442 av Sonja Fransson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge Högskolan i Borås förutsättningar för att fortsätta att utveckla Invandrarakademin.

Bakgrund

I Sverige finns redan många utomordentligt kompetenta personer av utländsk härkomst, många med akademisk utbildning eller motsvarande. Dessa tvingas inte sällan att acceptera arbeten av mycket enkel natur, utan att samhället söker ta vara på den kompetens som dessa för med sig till Sverige. Väl så allvarligt är att de utländska akademikernas självförtroende eroderar och detta påverkar inte bara deras egen hälso- och livssituation, utan också barnens, kanske i tredje och fjärde led.

Kan inte den resurs som invandrade akademiker utgör tillgodogöras i det svenska samhället, påverkas sannolikt framtida generationer med invandrarbakgrund såtillvida att det torde vara svårare att motivera barn till invandrade akademiker att skaffa en akademisk eller annan högre utbildning, om föräldrarna själva inte kunnat tillgodogöra sig eller haft nytta av sin egen akademiska utbildning i Sverige.

Högskolan i Borås strävar därför efter att underlätta för invandrade akademiker att få språkutbildning och därutöver praktik, utbildning och erfarenheter i kulturkommunikation i samarbete med näringsliv och arbetsliv. Därutöver syftar projektet Invandrarakademin naturligtvis till att möjliggöra för den invandrade akademikern att inom en tidsram om högst två terminer komplettera den utländska akademiska examen med akademiska kompletteringskurser, så att den motsvarar en svensk akademisk examen.

Högskolan i Borås, Integrationsverket, Sjuhärads kommunalförbund, flyktingmottagningen i Borås kommun, arbetsförmedlingen i Borås, vuxenutbildningen i Borås samt Industri- och Handelsklubben i Borås samverkar i projektet Invandrarakademin i Borås, i syfte att bättre söka tillvarata ovan nämnda personers kompetens till gagn för dem själva och för hela samhället.

Följande erfarenheter, observationer och slutsatser har vunnits hittills:

• Invandrade akademiker har ofta förlorat självförtroendet och hoppet om en bättre framtid. Därför måste framtidstron om den egna förmågans möjligheter stärkas.

• Utvärdering av reell kompetens som komplement till Högskoleverkets formella utvärdering av utländska akademiska meriter måste ske.

• Attityder måste uppmärksammas och bearbetas. Skall en främling/utlänning som man inte känner betraktas som en blivande vän eller som en potentiell fiende?

• Efterfrågan och innehållsliga krav måste också komma från samhälle och arbetsliv.

• Mycken kraft måste ägnas åt interkulturell kommunikation såväl gällande utbildning för invandrade akademiker som för svenska studenter.

Resultat

Höstterminen 2002 antogs 21 personer till Invandrarakademin, varav 8 kvinnor och 13 män. Av dessa har 2 slutat av det skälet att de redan har fått arbete. En av dessa startade eget företag. Redan under hösten påbörjade 2 studenter sina akademiska kompletteringsstudier, en av dessa går nu vidare till forskarstudier och 11 studenter har påbörjat sina akademiska kompletteringsstudier vid vårterminens start 2003. Ett fåtal, 4 personer, behöver ytterligare stärka sina språkkunskaper i svenska och engelska innan de kan gå vidare till akademiska kompletteringsstudier. De återstående 2 personerna kommer av allt att döma inte att kunna klara sitt åtagande och kommer därför att hjälpas till annat arbete än sådant som baseras på akademisk examen.

Samtliga 21 individer som antogs hösten 2002 försörjdes då genom samhällets skyddsnät på ett eller annat sätt. Efter ett års studier vid Invandrarakademin försörjs ingen av samhällets skyddsnät. Att försörjas genom samhällets skyddsnät beräknas kosta samhället c:a 1 miljon kronor per individ.

Med hänvisning till de positiva resultaten är det angeläget att Högskolan i Borås ges fortsatta möjligheter att utveckla Invandrarakademin.

Stockholm den 5 oktober 2003
Sonja Fransson (s)
Arne Kjörnsberg (s)	Berndt Ekholm (s)