Invandrarna i Sverige

Motion 1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Den svenska invandringspolitiken är sedan år 1967
reglerad för utomnordiska medborgare. De nu gällande
riktlinjerna lades fast av riksdagen 1979 och konfirmerades
vid riksmötet 1983/84 (prop. 1983/84:144, SFU 30, rskr.
410).

Målet för invandrarpolitiken antogs av riksdagen 1975
och kan sammanfattas i begreppen ''Jämlikhet, Valfrihet
och Samverkan''.

År 1986 fastslog riksdagen att dessa mål alltjämt skall
gälla. Målen innebär att lika rättigheter och möjligheter
skall gälla för nya invandrare i samma utsträckning som för
övrig befolkning.

Invandrarna skall ges möjligheter att utveckla det egna
kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som
gäller för mänsklig samlevnad. Det bör råda ömsesidig
respekt, tolerans och solidaritet i gemenskapen mellan
människor av olika ursprung.

Den utomnordiska invandringen består i dag
huvudsakligen av flyktingar och personer som får
uppehållstillstånd av humanitära eller flyktingliknande
skäl, samt anhöriga till personer som är bosatta i Sverige.

Uppehålls- och arbetstillstånd av
arbetsmarknadspolitiska skäl beviljas endast om ett visst
arbetskraftsbehov inte kan tillgodoses inom Sverige. Den
utomnordiska arbetskraftsinvandringen har nu under
många år uppgått till några hundra personer om året.

För att uppfylla målet om lika rättigheter och
möjligheter så är det viktigt att introduktion och integration
är av bra och hög kvalitet. Både den enskilde invandrarens
och samhällets mål är att de så snabbt som möjligt skall
kunna delta på samhällslivets olika områden.

Svenska för invandrare

Riksdagens revisorer har i sin rapport 1991/92:12 med
rätta understrukit att svenska för invandrare har en
nyckelroll i integrationen av invandrarna i det svenska
samhället och en central betydelse för alla de
invandrarpolitiska målen.

Förre diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel har
formulerat det så här: ''Om alla våra nyanlända lärde sig en
bra svenska och hur man bär sig åt för att bevaka sina
rättigheter och skyldigheter i Sverige, då skulle det
knappast behövas någon ombudsman mot etnisk
diskriminering.''

Revisorernas granskning har visat att resultaten av
undervisningen i svenska för invandrare är anmärkningsvärt
dåliga, att uppföljningen och utvärderingen av reformen
1991 inte varit tillfredsställande och att ett minskat antal
invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som
andra språk.

Revisorerna föreslog att riksdagen av regeringen skulle
begära en redovisning av den reformerade undervisningen i
svenska.

Riksrevisionsverket har också gjort en utvärdering av
svenskundervisningen 1992: ''Svenskundervisning för
invandrare -- uppföljning av 1991 års reform''. RRV:s
iakttagelser överensstämmer i huvudsak med dem som
revisorerna gjort.

Som grundläggande problem anges:

1. Långa väntetider före kursstart, varierande från 4 till
20 månader.

2. Lång tid i utbildning, de flesta deltagarna hade efter
17--20 månader ännu inte avslutat sina studier. Antalet
studietimmar per vecka är i de flesta fall mycket lågt, 13--16
timmar per vecka.

3. SFI-undervisningen ger otillräckliga kunskaper för
arbete eller fortsatta studier.

4. Den statliga styrningen och uppföljningen fungerar ej.

Allvarliga problem med SFI-undervisningens kvalitet
och effektivitet har funnits i många år. Mycket allvarliga
brister föreligger också beträffande undervisningen i
svenska som andraspråk i grundskolan och gymnasieskolan.
Det framgår av ungdomskommitténs betänkande 1991:60.
Över 20 procent av de elever som har invandrarbakgrund
går ur grundskolan utan fullständiga betyg jämfört med fem
procent av samtliga elever.

Nu behövs inga ytterligare redovisningar av det
katastrofala läget utan konkreta förslag till åtgärder från
regeringen för att komma till rätta med dessa alarmerande
brister. Minskade väntetider, betydligt fler
undervisningstimmar per vecka, garanterad
undervisningskvalitet och kunskapsnivå och tillräcklig nivå
på svenskkunskaperna för fortsatta studier eller arbete
måste uppnås.

Invandrarna och arbetsmarknaden

Den tidigare nämnda rapporten från riksdagens
revisorer behandlar också invandrarnas situation på
arbetsmarknaden. I rapporten konstateras att invandrarnas
förvärvsfrekvens började sjunka från någon gång i början
av 70-talet. I början på 80-talet sjönk förvärvsfrekvensen
ytterligare. Samtidigt med denna utveckling har den
utomnordiska invandringen kraftigt förskjutits från
arbetskraftsinvandring till flykting- och anhöriginvandring.

Enligt SCB:s och AMS arbetskraftsundersökningar
varierar andelen sysselsatta kraftigt mellan invandrare från
olika länder. Arabisktalande, afrikanska och iranska
invandrare har extremt låga sysselsättningsandelar. Det
beror både på höga arbetslöshetstal och på att många står
utanför arbetsmarknaden av andra skäl.

En studie gjord vid Högskolan i Växjö tyder på att
sysselsättning och inkomster är lägre för de flyktingar som
vistats länge på förläggning. Det tyder på att det nuvarande
flyktingmottagandet bidrar till att slå ut människor från
möjligheten att ta sig in på arbetsmarknaden.

En annan varningssignal utgörs av det förhållandet att
invandrare är sjukskrivna oftare och längre tider än svenska
medborgare. Bland invandrarkvinnor från vissa länder är
också frekvensen förtidspensioneringar mycket hög, så är
t.ex. hälften av de grekiskfödda kvinnorna
förtidspensionerade vid 50 års ålder.

Revisorerna kunde konstatera att AMS vid fördelningen
av förvaltningsmedel inte beaktat flyktingar och
invandrare. Inte heller vid fördelningen av åtgärdsmedel
har AMS tagit särskild hänsyn till dessa grupper.

Förhoppningsvis kommer AMS att i fortsättningen
tillmäta invandrarnas situation ökad vikt efter
generaldirektörerna Bernhardssons och Rogestams brev till
regeringen i oktober förra året.

Regeringen bör snarast ta initiativ till överläggningar
med AMS för att AMS vid planering och uppföljning av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall betrakta invandrare
och flyktingar som prioriterade grupper.

Särskilda åtgärder för rehabilitering av tortyrskadade

Genom olika undersökningar har det framkommit att en
så hög andel som 20--25 procent av de asylsökande har varit
utsatta för tortyr och många har grava psykiska och fysiska
skador. Dokumentationen är bristfällig och sporadisk.
Ingen regelbunden rapportering sker till FN eller
frivilligorganisationer som Amnesty.

De flesta flyktingar med tortyrskador blir aldrig föremål
för sakkunnig utredning och får aldrig någon behandling.

Tortyrskadade som inte får hjälp och behandling riskerar
att hamna i kriminalitet, missbruk, psykisk och fysisk
sjuklighet.

Stockholms läns landsting har ett avtal med stiftelsen
Röda Korsets center för torterade flyktingar. Avtalet
innebär att stiftelsen årligen gör ca 150 patientbedömningar
och behandlar ca 50 tortyrskadade flyktingar. Bara till
Stockholms län kommer årligen ett tusental nya flyktingar
som varit utsatta för tortyr, så det ackumulerande behovet
växer.

En grupp läkare under ledning av docent Sten Jakobsson
har på ideell basis startat ett Centrum för dokumentation av
tortyr (CDT) vid Karolinska sjukhuset.

Det är nödvändigt att medel anslås för ett centrum på
nationell nivå för diagnostisering och dokumentation av
tortyrskador, förslagsvis med anknytning till Karolinska
sjukhuset. Medel för detta bör tas från
förläggningsverksamheten. Vi anser att det är möjligt att
göra en sådan omdisponering om kommunerna tar över
förläggningsverksamheten.

För behandling av tortyrskadade bör landstingen ges
erforderliga medel. Behovet av antalet utbildade läkare och
sjukvårdspersonal bör undersökas.

Lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden

Regeringen har annonserat sin avsikt att senare i vår
lägga förslag till riksdagen om lag mot etnisk diskriminering
i arbetslivet. Härigenom kommer äntligen ett krav som
drivits av vänsterpartiet i många år att tillgodoses. Det är
dock illavarslande att det lagförslag som nyligen lades fram
av utredningen mot etnisk diskriminering (EDU) är en
kraftigt försvagad och urvattnad variant av det lagförslag
som diskrimineringsombudsmannen överlämnade till den
dåvarande regeringen i december 1989.

Den diskrimineringssituation som är i särklass viktigast
är nyanställningar. Om lagen konstrueras som utredningen
föreslår med ett anställningsbeslut som förutsättning för att
en lagstridig diskriminering skall kunna föreligga blir lagen
i mycket en chimär.

Den arbetsgivare, som konsekvent och omedelbart
sorterar bort alla ansökningar från dem som har namn som
antyder invandrarbakgrund, kommer med den föreslagna
utformningen av lagen nästan alltid att gå fri. Det kommer
också den arbetsgivare att göra som bestämmer sig för att
skjuta en beslutad nyanställning på framtiden sedan det
visat sig att alla sökande har invandrarbakgrund.

En annan fundamental brist i det lagförslag som
utredningen lagt fram är avsaknaden av förbud mot indirekt
diskriminering. Ett sådant förbud är helt oundgängligt om
syftet med lagen går längre än till en symbolisk markering.
Det räcker att peka på vilka problem vissa grupper, t.ex.
zigenare, sikher eller muslimska kvinnor, kan ställas inför i
samband med föreskrifter om klädseln hos personal.

I USA är indirekt diskriminering förbjuden sedan Civil
Rights Act antogs 1964 och även i Storbritannien finns
förbud mot indirekt diskriminering i The Race Relations
Act.

Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

Det är nödvändigt att bemöta rasism och
främlingsfientlighet genom en målmedveten undervisning
om mänskliga rättigheter i grund- och gymnasieskolan och i
lärarfortbildningen. Det är vår övertygelse att det är
otillräckligt med allmänna fördömanden och
avståndstaganden från invandrarfientliga yttringar.

Regeringen bör inleda överläggningar med skolverket
om hur dessa intensifierade undervisningsinsatser skall
komma till stånd.

Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att söka få
bredast möjliga uppslutning kring grundläggande
gemensamma värden som medmänsklighet, solidaritet och
omtanke om andra. Men vi måste också se till att vi till alla
delar uppfyller våra internationella åtaganden. Sverige är
bundet av FN:s konvention om avskaffande av alla former
av diskriminering.

Sverige har i FN fått besvärande kritik för att inte ha
uppfyllt sina åtaganden enligt konventionen genom att vi
inte har lagstiftat mot rasistiska organisationer. Både av
detta skäl och även därför att det finns ett reellt behov bör
en lagstiftning mot organiserad rasism genomföras.

Det förslag som lagts fram av EDU bör efter viss
bearbetning kunna läggas fram för riksdagen. Det är
angeläget att utredningens förslag att rasistiska motiv till en
brottslig gärning skall utgöra straffskärpningsgrund också
snabbt leder till lagstiftning.

Regeringen bör kalla företrädare för rikspolisstyrelsen
till överläggningar om hur polisens resurser skall kunna
omdisponeras för att öka insatserna mot rasistisk
brottslighet.

Den terrorism som riktas mot flyktingförläggningar och
mot invandrare bör ges mycket hög prioritet hos
säkerhetspolisen. Om inte mycket bestämda åtgärder vidtas
omgående kan snabbt en situation utvecklas som påminner
om den som råder i Tyskland.

Rösträtt för invandrare i riksdagsval

Vänsterpartiet anser att rösträtt för invandrare i
riksdagsval är en viktig demokratisk fråga.

Röstbestämmelserna och framför allt kopplingen mellan
medborgarskap och rösträtt härstammar från den tid då
stora arbetskraftsomflyttningar mellan länder knappast
förekom. Befolkningssammansättningen i länderna var mer
enhetlig och medborgarmässigt homogen. Under dessa
förhållanden sågs inte sambandet mellan rösträtt och
medborgarskap som ett demokratiskt problem, eftersom de
som bodde och arbetade i ett land också var medborgare i
det landet.

Rösträttsbestämmelserna stred inte vid införandet mot
reformens grundläggande syfte: att ge alla människor
möjlighet att påverka det politiska skeendet och
samhällslivet i det land där de lever och arbetar. Den
politiska ledningen och de beslut som bestämmer ett lands
utveckling skall motsvara invånarmajoritetens intresse och
vilja.

I dag är situationen för Sveriges del att befolkningen inte
är lika enhetlig som tidigare. Det finns flera hundra tusen
invandrare och invandrarättlingar som inte är svenska
medborgare och därför saknar rösträtt i riksdagsval.

Vänsterpartiet har under en följd av år ställt krav på att
rösträtt för invandrare i riksdagsval skall införas. Den bör i
princip utformas efter samma regler som gäller för rösträtt
i landstings- och kommunalval.

Rösträtt i riksdagsval är ett av de främsta kraven även
för det politiska parti som invandrare nu planerar att bilda.

Folkomröstning om EG/EU-medlemskap

I den folkomröstning om medlemskap för Sverige i
EG/EU som planeras ske 1994 är det viktigt att även
invandrare med annat medborgarskap än svenskt ges
möjlighet att delta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
reformerad SFI-undervisning i enlighet med vad i motionen
anförts,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att prioritera flyktingar och invandrare,2

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av ett centrum för diagnostik och dokumentation
av tortyrskador,3

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att medel bör omfördelas från anslaget för Statens
invandrarverks förläggningskostnader till landstingen för
behandling av tortyrskadade i enlighet med vad i motionen
anförts,3

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag mot
etnisk diskriminering på arbetsmarknaden som bygger på
ett generellt utformat diskrimineringsförbud och förbud
mot indirekt diskriminering,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifierade
undervisningsinsatser mot främlingsfientlighet och
rasism,1

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagstiftning mot organiserad rasism,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande i brottsbalken av rasistiska motiv som särskild
straffskärpningsgrund,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering av utredningar
beträffande terroristisk brottslighet mot invandrare,

10. att riksdagen hos regeringen begär att förslag om
rösträtt för invandrare i riksdagsval, oberoende av
medborgarskap, snarast föreläggs riksdagen,4

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
särskild lag som gör det möjligt för invandrare utan svenskt
medborgarskap att rösta i folkomröstningen om
medlemskap i EG/EU.4

Stockholm den 22 februari 1993

Gudrun Schyman (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)

Berith Eriksson (v)

1 Yrkandena 1 och 6 hänvisade till UbU.
2 Yrkandena 2 och 5 hänvisade till AU.
3 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till SfU.
4 Yrkandena 10 och 11 hänvisade till KU.