De rådande förhållandena i Iran innebär fortsatta grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

Motion 1989/90:U650 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U650

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Iran

De rådande förhållandena i Iran innebär fortsatta grova brott mot de mänskliga
rättigheterna.

Offentliga avrättningar av människor är stående inslag i den iranska vardagen.
Dessa sker med motiveringen att det handlar om narkotikabrottslingar.

Den samlade oppositionen hävdar att detta är osanning och endast en
förevändning för att avrätta politiskt oliktänkande.

Tyvärr är den verkliga situationen den som oppositionen hävdar. Framför
allt är det vänsterpolitiker som avrättas på detta sätt. Även om det i en del
fall skulle handla om narkotikahandlare är dödsstraffet helt förkastligt och
måste fördömas.

Fortfarande sitter det tusentals politiska fångar i de iranska fängelserna
och riskerar att avrättas. I fängelserna förekommer grov tortyr. Anhöriga
nekas rätten att besöka sina fängslade anhöriga. När avrättningar ägt rum
meddelas de anhöriga i bästa fall, i många fall förtigs vad som hänt med
fången och än värre, i de fall då man meddelar att avrättning ägt rum, får
anhöriga inget besked om var stoftet av den avrättade finns. Man överlämnar
den avrättades tillhörigheter under förnedrande former.

En pinsam tystnad över de gröva brotten mot mänskliga rättigheter som
prästregimen i Iran gör sig skyldig till råder från regeringar både i väst och
öst.

Det är sant att Iran, när nu kriget avslutats med Irak, är ett intressant land
att göra affärer med. Stora investeringar för återuppbyggnad av landet
krävs. Svenska företag och andra länders företag i väst och i öst står på kö
för att få komma med och tjäna pengar.

I regel så föregås handels- och investeringsavtal med besök av olika länders
regeringsrepresentanter, så också från Sverige.

Iran har nu äntligen gått med på att acceptera FN:s särskilda rapportör
för mänskliga rättigheter. Iran meddelade i FN under hösten 1989 att FN:s
särskilda rapportör för mänskliga rättigheter fick komma till Iran. Flera länder
upphörde då med sin kraftiga kritik mot Iran, däribland Sverige.

Detta agerande är ett svek mot alla de som lider under prästregimens brutala
förtryck. Vad motiverar ett sådant agerande? Så länge som förtrycket

11

Mot. 1989/90
U650

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen uppmanar regeringen att verka för att Irans brott mot
de mänskliga fri- och rättigheterna uppmärksammas i alla internationella
sammanhang.

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

pågår är det också vår skyldighet att hålla kritiken vid liv ända fram tills att
brotten mot de mänskliga rättigheterna upphör.

Noterbart är dock att ännu i januari 1990 har den iranska regimen inte
släppt in FN:s särskilde rapportör.

12