Iran

Motion 1997/98:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, c, s, mp, kd, m)

Motion till riksdagen 1997/98:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

Iran

Iran

Brotten mot mnskliga rttigheter i Iran har sedan islamiska
republiken bildades varit omfattande och grova. Alla brott r
inte knda. Mrkertalet r stort. Regimens offer kan rknas i
10 000-tals mrdade och frsvunna. Frfljelse, mord och
trakasserier av enskilda, mot iranska regimen oppositionella,
mnniskor har gt rum runt om i vrlden, frmst mot
medlemmar ur iranska motstndsorganisationer.

10 000-tals oppositionella sitter i fngelse. Anklagelserna har ofta varit
absurda och bisarra. Straffen fr lindriga frseelser mot mullornas pbud har
varit hrda och brutala. Srskilt r har bestraffningen av kvinnor varit. Hela
samhllet har prglats av diktaturens primitiva kvinnosyn och kvinno-
frtryck.

Detta var en del av den beskrivning av Iran som gavs vid en interpella-
tionsdebatt i riksdagen den 27 februari 1997, dr representanter fr flera
partier deltog. Det fanns d inga partiskiljande uppfattningar nr det gllde
bedmningen av situationen i Iran.

Utrikesminister Lena Hjelm-Walln, som svarade p interpellationen,
instmde i den bedmningen.

Man har p papperet ett formellt demokratiskt system i Iran. Men samtidigt
har man inrttat ett srskilt vktarrd som faststller om de kandidater som
nominerats kan anses vara rttrogna muslimer. Kan de inte godknnas av
rdet ogiltigfrklaras nomineringen. Om en av kandidaterna vinner ett
mandat, men av vktarrdet frklaras olmplig, frlorar han sitt mandat, oav-
sett hur mnga rster han ftt. Detta vktarrd har inte varit en formsak. Det
har gjort bruk av sin makt. Genom att instifta vktarrdet avskaffade man
demokratin i samma gonblick som man lt infra den. Opposition r i
praktiken frbjuden. De flesta oppositionella rrelser betraktade det senaste
parlamentsvalet som odemokratiskt och uppmanade till bojkott av det.

Den iranska regimen har vid flera tillfllen ftt hrd kritik av det
internationella samfundet fr sina krnkningar av de mnskliga rttigheterna.
Enligt Amnesty International och Human Rights Watch har landet ett mycket
stort antal politiska fngar med lnga fngelsestraff utmtta efter summariska
rttegngar. Mnga hlls fngslade utan rttegng.

Frfljelserna av intellektuella r omfattande. Frfattare har mrdats och
fngslats. Av de fngslade och frsvunna r Faraj Sarkoohi och Parvin
Ardalan de mest knda fallen. Regimen har frtalat, beljugit och smutskastat
dem samtidigt som man utsatt dem fr svl psykisk som fysisk tortyr.

Frtrycket har dock inte begrnsat sig till en mindre grupp intellektuella.
Det drabbar hela folket. Vren 1997 demonstrerade en stor grupp olje-
arbetare utanfr arbetsmarknadsministeriet i Teheran mot dliga arbets-
frhllanden och lga lner. Omkring 600 av dem arresterades och
fngslades. Drefter lt regimen arrestera ett stort antal personer i andra
stder som kunde misstnkas vara fackligt aktiva. Ngon freningsfrihet
existerar inte. Ngra av de arresterade oljearbetarna dog sedermera av den
tortyr de utsatts fr av regimen.

Slutligen fastslog i vras FN:s specielle emissarie fr Iran, professor
Maurice Capithorne, att situationen nr det gller mnskliga rttigheter i
landet allvarligt frsmrats.

Vren 1997 fastslog ven EU:s ministerrd att situationen i Iran frsmrats
och att man borde vervga att anvnda andra metoder n den kritiska
dialogen fr att kunna pverka lget i frga om mnskliga rttigheter i Iran.
Detta stllningstagande motiverades bland annat med domen i den s.k.
Mykonosrttegngen i Tyskland, av vilken det framgick att svl Irans
dvarande president Rafsanjani som landets andlige ledare Khameini deltagit
i planeringen av ett attentat mot medlemmar av den iranska grenen av
Kurdistans Demokratiska Parti, med dess ledare Gasemlo i spetsen. Ett annat
internationellt uppmrksammat mord intrffade i februari 1996 i Istambul d
Zahra Rajabi och Ali Abdul Ali Morabi, medlemmar av Nationella
motstndsrdet (NCR), mrdades.

Det normala fr diktaturer r att de sker dlja eller bagatellisera sina
frbrytelser. Den iranska regimen har gtt till vga p annat stt. Brotten mot
de mnskliga rttigheterna och de demokratiska principerna har rttfrdigats
med hnvisning till religionen, till islam. Men bakom orden dljer sig
maktbegr. I sin maktutvning tycks de styrande mullorna ha blivit alltmer
principlsa och korrupta.

I den kritiska dialogen mellan EU och den iranska regeringen slog regimen
dvrat till. Som ett led i vrt gemensamma arbete bildades i samband med
en interpellationsdebatt i riksdagen p vren 1997 Kommittn fr mnskliga
rttigheter och demokrati i Iran med representanter fr samtliga
riksdagspartier.

Utrikesminister Lena Hjelm-Walln frklarade sjlv i vrens
interpellationsdebatt:

Det som heter kritisk dialog r inget hokus-pokus, utan det r just en kanal
fr att framfra vra sikter. Hr har vi mnga tillfllen att tala med den
iranska regimen, bde bilateralt, genom EU och ocks i FN-sammanhang.
Problemet r att det inte ger resultat. De positiva resultaten har uteblivit ...

Vidare frklarade utrikesministern:

Vi mste se p den kritiska dialogen p ett sjlvkritiskt stt. Ger den
resultat?
Finns det andra metoder som r bttre? Jag utesluter inte ngra av de andra
metoderna som nmnts hr, men nr vi sedan kommer till skott och skall
stadkomma frndringar mste metoderna fungera s att de faktiskt ger
resultat.

Vi vet att ekonomiska sanktioner r ett tveeggat vapen. Det
har vi bland annat sett i fallet Irak. Vad Sverige kunde gra
som enskilt land och som medlem av EU och i FN och dess
skerhetsrd - ansg man vid interpellationsdebatten vren
1997 - var att verka fr att man avsevrt skrpte tonen i den
kritiska dialogen.

Vi ansg att man med vissa politiska, ekonomiska och diplomatiska
punkttgrder kunde understryka vad man muntligt och skriftligt uttryckt i
den kritiska dialogen. En sdan punkttgrd kunde fr Sveriges vid-
kommande t. ex. vara att man avbrt den flyglinje som 1996 upprttades
mellan Stockholm och Teheran.

Vad det handlade om var att stta kraft bakom orden mot den iranska
politiska diktaturen.

Slutligen skall understrykas att de sanktionstgrder vi freslr har till
syfte att bryta den ohrsamhet som hittills knnetecknat den iranska
regeringen.

Har det skett ngon
frndring av lget i Iran?

I vras hlls presidentval i Iran. Det iranska parlamentets
mycket konservative och starkt fundamentalistiske talman
Nathek Noori ansgs som given segrare. Valet var ingalunda
ngot demokratiskt val. Mnga partier r frbjudna i Iran och
ngot verkligt partivsende i den mening vi i Europa
frestller oss finns inte. Av ver 200 kandidater som stllde
upp i presidentvalet var det endast fyra som blev godknda
av det s.k. vktarrdet. Bland de fyra fanns det tv som
ansgs ha ngon chans att komma i frga om det blev en
andra valomgng - Nathek Noori, som r mycket
konservativt fundamentalistiskt sinnad, och ayatolla
Khatemi, som hade rykte om sig att vara mer liberal n
vriga kandidater.

Den allmnna meningen var att det knappast skulle behvas ngon andra
valomgng. Nathek Noori skulle vinna en storseger redan i frsta valom-
gngen. Khatemi hade inga resurser att driva en effektiv valkampanj. TV,
radio och tidningar predikade unisont till Nooris frmn.

Men s intrffade det mrkliga att det var Khatemi som vann stort och fick
ver 60 % av rsterna redan i frsta valomgngen. Valdeltagandet var
dessutom osedvanligt hgt. Detta valresultat var fullstndigt ovntat.

Mnga av oppositionens organisationer i exil hade manat till bojkott av
valet. En maning som uppenbarligen inte hrsammades av folket, om den
ver huvud taget ndde fram.

Hur skall denna valseger fr Khatemi tolkas?

Den enda rimliga tolkningen torde vara att det iranska folket ansg att
ingenting kan vara smre n det vi har nu. Vad som helst r bttre n detta.
Folket tog chansen att visa sitt missnje med regimen.

Genom att rsta p Khatemi understrk man att man mste bort frn det
fundamentalistiska prstvlde som dagligdags attackerar, frnedrar och fr-
trycker det egna folket. Man mste bort frn en regim som inte kunde skta
landets ekonomi och som genom sina terrorgrupper inom och utom landet
skmde ut den iranska nationen infr hela vrlden.

Valet var ett protestval. Man ville bort frn den nuvarande regimen.

Flera organisationer i exil hade manat till bojkott av presidentvalet. Men
folket tog i stllet chansen att uttrycka sitt missnje med regimen p annat
stt.

Valet av ayatolla Khatemi mottogs i Iran med en entusiasm som sannolikt
givit upphov till bde en mer frstrkt lngtan till frndringar och till kat
sjlvfrtroende hos breda lager inom det iranska folket. Om valutgngen r
den sten som kan f lavinen att rulla terstr nnu att se. F konkreta
frndringar har hittills gt rum mer n att presidenten tillsatt en ny
regering.
Vicepresident har utsetts. Det befarades att Khatemi skulle f svrt att f
igenom sin ministerlista i parlamentet. Mer extremt fundamentalistiska
krafter har dock frklarat att de avsg att "stdja och hjlpa" Khatemi i hans
arbete som president fr den islamiska republiken, vilket kan tolkas som att
de avsg att motarbeta frndringar. Khatemi lyckades dock f sin vilja
igenom nr det gllde regeringens sammansttning. En kvinnlig vice-
president har utsetts liksom en kvinnlig vice kulturminister - ngot som hade
varit otnkbart under Rafsanjanis tid vid makten. Nr detta skrivs har en
diskussion brjat kring ett frslag om att tillta dans och musik. Ngot som
tidigare inte varit mjligt att diskutera.

Nr det gller de mnskliga rttigheterna har i skrivande stund nnu bara
sm frndringar kunnat avlsas. Om man fr vriga vrlden avser att visa
att man brjat lgga om den politiska kursen r det p de mnskliga
rttigheternas omrde man i handling tydligt kan visa fr vrlden vart man r
p vg.

Den iranska regimen har psttt att det inte finns ngra politiska fngar i
regimens fngelser utan bara "militanta kontrarevolutionrer" och narkotika-
smugglare. Deras antal sgs uppg till 110 000 men det anges inte hur mnga
det finns insprrade av vardera kategorin.

S sent som i somras avrttades flera iranska politiska fngar bland annat
fr att de genom en hungerstrejk krvde frbttrade villkor. S sent som bara
ngra veckor fre Khatemis makttilltrde uppvisade regimen klara prov sin
gamla brutalitet och omnsklighet.

Frutom avrttningar i fngelserna har frfattarna Said Sirjani, Ibrahim
Zalzade, Gafar Husini, Golamhusin Alai, Ahmed Miralai samt en rad
politiskt och religist oliktnkande avlidit under mystiska omstndigheter.

Nr det gller dessa iranska frfattare, vilka dtt under minst sagt oklara
omstndigheter, mste deras de och omstndigheterna kring deras dd
granskas av andra n de iranska myndigheterna, exempelvis av representanter
fr ngon samvetsgrann och opartisk organisation som Amnesty
International, Human Rights Watch eller Rda Korset.

De senaste mnaderna har den islamiska regimen avrttat oliktnkande i
landet. Man har utsatt de politiska fngarna fr tortyr och till sist avrttat
dem.

Under sommaren har bl.a. fljande avrttningar gt rum:

Juni 97: Tre medlemmar av Folkets Fedajan (minoritet) - Meherdad
Isfahani, Husien Karimi Nia och Said Javadi - avrttades.

27 juni 97: Medlemmen av Arbetarnas revolutionra organisation (Rahe
Karegar) Kamran Yazdani, 23 r, avrttades.

29 juni 97: I protest mot det inhumana situationen i fngelserna strejkar
mnga politiska fngar i fngelserna runt om i landet i Shiraz, Isfahan,
Ahvaz och Tabriz enligt Folkets Fedajan (majoritet).

5 juli 97: Enligt Freningen fr frsvar av de iranska politiska fngarna i
Kln har den politiska hungerstrejken i fngelset i Tabriz lett till att tv
medlemmar av Mujahedin, Jafar Abbasi och Alireza Dadashi, samt tv
medlemmar av Folkets Fedajan (minoritet), Reza Dadashi och Meherdad
Vosogi, dtt.

23 juli 97: Studenten Parvane Alipor, 26 r, medlem i Folkets Fedajan
(minoritet) dog under den politiska hungerstrejken som genomfrdes i
protest mot situationen i fngelset i Ahvaz.

Juli 97: Enligt Iranska invandrar- och flyktingrdet har Mohsen Tonoi
avrttats tillsammans med sex andra politiska fngar i fngelset i Isfahan.

Augusti 97: Regimen r rdd fr fortsatta oroligheter och den politiska
hungerstrejken i fngelserna och flyttar runt fngarna mellan olika fngelser.
Fyra politiska fngar -Reza Amiri Folkets Fedajan (minoritet), Mina Namazi
Folkets Fedajan (minoritet), Nahid Azadi (Rahe Karegar) och Masome
Behtash (Kommunistiska unionen) - har flyttats frn fngelset i Shiraz och
placerats i isoleringsceller hos skerhetspolisen i Shiraz.

Augusti 97: Fem dagar efter det att den nye presidenten Khatemi tilltrtt
sin nya post avrttades Mohammad Asadi, 68 r, anklagad fr att ha hjlpt en
grupp att frska genomfra en militrkupp 1981 samt fr att ha gjort en resa
till Israel.

Enligt Radio Mujahedin har den iranska regimen avrttat ytterligare 30
fngar anklagade fr narkotikahandel och andra brott. Dessa avrttningar har
varit offentliga. De har hngts p olika platser runt om i landet.

Vidare har den iranska nyhetsbyrn (IRNA) SIVISH Biani meddelat att en
fnge under ngon av de sista dagarna i augusti efter tv r i fngelse
avrttades fr spioneri fr USA:s rkning.

President Khatemis utfstelser har ingivit hopp och skapat
frvntningar. Likafullt r inte hans politiska linje
allenardande. Hans framgng i valet r inte en definitiv eller
slutlig seger fr en mer "liberal" politik. Vid sidan av
regeringen finns flera maktcentra i det iranska samhllet
vilka behrskas av den andlige ledaren Khameini och hans
anhngare eller till den tidigare presidenten Rafsanjani.
Khameini r i sin egenskap av religis, andlig och ideologisk
ledare fr landet ocks den som har makten ver militren,
bde pasdaran och den reguljra armn. Nr Khatemi vann
valet inrttades nnu ett nytt maktcentrum som skulle kunna
beskrivas som en motvikt mot regeringen, vars namn r
praktiskt taget omjligt att verstta till svenska. Det heter
Rdet fr insiktsfullhet och lmplighet. I detta ingr frutom
president Khatemi, den tidigare presidenten Rafsanjani,
parlamentets talman Natek Noori och en rad konservativa
personer. Just denna konstellation av flera olika maktcentra
gr den framtida utvecklingen mycket svrbedmd. Ett r
emellertid skert: Det r inte alls skert att utvecklingen i och
med valet av Khatemi till president kommer att bli s positiv
i framtiden som det ofta framstlls i medierna.

Frndringar har proklamerats, frvntningar har uppsttt. Sannolikt
kommer starka spnningar att uppst mellan de styrande om dessa inte r
grundlggande verens. Skulle de, trots de hoppingivande proklamationerna,
i grunden vara verens om status quo kommer motsttningarna mellan de
styrande och folket att frdjupas.

Ett tecken p att det frhller sig p detta stt r fallet Mohammed
Schanechi, en 70-rig man, sedan lnge bosatt i Paris, vars tre barn
avrttades under shahens och under den islamistiska regimens tid. Schanechi
ville resa hem fr att bevista en begravning i hemlandet. Han fick garantier
frn iranska ambassaden i Paris att det inte frelg ngra risker fr honom att
resa hem. Samtidigt fick han ocks en inbjudan till den nye presidenten
Khatemis installation. Schanechi reste, arresterades omedelbart p
flygplatsen, fngslades och misshandlades i fem dagar, varefter han sndes
tillbaka till Paris utan att vare sig ha bevistat installationsceremoni eller
begravning.

Skerhet fr iranier i exil

Iran leds ven av en regim som frfljer politiskt och
religist oliktnkande. Det r brottsligt att hysa andra tankar
eller yttra andra sikter n de som regimen godknt. Straffen
r mycket hrda. Oppositionella ddas svl i hemlandet som
i exil. Detta framkom tydligt under Mykonosrttegngen. Att
till Iran utvisa politiskt eller religist oliktnkande r att
utstta dem fr stora risker. Blotta misstanken om att den
utvisade kan vara politiskt oppositionell eller hyser en annan
tro innebr livsfara fr honom eller henne. En sdan
mnniska blir om hon inte omedelbart avrttas - utan dom
och rannsakan eller eventuellt med dom och rannsakan i ett
rttsmaskineri som prglas av den strsta nyckfullhet -
likafullt i praktiken betraktad som fredls. Han eller hon kan
utsttas fr trakasserier och frfljelser som frr eller senare
kan leda till dden. Svenska myndigheter mste drfr vara
ytterst varsamma nr det gller utvisningar till Iran, vilket
hittills inte alltid varit fallet.

Avslutning

Det r svrt att gra ngra frutsgelser om utvecklingen i
Iran. Ett r dock skert: Khatemis utfstelser i valet vckte
folkets frvntningar. Dessa gjorde att man sknkte honom
sitt std, trots att han med kraft motarbetades av landets alla
medier.

Det r dock omjligt att avgra om han kommer att kunna hlla fast vid
sina utfstelser eller om han tvingas att svika dem. ven Rafsanjani
framstlldes i brjan som en "liberal" islamisk ledare. Praktiken visade sedan
ngot annat.

Den islamiska republiken har, om man upphr med brotten mot mnskliga
rttigheter och pbrjar en utveckling i riktning mot demokrati, mjligheter
att bryta sin isolering och tervinna sin respekt hos det internationella
samfundet. Det r uppenbart att en sdan utveckling skulle ha det iranska
folkets std.

Det rcker dock inte med lften. Den iranska regimen mste uppvisa
konkreta resultat i denna riktning genom att frige alla fngslade frfattare
och kulturarbetare, genom att frige politiska fngar och fackliga ledare och
fackligt aktiva samt genom att infra yttrande- och tryckfrihet samt andra
demokratiska rttigheter.

Faraj Sarkoohi har suttit fngslad under lngre tid. Regimen har p alla
tnkbara stt frskt att fabricera bevis mot honom fr att kunna stlla
honom infr rtta och dma honom ett mycket hrt straff - sannolikt
ddsstraff.

Den 18 september meddelades dock att Faraj Sarkoohi hade stllts infr
rtta och dmts till ett rs fngelse, varav han redan avtjnat mer n ett
halvr i vntan p rttegng. Den enda anklagelsepunkt man kunde finna vid
rttegngen, fr vilken han kunde fllas var att han skulle ha "frtalat den
iranska staten" - dvs. egentligen inte gjort annat n utnyttjat sin demokra-
tiska och mnskliga rtt till yttrandefrihet.

Med den kunskap vi har om rttsvsendet i Iran och om att det ofta
frekommer utomrttsliga avrttningar r dock inte affren Sarkoohi avslutad
i och med domen mot honom. Vi anser att de ambassadrer som lmnade
Iran efter domen i Mykonosrttegngen inte skall tervnda frrn Faraj
Sarkoohi och Parvin Ardalan, som hamnade i fngelse samtidigt med
Sarkoohi, bevisligen och konkret har full rrelsefrihet. Med full rrelsefrihet
menar vi d att de ocks skall terf sina pass och kunna utnyttja sin rtt att
kunna resa vart de vill, ocks utomlands, fr att terse familjer och vnner
frn vilka de av de iranska myndigheterna p ett nesligt stt avskiljts.

Sverige mste slunda inom EU driva detta krav som ett viktigt led i den
kritiska dialogen med Iran.

Vi menar att den kritiska dialogen i lika hg grad mste best i konkreta
handlingar som i samtal. Detta krav p full rrelsefrihet och skerhet r en
handling som kan kombineras med den allmnna kritik vi har av brotten mot
mnskliga rttigheter i Iran.

Vi vill ocks understryka att de krav som vi stllt nr det gller Faraj
Sarkoohi i lika hg grad gller hans kvinnliga kollega Parvin Ardalan, som
fngslades samtidigt med honom. Nr det gller hennes fall har medierna
vrlden ver inte uppmrksammat hennes situation i lika hg grad som
Sarkoohis. Hennes fall r minst lika upprrande som Sarkoohis. Som kollega
och vn till familjen Sarkoohi drogs hon in i myndigheternas sjaskiga spel
nr dessa skte fabricera "bevis" mot henne och Sarkoohi och anklaga dem
bda fr ktenskapsbrott. Nu har Sarkoohi fllts fr "frtal av den iranska
staten" och inte fr ktenskapsbrott. Hon borde drfr rimligen automatiskt
g fri. Men nnu vet ingen vad som hnt med henne.

EU mste fortsttningsvis driva hennes fall lika hrt som Faraj Sarkoohis.
Just fr hennes skull br inte EU-lndernas ambassadrer tervnda frrn
ven hon tnjuter full rrelsefrihet och skerhet.

Hemstllan

Hemstllan

Med hnvisning till det anfrda hemstlls

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till knna vad i motionen
anfrts om att den svenska regeringen br anta en skarpare ton i den kritiska
dialogen med den iranska regimen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till knna vad i motionen
anfrts om politiska, diplomatiska och ekonomiska punkttgrder som en del
av den kritiska dialogen, exempelvis ett avbrytande av den 1996 upprttade
flyglinjen Stockholm-Teheran,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till knna vad i motionen
anfrts om att regeringen mste verka n mer aktivt fr att Faraj Sarkoohi,
Parvin Ardalan och andra kulturarbetare i Iran fr full rrelsefrihet och
skerhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till knna vad i motionen
anfrts om att Sverige skall verka fr att EU:s ambassadrer som ett led i den
kritiska dialogen inte skall tervnda till Iran frrn Faraj Sarkoohi och
Parvin Ardalan terftt full rrelsefrihet och skerhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till knna vad i motionen
anfrts om att den svenska regeringen i olika internationella organ skall
verka fr att omstndigheterna kring flera frfattares (bl.a. Said Sirjani,
Ibrahim Zalzade, Gafar Husini, Golamhusin Alai, Ahmed Miralai) samt en
rad politiskt och religist oliktnkande mnniskors dd nrmare granskas av
en opartisk humanitr organisation,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till knna vad i motionen
anfrts om att Iran fortfarande r en riskfylld plats fr politiskt
oppositionella
och religist oliktnkande, varfr alla utvisningar av mnniskor som flytt
frn Iran av politiska och religisa skl torde upphra.1

Stockholm den 23 september 1997

Eva Zetterberg (v)

Henrik S Jrrel (m)

Bengt Silfverstrand (s)

Karl-Gran Birsmark (fp)

Rolf Kenneryd (c)

Rose-Marie Frebran (kd)

Ragnhild Pohanka (mp)

1 Yrkande 6 hnvisat till SfU.