Iran

Motion 2003/04:U214 av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kravet på en oberoende internationella undersökningskommission med uppgift att utreda de s.k. kedjemorden bör kompletteras med uppgiften att undersöka vad som skedde med de tusentals oppositionella som massavrättades eller försvann 1988.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer bör verka för kurdernas rättigheter i Iran att använda sitt eget språk i tal och skrift och egna medier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer bör verka för att kurdernas mänskliga rättigheter i Iran respekteras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer bör verka för att kurderna i Iran får rätt till lokalt självstyre.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att Iran undertecknar tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet.

2 Fördjupade motsättningar i det iranska samhället

Vi hänvisar till förra årets motion angående Iran. De flesta yrkanden som ställs i den motion som då väcktes torde fortfarande gälla. Situationen i Iran har dock förändrats under det år som gått sedan motionen skrevs. Därför vill vi göra vissa tillägg i beskrivningen av läget i Iran.

Motsättningarna mellan den iranska regimens båda falanger, reformvänner och bakåtsträvare, har under det gångna året skärpts samtidigt som folket i än högre grad förlorat hoppet om att reformvännerna ska kunna genomföra några avgörande förändringar. Denna process av misströstan var redan i gång under förra året då valdeltagandet i kommunalvalen i Teheran endast uppgick till 14 procent av de röstberättigade. Denna process har fortsatt och förstärkts.

Det har under året blivit alltmer uppenbart för befolkningen att de reformvänliga krafterna, som i det senaste valet fick en stark representation i parlamentet, sitt stora antal representanter i parlamentet till trots saknar reell makt.

Den yttersta makten låg hos väktarrådet. En lång rad lagar som parlamentet antog kunde inte förverkligas eftersom de underkändes av den andlige ledaren Khamenei och väktarrådet.

Det har blivit alltmer uppenbart för folket att så länge maktstrukturen inte ändras och de folkvalda inte får väljas på ett demokratiskt sätt och de folkvaldas beslut inte har någon betydelse för myndigheternas maktutövning kommer spänningarna i landet att öka. Det blir allt tydligare att hela maktstrukturen måste ändras om någon förändring av samhällsförhållandena ska kunna ske.

Under det senaste året har flera kända reformvänner fängslats och flera reformvänliga parlamentariker kallats till underrättelse- och säkerhetstjänsten, där de tagits i förhör, varnats och utsatts för hot av olika slag, bl.a. att de inte skall godkännas som kandidater inför nästa parlamentsval. Detta har medfört att reformvännerna hotat med att massavgå som parlamentsledamöter, så att det bli ännu tydligare vem och vilka det är som styr landet.

Samtidigt som spänningarna ökar i det iranska samhället mellan folkets breda lager, som lever under allt svårare sociala och ekonomiska villkor, och den klerikala regimen, vars koryféer berikar sig alltmer, har reformvänliga och radikala krafter blivit alltmer kritiska till regimen. Man ger också uttryck för detta på olika sätt genom att i namninsamlingar kräva riktiga demokratiska val, demokratiska fri- och rättigheter m.m. Kvinnor kämpar för att utvidga sina starkt begränsade rättigheter. Man kräver av regimen att väktarrådet skall godkänna det av parlamentet antagna lagförslaget att Iran skall underteckna FN:s konvention om kvinnans rättigheter.

Om några månader är det parlamentsval och därefter presidentval. Enligt den iranska författningen kan den nuvarande presidenten Khatami inte väljas om eftersom han redan suttit två perioder.

De växande spänningarna inom det ledande skiktet och ökande avståndet mellan folket och det ledande skiktet leder till att den politiska krisen i Iran fördjupas.

3 Förtryck i stället för rättsväsende

Denna politiska kris fördjupas även på ett annat plan. De iranska domstolarna uppfattas inte längre av folket som några institutioner som skipar rättvisa utan endast som ett instrument för att hålla befolkningen i schack. Det iranska rättsväsendet är mycket tydlig part i en politisk konflikt. Som exempel användes rättsväsendet för att skrämma befolkningen efter att Iran tvingats att acceptera FN:s resolution 598 i frågan om kriget med Irak, vilket uppfattades som ett nederlag i Iran. För att tysta kritik och oppositionella röster avrättades urskiljningslöst tusentals politiska fångar från alla typer av oppositionella och regimkritiska organisationer. Idag vet ingen hur många tusen det var. Man känner dock med säkerhet till namnen på 1 432 människor av dem som mördades. Idag formuleras dock krav på att efterforskningar skall göras för att få bekräftelse på vad som hänt alla dessa som försvann 1988. De s.k. kedjemorden i slutet av 90-talet, då en rad författare mördades av den iranska underrättelsetjänsten, är väl kända för en stor del av den yngre generationen i Iran, medan massavrättningarna av politiskt oppositionella 1988 är höljda i dunkel. Alltfler unga människor börjar idag att ställa frågor om vad som hände då. En oberoende internationell undersökningskommission med uppgift att ta reda på vad som hände dem som drabbades av kedjemorden bör även undersöka vad som skedde med de tusentals oppositionella som försvann 1988.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

4 Inskränkningar i yttrandefriheten

När det gäller yttrandefriheten har man fortsatt att stänga oppositionella och regimkritiska tidningar eller hota dem med stängning om de inte håller inne med sin kritik. En nyhet är att man försöker lägga filter över olika sajter på Internet. Vidare har man i allt större utsträckning börjat att störa radiosändningar på persiska från utlandet. Enligt organisationen Reportrar utan gränser sitter 21 journalister fängslade.

5 Kurdernas kamp för lokalt självstyre i Iran

Under hela 1900-talet har det funnits demokratiska rörelser som under viktiga perioder varit starka och påverkat samhällsutvecklingen. De har dock slagits ned – inte sällan med stöd av imperialistiska krafter – och följts av öppna diktaturer eller diktaturer nödtorftigt dolda under en demokratisk fernissa.

Ett av de folk som idag har en lång och svår kamp bakom sig för sina demokratiska, nationella och kulturella rättigheter i Iran är kurderna. I snart 60 år har kurderna i Iran fört en kamp för demokrati och självstyre i den iranska delen av Kurdistan. Trots den iranska statens brutala förtryck av det kurdiska folket, har kurdernas kamp för sina rättigheter aldrig upphört. Det internationella samfundet har dock i ringa grad uppmärksammat kurdernas situation.

Genom historien har kurderna tillsammans med andra nationaliteter i Iran levt sida vid sida med varandra. Mellan dem har pågått en dynamisk process som kännetecknats av kulturellt, ekonomskikt och politiskt utbyte och fredlig samexistens. Alla dessa etniska minoriteter känner sig som och kallar sig iranier, som tillsammans ingår i statsbildningen Iran.

I dag styrs Iran av en islamisk regim som, i likhet med andra regimer i Irans historia, med stor brutalitet undertrycker kurdernas nationella och kulturella rättigheter och motsätter sig deras rätt till lokalt självstyre. Kollektiv bestraffning hör till vardagen. Familjer, vars medlemmar varit kritiska mot regimen och sympatiserat med något politiskt parti, trakasseras, förföljs, fängslas och torteras. Kurdiska ledare avrättas eller lönnmördas. Så lönnmördades kurdernas ledare Abdurrahman Qasemlu 1988 i Wien. Hans efterträdare Mohammad Sadeq Sharafkandi likaså 1992 i Berlin.

I dagens Iran råder massarbetslöshet. Särskilt drabbad är den kurdiska delen av landet. Narkotikamissbruk, prostitution och en rad andra sociala problem har blivit allt vanligare i hela landet. De stora oljeinkomsterna går till forskning för framställning av kärnvapen. Kurdiska källor uppger att den islamiska regimen medvetet sprider narkotika bland barn och ungdomar i de kurdiska delarna av landet. Utbildningsväsendet är stängt för personer som inte underkastar sig regimen. I skolorna undervisas inte i kurdiska. Tidningar, tidskrifter och böcker på kurdiska är inte tillåtna.

I dagens läge har kurdernas situation inte uppmärksammats i tillräcklig grad i det internationella arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter. I Iran bör kurdernas specifika villkor uppmärksammas i större utsträckning än vad som skett hittills. Sverige bör i FN, EU och andra internationella organisationer verka för att kurdernas situation och kampen för deras demokratiska, nationella och kulturella rättigheter uppmärksammas och försvaras. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Sverige bör i FN, EU och andra internationella organisationer verka för kurdernas rättigheter i Iran att använda sitt eget språk i tal och skrift och egna medier. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Sverige bör i FN, EU och andra internationella organisationer verka för att kurdernas mänskliga rättigheter i Iran respekteras. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Sverige bör i FN, EU och andra internationella organisationer verka för att kurderna i Iran får rätt till lokalt självstyre. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

6 Ännu en kärnvapenmakt i Mellanöstern?

Under det gångna året har Irans kärnkraftsanläggningar kommit att debatteras både i Iran och internationellt. Det är idag osäkert om Iran verkligen har kärnvapen. Det finns en stark oro att regimen försöker skaffa sig kärnvapen. Det finns emellertid idag ett starkt internationellt tryck på Iran att regimen skall underteckna tilläggsprotokollet till anti-spridningsavtalet om kärnvapen, som innebär att man måste gå med på både planerade och oplanerade inspektioner av det internationella atomenergiorganet IAEA. Samtidigt har Iran byggt långdistansrobotar av typen Shahab 3 om vilket man säger att de kan nå fiendens hjärta, varmed man menar en annan redan etablerad och närbelägen kärnvapenmakt – Israel.

Ett iranskt kärnvapenprogram har naturligtvis sin grund i den islamiska regimens egna maktsträvanden, men den iranska regimen kan rättfärdiga ett eget framtida kärnvapenprogram med hänvisning till att Israel – som man uppfattar som ett hot mot hela Mellanöstern – redan har kärnvapen.

Vänsterpartiet vill att Iran skall ha rätt att som andra stater använda kärnkraften, men att Iran bör underteckna tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet. Den iranska förevändningen för en eventuell iransk kärnvapenupprustning – de israeliska kärnvapnen – bör även de, för fredens skull i Mellanösten, avlägsnas.

Detta vill vi ge regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2003
Lars Ohly (v)
Berit Jóhannesson (v)	Gudrun Schyman (v)
Karin Thorborg (v)	Sermin Özürküt (v)