Isbrytning

Motion 2004/05:T236 av Anita Sidén och Bertil Kjellberg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om skattefinansiering av isbrytarservicen.

Motivering

Med hänsyn till våra klimatförhållanden är isbrytning en oundgänglig verksamhet för att medge vintersjöfart på framför allt hamnarna efter Norrlandskusten och i Vänern. Vissa svåra vintrar krävs isbrytning även i andra sydligare delar av landet. Sjöfartsverket har sedan början av 1970-talet kunnat svara upp till målsättningen att genom isbrytningsservice ge förutsättningar för året runt sjöfart på alla viktiga svenska hamnar. Denna pålitlighet i villkoren för vintersjöfart har varit av avgörande betydelse för bl.a. den svenska skogsindustrins exportskeppningar, som kunnat byggas upp på effektiva sjötransportsystem.

Den svenska infrastrukturen till sjöss - i stort sett Sjöfartsverkets verksamhetsområde - finansierar, till skillnad från vad som gäller i övriga Europa, fullt med avgifter på sjöfarten. Samtidigt innebär de principer som riksdagen lagt fast för avgiftssystemets utformning, att enhetliga farledsavgifter skall tas ut oberoende av kostnaderna för det enskilda farledsavsnittet eller kustområdet. I praktiken innebär detta att de trafikstarka delarna av landet -väst- och sydkusten - får bära kostnader som i allt väsentligt hänför sig till andra delar av landet. Isbrytningen är det tydligaste exemplet på detta.

Isbrytningen har självfallet stor regionalpolitisk betydelse för Norrland. Detta var också anledningen till att statsmakterna fram till i mitten av 1980-talet finansierade denna verksamhet över statsbudgeten. Sedan dess har emellertid successivt alltmer av kostnaderna för isbrytningen flyttats över till avgiftsfinansiering, dock utan att några särskilda isavgifter tas ut. Sedan flera år tillbaka finansieras hela isbrytarverksamheten med farledsavgifter.

Kostnaderna för isbrytningen varierar med hänsyn till vintrarnas svårighetsgrad och uppgår till mellan 150 och 200 miljoner kronor per år. Dessa kostnader bärs i dag till stor del av sjöfarten på våra väst- och sydkusthamnar. Denna kostnadsbelastning, i kombination med den i Sverige jämfört med andra europeiska länder höga avgiftsbelastningen på sjöfarten, leder till att de svenska hamnarna får allt svårare att konkurrera med utländska hamnar. Särskilt för Göteborg och den transoceana trafiken är konkurrensen mot de stora nordeuropeiska hamnarna mycket hård, vilket kan leda till att godset omlastas i kontinenthamn och vidaretransporteras till Sverige i feedsystem till lands eller sjöss. Sådana transportlösningar innebär sannolikt merkostnader för transportköparna och kan dessutom antas leda till ökade samhällsekonomiska kostnader i form av bl.a. högre miljökostnader.

Mot bakgrund av detta perspektiv och med hänsyn till inbrytningens stora regionalpolitiska betydelse för Norrlandssjöfarten och därmed den svenska basindustrin anser vi det rimligt att betydande delar av kostnaderna för isbrytningen avlastas dagens avgiftsfinansiering och i stället tas över statsbudgeten. Det finns samtidigt anledning att överväga former för att premiera sådana fartyg som minskar kraven på statens isbrytarresurser.

Stockholm den 23 september 2004
Anita Sidén (m)	Bertil Kjellberg (m)