Jämställd arbetsorganisation i riksdagen

Motion 1999/2000:K265 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1 Inledning

Det finns väl idag knappast någon i Sverige som ifrågasätter att vi ska
eftersträva jämställdhet. Ett omfattande arbete bedrivs därför för att få
männen att t.ex. vara mer hemma med sina barn och kvinnorna att t.ex.
ge sig in i tekniska yrken, allt för att få en förändring. Till hjälp har vi
bl.a. en jämställdhetslag som reglerar förhållandet mellan könen i
arbetslivet (vad gäller utveckling av jämställdhetslagen lägger
Vänsterpartiet en särskild motion). I jämställdhetslagen finns också målet
jämn könsfördelning och medel för hur vi ska uppnå en sådan.

I Sverige har vi i dag vad gäller könsfördelning världens mest jämställda
riksdag och världens mest jämställda regering. Andelen manliga statsråd i
regeringen har sjunkit till 50 %. Men målet jämställdhet uppnås inte enbart
med jämställdhetslag och jämn könsfördelning. Det måste till andra medel.
Det måste t.ex. lyftas fram att jämställdheten är ett prioriterat mål i
riksdagsarbetet. Vänsterpartiet pekar i denna motion på några viktiga
åtgärder.

2 Jämställdhetsarbete i utskotten

I regeringen och på departementen genomförs ett omfattande
mainstreaming-arbete. Ministrar, verkschefer och handläggare utbildas i
att lägga ett jämställdhetsperspektiv på sina olika områden. I
regeringsförklaringen lyfts jämställdhetsmålet fram. Jämställdhet är ett
prioriterat mål för regeringens arbete. Riksdagens utskott har inte de
formella instrumenten att möta regeringens och departementens
jämställdhetsarbete.

I riksdagsordningens 4 kap regleras beredningen av ärenden i de olika
utskotten. Tidigare ansågs att om vi uppnådde jämställdhet på
arbetsmarknaden så skulle detta automatiskt leda till jämställdhet på alla
områden. I dag vet vi att det inte finns någon sådan automatik. Vi vet t.ex. att
kvinnliga interner har en helt annan situation än manliga interner. Vi vet att
kvinnor är mer beroende av socialförsäkringar än män. Vi vet att kvinnors
företagande inte får samma stöd som männens företagande o.s.v.

Trots detta är det endast arbetsmarknadsutskottet som har att behandla
jämställdheten inom sitt område. Det innebär att varje annat utskott kan, om
det så vill, förbise jämställdheten och de konsekvenser de olika förslagen kan
få för kvinnor respektive män.

Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt med formella instrument. Ofta är
dessa en garanti för demokrati. Vi anser därför att talmanskonferensen bör
pröva vilka åtgärder som är nödvändiga för att riksdagens utskott skall få en
formell plattform för att föra upp jämställdhetsfrågor inom sina respektive
sakområden. Detta kan t.ex. ske genom en övergripande tilläggsparagraf eller
genom att alla utskott får i uppdrag att i sin beredning beakta jämställdhets-
perspektivet. Detta bör riksdagen uppdra åt talmanskonferensen.

3 För in jämställdheten in i den allmänna
kommittéförordningen

Det tidigare jämställdhetsdirektivet (Dir. 1994:124) ersattes 990101 med
den nya kommittéförordningen (1998:1474). Enligt Vänsterpartiet var
detta ett stort steg tillbaka. Visserligen har en förordning högre status,
men när förordningen samtidigt urholkar allt det som direktivet innehöll
blir statusfrågan oviktig och jämställdhetsarbetet leds inte framåt.

Jämställdhetsdirektivet utgick från ett radikalt könsperspektiv. Det slog
fast att många åtgärder för jämställdhet fortfarande behövdes och pekade
bland annat särskilt ut sådana informella strukturer som kan bidra till att
förstärka den ojämna maktfördelningen och segregeringen mellan kvinnor
och män. Direktivet utgick också från att ett effektivt jämställdhetsarbete
måste omfatta i stort sett alla samhällsområden.

Jämställdhetsdirektivet ålade samtliga utredningar att analysera såväl det
rådande läget när det gällde jämställdheten inom det egna området som
jämställdhetskonsekvenser av de egna förslagen. Detta gällde alltså samtliga
utredningar, och en kommitté eller utredare kunde bortse från dessa riktlinjer
endast genom att särskilt ange och motivera skälen till att riktlinjerna inte
kunnat uppfyllas.

Den nya kommittéförordningen säger att en utredning skall "ange"
jämställdhetskonsekvenser "om förslagen i ett betänkande har betydelse för -
- - jämställdheten mellan kvinnor och män".

Nu ligger det på varje enskild kommitté eller utredare att avgöra om de
egna förslagen kommer att påverka jämställdheten eller inte. Tidigare
förutsattes alla förslag påverka jämställdheten och utredningen måste
motivera undantag från den regeln.

Tidigare var varje utredning tvungen att analysera bristerna i
jämställdheten på det aktuella området och föreslå åtgärder. Denna innebörd
av jämställdhetsdirektivet finns inte alls med i den nya förordningen.

Erfarenheten visar att utredningsväsendet ofta brister i att analysera nuläge
och konsekvenser när det gäller jämställdheten. Vi föreslår därför att den nya
kommittéförordningen förses med ett särskilt stycke som ålägger
kommittéerna samma skyldigheter som de hade enligt det gamla
jämställdhetsdirektivet och att regeringen i större utsträckning än tidigare
följer upp utredningsväsendets hantering av jämställdhetsfrågorna. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.

4 Arbetsorganisationen i riksdagen

Genom att allt fler kvinnor väljs in i riksdagen ökar också behoven av en
förändrad arbetsorganisation och förändrade arbetsformer. Talmannen
har varit mycket aktiv i dessa frågor, vi har t.ex. en förskola för
riksdagsledamöternas barn, det anordnas familjedagar i riksdagen för att
närstående skall få se ledamöternas arbetsplats. Nu gäller det att gå
vidare. Formerna för riksdagsarbetet är i stort sett oförändrade sedan
jordbrukssamhällets tid och tid då enbart män satt i riksdagen. Det
innebär att arbetet är förlagt från slutet av september till och med
december och från slutet av januari till mitten av juni, dvs. mycket
koncentrerat. Under tiden försvinner ledamöterna från familjer och
socialt liv. Det kan jämföras med nattförhandlingar under årets mörka tid
som följs av en lång period av "ledighet". Skall både kvinnor och män
kunna vara riksdagsledamöter och samtidigt ha familj och vänner är det
därför angeläget att sprida arbetet jämnare över året. Ett alternativ vore
att låta riksdagen sammanträda tre dagar i veckan i 10 månader om året
för att utjämna arbetsbelastningen.

I slutbetänkandet från Utredningen om kvinnorepresentation Varannan
damernas (SOU 1987:19) skriver utredaren att utan en jämn könsfördelning i
beslutande församlingar blir såväl demokrati som beslut ofullständiga. Jämn
könsfördelning är en demokratifråga eftersom över hälften av befolkningen
är kvinnor. Det är en resursfråga eftersom kvinnors och mäns erfarenheter
skiljer sig åt och det är en intressefråga eftersom kvinnor och män prioriterar
olika saker.

Kvinnoforskare har rest frågan om inte det förändrade sakinnehållet i
politiken, som kommit till genom att allt fler kvinnor arbetar politiskt, också
borde påverka arbetsformer och arbetsorganisationen. En undersökning som
en tvärpolitisk grupp i riksdagen på uppdrag av Barbro Westerholm lät göra
visade att kvinnliga ledamöter arbetar mer tvärpolitiskt och med andra frågor
än de manliga ledamöterna. Vänsterpartiet anser att talmanskonferensen
därför bör utreda riksdagens arbetsformer och arbetssätt och komma med
förslag till förändringar så att både kvinnor och män kan arbeta i den på lika
villkor.

5 Både det privata och det offentliga livet skall
utformas av kvinnor och män på lika villkor

står det i Varannan Damernas. I SCB:s lathund om jämställdhet står:
"Jämställdhet innebär att kvinnor och män har lika rättigheter,
skyldigheter och möjligheter att:

- ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende

- vårda hem och barn

- delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället."

Om inte organisationen för det politiska arbetet i riksdagen förändras,
kommer kvinnliga och manliga ledamöter inte att på lika villkor kunna
vårda hem och barn eller delta i det politiska arbetet. Så som arbetet
bedrivs i dag, är risken stor att t.ex. småbarnsföräldrar av båda könen
utesluts eftersom svårigheten att kombinera riksdagsarbetet med skötseln
av små barn är
uppenbar.

6 Hemställan

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att beakta jämställdhetsaspekter
i utskottens beredningsarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återkomma med en övergripande paragraf om
jämställdhetsarbetet i kommittéförordningen,

3. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utreda
riksdagens arbetsformer och arbetssätt och komma med förslag till
förändringar så att både kvinnor och män kan arbeta i den på lika
villkor.

Stockholm den 3 oktober 1999

Ulla Hoffmann (v)

Ingrid Burman (v)

Siv Holma (v)

Kalle Larsson (v)

Camilla Sköld Jansson (v)

Gunilla Wahlén (v)