Jämställd försvarspolitik

Motion 2001/02:Fö212 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten skall utarbeta och införa ett nytt anmälningssystem för anställda som bryter mot organisationens jämställdhetspolicy och policy mot sexuella trakasserier för att öka möjligheterna att uppmärksamma diskriminering grundad på kön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten, som ett led i jämställdhetsarbetet, skall upprätta en målsättning för hur stor andelen kvinnor av den totala personalstyrkan och bland de värnpliktiga minst skall vara varje år.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten skall integrera ett genusperspektiv i utbildningen för utlandstjänst på Swedint.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten skall införa genuskunskap och jämställdhetsarbete som en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten skall ytterligare prioritera arbetet för jämställdhet mot diskriminering grundad på kön genom långsiktiga satsningar.

2 Ett jämställt försvar

Försvarsmakten behöver fler kvinnor. Det är de flesta överens om. Samtidigt ökar avgångarna för kvinnliga officerare, och tendensen är att antalet kvinnor totalt sett minskar inom Försvarsmakten. Var sjätte kvinna som börjar sin värnpliktsutbildning avbryter den innan den är slutförd. Av en rapport från Försvarshögskolans ledarskapsinstitution framkommer det att de kvinnliga officerare som avgått har en mycket negativ bild av sina erfarenheter av att vara kvinna inom Försvarsmakten. Statistiska centralbyrån presenterade 1999 en rapport om förekomsten av sexuella trakasserier inom försvaret som visar att 59 procent av de kvinnliga officerarna har utsatts för sexuella trakasserier. I Försvarsmaktens årsredovisning konstateras det att sexuella trakasserier fortfarande är ett utbrett problem.

Trots att Försvarsmakten vidtagit en rad åtgärder både mot diskriminering av kvinnor och för att öka antalet kvinnliga värnpliktiga är dessa alltså tyvärr otillräckliga. Vänsterpartiet har tidigare krävt att regeringen och Försvarsmakten skall ta ytterligare steg mot ett jämställt försvar utan diskriminering grundad på kön (se bland annat riksdagsmotionerna 2000/01:Fö306/v611 Utbildning för officerare, 2000/01:Fö803/v616 En jämställd och jämlik värnplikt samt 2000/01:U402/v617 Konfliktförebyggande och jämställd säkerhetspolitik). Vårt främsta krav bland dessa är att Sverige inför allmän värnplikt.

3 Försvarsberedningen om jämställdhet

Försvarsberedningen är ett forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Strävan är att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik skall utformas. För närvarande är alla partier med, utom Moderata samlingspartiet som självmant har lämnat beredningen.

Försvarsberedningens uppgift är främst att fortlöpande följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och analysera viktigare förändringar som sker. Beredningen kan lämna förslag till modifieringar av Sveriges säkerhets- och försvarspolitik.

I mars 2000 presenterade Försvarsberedningen den säkerhetspolitiska rapporten Gränsöverskridande sårbarhet – Gemensam säkerhet (Ds 2000:14). Där konstateras det att:

Ökad uppmärksamhet har på senare tid riktats mot kvinnors roll i konfliktförebyggande, krishantering och återuppbyggnaden efter konflikter. I samtliga dessa skeenden har påtalats att kvinnors kompetenser och erfarenheter bättre bör tas tillvara för att få effektivare insatser och hållbarare lösningar. Detta skulle t.ex. kunna innefatta att i mandaten för en fredsfrämjande insats aktivt uppmärksamma och involvera kvinnor, både vad gäller den personal som sänds ut och kontakter med den lokalbefolkning som insatserna inriktas på, samt att uppmuntra kvinnligt deltagande när fredsavtal skall förhandlas fram. I en resolution som FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2000 uppmanas medlemsstaterna att stärka kvinnorepresentationen på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella institutioner och arrangemang för krishantering. (Sid 172–173.)

I augusti presenterades den försvarspolitiska rapporten Ny struktur för ökad säkerhet – nätverksförsvar och krishantering (Ds 2001:44). Efter en genomgång av Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter konstateras det att:

Samtidigt måste försvarspolitiken bedrivas och uppbyggnaden av försvarsresurser ske med en helhetssyn på hanteringen av hot och risker inom alla samhällssektorer. Strävan skall vara att få till stånd ett så effektivt utnyttjande som möjligt av de samlade resurser som samhället satsar för att trygga sin säkerhet. Detta arbete bör i samtliga skeden präglas av ett jämställdhetsperspektiv. (Sid 114.)

Utöver alla våra övriga lagar, mål och riktlinjer om jämställdhet har alltså Försvarsberedningen ytterligare pekat på vikten av kvinnors deltagande i försvars- och säkerhetspolitiken samt att all försvarsverksamhet skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv.

4 Policy för jämställdhet och mot sexuella trakasserier

Den svenska grundlagen säger att ingen medborgare får missgynnas på grund av sitt kön. Vi har en jämställdhetslag vars ändamål är att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetslivet. Lagen siktar till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet.

Jämställdhetslagen omfattar även förbud mot sexuella trakasserier:

22 a § En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Lag (1998:208.)

I Sverige är det sedan 1 januari 1999 förbjudet att köpa sexuella tjänster. I lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster står det att:

Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

I 2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag står i 3 §

För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol, och i 2 § om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning.

I Försvarsmaktens särtryck om jämställdhet till Handbok för personaltjänst (H pers) från 1997 finns långtgående mål och riktlinjer, i enlighet med ovan nämnda lagar. Här återfinns även Försvarsmaktens jämställdhetspolicy som bland annat säger att

Alla medarbetare måste känna ansvar för att jämställdhetsarbetet skall bli framgångsrikt och att Chefer skall uppträda på ett sådant sätt att den enskilde arbetstagaren alltid kan vända sig till dessa i förtroende. Chefer är ansvariga för att tillvarata och utveckla arbetstagarens kompetens samt att jämställdhetspolicyn följs.

I jämställdhetspolicyn tas även avstånd från sexuella trakasserier med hänvisning till en särskild policy mot sexuella trakasserier. Denna policy fastställer att Försvarsmakten inte tolererar någon form av sexuella trakasserier. Viktigt i sammanhanget är att värnpliktiga betraktas som anställda när det gäller jämställdhetsvillkor.

Det finns alltså välutvecklade lagar, mål och riktlinjer för jämställdhet och mot sexuella trakasserier som Försvarsmakten måste efterleva. En förutsättning för att finna effektiva och givande åtgärder är att synliggöra och analysera problemen. Det betyder att Försvarsmakten måste förbättra möjligheterna till att uppmärksamma händelser som diskriminerar kvinnor, värnpliktiga som anställda.

Därför bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att Försvarsmakten skall utarbeta och införa ett nytt anmälningssystem för anställda som bryter mot organisationens jämställdhetspolicy och policy mot sexuella trakasserier för att öka möjligheterna att uppmärksamma diskriminering grundad på kön.

5 Fler kvinnor

Vänsterpartiet kräver att vi inför allmän värnplikt i Sverige och därmed avskaffar dagens manliga värnplikt (se vänsterpartiets motion 2000/01:Fö803/v616 En jämställd och jämlik värnplikt). Kvinnor och män skall vara lika inför lagen. Vår nuvarande grundlag som säger att den militära plikten endast gäller män är diskriminerande.

Men oavsett om värnplikten är allmän eller endast manlig bör statsmakterna, riksdagen och regeringen, kunna ställa krav på att Försvarsmaktens arbete för att rekrytera fler kvinnor skall ge resultat. I Försvarsmaktens Handbok för personaltjänst står det att I syfte att öka andelen kvinnliga värnpliktiga och officerare skall stor vikt läggas på att kartlägga segregerande och diskriminerande mekanismer.

I dag satsar Försvarsmakten resurser på att öka andelen kvinnor bland värnpliktiga och i personalstyrkan. Men statistiken säger oss att detta inte ger det önskade resultatet: fler kvinnor i försvaret. Orsakerna kan vara flera, alltifrån att resurserna varit för små till att insatserna varit felaktiga för att uppnå det utsatta målet.

För att effektivisera och resultatinrikta detta arbete bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att Försvarsmakten, som ett led i jämställdhetsarbetet, skall upprätta en målsättning för hur stor andelen kvinnor minst skall vara varje år av den totala personalstyrkan och bland de värnpliktiga.

6 Genuskunskap i utbildningen

I Försvarsmaktens policy mot sexuella trakasserier fastläggs att

Alla i Försvarsmakten bär ett gemensamt ansvar för att motverka dessa oönskade beteenden och skapa en förändring. För att kunna göra detta krävs kunskap, förståelse, förmåga att uppfatta vad som händer och civilkurage.

Definitionen av sexuella trakasserier omfattar inte endast trakasserier av sexuell natur utan även diskriminerande särbehandling grundad på kön. Och detta får alltså under inga omständigheter förekomma i Försvarsmakten. Vidare framhålls det att sexuella trakasserier många gånger inte handlar om sex utan om att visa makt.

Vänsterpartiet anser, i enlighet med Försvarsmaktens policy mot sexuella trakasserier, att en förutsättning för en förändring av de rådande maktförhållanden som sexuella trakasserier är ett uttryck för är ökade kunskaper. Ett led i regeringens arbete med att befrämja jämställdhet är att integrera ett genusperspektiv (könsperspektiv) i undervisningen vid högskola och universitet. Vänsterpartiet har tidigare påtalat att detta även bör gälla för officersutbildningen inom Försvarsmaktens högskolor (se Vänsterpartiets motion 2000/01:Fö306/v611 Utbildning för officerare). Syftet med ett integrerat genusperspektiv i undervisningen är att de blivande officerarna i sin framtida yrkesutövning skall kunna identifiera och analysera olika frågeställningar ur ett genusperspektiv.

Utvecklingen på Balkan visar på ett ökat behov av genuskunskap. I två rapporter, Engendering the Peace Process från år 2000 och Getting it right? från i år, redovisar organisationen Kvinna till Kvinna just hur bristen på kvinnors delaktighet i fredsprocessen och avsaknaden av ett genusperspektiv på den internationella (hjälp)verksamheten de facto motverkar en hållbar fred och byggandet av ett demokratiskt samhälle. I rapporternas slutsatser uttrycks behovet av genuskunskap hos FN:s personal. (Se även Vänsterpartiets motion 2000/01:Fö306 Konfliktförebyggande och jämställd säkerhetspolitik.)

Försvarsmaktens kompetens och resurser inom fredsfrämjande insatser är samlat i ett centrum för internationell verksamhet, Swedint. Det är Swedint som stödjer den svenska utlandsstyrkan, på t.ex. Balkan, med rekrytering, utbildning, planering, underhåll och uppföljning.

För att öka genuskunskapen hos personalen i utlandsstyrkan bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening att Försvarsmakten skall integrera ett genusperspektiv i utbildningen för utlandstjänst på Swedint.

7 Genuskunskap som merit

Försvarsmakten skall aktivt verka för en jämnare könsfördelning inom alla yrkesområden, såväl militära som civila. Diskvalificering på grund av kön får inte förekomma. Urvalsprocessen måste därför utformas på ett sådant sätt att den blir giltig och rättvisande för såväl kvinnor som män.

Vänsterpartiet anser att ovanstående riktlinjer för rekrytering (från Jämställdhet, Försvarsmaktens särtryck till Handbok för personaltjänst, 1997) är nödvändiga i ett försvar som kan kallas demokratiskt. För det första menar Vänsterpartiet att det svenska försvaret skall ha en folklig förankring, vilket också är motivet för vårt krav om allmän värnplikt. Alla människor har samma rätt till säkerhet, därför krävs en säkerhet för alla, byggd och skapad av alla. För det andra skall ingen anställd på någon arbetsplats diskrimineras på grund av sitt kön. För det tredje är en jämn könsfördelning och en urvalsprocess som är giltig och rättvisande för såväl kvinnor som män en förutsättning för arbetet mot de strukturer och mekanismer som diskriminerar kvinnor.

Inom Vänsterpartiet har vi löst frågan om en jämställd rekrytering genom kvoteringsprincipen. Våra stadgar säger att:

Kvinnor skall – ordförandeposten oräknad – vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent om inte synnerliga skäl förhindrar detta. Om synnerliga skäl anförs skall särskilt beslut om detta fattas.

Då andelen kvinnor fortfarande är så försvinnande liten inom Försvarsmakten är kvoteringsprincipen över huvud taget inte användbar. Men som ett led i jämställdhetsarbetet, både vad gäller arbetet för att fler kvinnor skall söka sig till och stanna kvar inom Försvarsmakten och arbetet mot diskrimineringen av kvinnor, bör Försvarsmakten aktivt verka för att öka genuskunskapen hos sin personal.

Därför bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att Försvarsmakten skall införa genuskunskap och jämställdhetsarbete som en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna.

8 Arbetet för jämställdhet

Av tradition är militärer män. Det är dock ingen manifest sanning att män är mest lämpade som soldater. En grundläggande tanke inom feminism är att könet och könstillhörighetens betydelse är socialt konstruerade. Vi människor föds till biologiska varelser av feminint eller maskulint kön, men redan från födelsen börjar vi formas till sociala varelser där vi får ett socialt kön, s.k. genus. Detta sker utifrån de värderingar som finns i samhället om vad som är kvinnligt respektive manligt. Med andra ord innebär detta att varken kvinnor eller män har speciella egenskaper, på grund av sitt kön, som gör dem mindre eller mer lämpade som soldater.

Dessa föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt finns som en underliggande struktur i samhället. Som regel är det som definieras som kvinnligt lägre värderat än det som är definierat som manligt. Vår samhällsstruktur säger oss att män är norm och kvinnor är undantag, män är överordnade och kvinnor underordnade, män har stor makt, kvinnor liten (se regeringens skrivelse 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet).

Det är ett komplicerat och mycket svårt arbete för försvarsmakten att bryta den normen om den oövervinnelige manlige soldaten. Liksom för alla andra mansdominerade yrkesområden krävs det stora insatser i arbetet för en jämställd arbetsplats. Det är mycket viktigt att Försvarsmakten tar de problem som uppstår i samband med att bryta traditionen av den manliga militären på allvar. De kvinnor som utbildas eller är anställda, både civilt och militärt, inom försvaret får inte på något sätt utsättas för diskriminering på grund av sitt kön. Jämställdhetsarbetet måste ha hög prioritet och långsiktiga målsättningar för att man skall lyckas komma till botten med problemen.

Därför bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att Försvarsmakten skall prioritera arbetet för jämställdhet mot diskriminering grundad på kön genom långsiktiga satsningar.

Stockholm den 26 september 2001
Berit Jóhannesson (v)
Murad Artin (v)	Stig Sandström (v)
Maggi Mikaelsson (v)	Willy Söderdahl (v)
Eva Zetterberg (v)	Lars Ohly (v)