Jämställdhet

Motion 1990/91:A808 av Sonja Rembo m.fl. (m)

1. Inledning

Varje individ måste bedömas efter sina egenskaper
oavsett om den är en kvinna eller man. Kampen för
jämställdhet är också kampen för att erkänna individuella
skillnader. Att bekämpa könsroller är därför liktydigt med
att avskaffa schablonbilder av män och kvinnor.
Schablonbilder är skadliga, eftersom de döljer den enskilda
människan och förleder även individerna själva att betrakta
sig på ett förenklat och felaktigt sätt.

Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många olika
delar av samhället. Det handlar om att påverka attityder.
Den sortens påverkan uppnås inte enbart genom politiska
beslut och lagar. Den uppnås framför allt genom att
enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt
ansvar.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt. Det tar
tid att förändra attityder. Attitydpåverkan måste ske i
hemmet, i skolan och på arbetsplatserna.

Jämställdhetsarbetet måste bedrivas av både män och
kvinnor. Detta ger ett gott föredöme för det uppväxande
släktet.

Föräldrar kan genom sitt uppträdande i hög grad prägla
sina barn -- självförtroende grundläggs till stor del i
barndomen, synen på könsrollerna hämtas i stor
utsträckning från den lilla världens krets. Hur modern
uppträder präglar ofta barnens syn på kvinnor, liksom
faderns uppträdande påverkar bilden av män.

Kvinnor och män har samma ansvar för
opinionsbildningen bland de unga. Jämställdhetsfrågan är
lika viktig för mannen som för kvinnan. Den personliga
utvecklingen främjas av jämställda relationer som leder till
ett gemensamt ansvar för hem, hushåll och barn.

Flickor måste stimuleras att satsa på längre utbildningar
inom ekonomiska, tekniska eller andra för närvarande
typiska manliga yrken. Unga kvinnor måste också
uppmuntras att i större utsträckning ta ansvar och inte
överlämna beslutsfattande i olika sammanhang till män.

2. Jämställdheten i lagstiftningen

Det finns ett antal milstolpar i jämställdhetsarbetet. För
130 år sedan fick kvinnorna rätt att inneha vissa
lärartjänster. För 70 år sedan fick svenska kvinnor allmän
rösträtt och blev valbara till politiska uppdrag. För 50 år
sedan beslutades, att förvärvsarbetande kvinnor ej fick
avskedas p.g.a. havandeskap, förlossning eller giftermål.
För 20 år sedan fastslogs att grundskolan borde verka för
jämställdhet. För 10 år sedan instiftades rätten till sex
timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar.

I stället för lagar som syftade till att begränsa kvinnors
frihet antogs 1979 en lag som skall främja jämställdhet
mellan könen. Under 80-talet har ytterligare
jämställdhetsinriktade åtgärder vidtagits, bland annat en
lag mot könsdiskriminering i arbetslivet. Vidare har
äktamakeprövning för studiemedel avskaffats.

Ändringen i successionsordningen som medförde att
monarkens förstfödda barn oavsett kön ärver tronen var en
viktig jämställdhetsmarkering, som anmärkningsvärt nog
fick genomdrivas mot socialdemokraternas röster i
riksdagen.

Vidare kan nämnas att all kvinnomisshandel på enskild
plats numera faller under allmänt åtal. ATP-poäng ges för
vård av barn under tre år i hemmet. Alla yrken, även inom
försvaret, har öppnats för kvinnor. Nya jämställdhetsavtal
har slutits mellan SAF och LO-PTK och på kommun- och
landstingsområdet. Jämställdhetsavtal har också upprättats
inom den statliga sektorn och för de statliga bolagen.
Riksdagen har fattat beslut om ett femårigt nationellt
handlingsprogram för jämställdhet. En nordisk
handlingsplan har tillkommit i samma syfte.

Lagar och beslut enligt detta utvecklingsmönster är
betydelsefulla dels för sina konkreta effekter, dels som en
markering av den vikt statsmakterna lägger på
jämställdhetsfrågorna.

3. Familjen och jämställdheten

I hemmet ställs jämställdhetsidealen på svåra prov.
Jämställdhet kan inte uppnås i andra delar av samhället om
inte jämställdhetsarbetet börjar inom familjen.

En kvinna och en man som bildar familj har båda
ambitioner och önskningar inför framtiden, inte bara när
det gäller familjelivet utan även för verksamheten utanför
hemmet. Under stora delar av livet inskränks de personliga
ambitionerna av ansvaret för barnen och hemmets skötsel.
Båda parter måste inse att ingendera kan få ställa krav på
att ensam få utrymme för sin personliga utveckling utanför
hemmet.

Under lång tid har männens behov kommit i första hand.
Det fanns en tid då detta var rationellt ur den enskilda
familjens synvinkel. Mannen svarade för
penningintäkterna, medan kvinnan hade det minst lika
hårda arbetet med att svara för hem och barn. Detta var
samtidigt ofta en förutsättning för mannens förvärvsarbete.
Så är det inte i dag. Nya förutsättningar har skapats inom
både arbetslivet och hushållet. I dag måste oftast såväl män
som kvinnor förvärvsarbeta. Likväl får kvinnorna ofta
slentrianmässigt stå tillbaka för mannens intressen och
önskemål. Hon får sköta hemmet -- han ägnar sig åt arbete
och rekreation.

Den moderna tidens krav har gjort att föräldraskapet i
vissa avseenden blivit mer betungande. Såväl barnens
fritidsaktiviteter som ett aktivt engagemang i deras
skolgång, ställer krav på föräldrarnas medverkan. Dessa
skulle underlättas av större möjligheter till flexibla
individuella lösningar vad avser t.ex. arbetstid och
barnomsorg.

I dagens samhälle leder allt oftare ett förhållande baserat
på de traditionella könsrollerna till en relationskris inom
familjen -- en kris som i sämsta fall innebär att familjen
splittras. Det är oftast kvinnan som tar initiativ till en
separation. Skilsmässofrekvensen är internationellt sett hög
i vårt land. Endast vartannat äktenskap varar livet ut.

Jämställdhet mellan de båda parterna i en familj är en
av förutsättningarna för harmoniska familjer. En jämställd
relation gör det enklare att lösa misshälligheter utan
uppslitande konflikter. Om jämställdhetstankar främjas hos
unga individer kan detta medverka till att skapa mera
stabila familjerelationer i framtiden.

Kvinnor arbetar i genomsnitt betydligt längre än män om
man även tar hänsyn till hushållsarbete. Man bör också
betänka att det som betecknas som ''underhåll'' i
undersökningar om kvinnors och mäns ansvar för
hushållsarbete ofta kan utföras på helger och semesterdagar
och därmed är betydligt mindre fysiskt tröttande än det
hushållsarbete som måste utföras före och efter
förvärvsarbetet. Även om männens arbete i hemmet har
ökat så bär kvinnorna fortfarande ett huvudansvar för
dagliga rutiner. Nu håller emellertid könsrollen på att
förändras.

4. Familj, ekonomi och samhälle

Med utgångspunkt från alla individers lika värde borde
jämställdhet vara en självklarhet. Jämställdhet är idag inte
primärt en fråga om politiska beslut. Den lagstadgade
diskrimineringen av kvinnor är i dag med något fåtal
undantag undanröjd.

Det politiska arbetet med jämställdhet måste nu inriktas
på att göra förändringar inom olika politiska områden som
främjar förutsättningarna för jämställdhet.

Färre kvinnor accepterar en underordnad roll i
arbetslivet eller i familjen. Allt fler män accepterar inte
heller att ställas åt sidan när det gäller att sköta barn och
hem. Det ställs därför krav på statsmakten och
arbetsmarknadens parter att skapa valfrihet för familjen när
det exempelvis gäller arbetstid och barntillsyn.

I dag motverkar utformningen av skattesystemet och
barnomsorgen jämställdhetssträvandena. Situationen för
många familjer skulle avsevärt underlättas om familjen
själv fick välja barnomsorg. I stället för att staten ger stora
subventioner endast till kommunal barnomsorg bör
statsmakternas stöd utgå lika till alla former av barnomsorg.
Det måste gälla även dem som själva väljer att vara hemma
under längre eller kortare tid. Ökad valfrihet främjar
jämställdheten. Ett exempel på hur socialdemokraternas
dogmatiska politik beträffande barnomsorg motverkar
jämställdhetssträvandena är motståndet mot
arbetsplatsanknutna daghem. Genom sådana daghem
skulle föräldrar lättare kunna finna en barnomsorgsform
som ej står i konflikt med deras yrkeskarriärer. Det är
naturligtvis kvinnor som skulle dra störst nytta av sådana
arrangemang.

Det är också viktigt med valfrihet och alternativ inom
äldreomsorg och vård. När den offentliga vården inte klarar
av sina uppgifter att ge vård och omsorg till gamla, sjuka
och handikappade slits allt fler mellan kraven från arbetet
och vården av anhöriga. Många, främst kvinnor, tvingas
sluta eller minska sitt yrkesarbete för att hjälpa till med
vården av en anhörig.

Kvinnor har genomgående lägre inkomster och mindre
förmögenhet än män. I många familjer är det rent
slentrianmässigt så att familjens gemensamma sparande
formellt sker hos mannen. Handhavandet av
familjeekonomin är också oftast en angelägenhet som
männen sköter.

Man och kvinna skall ha lika stark ställning i familjen.
Arbetet och ansvaret för familj och försörjning skall vara
gemensamt. Om parterna går skilda vägar skall inte den ene
indirekt kunna ta med sig den ekonomiska avkastningen på
den andres arbete, såvida inte parterna kommit överens om
det.

Pension är delvis att jämföra med sparande. Familjernas
möjlighet att rättvist fördela pensionssparande skall
säkerställas. Vi har i andra sammanhang föreslagit att detta
skall utredas.

För att åstadkomma en jämnare fördelning mellan män
och kvinnor krävs ett målmedvetet arbete inom olika
organisationer. Det är inte bara männen som måste ändra
sina attityder. Kvinnorna själva måste engagera sig och
satsa tid och kraft för att nå de positioner de eftersträvar.

Allt fler kvinnor är nu ledamöter av valda politiska
församlingar. Däremot är dock den kvinnliga
representationen i statliga myndigheters styrelser betydligt
sämre. Civildepartementet har kartlagt
kvinnorepresentation i styrelserna för 337 regionala statliga
organ. 66 saknade helt kvinnor. Flertalet av dessa uppdrag
tillsätts av landsting eller efter förslag från
arbetsmarknadens parter. Totalt sett är endast 22 procent av
styrelseledamöterna kvinnor -- det är dock en tydlig
förbättring i jämförelse med situationen för några år sedan
då endast 7 procent av platserna var besatta med kvinnor.

Många anser att kvotering av kvinnor på manligt
dominerade områden är en framkomlig väg för
jämställdhetsarbetet. Vi tror inte på kvotering som metod
att uppnå jämställdhet. Den bygger på bristande tilltro till
kvinnors förmåga och övertro på regleringars möjligheter.
För att bevara jämställdheten måste kvinnornas ställning
grundas på egen kraft och duglighet. Därmed är det möjligt
att i valet mellan en välmeriterad kvinna och välmeriterad
man prioritera kvinnan i syfte att nå en bättre balans mellan
kvinnor och män.

5. Utbildning -- en viktig väg mot ökad jämställdhet 5.1
Den felaktiga kvinnobilden

Trots att kvinnorna utgör hälften av befolkningen
dominerar män i olika offentliga sammanhang. Det är inte
så lätt för en ung kvinna att ur den traditionella världsbilden
finna föredömen.

I vanlig historieundervisning på grundskolan inskränker
sig de namngivna kvinnorna till ett dussintal. Bilden av
tidigare samhällsperioder ger ofta intrycket att männen var
fullständigt dominerande och kvinnorna förtryckta och
maktlösa.

Verkligheten var mycket mer komplicerad än så. I alla
tider har det funnits starka kvinnor som brutit mot de
vanliga normerna -- kvinnor som visat skicklighet, talang
och snille. Det finns kvinnliga affärsidkare, konstnärer och
författare genom historien. Det har under historiens gång
funnits många kvinnor som visat ett mycket större intresse
för och kunskaper om naturvetenskap, matematik, konst
och litteratur än vi i dag oftast föreställer oss.

5.2 Skolans roll

Historien är en inspirationskälla -- föredömen i
elevernas närhet är en annan. Lärare kan i hög grad påverka
en ung individs intressen. Valet av utbildning är sedan
betydelsefullt för den roll den unge senare i livet skall inta.
En god utbildning i överensstämmelse med den enskilde
elevens intresse lägger grunden för självförtroende senare
i livet. Om föräldrar eller lärare medvetet eller omedvetet
framställer vissa skolämnen eller fritidsaktiviteter som
''lämpliga'' för flickor respektive pojkar påverkar detta
barnens föreställningsvärld. Därför är det viktigt att vuxna
i sina relationer med barn stimulerar dem att inhämta
kunskaper i alla ämnen.

I vissa situationer i skolan kan de förhärskande
konventionerna störa undervisningens syfte. Så är ofta
fallet när det gäller ämnen som uppfattas som typiskt
kvinnliga eller typiskt manliga. Det gäller till exempel
teknik och textilslöjd. Där kan undervisning i särskilda
flick- och pojkgrupper vara fördelaktigt. Även i vissa andra
fall kan sådan gruppindelning medverka till att stärka
flickornas självförtroende.

Goda kunskaper hos lärarna -- från förskolan och
uppåt -- är nödvändiga för att eleverna skall få den rätta
stimulansen. Bristfälliga baskunskaper inom matematik och
naturvetenskapliga ämnen bland lärare på låg- och
mellanstadiet kan också från jämställdhetssynpunkt få
menliga följder för eleverna. Om inte flickor tidigt
uppmuntras att tillägna sig dessa ämnen blir
förutsättningarna sämre för att de senare skall göra ett
allsidigt yrkesval. Även ur det perspektivet får den nya
lärarutbildningen som socialdemokraterna genomdrivit
negativ effekt. Det finns bland annat en anmärkningsvärd
obalans mellan män och kvinnor bland lärarkandidaterna.

Inom tekniska och ekonomiska områden måste kvinnor
ta vara på de möjligheter som den nya tekniken erbjuder.
Sverige behöver fler kvalificerade och kompetenta personer
inom främst teknik och naturvetenskap. Vi har inte råd att
avstå från att fullt ut tillvarata begåvning och kunskaper i
hela arbetskraften.

Erfarenheterna visar att det är svårt att med bibehållna
kvalitetskrav öka intagningen till de tekniska högskolorna
så länge rekryteringen följer det traditionella könsmönstret.
Det finns en outnyttjad begåvningsreserv bland alla de
kvinnor som har fallenhet för teknik och naturvetenskap
men som i dag söker sig till andra utbildningar.

6. Jämställdheten på arbetsmarknaden

På arbetsmarknaden syns den bristande jämställdheten
tydligt. I dag är den kvinnliga förvärvsfrekvensen nästan
lika hög som den manliga. Det betyder att över 80 procent
av män och kvinnor mellan 16--64 års ålder förvärvsarbetar.
Emellertid arbetar kvinnor i stor utsträckning deltid. 45
procent av de sysselsatta kvinnorna förvärvsarbetar mindre
än 35 timmar i veckan. Enbart ca 6 % arbetar dock 19
timmar eller mindre per vecka.

Under de senaste åren har det gjors flera försök att
förmå flickor att välja icke-traditionella utbildningar. I
oroande hög grad visar det sig sedan att dessa kvinnor
lämnar yrket, delvis beroende på att de har svårt att få bra
anställningar. Orsakssammanhanget är oklart. Negativ
inställning till kvinnliga anställda inom traditionellt manliga
yrken kan finnas både bland arbetsgivare och
arbetskamrater. Dessa problem måste uppmärksammas.
Det finns annars en risk att studie- och arbetsförmedlingens
insatser för att främja icke-traditionell rekrytering kan
skadas om kvinnor upplever att de lockas genomgå
utbildningar som inte ger dem möjlighet att på lika villkor
konkurrera på arbetsmarknaden.

Det ligger i arbetsgivarens intresse att utnyttja de
kvinnliga anställdas kunskaper så väl som möjligt. Därav
följer också att arbetsgivare har skäl att främja
jämställdheten på arbetsplatsen. Det är väsentligt att
kvinnornas behov av utbildning inte kommer i skymundan.
Här finns anledning att jämföra med den mer skärpta EG-
lagstiftningen om direktivet vad avser lika behandling på
arbetsplatsen som avser att rätta till brister på denna punkt.

Vi har i olika sammanhang avvisat kvotering av
jämställdhetsskäl. Det är orimligt att diskriminera andra
sökande. Skicklighet måste vara avgörande vid anställning.
Däremot kan det mycket väl finnas ett arbetsgivarintresse
att sträva efter en jämnare könsfördelning. Det kan
medverka till en bättre fungerande arbetsplats.

Förhållandena har börjat förändras på
arbetsmarknaden. Många företag, myndigheter och
organisationer strävar numera medvetet till att få en
jämnare könsfördelning bland sina anställda. Det finns nu
fler kvinnliga chefer på mellannivå, vilket ger möjligheter
till befordran till högre nivåer.

I debatten har emellertid understrukits att skattekilarna
missgynnar kvinnor som vill göra karriär. Möjligheterna att
anlita hjälp till hushållsarbete är starkt begränsade även för
personer med goda inkomster.

6.1 JÄMO

Jämställdhetsombudsmannen har med små medel utfört
ett bra och engagerat arbete och har utvecklats till en
pådrivande kraft i olika jämställdhetsfrågor. Den viktigaste
effekten av JÄMO är att påverka attityder bland individer,
företag och myndigheter. Under de år JÄMO verkat har
flera problem uppmärksammats som sällan tidigare
påtalats, som t.ex. diskriminerande behandling vid
tjänstetillsättningar och trakasserier på arbetsplatsen.

Jämställdhetslagen har varit föremål för en översyn och
en proposition väntas under våren. Reglerna om skyldighet
för arbetsgivarna att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete
blir därmed ånyo föremål för debatt. I samband härmed
måste JÄMO:s roll omprövas.

Enligt gällande lag har JÄMO möjlighet att utöva tillsyn
endast över den del av arbetsmarknaden på vilken saknas
kollektivavtal, dvs. 10--20 procent. Aktuella för JÄMO:s
tillsyn är för närvarande advokatfirmor och finansbolag.

Värdet av JÄMO:s tillsyn över dessa verksamheter skall
inte underskattas. Det kan emellertid ifrågasättas om denna
begränsning av JÄMO:s tillsynskrets tillgodoser den
ambitiösa målsättning som riksdagen hade då beslutet
fattades om att tillsätta en jämställdhetsombudsman.
Förhållandena i jämställdhetshänseende på de stora
kollektivavtalsbundna delarna av arbetsmarknaden kan
inte anses vara så tillfredsställande att en tillsyn av JÄMO
skulle vara mindre motiverad där än på de arbetsplatser
som saknar kollektivavtal.

Skall JÄMO vara någonting mer än en symbol och
kunna spela en aktiv roll för jämställdheten mellan kvinnor
och män på hela arbetsmarknaden, är det därför nödvändigt
att JÄMO:s befogenheter utökas till att utöva tillsyn över
hela arbetsmarknaden. Moderata Samlingspartiet anser att
JÄMO bör få sådana befogenheter.

För att JÄMO skall kunna spela den aktiva roll på hela
arbetsmarknaden som vi eftersträvar, är det nödvändigt att
erforderliga resurser ställs till förfogande.

I första hand bör det vara möjligt att genom en
samlokalisering med andra små myndigheter, som t.ex.
diskrimineringsombudsmannen, få till stånd ett bättre
utnyttjande av gemensamma organisatoriska och
administrativa resurser, varigenom medel kan frigöras för
den utökade verksamheten. Därutöver är det emellertid
också nödvändigt att JÄMO, i samband med en utökning
av tillsynsområdet, tillförs reala resurser för en utökning av
antalet tjänster.

6.2 Flexibel arbetstid -- ett steg mot jämställdhet

Ofta framställs en generell förkortning av arbetstiden
som lösningen på många problem som hör ihop med
kvinnors dubbelarbete. Mycket talar emellertid för att en
generell arbetstidsförkortning skulle få negativa
konsekvenser på en rad områden. Kostnaderna för
sextimmarsarbetsdag har beräknats motsvara kostnaderna
för att sänka pensionsåldern till 50 år. De ekonomiska
förutsättningarna för en generell arbetstidsförkortning
föreligger inte inom en överskådlig framtid.

Arbetstidsförkortning kan genomföras enbart som ett
resultat av produktivitetsökningar eller löneminskningar.
Nu är produktivitetstillväxten i Sverige dålig. Sverige kan
inte kollektivt bevilja sig självt mer ledighet.

Det finns däremot ett behov av att individuellt kunna
variera sin arbetstid under hela det yrkesverksamma livet.
En och samma person har olika behov under skilda perioder
av livet.

En grundläggande princip i ett fritt samhälle är att de
enskilda individerna i så stor utsträckning som möjligt själva
skall bestämma över sina egna förhållanden.
Arbetstidskommitténs undersökningar visar att det inte
finns några entydiga önskemål -- vare sig beträffande
minskad arbetstid i förhållande till lön eller hur en
arbetstidsminskning skall tas ut.

Individen bör själv få inflytande över arbetsvillkoren. På
samma sätt som lönesättningen håller på att bli allt mera
individualiserad bör individuella arbetstids- och
semesteravtal komplettera lagar och helt eller delvis ersätta
kollektivavtal.

Arbetstidsuttaget bör genom avtal med arbetsgivarna
kunna anpassas såväl till den enskildes önskemål som till
arbetsplatsens förutsättningar. Då blir önskade
arbetstidsförkortningar arbetsmässigt och ekonomiskt
genomförbara. Såväl småbarnsföräldrar som andra
arbetstagare skulle lättare kunna finna en
arbetstidskombination som i ett visst tidsskede bäst passar
den egna situationen. En sådan utveckling underlättar såväl
kvinnors som mäns möjligheter att kombinera familjelivet
med yrkesverksamhet. Ju fler ledighetslagar som instiftas
desto mer inskränker man på möjligheten till ett individuellt
reglerat arbetstidsuttag. I en särskild kommittémotion om
arbetstid och ledighet utvecklar vi vår syn på
arbetstidsfrågorna närmare.

6.3 Öka jämställdheten -- bryt de offentliga monopolen

Framtidens arbetstillfällen kommer i stor utsträckning
att finnas inom tjänstesektorn. Det finns utrymme och
växtkraft för en betydligt större privat tjänstesektor.
Undersökningar visar att hälften av alla förvärvsarbetande
vill ha en förändring till stånd. De vill antingen ha ny
arbetsgivare eller nya arbetsuppgifter. Det behövs en
flexibel arbetsmarknad.

Skall detta vara möjligt måste den offentliga sektorns
monopolställning inom många områden brytas. Denna
sektor sysselsätter ca 56 procent av de förvärvsarbetande
kvinnorna. Inom den offentliga sektorn är utrymmet för
individuella variationer mera begränsat. Många anställda
inom de offentliga förvaltningarna har en inneboende
skaparkraft som inte kan utvecklas i de traditionella
arbetsorganisationerna.

En SCB-undersökning visar att två tredjedelar av de
tillfrågade vill underlätta för de offentliganställda att starta
eget inom den sektor som i dag domineras av de offentliga
monopolen.

Trots stort motstånd från socialdemokraterna sker en del
privata etableringar inom vård- och servicesektorn. Det är
ofta viljestarka kvinnor som genom sitt engagemang, sitt
kunnande och sin vilja till förnyelse startar privat
verksamhet.

På många andra håll i landet finns det idéer om liknande
verksamheter som inte minst tar till vara kvinnors
kreativitet. Dessa initiativ, som är en stor framtida resurs,
möts av misstro från socialdemokratiskt håll. I stället för att
underlätta alternativ till offentlig service försöker
socialdemokraterna förhindra tillkomsten av sådan
verksamhet genom hot om lagstiftning, nya hindrande
statsbidragsregler etc. Ett exempel är aktionerna mot
skrivbyråer, varvid en extrem tolkning av lagen om
arbetsförmedling gjorts.

Kvinnors valfrihet handlar inte bara om att tränga in på
männens arbetsområden. Den handlar i lika hög grad om
att utveckla de stora kvinnodominerade yrkesområdena.
Det är anmärkningsvärt att de områden som är dominerade
av kvinnor också är de hårdast reglerade områdena på den
svenska arbetsmarknaden.

De åtgärder som vi föreslår för att öppna alternativ inom
det som i dag är den offentliga sektorn kommer att medföra
en breddad arbetsmarknad inom bl.a. vård- och
omsorgssektorerna. Kvinnor och män inom dessa
yrkesområden skulle kunna välja mellan många olika
arbetsgivare och de skulle få möjlighet att själva ta ansvar
för sin verksamhet utan att därmed behöva byta yrke.
Konkurrens mellan olika arbetsgivare skulle innebära att
t.ex. sjuksköterskornas löner skulle återspegla utbud och
efterfrågan och ta hänsyn till individuell kompetens. Det
skulle ge större genomslagskraft för enskild initiativkraft
och ansvarstagande på samma sätt som i dag sker inom den
privata sektorn.

Ändrade anställningsvillkor i dessa sektorer skulle också
göra arbetena mera attraktiva för män. På det sättet blir det
en jämnare fördelning mellan kvinnor och män.

Det är beklagligt att de fackliga organisationerna alltför
ofta slår vakt om den offentliga sektorns nuvarande
omfattning, organisation och struktur.

För att ge kvinnor nya möjligheter krävs
statsbidragssystem som likställer olika barnomsorgsformer,
en sjukvårdsförsäkring som låter patienter välja omfattar
även privata vårdgivare, stödformer som jämställer privata
vårdhem med offentliga. Alla skall kunna välja vård och
omsorg efter eget huvud utan att hindras av kommunala
monopol. Genom sådana förändringar skulle det finnas
olika arbetsgivare också för sjukgymnaster, sjuksköterskor,
förskollärare, arbetsförmedlare m.fl. Ökad valfrihet ökar
utvecklingsmöjligheterna och främjar därmed
jämställdheten.

7. Rättstrygghet

Rättstrygghetsfrågorna är i hög grad en kvinnofråga.
Skrämmande många kvinnor utsätts för fysiska övergrepp
och misshandel. Detta är aldrig acceptabelt i en rättsstat.

Den s.k. halvtidsfrigivningen från fängelsestraff som en
riksdagsmajoritet har genomfört har inneburit att våldsmän
kort tid efter ett gripande åter kan vara på fri fot och begå
nya brott. Eftersom kvinnor i allmänhet har mindre
förmåga att fysiskt försvara sig mot övergrepp innebär det
att många kvinnor är rädda för att gå ut, särskilt under de
mörka delarna av dygnet. I ett samhälle där jämställdhet
råder måste gatufrid råda.

Det finns en grupp kvinnor som går i skräck i sina egna
hem. De misshandlas av sina nuvarande eller tidigare män
eller sambor. Kvinnomisshandel kan aldrig ursäktas eller
slätas över.

Drygt 30 procent av våldsbrottsligheten sker i bostaden.
Färsk statistik visar, att nästan var tredje kvinna i
storstadsområdena utsatts för våld under en ettårsperiod.
Särskilt drabbas ensamstående kvinnor med små barn.
Många som utsatts för våld, vågar inte anmäla detta på
grund av rädsla för ytterligare trakasserier. Kvinnor utsätts
för pressande förhör och upplever ofta, att de inte blir
trodda, när de vänder sig till myndigheterna. Av de
misshandlade kvinnor som bodde på kvinnojourer anmälde
endast fem procent misshandeln. Våldsbrott mot kvinnor är
ofta förknippade med våldtäkt eller andra sexuella
övergrepp. Kvinnorna är såväl rädda för att
utredningsprocessen och domstolsförfarandet skall vara
förnedrande som att staten inte skall erbjuda skydd för
eventuella repressalier från den som begått övergreppen.
Domstolarna måste också se mycket allvarligt på hot om
hämnd mot offer eller vittnen.

Från moderat sida har vi understrukit att påföljderna för
misshandelsbrott är för milda. Många som dömts för
misshandel slipper helt frihetsberövande påföljd. Det stora
flertalet av dem som döms för det svårare brottet grov
misshandel ådöms endast det stadgade minimistraffet ett (1)
års fängelse.

Den nuvarande situationen är oacceptabel. Våldsbrott
upplevs av allmänheten som synnerligen allvarliga brott.
Denna inställning måste avspegla sig i straffskalor och
ådömda påföljder. Straffen för misshandelsbrott måste
därför skärpas.

Många frånskilda eller ensamstående kvinnor går i
ständig skräck för att deras våldsbenägna ''före detta
partner'' skall finna dem och misshandla dem. Detta är ett
orimligt förhållande. I en del fall kan kvinnor få möjlighet
att med hjälp av myndigheterna byta identitet. Det är
egentligen en kapitulation för våldet men det är likväl
nödvändigt att denna möjlighet kan stå öppen för vissa
förföljda individer. Ingen borde emellertid behöva leva i
hemlighet i sitt eget land för att undgå våldsövergrepp.

Besöksförbudslagen gör det möjligt för en domstol att
utfärda förbud för en man att söka upp en kvinna som han
trakasserar. Efter kritik från bland annat moderat håll har
riksdagen beslutat skärpa lagen.

Lagstiftningen har förbättrats både vad gäller
besöksförbudslagen och när det gäller möjligheterna för en
misshandlad kvinna att få ett eget juridiskt ombud.
Utvecklingen måste dock följas noga och effekterna
studeras, innan det kan fastställas, att ändringarna varit
tillräckliga. Fler åtgärder kan komma att behövas.

Det finns särskilt anledning att närmare analysera
möjligheterna att stoppa män, som förföljer kvinnor från
kommun till kommun. Det kan övervägas om de kan
hindras från att vistas i kvinnans och barnens geografiska
närhet. Även om detta är en mycket komplicerad
lagstiftningsfråga, finns all anledning studera
förutsättningarna för en sådan lösning mot bakgrund av de
tragiska situationer sådana män orsakar.

Det krävs också stöd till misshandlade att skapa sig en
ny framtid. På många håll i landet finns det kvinnojourer
som ger stöd till misshandlade kvinnor. Dessa föreningar
gör en mycket värdefull insats.

Vi föreslår därför i annat sammanhang ett eget anslag för
statligt stöd till kvinnojourerna. Även andra
brottsofferjourer bör få anslag, som täcker
utvecklingsarbete och utbildning av stödpersoner. En
brottsoffernämnd bör inrättas för att fördela ett anslag på
fem miljoner kronor till kvinno- och brottsofferjourer, det
vill säga 4,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag till
brottsofferjourerna. De medel regeringen anslagit under
socialtiteln, 2 miljoner kronor, bör ingå och fördelas av
nämnden.

8. Kvinnorna och EG

Sveriges framtida medlemskap i EG kommer att påverka
Sverige på många sätt. Det gäller även
jämställdhetsarbetet.

8.1 Arbetsmarknad

Ofta görs statistiska jämförelser mellan Sverige och EG
i olika sammanhang. De bygger i allmänhet på en illusion --
tron att EG är ett homogent område. EG består av tolv
olika länder, länder som inbördes skiljer sig i fråga om
ekonomi och kultur.

Också förhållandena för kvinnor är olika i de olika EG-
länderna. Vissa länder, som t.ex. Danmark, har haft en
utveckling som i mycket påminner om den svenska. Sociala
och legala förhållanden är likartade. I andra länder präglas
de flesta kvinnors situation fortfarande mera av gamla
traditioner.

I alla EG-länder förändras kvinnornas situation snabbt.
Ett mått som ofta används för att visa hur långt kvinnorna
kommit från de traditionella könsrollerna är den kvinnliga
förvärvsfrekvensen. Sverige ligger högst bland OECD-
länderna.

I praktiskt taget alla länder stiger den kvinnliga
förvärvsfrekvensen. I alla västliga länder är alla civila
utbildningsvägar öppna för kvinnor. Kvinnors
genomsnittliga utbildningsstandard ökar stadigt. Det är
naturligt att välutbildade kvinnor också fullt ut vill delta i
samhällsoch arbetslivet -- det förutsätter en egen identitet.
De relativa lönerna som kvinnorna får vid förvärvsarbete
ökar. Kvinnor väljer att gå ut på arbetsmarknaden.

Den kvinnliga förvärvsfrekvensen är dock fortfarande
lägre i övriga västeuropeiska länder än i Sverige. Statistiken
från de olika länderna kan dock ge ett förvirrande intryck
genom att i vissa länder är kvinnor hemma på heltid under
längre tid och återgår sedan till heltidsarbete, medan man
på andra håll börjar förvärvsarbeta tidigare efter
barnafödandet, men många gånger på deltid.
Deltidsarbetet är relativt sett vanligare -- liksom
deltidsarbeten var vanligare i Sverige under den period när
det kvinnliga förvärvsarbetet ökade. I Sverige räknas
föräldralediga in i arbetskraften, vilket gör att den kvinnliga
förvärvsfrekvensen i vårt land blir övervärderad vid en
jämförelse.

En hög kvinnlig förvärvsfrekvens behöver inte
nödvändigtvis betyda att kvinnorna har uppnått goda
sociala, materiella eller politiska förhållanden. I de
socialistiska planekonomierna var också den kvinnliga
förvärvsfrekvensen hög -- men kvinnorna är de som har lidit
mest under socialismen. Undermålig varuförsörjning har
tvingat kvinnorna till ett ständigt köande för dagligvaror,
den sociala servicen, främst för äldre och handikappade,
har varit fruktansvärt dålig och kvinnorna har inte bara i
likhet med männen förvägrats demokratiska rättigheter, de
var i praktiken t.o.m. uteslutna från kommunistpartiets
maktelit, men systemet tvingade dem att förvärvsarbeta.

8.2 Lagstiftning och praxis

Frågan om lika rättigheter för kvinnor och män fanns
med redan då EG bildades vid undertecknandet av
Romfördraget. I artikel 119 i fördraget slås de
grundläggande rättigheterna fast:

Varje medlemsstat skall i det första skedet garantera och
därefter upprätthålla principen att män och kvinnor skall
erhålla lika lön för lika arbete. -- -- --

Lika lön utan könsdiskriminering innebär:

a) att lön beräknad per presterad enhet skall beräknas
på grundval av samma måttenhet.

b) att lön beräknad per tidsenhet skall vara lika för lika
arbete.

I artikel 119 slås också fast att samma principer skall
gälla oavsett hur lönen utbetalas, som kontanter eller in
natura, eller om det sker direkt eller indirekt.

Man har dock under årens lopp kunnat konstatera att
det, EG-lagstiftningen till trots, fortsatt att vara betydande
skillnader i lön mellan män och kvinnor. Motsvarande
konstaterande har ju gjorts även i Sverige. Efter
konstaterandet om fortsatt diskriminering har EG-
kommissionen initierat och ministerrådet beslutat om en
rad ytterligare direktiv.

I februari 1975 antogs ett direktiv som förpliktar
medlemsstaterna att ändra sina lagar, så att all
könsdiskriminering tas bort. Särskilt handlar det om
lagstiftning rörande klassificering av yrken. Enligt
direktivet har alla anställda som anser sig utsatta för
diskriminering rätt att ta sitt fall till domstol, och de skall
skyddas från hotet om uppsägning om de gör så.

Detta direktiv har nyligen lett till ett uppmärksammat
domstolsutslag. Kvinnliga anställda vid det danska
företaget Danfoss hade dragit företaget inför rätta för att
det konsekvent betalade lägre lön till kvinnliga anställda.
Målet hamnade slutligen i EG-domstolen, som
fungerar som ett slags högsta domstol när det gäller EG-
lagstiftning.

Enligt Danfoss egen statistik låg kvinnornas löner 7
procent under männens. Företaget hävdade emellertid att
detta inte var ett utslag av diskriminering, utan berodde på
att männen bl.a. är mer flexibla när det gäller arbetstider.

EG-domstolen ogillade företagets argument och
hävdade att det var alltför svepande och subjektivt. Detta
innebär i realiteten en skärpning av EG-lagstiftningen.
Bevisbördan går nu över till arbetsgivarna. De måste bevisa
att eventuella löneskillnader inte är ett resultat av medveten
diskriminering. Domen kommer, tror många, att leda till en
kraftig ökning av antalet anmälningar mot företag som har
löneskillnader mellan manliga och kvinnliga anställda.

I februari 1976 antogs ett annat viktigt EG-direktiv. Det
stipulerar att män och kvinnor skall ha samma rättigheter
när det gäller rätt till arbete, fortbildning i yrket och
befordran. Även i detta fall ska den eller de som anser sig
diskriminerade ha rätt att gå till domstol utan att riskera att
bli uppsagda från sina jobb.

Andra viktiga EG-direktiv på jämställdhetsområdet
är:Direktiv i december 1978 som olagligförklarar all
diskriminering i obligatoriska socialförsäkringssystem, som
sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, pensionssystem,
arbetslöshetsförsäkring och barnbidrag.Direktiv i juli
1986 om att all diskriminering i tjänstepensionssystem
måste vara borttagen före 1993.Direktiv i december 1986
om lika villkor och jämställdhet för kvinnor som är fria
yrkesutövare.

I första hand skall de vända sig till nationella domstolar
men om det uppstår oenighet rörande tillämpningen av EG-
lagstiftning, fattas det slutliga avgörandet av EG-
domstolen.

I Europaparlamentet har jämställdhetsfrågan länge stått
i centrum. Faktum är att den första
undersökningskommission som över huvud taget tillsattes
av parlamentet syftade till att undersöka kvinnornas
faktiska situation i Europa. Sedan 1984 finns ett särskilt
utskott för kvinnornas rättigheter i parlamentet.

Utskottet har 30 ledamöter, för närvarande 26 kvinnor
och 4 män. Utskottet framlägger rapporter, arrangerar
''hearings'' och agerar som kvinnornas ''lobbyist'' i samband
med antagandet av EG:s budget. Därutöver tar utskottet
ställning till de frågor som behandlas i parlamentet och som
direkt eller indirekt angår kvinnor.

8.2.1 Pågående arbete inom EG

Förutom de lagligt bindande direktiven i olika
jämställdhetsfrågor bedriver EG-kommissionen ett
kontinuerligt arbete i form av fleråriga aktionsprogram.
Det innevarande aktionsprogrammet omfattar åren 1986--
90 och ger framförallt prioritet åt kvinnor i arbetslivet. Det
är framförallt sex områden som omfattas av programmet:
Förbättring av tillgängliga kvantitativa och kvalitativa data
om kvinnor i arbetslivet.Samordning av den
övergripande arbetsmarknadspolitiken med särskilda
arbetsmarknadsåtgärder för kvinnor.Borttagande av
ålderdomlig skyddslagstiftning, t.ex. när det gäller
möjligheten för kvinnor att nattarbeta.Stimulering av
positiva åtgärder i företag i olika branscher.Stöd till
lokala sysselsättningsinitiativ som är av särskilt intresse för
kvinnor, t.ex. genom kreditgivning.Påverka
medlemsstaterna att ändra sin skattelagstiftning i syfte att ta
bort tröskeleffekter för gifta kvinnor som vill ut i
arbetslivet.

För att bistå EG-kommissionen i dess arbete på
jämställdhetsområdet har en rådgivande europeisk
jämställdhetskommitté inrättats. I kommittén sitter
representanter för de olika medlemsländernas
jämställdhetsorgan. Kommittén sammanträder 2--3 gånger
om året.

Förutom den rådgivande kommittén finns en rad
expertgrupper inom EG-kommissionen. De har till uppgift
att se till att EG-beslut följs och de skall dessutom föreslå
nya insatser på jämställdhetsområdet.

Expertgrupperna behandlar frågor som hur
jämställdhetsdirektiven skall genomföras, hur man skall
kunna vidga kvinnors yrkesval och synen på kvinnor i TV.
Andra områden är barnomsorg, kvinnor i den offentliga
sektorn och förslag om olika pilotprojekt till stöd för
kvinnliga företagare.

EG-kommissionens intresse riktas nu mot grunden till
könsdiskriminering: att skolan vidarebefordrar en föråldrad
syn på könsroller. I en resolution, som antogs av EG:s
ministerråd 1985, slås fast att jämställdhetsmålet skall gälla
också utbildningens innehåll.

Den vitalisering av EG:s arbete som skedde i samband
med besluten om den gemensamma inre marknaden och
den s.k. enhetsakten har lett till att de sociala frågorna har
vitaliserats. Inom ramen för ett europeiskt medborgarskap
vill man tillförsäkra alla medborgare i EG-länder vissa
sociala och juridiska rättigheter. I detta ingår
grundläggande krav på t ex arbetsmiljöfrågor, arbetsrätt,
sociala förmåner men också jämställdhet.

Ett intressant initiativ som kommer att stärka både
kvinnors och mäns ställning är den rådgivningsfunktion som
EG nu håller på att inrätta. År 1985 lanserades programmet
för medborgarnas Europa. Syftet var att öka människors
känsla av att vara européer och att föra ut innebörden av
EG-lagstiftningen, framförallt Romfördraget, till dem.

Till den ändan kommer EG-kommissionens
informationskontor i medlemsländerna att anställa en
jurist. Dennes uppgift blir att informera om de rättigheter
som den enskilde har inom EG, t.ex. när det gäller rätten
att själv välja var man vill bo och arbeta.

Juristen skall också ge råd om hur den enskilde skall göra
för att utnyttja sina rättigheter. En viktig del blir
information och rådgivning när det gäller vilka sociala
rättigheter man har om man väljer att flytta till ett annat
EG-land och vilka rättigheter man har enligt EG:s
lagstiftning på jämställdhetsområdet.

Detta innebär att förfördelade kvinnor i EG-länderna
kommer att ha lättillgänglig information om de mycket
omfattande rättigheter som EG:s direktiv ger dem och om
hur de skall gå till väga för att klaga på missförhållanden.

8.3 EG och Sverige

Den svenska jämställdhetslagstiftningen begränsar sig
till arbetsmarknaden, medan EG:s regelverk har en större
bredd och även innefattar åtgärder på det sociala området.

Regeringen förväntas under våren lägga en proposition
som innebär en anpassning av jämställdhetslagen till
principerna inom EG. Redan genom att stärka den svenska
jämställdhetslagen har EG-inflytandet fått en positiv
inverkan på förhållandena i vårt land.

En ny jämställdhetslag bör kunna ge svenska kvinnor
större möjligheter att få lön i paritet med männen. Detta är
en väsentlig fråga. Vid en gemensam konferens för
jämställdhetsombudsmännen i Norden konstaterade man
att lönefrågan fortfarande är den viktigaste
jämställdhetsfrågan.

I Sverige har som ovan belysts kvinnors sociala,
materiella och politiska förhållanden kraftigt förbättrats
under de senaste decennierna. Samtidigt har den kraftiga
subventionen av offentlig barnomsorg och den höga
familjebeskattningen varit ett medvetet sätt att öka utbudet
av kvinnlig arbetskraft.

I det avseendet skiljer sig de flesta EG-länder från
Sverige. I de flesta länder är stödet till barnfamiljerna i
högre grad inriktat på att stärka barnfamiljernas
ekonomiska situation. Därigenom skapas ett större mått av
valfrihet mellan olika barnomsorgsformer. I de flesta
länderna är det fortfarande vanligt att kvinnan i familjen
stannar hemma medan barnen är små. Samtidigt finns det
dock en tydlig trend mot ökad förvärvsfrekvens även bland
småbarnsmammor.

Moderata Samlingspartiet förordar en familjepolitik
som ger familjen ett ökat mått av valfrihet -- som gör att det
skall vara möjligt för en småbarnsförälder att efter eget val
under en tid kunna vara hemma.

Medlemskapet i EG kommer inte att i formell mening
ändra förutsättningarna för svensk barnomsorgspolitik.
Subsidiaritetsprincipen, den politiska grundprincip som
säger att ett beslut skall fattas på lägsta effektiva nivå,
innebär att familjepolitiska frågor ligger under den
nationella politiken.

Däremot kommer närmandet till de övriga europeiska
länderna med säkerhet att öppna för impulser från dessa
länder. Därmed kommer också kraven på valfrihet för
familjerna att öka i Sverige.

8.4 Arbets- och studiemöjligheter

En medborgare i ett EG-land har rätt att bo, arbeta och
studera i vilket annat EG-land som helst. Ett svenskt
medlemskap öppnar därmed en ny frihet för svenska
medborgare.

Inom EG har man ett ambitiöst program för
studentutbyte. I framtiden kommer det att vara ett naturligt
inslag i studierna för en student vid ett universitet att
tillbringa en eller två terminer vid ett universitet i ett land.
På så sätt förstärks inte bara de enskilda studenternas
kunskaper Det växer också fram en europeisk samhörighet.
Personliga kontakter kommer att knytas över gänserna. De
olika europeiska kulturerna kommer att främjas och stärkas
av ömsesidiga impulser.

Svenska medborgare kommer också att kunna arbeta
inom EG-länderna. Det öppnar nya möjligheter för många
svenskar. Inom den sociala sektorn, där många svenska
kvinnor av hävd arbetar, har de flesta EG-länder en mycket
friare etableringsrätt än i Sverige. Inte minst för kvinnor
kan detta öppna nya intressanta möjligheter.

Ett EG-medlemskap innebär ökade möjligheter för alla
att få vänner i andra länder, knyta kontakter och lära sig
andra språk. Språkkunskaper kommer att få ett allt högre
värde, något som kan komma att bli till nytta för många
kvinnor med språkinriktad utbildning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för
jämställdhet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetsarbetet i
skolan,1]

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utöka
jämställdhetsombudsmannens tillsynsområde i enlighet
med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors rättstrygghet,2]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EGs betydelse för kvinnornas
arbetsmarknad.

Stockholm den 23 januari 1991

Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m)

Mona Saint Cyr (m)

Erik Holmkvist (m)

Ulf Melin (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Lars Ahlström (m)

1 1990/91:Ub280
2 1990/91:Ju632