Jämställdhet

Motion 1990/91:A814 av Kersti Johansson m.fl. (c)

Vi tar i denna motion upp några viktiga frågor inom
jämställdhetspolitiken. Regeringen avser att under våren
1991 presentera en proposition om jämställdhetspolitiken.
Vi återkommer då med fler förslag på detta område.

Centerns utgångspunkter

Alla människors lika värde och rättigheter är grunden
för centerns politik. Jämställdhetsarbetet måste utgå ifrån
att alla människor visar en ömsesidig respekt för varandras
integritet, egenart och lika värde.

Ett bra och fungerande samhälle förutsätter att kvinnors
och mäns erfarenheter och värderingar kan komma till
uttryck i samhällsarbetet. Det ger ett breddat och bättre
underlag för ställningstaganden och beslutsfattande. Det
kan ge det politiska och fackliga arbetet nya infallsvinklar
och dimensioner. Det kan ge en mänskligare arbetsmarknad
och en större social och miljömässig medvetenhet hos
näringslivet.

Likvärdiga ekonomiska och sociala villkor måste skapas
för alla. Dessa strävanden ställer krav på att var och en är
beredd och ser det som sin skyldighet att ta sin del av
föräldraansvar och ett fungerande familjeliv.

Det krävs attitiydförändringar för att nå framgång i
jämställdhetsarbetet. Vid sidan av politiska, ekonomiska
och sociala reformer måste ett långsiktigt arbete bedrivas
genom opinionsbildning, information och ökad
kunskapsspridning. Det är oftast inte möjligt att med lagar,
regler och föreskrifter av olika slag radikalt förändra
människors attityder.

Ett framgångsrikt arbete för en ökad jämställdhet
mellan män och kvinnor förutsätter att de förslag och
åtgärder som beslutas upplevs som motiverade. Om en
åtgärd beslutas utan att beakta hur åtgärden mottas kan den
motverka sitt syfte. En viktig del i jämställdhetsarbetet
måste därför vara attitydpåverkan så att förslag om
kvotering, förbud, särregler m.m. kan undvikas eller
minimeras.

Jämställdhet i familjen

Familjens betydelse för jämställdhetsarbetet är ofta
förbisedd. Bra och fungerande familjerelationer där man
och kvinna visar ömsesidig respekt och är beredda att ta ett
gemensamt ansvar för barn och familjeekonomi samt lever
i stabila förhållanden ger de bästa förutsättningarna för en
harmonisk uppväxt. Därmed förmedlas attityder där varje
människa respekteras som en egen och unik individ med
rätt till respekt för sin integritet och sin person. Stabila
sociala situationer medför att konflikter i familjen med
övergrepp och våld blir få.

En central del i arbetet för ökad jämställdhet är en
fungerande barnomsorg.

Socialdemokraternas familjepolitik bygger på en ensidig
föreställning om familjers situation och prioriteringar.
Denna politik har lett till barnomsorgsköer samtidigt som
vissa föräldrar tvingas anlita en barnomsorgsform som de
inte själva skulle ha valt. Få har ekonomisk möjlighet att
själva ordna någon alternativ omsorgsform. Valfrihet råder
bara för de verkligt rika familjerna.

Verklig valfrihet kan bara uppnås när alla har
ekonomiska förutsättningar att välja barnomsorg och laglig
rätt till ledighet för att ta hand om barn.

Centerns förslag om ett beskattat vårdnadsbidrag
kombinerat med förbättrade pensionsvillkor i samband med
hemarbete med egna barn har just denna innebörd.
Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Det är av en avgörande betydelse från
jämställdhetssynpunkt att samhällets regler formas så att
det är möjligt för den enskilde att med full valfrihet i
barnomsorgen bibehålla sina möjligheter i arbetslivet och
inte förlora social trygghet.

Det skall finnas lagstiftad rättighet till tjänstledighet för
vård av barn under tre år. Denna rättighet tillämpas hos
bl.a. vissa kommuner. Denna rättighet tillsammans med
förslaget om vårdnadsbidrag leder till ökad möjlighet att
välja vilken form av barnomsorg man vill ha.

Förälder som vårdat minderårigt barn under tre år och
därför inte intjänat några pensionspoäng under året kan få
tillgodoräkna sig detta som poängår. För att få
tillgodoräkna sig ATP-år måste en särskild ansökan göras.
Antalet ansökningar är få och tyder på att kunskapen om
denna möjlighet är liten. Främst kvinnor drabbas av den
bristande informationen och förlorar därmed berättigad
ATP-pension.

Mot denna bakgrund anser vi från centerns sida att
någon form av automatik bör införas i syfte att alla får
tillgodoräkna sig de ATP-år man är berättigad till. Vi anser
att riksdagen bör hemställa om att regeringen ger
riksförsäkringsverket i uppdrag att utarbeta rutiner så att
var och som är berättigad till ATP-år för vård av eget barn
påförs dessa automatiskt.

Våld mot kvinnor

Våld mot kvinnor blir allt vanligare. Det är ett mycket
angeläget problem att försöka komma till rätta med. I en
motion till årets riksmöte presenterar centern omfattande
förslag till åtgärder för att komma till rätta med det
tilltagande våldet mot bl.a. kvinnor.

Jämställdhet i utbildningen

Utbildningen är en viktig, kanske den viktigaste delen i
arbetet att nå ett mer jämställt samhälle. I barnens tidiga år
grundläggs de traditionella könsrollsmönstren. Det är
därför viktigt att utbildningsväsendet präglas av en
jämställdhetssyn. Detta måste gälla såväl själva skolan som
utformningen av läromedel och lärarutbildningen.

Förebilder är viktiga för barn. Det är genom förebilder
de lär sig hur samhället är uppbyggt och fungerar. De lär sig
också genom förebilder vad som är kvinnligt och manligt.
Under förskole-, lågstadie- och mellanstadietiden möter
eleverna nästan bara kvinnliga lärare. Kvinnliga lärare är i
klar majoritet inom såväl lågstadium som mellanstadium.
Den som barnen upplever som chef för skolan är rektorn,
vilken oftast är man. De som serverar maten är oftast
kvinnor. Här grundläggs barnens syn på vad som är
kvinnligt och vad som är manligt.

Det är därför angeläget att uppnå en jämnare
könsfördelning på skolans område. Det är sannolikt ett av
de viktigaste instrumenten för att långsiktigt förändra
attityderna i samhället om vad som är mäns och kvinnors
uppgifter. En viktig åtgärd är att aktivt försöka rekrytera
fler kvinnliga rektorer (skolledare).

Inom högskolan är bristen på förebilder lika stor. Endast
ca 20 %
av de forskningsstuderande utgörs av kvinnor. En
mycket liten andel av professorerna är kvinnor. På
grundnivå är däremot drygt hälften av de studerande
kvinnor. En mindre mansdominerad forskarvärld än för
närvarande skulle både vitalisera, bredda och förnya
utbildningens och forskningens inriktning inom universitet
och högskolor.

Ett första steg för ökad jämställdhet måste vara att
försöka få en jämnare könsfördelning på dessa tjänster. En
väg kan vara att få en jämnare fördelning mellan män och
kvinnor i de organ som fördelar forskningsanslag och
tillsätter tjänster i högskolan.

Vi anser att regeringen bör ge UHÄ i uppdrag att
genomföra en undersökning med direktiv att komma med
förslag som syftar till att undanröja karriärhinder för
kvinnor i högskolan.

Valen av utbildning inom högskolan är i högsta grad
könsbundna. Kvinnliga studenter är i majoritet i utbildning
till vårdyrken och i klar minoritet i teknisk utbildning.
Dessa könsbundna val hänger naturligtvis samman med de
attityder och förebilder vi tidigare redogjort för. För att
jämna ut könsfördelningen bör omfattande
informationsinsatser göras på grundskola och gymnasium
för att rekrytera det underrepresenterade könet.

SYO-konsulenterna har en viktig uppgift. Genom deras
arbete läggs grunden för ett framtida jämställt arbetsliv. En
annan sak som bör prövas är information till de värnpliktiga
för att få dem intresserade av t.ex. vård och barnomsorg.

Kvinnliga forskare

En ökad andel kvinnliga forskare leder till att
inriktningen på forskningen breddas och därmed ges en
större belysning av problem som upplevs som väsentliga för
kvinnor. Dessa områden har hittills varit eftersatta. Vid
behandlingen av den forskningspolitiska propositionen
1990 beslutades om utökade medel till kvinnoforskningen.

En viktig del i arbetet för ökad jämställdhet är att
kvinnliga forskare får bättre villkor och större möjligheter
att bedriva forskning. Möjligheterna att bedriva forskning
på ett framgångsrikt sätt bestäms ofta av faktorer vid sidan
av ''forskarsamhället'' såsom t.ex. den sociala situationen,
ekonomin, bostadsförhållanden etc. Det innebär i dagsläget
att kvinnor ofta har betydligt svårare att sammanhängande
kunna ägna sig åt forskning, vilket är nödvändigt om man
skall kunna nå ett resultat och därmed skapa sig
förutsättningar för en forskarkarriär. Enligt vår mening
torde således ett förbättrat stöd till forskarstuderande vara
av avgörande betydelse för att fler kvinnor skall ägna sig åt
forskning.

En annan viktig åtgärd är att omvandla
utbildningsbidrag till doktorandtjänster så att de
ekonomiska förutsättningarna för såväl kvinnor som män
blir bättre. Centern har i år anslagit 50 milj kr utöver
regeringens förslag för att kunna göra denna omvandling i
tillräckligt snabb takt.

Många kvinnliga forskare finns idag knutna till de fora
för kvinnliga forskare som finns på flertalet
universitetsorter. Dessa fyller en viktig funktion för att
uppmuntra nya unga kvinnor att börja forska. Dessa fora
fungerar som förebilder för studenter på grundnivå. I
samband med det forskningspolitiska beslutet 1990 fick de
ökade resurser.

Ett problem för de kvinnliga forskarna är att få in sina
resultat i grundutbildningen. Risken är stor att kvinnors
forskningsrapporter bedöms som mindre betydelsefulla och
därför kommer vid sidan om. En angelägen uppgift för fora
för kvinnliga forskare är att på institutioner lyfta fram de
resultat som uppnåtts. Detta arbete bör uppmuntras och
stimuleras.

Den största samlade resursen för forskning om kvinnors
arbete finns på Arbetslivscentrum organiserade under
Kvinno-temat. I den pågående omorganisationen är det
angeläget att poängtera att denna verksamhet skall fortsätta
och utvecklas.

Kvinnors inflytande

I en fungerande demokrati är det utomordentligt viktigt
att kvinnors och mäns värderingar och erfarenheter får
komma till uttryck i det politiska arbetet. Därför måste
kvinnorepresentationen i beslutande organ inom näringsliv,
fackliga organisationer, politiskt liv m.m. öka. Korporativa
styrelser, t.ex. flertalet statliga styrelser, leder konsekvent
till underrepresentation av ett av könen.
Tillsättningssystemet för dessa måste ses över. De olika
kvinnoorganisationerna har de bästa förutsättningarna att
arbeta för en utjämning. De har dock svårt att påverka de
korporativa styrelserna. Där måste statsmakterna ta sitt
ansvar.

Kvinnorna och arbetsmarknaden

Kvinnor och män skall ha lika villkor inom arbetslivet.
Idag finns en markant orättvisa ifråga om kvinnors och
mäns arbetsvillkor och löner. Det är ett av de största
hindren mot ett jämställt samhälle.

Det råder betydande skillnader mellan kvinnors och
mäns yrkesval. Arbetsmarknaden är könsuppdelad och
löneskillnaderna mellan kvinnor och män stora och t.o.m.
växande. Yrkesområden, där kvinnor utgör huvuddelen av
de anställda, har haft en mycket svagare löneutveckling än
områden där män utgör det dominerande antalet anställda.

Vi har tidigare krävt att en parlamentarisk kommitté
tillkallas med direktiv att genomföra en arbetsvärdering av
olika yrkessektorer för att kartlägga skillnader och
analysera bakgrunden till att kvinnodominerade yrken
oftast värderas lägre än yrken där män dominerar.
Utredningen bör, enligt vår uppfattning, även lägga förslag
om hur rådande missförhållanden skall åtgärdas utan att
man från samhällets sida inkräktar på det ansvar parterna
på arbetsmarknaden har. Ett system med arbetsvärdering
finns idag inom EG. Vi förväntar oss att regeringen nu i den
aviserade jämställdhetspropositionen lämnar förslag i
denna fråga.

De praktiska förvärvshinder som idag finns måste
undanröjas. Attityder och värderingar är också av stor
betydelse när det gäller kvinnors och mäns lika möjligheter
till arbete och utbildning. Ansvaret för att förändra
attityder på arbetsplatsen och arbeta bort fördomar ligger
såväl hos den enskilde som hos arbetsgivaren och de
fackliga organisationerna.

Grundläggande för jämställdhet på arbetsmarknaden är
också att både kvinnor och män kan kombinera
förvärvsarbete med det praktiska arbetet i hemmet och
föräldraansvar. Hemmet och familjen är kvinnors och mäns
gemensamma ansvar.

Trygghetssystemen

Arbetsmarknaden är könsuppdelad och kvinnorna har
ett betydligt smalare verksamhetsområde än männen.
Kvinnor arbetar främst inom vård, service och
kontorsyrken och har oftast lägre löner än män. Detta leder
också till ytterligare orättvisor genom att vårt sociala
trygghetssystem är kopplat till lönearbetet på
arbetsmarknaden. Kvinnor arbetar oftare kortare tid och
har dessutom ofta lägre lön för likvärdigt arbete. Detta
medför lägre arbetslöshetsersättning, lägre sjukpenning och
lägre pension. Det är enligt vår mening inte acceptabelt att
i det sociala trygghetssystemet bygga in orättvisor som beror
av arbetsmarknadens utseende och sociala förhållanden
som i mångt och mycket är ett arv från ett samhälle med
andra attityder och värderingar till kvinnors arbete.

Möjligheterna att uppnå mer likvärdiga sociala
trygghetsvillkor mellan kvinnor och män förutsätter att de
sociala trygghetssystemen i större utsträckning utgår från
grundtrygghetsprincipen med möjligheter till individuell
påbyggnad i det sociala skyddet.

Målsättningen för det politiska arbetet måste vara att
utveckla de nuvarande trygghetssystemen i denna riktning.
Detta bör ges regeringen till känna.

Allmän arbetslöshetsförsäkring

Centern har vid ett flertal tillfällen föreslagit en allmän
arbetslöshetsförsäkring/trygghetsförsäkring för alla. En
sådan försäkring skulle ge såväl kvinnor som män en
grundtrygghet lika för alla. Systemet skulle innebära att de
högst avlönade som nu gynnas, i de flesta fall män, får avstå
till dem som missgynnas mest, i de flesta fall kvinnor. Vårt
förslag innebär även att de som med nuvarande regler står
helt utanför möjligheter till arbetslöshetsersättning skulle få
en rimlig grundtrygghet. Detta bör ges regeringen till
känna.

Arbetsmiljö

Inom vissa yrkesområden är arbetsmiljön särskilt tung,
både fysiskt och psykiskt. Det gäller t.ex. för
vårdbiträden -- en personalgrupp där arbetsskadorna är
många och personalomsättningen stor. Det är bl.a.
nödvändigt att tekniska hjälpmedel tas fram som minskar
de rent fysiskt tunga momenten inom vård och omsorg. Det
är också nödvändigt att monotoni i arbetet motverkas.
Ensidiga arbetsmoment kan t.ex. innebära betydande risker
för belastningsskador, förslitning m.m., vilket ofta drabbar
kvinnor med monotona och ensidiga arbetsuppgifter.

Arbetsmiljökommissionens redovisning av de mest
utsatta arbetena visar att det oftast är kvinnor som utför
dessa arbeten. Bland dessa finns lokalvårdare,
industriarbetare och olika arbeten inom sjukvården.
Belastningsskador drabbar ofta kvinnor på grund av
ensidiga och monotona arbetsuppgifter.

Dessa belastningsskador leder ofta till långvariga
sjukskrivningar och stort lidande för de drabbade. Bland
många av dessa riskyrken är andelen invandrarkvinnor stor.
Beroende på språksvårigheter och en annan kultur kan
dessa kvinnor ha särskilda problem med att komma till rätta
med sin arbetsmiljö.

Andra problem är arbete vid bildskärm, där det ännu
råder oklarhet om hur omfattande skador bildskärmsarbete
kan ge upphov till. Kvinnor drabbas ofta av diffusa
symptom som är svåra att härleda till en viss sjukdom. Det
finns tecken som tyder på att dessa problem kan ha
samband med kvicksilverförgiftning från t.ex. amalgam.
Dessa samband bör undersökas i en brett upplagd studie.

Centern har medverkat till att Arbetslivsfonden
inrättats. Den skall användas för att förbättra arbetsmiljöer
och rehabilitering av anställda. Enligt vår uppfattning kan
arbetslivsfondens medel komma till stor nytta för att
förbättra kvinnliga arbetsplatser. Där finns idag stora
problem.

Kvinnor som är äldre än 50 år har generellt sett svårare
att få belastningsskador erkända som arbetsskador. Man
hänvisar ofta till att det är åldersförändringar. Vi anser att
enhetliga bedömningsgrunder måste utarbetas för vad som
räknas som arbetsskada, så att man kommer till rätta med
orättvisorna i dagens system.

Arbetstider

Samtidigt som den individuella arbetstiden har minskat,
så har familjernas totala tid för lönearbete ökat kraftigt
under de senaste årtiondena. Det har främst berott på att
kvinnor i ökad utsträckning börjat förvärvsarbeta. Ofta får
kvinnor bära en dubbel börda med både ansvar för och
försörjning för hem och familj.

Arbete är mer än lönearbete. Att sköta ett hem, ta hand
om barn eller gamla är också exempel på viktiga
arbetsuppgifter. Arbetstiderna bör i ökad utsträckning
anpassas till livet utanför lönearbetet. Utvecklingen mot
förkortad normalarbetstid måste fortsätta, vilket ger mer
utrymme för vardagliga arbetsuppgifter.

Ett system med friare arbetstider och mer flexibel
organisation av arbetet är önskvärt. Enligt vår mening talar
mycket för att en normal årsarbetstid bör fastställas inom
vilken den enskilde och parterna får stor frihet till ett mer
flexibelt arbetsliv. Målet är en allmän arbetstidsförkortning,
vilket ger utrymme för kortare daglig arbetstid. Varierande
arbete genom kombinationer av olika sysselsättningar och
eget företagande ska uppmuntras. Detta bör ges regeringen
till känna.

Arbetstiderna måste dessutom anpassas till individuella
förutsättningar under livets olika skeden. Möjlighet ska
finnas att skjuta på pensionsåldern, eller att gå i pension
tidigare. I första hand måste småbarnsföräldrar få
ekonomisk möjlighet att utnyttja den lagstadgade rätten till
avkortad arbetstid. Detta är en viktig jämställdhetsfråga för
att möjliggöra ett delat ansvar i hemmet.

Näringspolitiken

En reformering av den offentliga sektorn kommer att ge
stora möjligheter till kvinnligt företagande. Förutom t.ex.
den traditionella kommunala barnomsorgen öppnas
möjligheter även för bildande av kooperativa och enskilda
tjänsteföretag. Erfarenheter visar att kvinnliga företagare
ofta är inriktade mot serviceområdet. Därför finns stora
utvecklingsmöjligheter på detta område.

En bättre arbetsmarknad för kvinnor är av stor betydelse
för utvecklingen av de regioner i Sverige som drabbats hårt
av den socialdemokratiska koncentrationspolitiken. För
utvecklingen av en levande landsbygd är det av största vikt
att arbetsmarknader finns för såväl kvinnor som män.

Även om viss uppmjukning skett är de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet huvudsakligen inriktad
på tillverkningsindustrin och turism. Det är enligt vår
mening viktigt inte minst med tanke på kvinnors
engagemang som företagare, att ytterligare bredda
fondernas verksamhet och ge stöd även åt serviceföretag.
Bl.a. med tanke på utvecklingen inom dataområdet finns
inom serviceområdet stora möjligheter för ett ökat kvinnligt
företagande. Vi anser att kvinnliga företagare som innehar
eller avser att starta företag inom servicenäringarna skall få
möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd via
utvecklingsfonderna. Detta skulle underlätta möjligheterna
till eget företagande inom tjänstesektorn och bidra till den
offentliga sektorns förnyelse, vilket skulle kunna vara
särskilt betydelsefyllt i områden med dåligt utbyggd service.
Den indragning av 1,6 miljarder kr från
utvecklingsfonderna som regeringen nu gör är beklaglig.
Det minskar förutsättningarna för kvinnor att starta egna
företag.

Bredda utbudet av fritidsaktiviteter för flickor

Fritidsutbudet har ofta en inriktning som främst
tillgodoser de fritidsaktiviteter som pojkar utövar, t.ex.
fotboll, bandy, ishockey, motorsport etc. De
fritidsaktiviteter som flickor ofta föredrar får oftast ett
mycket sämre stöd från såväl kommunerna som från de
ideella föreningarna. Det är oftast lättare att driva genom
beslut om en ny ishall än att bygga ett ridhus, vilket nästan
huvudsakligen frekventeras av flickor.

Möjligheterna att bedriva olika typer av kulturella
aktiviteter är också oftast betydligt sämre än t.ex.
idrottsutövande. Flickors intresse för sång, musik, konst
och andra kulturella aktiviteter får inte heller alltid
berättigat utrymme i de fritidsaktiviteter som erbjuds.

Enligt vår mening måste flickor och pojkar ha samma
möjligheter att utöva olika typer av fritidsaktiviteter oavsett
intresse och läggning. Det ankommer framför allt på
kommunerna att ta ansvar för detta. Detta bör ges
regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetspolitikens fortsatta
inriktning avseende kvinnornas roll i ekonomin,
jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden,
i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i
samhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på ökat företagande
och regional balans för att främja kvinnligt företagande och
ökade möjligheter till sysselsättning för kvinnor i landets
alla delar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformningen av de sociala
trygghetssystemen,

[att riksdagen hos regeringen begär att en brett upplagd
studie genomförs för att klarlägga eventuella samband
mellan kvicksilver i t.ex. amalgam och diffusa
sjukdomssymptom,1]

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslivsfondens roll i arbetet
för en bättre arbetsmiljö för kvinnor,

n5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i utbildningen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om familjepolitikens inriktning,
förbättrade pensionsvillkor för vård av egna barn och vikten
av införande av vårdnadsbidrag för arbetet med ökad
jämställdhet,1]

[att riksdagen hos regeringen hemställer om att
riksförsäkringsverket får i uppdrag att utarbeta förslag till
hur förälder som är berättigad till ATP-poäng för vård av
barn påförs detta utan egen anmälan,2]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat kvinnligt företagande som
del av den offentliga sektorns förnyelse,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbudet av kultur- och
fritidsaktiviteter.3]

Stockholm den 25 januari 1991

Kersti Johansson (c)

Börje Hörnlund (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Roland Larsson (c)

Göran Engström (c)

Kjell Ericsson (c)

Ivar Franzén (c)

Håkan Hansson (c)

Jan Hyttring (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Gunhild Bolander (c)

Marianne Andersson (c)

i Vårgårda

1 1990/91:So535

2 1990/91:Sf360

3 1990/91:Kr528