Jämställdhet

Motion 1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

Innehåll

I denna jämställdhetsmotion har vi valt att ta upp
följande områden.FamiljepolitikenArbetslivetDet
politiska arbetetUtbildningenKvinnors hälsa
Kvinnor och EG

Inledning

Sverige är idag, i både historisk och internationell
jämförelse, förhållandevis jämställt vad gäller relationen
mellan kvinnor och män. Den stora förändring som skett
under de senaste decennierna är att kvinnor idag i långt
större utsträckning har utbildning och förvärvsarbete. Det
har givit kvinnor större chanser till självförverkligande och
gjort dem ekonomiskt oberoende. Men det är långt kvar
innan verklig jämställdhet mellan kvinnor och män har
uppnåtts.

Kvinnor har sämre möjligheter till makt och inflytande
än män. Det gäller såväl i arbetet som i politiken och i
facket. Studie- och yrkesval är mycket könsbundna.

Det avgörande i jämställdhetsarbetet måste vara att göra
jämställdheten till en mansfråga lika mycket som en
kvinnofråga. En nyckel för att engagera männen är deras
roll som pappor. Det räcker inte med att bygga ut
barnomsorgen, eller ens att göra den mer flexibel. Männen
måste uppmuntras att utnyttja inte bara lediga dagar som
utgår vid barnets födelse utan också andra former av
föräldraledighet, ledighet för vård av sjukt barn,
deltidsarbete när barnen är små etc. För detta krävs inte
bara ''förstående'' arbetsgivare, utan arbetsgivare som har
klart för sig att det är utvecklande för alla att ta hand om
barn och att den kvinna eller man som ägnar tid åt detta får
erfarenheter som är till nytta också i en rad andra
situationer. De erfarenheter som föräldraledigheten ger bör
i många sammanhang kunna vara en merit också i
arbetslivet.

Folkpartiet liberalernas arbete för jämställdhet mellan
kvinnor och män tar sin utgångspunkt i liberalismens
människosyn som sätter den enskilda individen i centrum.
Hon skall vara fri att utvecklas utan att präglas av roller och
fördomar.

Eftersom kvinnor länge har varit diskriminerade har
många reformer som syftat till ökad jämställdhet varit
särskilt viktiga för kvinnor: den allmänna rösträtten,
särbeskattningen, utbyggnaden av barnomsorg,
jämställdhetslagen, pappaledigheten. Vid alla dessa
reformer har folkparitet liberalerna varit pådrivande.

I den nya regeringen har folkpartiet liberalerna varit
starkt pådrivande i frågor som berör många kvinnor och
flera liberala jämställdhetsreformer kan nu genomföras.
Lex Pysslingen är avskaffad. Privata alternativ inom
barnomsorgen kan nu få statsbidrag på samma villkor som
de kommunala daghemmen. Kommunerna kommer att få
möjligheter att införa en särskild ''barnomsorgspeng''.
Utbyggnaden av barnomsorgen har varit av fundamental
betydelse för den ökade jämställdheten mellan kvinnor och
män. Dessutom innebär det stora förbättringar när kvinnor
kan välja att starta eget dagis eller välja en annan
arbetsgivare än kommunen. Säkert kommer ''alternativen''
också att föra med sig att trycket på den offentliga
arbetsgivaren ökar, så att kraven på bättre arbetsmiljö och
bättre löner förstärks.Ytterligare etableringshinder inom
vård, omsorg och utbildning avskaffas. Det är en reform
som kommer att betyda mycket för att många kvinnor ska
få möjlighet till större inflytande över sin arbetssituation.
Livvakt till hotade kvinnor. Folkpartiet liberalerna har
krävt att hotade och förföljda kvinnor skulle få rätt till egen
livvakt. Nu anslår regeringen 10 miljoner kronor till
försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor.Ökat
stöd till kvinnojourer. Folkpartiet liberalerna har varit
pådrivande för att kvinnojourernas insatser ska få stöd.
Anslaget till kvinnojourer ökar nu med 3 milj.kr.

Mycket arbete kvarstår dock innan jämställdheten har
förverkligats. Det är dags för en ny jämställdhetsoffensiv.
Det är dags för män och kvinnor att ge och få hälften var;
arbete, pengar, ansvar och fritid. Det ställer stora krav på
insatser, politiska och andra, över ett brett fält. Det handlar
både om nya attityder och om politiska förändringar.

Jämställdhet i familjelivet

Jämställdhet mellan kvinnor och män är oupplösligt
förenad med familjepolitiken. Det stöd samhället ger, eller
inte ger, får oundvikligen konsekvenser för familjernas
möjligheter att forma sin vardag. Eftersom kvinnor
fortfarande har huvudansvaret för hem och barn är det
framför allt deras valfrihet och möjligheter det handlar om.

Skall småbarnsföräldrar, och då framför allt kvinnor,
kunna gå till jobbet utan oro är det viktigt att de känner sig
trygga med den barnomsorg de har. Därför måste vi ha full
behovstäckning och full valfrihet inom barnomsorgen.

Det är viktigt att uppmuntra pappor att ta större ansvar
i hemmet. Utvecklingen är redan på gång. Yngre män har
en mycket större delaktighet i arbetet med barn och hushåll
än tidigare generationers pappor.

Vi är inte helt främmande för att någon form av
kvotering kan bli nödvändig men tror i första hand på
positiva åtgärder för att stimulera. De tio dagars ledighet
nyblivna pappor har rätt till är ett exempel på en positiv
åtgärd. Folkpartiet liberalerna har tidigare föreslagit att den
bör byggas ut till tjugo dagar. Det finns skäl att i samband
med en förändring av familjestödet överväga att införa en
pappamånad som kan användas mer flexibelt under
förskoletiden.

I viss utsträckning handlar männens bristande ansvar för
hushållsarbete om arbetsgivarnas krav. Det är nödvändigt
att arbetsgivare, privata såväl som offentliga, lär sig att
acceptera att också män är småbarnsföräldrar. Det finns
företag som ger pappor som tar föräldraledigt extra
semester. Vi välkomnar sådana initiativ.

Småbarnsföräldrar måste fördela sin tid mellan bl.a.
hemarbete och förvärvsarbete. Hur den fördelningen görs
kan bara den enskilda familjen själv avgöra. Den påverkas
av en rad överväganden som har med bl.a. värderingar,
personlig läggning och situationen på arbetet att göra.

Det ekonomiska utfallet är dock för de flesta familjer av
stor betydelse för deras beslut om hur tiden skall användas.

Det måste löna sig att arbeta

Att ge även småbarnsmammor möjlighet att förena
yrkesliv med familjeliv är enligt vår uppfattning det
viktigaste skälet för skattesubventioner till barnomsorg.
Som vi visar nedan är sådana dessutom samhällsekonomiskt
sett motiverade eftersom småbarnsföräldrarnas
arbetsinsatser utanför hemmet tillför samhället värden som
överstiger kostnaderna när andra tar hand om deras barn
och subventionerna är nödvändiga för att familjen skall få
klart för sig att det faktiskt förhåller sig så.

I en samhällsekonomisk bedömning måste alla intäkter
och kostnader beaktas. I detta fall måste man alltså väga
vad småbarnsmammorna bidrar med när de förvärvsarbetar
mot vilka kostnader omsorgen om deras barn drar med sig.
Grovt kan detta bedömas av hur mycket arbetskraft som å
ena sidan frigörs när småbarnsmammor förvärvsarbetar och
som å andra sidan binds av barnomsorgen. Ett stort antal
studier under årens lopp, bl.a. av Kommunförbundet (t.ex.
''Barnomsorgen -- en dyrgrip'', 1988), har visat att den
arbetskraft som frigörs är betydligt större än den som binds.

Så ter det sig från ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Från samhällets synpunkt är det önskvärt att det
perspektivet finns med när familjen fattar sitt beslut. Vilket
beslut det blir är familjens ensak, men det är viktigt att
familjen får ett riktigt ekonomiskt beslutsunderlag.

Om t.ex. en småbarnsmamma gärna skulle vilja
förvärvsarbeta, men felaktigt skulle få uppfattningen att det
inte uppskattas därför att hon inte tjänar något på det, kan
det leda till ett, från allmän synpunkt, felaktigt beslut.

När småbarnsmamman överväger att förvärvsarbeta är
hon naturligtvis intresserad av vilket ekonomiskt utfall det
kan bli. Det för henne och hennes familj intressanta är
sannolikt hur mycket hon får kvar efter skatter och
kostnader för barnomsorgen. Det är här subventionerna till
barnomsorgen kommer in i bilden.

Vid en lön på 120 000 kr. kan produktionsbidraget såsom
det avspeglas i lönekostnaderna beräknas till minst 170 000
kr. Behållningen för den enskilde efter alla skatter kan
beräknas till ca 85 000 kr. (resultatet kan variera något
beroende på hur man räknar). Det ger en ''skattekil'' på lika
mycket. En skattesubvention till barnomsorg i den
storleksordningen kan i detta fall samhällsekonomiskt
motiveras. Om vi räknar med 1,2 förskolebarn/mamma
motsvarar det drygt 70 000 kr. per barn. Det överstiger
dagens genomsnittliga subvention. Slutsatsen är att dagens
subventionsnivå är samhällsekonomiskt lönsam.

En invändning mot denna beräkning skulle kunna vara
att en del av de skatter kvinnan i fråga betalar in går åt till
andra utgifter än barnomsorg. Det är dock tveksamt om
hon genom att förvärvsarbeta i stället för att vara hemma
orsakar samhället några extra utgifter. Andra faktorer som
skulle kunna vägas in, t.ex. de långsiktiga effekterna på
produktiviteten och den förvärvsarbetandes bidrag till
vinsten, skulle dessutom kunna läggas i den andra
vågskålen. Slutsatsen förstärks av sådana överväganden.

Idag diskuteras en förbättring av stödet till
barnfamiljerna i alla partier. Utbyggd föräldraförsäkring
ställs mot vårdnadsbidrag med mer eller mindre sänkta
statsbidrag till barnomsorg. Såväl föräldraförsäkring som
vårdnadsbidrag har förtjänster, men också nackdelar.

Det gäller att utforma familjestödet så att man tillvaratar
fördelarna i de bägge förslagen och så långt möjligt
undviker nackdelarna.

Stödet till småbarnsfamiljerna måste utformas så att det
underlättar deras valmöjligheter att fördela sin tid mellan
hemarbete och förvärvsarbete. Stödet bör därför utformas
enligt följande principer:Det ska kunna användas så
flexibelt som möjligt och kunna användas av båda
föräldrarna.Stödet måste utformas så att det lönar sig att
arbeta för småbarnsmammor men samtidigt gör det möjligt
att minska arbetstiden. Valet får inte bara stå mellan att
arbeta heltid eller att inte arbeta alls.Det måste innehålla
en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och
en stor ökning av valmöjligheterna mellan olika former av
barnomsorg. Tillgång till bra och trygg barnomsorg är en
förutsättning för att småbarnsmammorna ska ha reell
valfrihet. Det innebär att möjlighet till barnomsorg måste
finnas även när barnen är yngre än 1,5 år.

Jämställdhet i arbetslivet

Nu bryter vi den offentliga sektorns monopol. Det är en
enorm reform för att förbättra kvinnors arbetssituation,
genom att man får fler arbetsgivare att välja på, möjlighet
att starta eget, möjlighet att jobba i mindre och mer flexibla
organisationer.

Vår vision är att en ny, småföretagande generation av
kvinnor etableras under 90-talet. Det är kvinnor som själva
bestämmer över sitt arbete och som inte behöver ta hänsyn
till gamla patriarkaliska hierarkier som t.ex. landstinget är
ett bra exempel på.

Ökad flexibilitet i arbetet

Flexibilitet i arbetet underlättar för föräldrar att
kombinera arbete och familj. Högkonjukturen under
senare år bidrog till en skärpt konkurrens om arbetskraften.
Den bidrog också till att nya lösningar fick genomslag, t.ex.
flexibla arbetstider, personal som själv fick lägga sina
arbetsscheman, kontaktprogram för föräldralediga
anställda, arbetsplatsdagis, fax och pc hemma, roterande
chefsskap osv. Detta är bra bevis för att det går att
kombinera arbete och familj med lösenord som öppenhet,
flexibilitet och kreativa lösningar.

Med nya organisationsformer där kvinnor arbetar
kommer säkert detta att genomsyra verksamheten i hög
grad.

Vi anser att arbetstider och arbetsorganisation måste
kunna anpassas efter den enskildes önskemål och behov
under olika perioder i livet. Därför motsätter vi oss
reformer om generell arbetstidsförkortning, exempelvis
sex-timmars arbetsdag. Den utredning som nu arbetar med
frågan (Utredningen om flexibla arbetstidsregler m.m.) bör
avvaktas innan ytterligare beslut tas.

Minska löneskillnaden

Kvinnor tjänar mindre pengar än män. Så har det alltid
varit, men skillnaderna har över tiden minskat. Under 80-
talet har dock en tendens till ökade löneskillnader mellan
kvinnor och män kunnat märkas. Det är därför bra att man
tillsatt Löneskillnadsutredningen. Dess slutsatser måste
ovillkorligen leda till förändringar.

Ett uppenbart skäl till löneskillnaderna är den
könssegregerade arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att
vi så långt möjligt kan bryta denna segregering genom
insatser i skolan och på arbetsmarknaden.

Att bryta de offentliga monopolen är också enligt vår
uppfattning ett bra sätt att minska löneskillnaderna.

Kvinnofrid på arbetsplatsen

Undersökningar om sexuella trakasserier på
arbetsplatserna visar att det på åtskilliga håll råder allvarliga
missförhållanden. Sexuella trakasserier är ett väl så
allvarligt arbetsmiljöproblem. Det är därför motiverat att
ytterligare stärka skyddet mot sexuella trakasserier. Detta
bör betraktas som otillåten könsdiskriminering. Vi måste ha
rätt till kvinnofrid på arbetsplatsen.

Förbättra kvinnors arbetsmiljö

Kvinnors arbetsmiljö är på många sätt eftersatt. Det är
uppenbart att förhållandena inom den offentliga sektorn på
ett helt annat sätt än tidigare måste lyftas fram.
Sjukvårdsbiträden, hemvårdare och badpersonal är svårt
drabbade när det gäller belastningsolyckor. Ofta handlar
det om unga kvinnor som får sin framtid förstörd av tungt
arbete.

Även här kan brytandet av monopolen ge framtida
förbättringar. Genom lokalt inflytande och ansvar i nya
organisationsformer kan säkert mycket stora förbättringar i
kvinnornas arbetsmiljöer bli verklighet.

Kvinnor är oftare sjuka från arbetet än män. Detta torde
bland annat ha sin orsak i kvinnors dåliga arbetsmiljö och
arbetsorganisation. Det är därför oerhört viktigt att
sjuklönereformen får till resultat att situationen på
arbetsplatsen verkligen förbättras. Antalet sjukdagar skall
inte minska på grund av ökad press på närvaro trots
sjukdom utan på grund av att verkliga förbättringar
genomförs.

Minska deltidsarbetslösheten

Många kvinnor som arbetar deltid önskar heltid, men
kan inte få det därför att arbetet organiserats för deltid.
Målet borde vara att de flesta tjänster är heltidstjänster,
men att den anställde ska kunna välja hur mycket hon vill
arbeta. Många arbetsgivare, inte minst stat och kommun,
har funnit det lönsamt eller praktiskt att inrätta
deltidstjänster. Detta har i sin tur lett till
deltidsarbetslöshet.

Arbetsgivaren sparar kanske pengar men ofta måste
samhälllet gå in och betala arbetslöshetsstöd, socialbidrag
etc. Detta är olyckligt och i direkt strid med
jämställdhetssträvandena. Genom flexiblare
arbetsorganisation, t.ex. i form av kombinationer av
arbetsuppgifter, kan arbetstiderna bättre anpassas efter den
anställdes önskemål samtidigt som det kan leda till mer
varierade uppgifter och därmed en intressantare
anställning.

Hittills har kvinnor klarat sig mindre dåligt än männen
i denna lågkonjunktur. Vad som händer när kommunerna
börjar dra ned på personal återstår att se. För att inte
kvinnor ska få en verkligt utsatt situation på
arbetsmarknaden är det av stor vikt att utbyggnaden av
barnomsorgen fortsätter, och att vi får ett mer jämställt
familjeliv. Vår vision är att unga kvinnor inte ska betraktas
som en större ''risk'' att anställa än unga män.

Skärp jämställdhetslagen

Jämställdhetslagen som infördes på liberalt initiativ är
viktig för att förändra attityder i arbetslivet. Genom lagen
ges riktmärken för hur jämställdhetsarbetet bör bedrivas.
Bakom lagstiftningen ligger övertygelsen om att förbud mot
könsdiskriminering har en betydelsefull uppgift att fylla
som ett medel att driva på utvecklingen.

Jämställdhetslagen lägger huvudansvaret för de aktiva
åtgärderna för att främja jämställdheten i arbetslivet på
arbetsmarknadens parter. Lagen bör dock garantera en
miniminivå.

De jämställdhetsavtal som har träffats är mycket allmänt
hållna och har som regel bedömts inte kunna leda till någon
skadeståndsskyldighet.

När det gäller att beivra brister i jämställdhetsarbetet
synes facken ha visat en ''påtaglig passivitet'', skriver
utredaren i SOU 1990:41, ''Tio år med jämställdhetslagen''.
Samma påfallande passivitet tycks råda exempelvis på de
företag och förvaltningar i Värmland som undersöktes förra
året av Berit Grinups, Jämställdhetscentrum vid Högskolan
i Karlstad.

Det finns enligt vår mening anledning att skärpa kraven
på arbetsmarknadens parter. Jämställdhetslagens § 12
medger att 4--11

§§ ersätts med kollektivavtal. Endast jämställdhetsavtal
som har minst det innehåll som anges i jämställdhetslagen
bör kunna ersätta lagens regler. JämO skall svara för
tillsynen genom att förmå arbetsgivaren att vidta en viss
åtgärd i det fall att det inte finns avtal som uppfyller lagens
krav. Därvid skall JämO utgå från de krav som lagen ställer.
Om avtalet motsvarar lagens krav är det organisationernas
sak att påtala eventuella avtalsbrott.

Det skulle innebära att det ställs vissa krav på parterna
när det gäller innehållet i avtalet, men när dessa krav är
uppfyllda överlåtes åt parterna att själva svara för
kontrollen att avtalen efterlevs. Om JämO skulle finna att
ett avtal inte uppfyller lagens krav enligt 4--11 §§ ska JämO
hos jämställdhetsnämnden begära vitesförläggande mot
arbetsgivaren.

Jämställdhet i det politiska livet

Alla olika typer av människor behövs i de politiska
församlingarna. Fler kvinnor, särskilt lite yngre, måste
rekryteras och fås att fortsätta att jobba aktivt. I de politiska
församlingarna saknas nästan helt denna grupp.

Stimulera till politiskt arbete

Ett problem i sammanhanget är att i kommunerna får
kvinnor oftast uppdrag i ''mjuka'' och av de etablerade
politikerna sedda som lite mindre viktiga nämnder,
exempelvis konsumentnämnd, invandrarnämnd,
kulturnämnd etc. eller också får man suppleantplatser.

Kvinnor engagerar sig för att de vill vara med och
påverka. När detta inte går slutar många. Det i sin tur gör
att det finns för få kvinnor att rekrytera till högre poster som
däremot många män haft tid att meritera sig för.

För kvinnor med yngre barn kan kvällssammanträdena
innebära att de avstår från politiskt arbete på grund av
svårigheter med barnvakt. De praktiska problemen och
tröttheten efter jobbet lockar inte till politiskt arbete.
Genom att kommunerna oftast inte har barnvaktsersättning
äts dessutom sammanträdesarvodet snabbt upp så att man
ekonomiskt kanske t.o.m. förlorar.

Detta kan felaktigt tolkas som -- småbarnsmammor göre
sig inte besvär. Det gäller att skicka en annan signal -- du är
välkommen och du behövs.

En liten förbättring vore om det var gängse att ersättning
för barnomsorgskostnader för barn under 12 år utgick vid
offentliga uppdrag utanför förtroendemannens ordinarie
arbetstid precis som det är gängse med både arvode och
ersättning för förlorad arbetsförtjänst på ordinarie
arbetstid.

Öka kvinnors statliga representation

Enligt årets kommittéberättelse är den totala andelen
kvinnliga ordförande 13% (30 av 237), andelen ledamöter
34% (218 av 640) och andelen sakkunniga m.m. 25% (363
av 1484). Räknar man bort kommittéer och utredningar
knutna till de traditionellt kvinnliga områdena utbildning
och social, sjunker andelarna till 11% av ordförandena,
31% av ledamöterna och 21% av sakkunniga m m.

Kvinnorepresentationen sammantaget har under året
ökat med 1,1 procentenheter. Detta ligger inom
felmarginalen i sammanhanget och visar snarast att mycket
återstår att göra.

För att förbättra kvinnorepresentationen i kommittéer
och utredningar bör alla parter alltid nominera två
personer, en kvinna och en man, så att det vid tillsättandet
finns förslag som möjliggör en jämnare könsfördelning.

Riksdagen måste visa vägen -- hur får vi fler pappalediga
riksdagsledamöter? Arbetet som riksdagsledamot ställer
orimligt höga krav på den andre förälderns ansvar för
småbarnen. Varför inte skapa möjlighet till barnomsorg i
riksdagshuset så att även riksdagsledamöter kan ta ansvar
för och umgås med sina småbarn samtidigt som den andre
maken ges en chans att leva ett aktivt liv?

Öka kvinnors internationella representation

Tillgänglig statistik över kvinnorepresentationen i olika
internationella organisationer visar att kvinnor är klart
underrepresenterade i olika beslutande organ. Som
exempel kan nämnas att ingen kvinna återfinns i
Världshälsoorganisationens (WHO) styrelse som består av
31 ledamöter. I WHO:s olika expertgrupper är endast 13 %
kvinnor. I ILO:s styrelse är 5 av 56 ledamöter kvinnor.
Bland EG-kommissionens ledamöter ingår 2 kvinnor bland
kommissionärerna. Av EG-parlamentets 518 ledamöter är
100 kvinnor. Mönstret är detsamma i organisation efter
organisation.

De analyser som genomförts av hinder för kvinnors
deltagande i internationella organ visar att det saknats vilja
att förändra förhållandena. Traditionella attityder och
lagstiftning drar fortfarande åt fel håll.

Sverige som har en mångårig tradition av att driva
jämställdhetsfrågor -- även om man är en bra bit från
målet -- bör därför med kraft verka för ökad rekrytering av
kvinnor till toppbefattningar inom olika internationella
organisationer, styrelseplatser och expertgrupper inom
desamma. Sverige bör utarbeta en handlingsplan för detta
arbete och driva frågan i alla organisationer där Sverige
finns representerat.

Jämställdhet i utbildningen

Jämställdhetsarbetet i skolan måste intensifieras.
Utbildning är ett av de viktigaste sätten att ge människor
möjlighet att påverka den egna livssituationen, att välja
förvärvsarbete och få inflytande i samhället.

Den sneda könsfördelningen vad gäller dem som har
ansvaret för utbildningen försvårar
jämställdhetssträvandena. I förskolan och på lågstadiet
möter barnen nästan enbart kvinnliga barnskötare,
förskollärare och lågstadielärare. Ju äldre barnen blir, desto
fler manliga lärare möter de. Den här sneda
könsfördelningen motverkar nytänkande hos eleverna.
Enligt rapporten ''Betyg och Prov'' från UHÄ är
könsfördelningen, när det gäller sökande till
undervisningssektorn, fortfarande lika sned eller snedare
bland de antagna hösten 1991 som tidigare. Det är därför
viktigt att insatserna intensifieras för en jämnare
könsfördelning bland lärare i låg- och mellanstadiet.

Läromedlen måste ge en bättre helhetsbild av vårt
samhälle. Det innebär att kvinnans roll i utvecklingen bättre
måste belysas. Det finns faktiskt fler kvinnor än den heliga
Birgitta och drottning Kristina som haft betydelse för
Sveriges historia.

Motverka traditionella yrkesval

Ett intensivt informationsarbete för att öka och
stimulera nyrekrytering av flickor till tekniska yrken och
pojkar till serviceyrken bör göras av företag inom såväl
offentlig som privat sektor.

Den snäva inriktningen av elevernas yrkesval
tillsammans med arbetsgivarnas traditionella sätt att
rekrytera leder till att vår könsuppdelade arbetsmarknad
cementeras. Kommunerna bör därför sträva efter att
erbjuda arbetslösa flickor särskild yrkesorientering i form
av studiebesök, sommarkurser och annat som ger inblick i
typiska manliga yrken.

Arbetsförmedlingarna bör också uppmuntra till
okonventionella val av kurser, utbildningar och yrkesval.

Genom information och positiva förebilder skall skolan
stimulera till otraditionella yrkesval. Samtidigt måste
skolan ge självförtroende också åt dem som väljer
traditionellt. De flickor som väljer typiska kvinnoyrken
skall göra det med stolthet och med höga ambitioner för sitt
yrkesliv och utveckling. Vi vill verka för valfrihet utan
fördomar.

Jämställdhetsutredning

Vi har med glädje noterat att regeringen har för avsikt
att uppdra åt skolverket att belysa jämställdhetsfrågorna
inom ungdomsskolan. Vi vill poängtera att det är viktigt att
arbetet kan komma igång snabbt.

Vi tycker att det är nödvändigt att pröva nya grepp i
jämställdhetsarbetet. Utredningen inom skolverket bör
bl.a. få till uppgift att komma med nya förslag. Vi anser att
den bör kartlägga läget, skaffa sig en bild av de försök som
pågår, söka utvärdera vilka resultat som olika nya grepp har
fått, komma med tips till utbildningssamordnare samt
föreslå vilka beslut statsmakterna bör fatta för att främja en
större jämställdhet i hela utbildningsväsendet.

Jämställdhetsperspektiv i grundutbildningen

Högskoleutredningen, den så kallade grundbulten, har
nu presenterats. Den har tyvärr inte tagit hänsyn till
jämställdhetsperspektivet i t.ex. avsnitten om organisation
och ledning samt undervisning och examination. Vi
förutsätter dock att regeringen kommer att väga in
jämställdhetsaspekten i de beslut som berör högskolans
grundutbildning.

Jämställdhetslagen inom utbildningsområdet

Jämställdhetslagen är begränsad till arbetslivet. Men i
vår tid med stora behov av vidareutbildning och omskolning
kan gränsen mellan förvärvsarbete och utbildning vara
flytande. Genom studiesociala åtgärder och lagstadgade
studieledighetsrättigheter har utbildning och förvärvsarbete
flätats samman. Vi föreslår därför att regeringen överväger
om inte jämställdhetslagen skulle kunna utformas så att den
också skulle vara tillämplig på utbildningsområdet.

Kvinnors hälsa

I hälso- och sjukvårdslagen fastslås att alla har rätt till
hälso- och sjukvård på lika villkor. Kvinnor och män skall
vara jämställda inom vården. Hälsoproblem som är typiska
för kvinnor får dock inte alltid den uppmärksamhet inom
forskning, hälso- och sjukvård och politik som motsvarande
mer manliga sjukdomar.

Statistik från sjukförsäkringen visar att kvinnor oftare är
sjuka än män. År 1990 var ohälsotalet 10,7 dagar högre för
kvinnor än för män. Denna skillnad i sjuklighet kan vara ett
tecken på att arbetslivets villkor inte är anpassade efter
kvinnors behov. Därmed ökar också belastningen på hälso-
och sjukvården.

Vi anser att det är mycket viktigt att uppmärksamma
sjukdomar som är typiska för kvinnor så att det blir möjligt
att uppfylla hälso- och sjukvårdslagen. Detta kan vi göra
genom att bl.a. satsa på förebyggande åtgärder och
information. Det är dessutom viktigt att minska väntetiden
för behandling.

Forskning

Kvinnors hälsoproblem har varit föremål för studier och
forskning i betydligt mindre utstäckning än manliga
sjukdomar. Vidare har många behandlingsmetoder för
sjukdomar som är gemensamma för kvinnor och män
utprovats på män. Behandlingsmetoderna har sedan
överförts till att gälla också kvinnor utan att man tagit
hänsyn till deras annorlunda biologi. Som exempel kan
anges behandlingsmetoderna för högt blodtryck och
hjärtinfarkt. Det finns med andra ord många
problemområden som borde bli bättre belysta genom
forskning.

Olika forskare har redovisat resultat som tydligt visar
sambandet mellan kvinnors hälsa och kvinnors arbete. Det
rör sig dels om fysiska skador till följd av tunga lyft och
felaktiga arbetsställningar, dels om psykisk ohälsa till följd
av stressen på själva arbetsplatsen samt förhållandet att
kvinnor tar med sig arbetsstressen hem. Män varvar ner när
de kommer hem medan kvinnorna fortfarande går på
högvarv när hemarbetet tar vid. Den högre
självmordsfrekvensen bland kvinnliga läkare, tandläkare
och sjuksköterskor är en allvarlig signal om att det inte står
rätt till i arbetslivet. Större delen av den forskning som
gjorts om samband mellan arbete och hälsa/ohälsa har
utgått från mäns situation. Hemarbetet har inte tagits med
i arbetsbegreppet.

Vi anser att det är viktigt att man fortsättningsvis i ökad
omfattning satsar på forskning kring kvinnors hälsoproblem
och kvinnors arbete och hälsa. Här har en enhet som
ansvarar för kvinno- och jämställdhetsforskning inom
Forskningsrådsnämnden en viktig roll att spela liksom de
sektorsinriktade forskningsråden som Medicinska
forskningsrådet, Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet m.fl.

Sammanfattningsvis anser vi att man måste satsa på
förebyggande åtgärder, information, minskade väntetider
för behandling samt forskning kring kvinnosjukdomar.
Folkhälsoinstitutet kan här ha några av sina viktigaste
uppgifter.

Kvinnor och EG

EG-länderna har en mer långtgående
jämställdhetslagstiftning än Sverige. De totala
förhållandena är olika i de skilda EG-länderna och det är en
följd av att utgångspunkterna med hänvisning till religion,
tradition och kultur är så olika. Emellertid har EGs
lagstiftning överallt medfört högre förvärvsintensitet, bättre
skydd för kvinnor på arbetsmarknaden och också skydd mot
indirekt diskriminering.

På två områden har svenska kvinnor en sämre
utgångspunkt än kvinnorna i EG-länderna. Dels finns i
Sverige inget klart förbud mot indirekt diskriminering, dels
finns inte heller något förbud mot att avtalsvägen försämra
jämställdhetsarbetet. Det är därför angeläget att regeringen
snarast återkommer med förslag om en skärpt
jämställdhetslagstiftning, så att paritet med EG-direktiven
uppnås.

EG-kommissionen har också lagt fram ett antal nya
förslag för att stärka dels skyddet för kvinnorna på
arbetsmarknaden, dels deras ställning vid tvister i
diskrimineringsmål. Europaparlamentets Utskott för
kvinnors rättigheter har också föreslagit att
jämställdhetsfrågor skall avgöras med majoritetsbeslut i
Ministerrådet. I de kommande
medlemskapsförhandlingarna är det angeläget att Sverige
klart uttalar sitt stöd för ett fortsatt aktivt
jämställdhetsarbete där de anförda förslagen är en viktig
del. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på
familjepolitiken,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i arbetslivet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en särskild utredning tillsätts
för att belysa vilka förbättringar sjuklöneperioden medför
av kvinnors arbetsmiljö och arbetsorganisation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpt jämställdhetslagstiftning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i det politiska livet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet i
utbildningen,2

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att satsa på och
uppmärksamma hälsoproblem som är typiska för kvinnor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktivt svenskt stöd för
jämställdhetsinsatser i de kommande
medlemsförhandlingarna med EG.3

Stockholm den 27 januari 1992

Karin Pilsäter (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Barbro Westerholm (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

1 Yrkande 1 hänvisat til SoU

2 Yrkande 6 hänvisat till UbU

3 Yrkande 8 hänvisat till UU