Jämställdheten i Skånes politiska organ och förvaltning

Motion 1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp)

I årets budgettext från Civildepartementet ges på sidan
31 en bra genomgång av vad som hittills hänt i frågan om
jämställdhet i samhällets olika organ. Andelen kvinnor har
t.ex. ökat i landstingsfullmäktige till 43 % på de sista 20 åren
och i kommunfullmäktige till 34 %. Går man bakom dessa
siffror och tittar på de kommunala nämndernas
sammansättning så ser verkligheten annorlunda ut. Där är
kvinnor klart underrepresenterade i vissa. Det varierar
mellan olika nämnder; vård och omsorg har nästan hälften
kvinnor medan gatu-, trafik- och tekniska nämnder i ca 75
% har män som representanter för medborgarna.
Civildepartementet beskriver inte med samma noggrannhet
hur jämställdheten har utvecklats inom de organ som
länsstyrelserna -- statens förlängda arm -- utser. Det hade
behövts eftersom olika länsstyrelser har olika öppenhet och
har olika vilja att förändra. Vi delar inte departementets
bedömning att länsstyrelserna är ''väl ägnade att ta sig an
uppgifter i detta sammanhang''. För att vara väl ägnad att
gå i spetsen för en ökad jämställdhet krävs jämställdhet
inom de egna domänerna.

Malmöhus länsstyrelse har publicerat en rapport om hur
kvinnorepresentationen utvecklats inom länet. Vi citerar
något provocerande: ''Under de senaste decennierna har
kvinnorepresentationen ökat inom politiken. Efter valet
1991 har denna utveckling avstannat'', ''i de indirekt valda
politiska församlingarna är andelen kvinnor lägre än i de
direkt valda''.

Rapporten berättar att i direktvalda församlingar
har målet för 1992 i stort sett nåtts, där är ungefär en
tredjedel kvinnor och två tredjedelar män. I
kommunfullmäktige i länets kommuner finns 31 % kvinnor
(variationerna är stora alltifrån Svedala med 11 % till Bjuv
41 %). I Malmöhus landsting finns efter valet 1991 45 %
kvinnor som ledamöter och 42 % som suppleanter. I
direktvalda församlingar har väljarna insyn, de kan direkt
på valsedeln se hur partierna nominerat män och kvinnor.

De indirekt valda församlingarna har inte nått
delmålet om 30 % kvinnor. Det finns glädjande undantag;
länsarbetsnämnden har 30 % och länsbostadsnämnden har
33 %, skattemyndigheten har 29 % kvinnor i sin styrelse.
Men de är undantag.

Det finns fortfarande i Malmöhus län politiskt
sammansatta församlingar utan kvinnor:
skogsvårdsstyrelsen och utvecklingsfonden. Länsstyrelsen
som är ett indirekt tillsatt organ har två kvinnor av sina 15
ledamöter. Försäkringskassan har 17 % kvinnor i sin
styrelse och kronofogdemyndigheten har 22 %.

I indirekt sammansatta politiska församlingar har
väljarna ingen insyn. De är dessutom tämligen anonyma för
medborgarna. Men det är de direktvalda politikerna som
utser. Lite hårdraget kan man säga att det visar att balans
mellan män och kvinnor är en viktig fråga när väljarna ''ser
på'', men annars inte. Den mycket låga andelen kvinnor i
indirekt politiskt sammansatta grupper/styrelser
uppmärksammas inte lika mycket som den mer synliga
andelen i direktvalda. I de indirekt sammansatta fattas
många beslut om hur resurser ska fördelas och reformer
genomföras. Beslut som är lika viktiga som de beslut som
fattas i direktvalda. Ja, ofta viktigare för den enskilda
medborgarens vardag.

Tyvärr finns inte samma genomgång av hur
jämställdheten har utvecklats i Kristianstads län. Vi
bedömer på goda grunder att utvecklingen i Kristianstads
län inte skiljer sig från den i Malmöhus län, men som sagt
underlag saknas.

De mål som riksdagen satte upp i proposition
1987/88:105 om jämställdhet inför 90-talet innebär att på 10
år skulle en jämn könsfördelning uppnåtts i statliga centrala
och regionala styrelser, kommittéer, råd och nämnder.
Delmål sattes också upp: till år 1992 skulle andelen kvinnor
vara minst 30 % och 1995 minst 40 %. I riksdagens beslut
skrevs att om inte dessa mål nåddes borde regeringen
föreslå en lag för att uppnå jämnare fördelning. Det finns
för övrigt sådan lag i övriga nordiska länder.

Vi anser att det finns all anledning för regeringen att
uppmana samtliga länsstyrelser att följa hur jämställdhet
mellan män och kvinnor utvecklats. Detta som ett inslag i
den uppföljning som ska göras av de mål riksdagen satte
upp 1988/89. Vi är inte främmande för att överväga förslag
om lagreglering om inte målen nås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av hur jämställdhet
mellan män och kvinnor utvecklas i Skånes olika
beslutsorgan, särskilt de indirekt valda.

Stockholm den 24 januari 1994

Margitta Edgren (fp)

Olle Schmidt (fp)

Siw Persson (fp)

Bengt Harding Olson (fp)