Jämställdhetspolitikens ansvar för invandrade kvinnor och män

Motion 2003/04:A280 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jämställdhetspolitiken har ansvar för alla kvinnor och män.

2 Inledning

Vår svenska jämställdhet har blivit världsberömd. Jämlikhet mellan könen framhålls ofta som det mest svenska av värden, och vi låter gärna detta beteckna oss som folk. Vid samma tidpunkt som jämställdhet direkt kopplades till den svenska kulturen har ett nytt sätt att se på svenskar och invandrade vuxit sig fast i vårt medvetande och när man talar om våld mot kvinnor har detta tänkande fått vida konsekvenser. Jämställdhet har blivit ett verktyg som används alltmer för att förklara skillnader i beteendemönster hos personer med utländsk bakgrund jämfört med svenskar. Vi avser i denna motion belysa relationen mellan kulturella värden och det strukturella våldet mot kvinnor.

3 Det strukturella våldet mot kvinnor

I de särskilda satsningar som nu görs för att skapa skydd för ungdomar, och då särskilt flickor och unga kvinnor, som riskerar att utsättas för hot och våld från sina anhöriga har man valt att koncentrera sig på det kulturspecifika i våldets art. Avsikterna är möjligen de bästa. Genom att föra ljus på en tidigare undanskymd grupp kvinnor försöker man sprida kunskap om bemötande och i bästa fall se till att rätt instanser ges tillräckliga resurser för att kunna utföra de åtgärder som faktiskt är möjliga. Det handlar om skydd, lagstiftning och kunskapsspridning. Sverige avser också att framöver spela en internationell roll i diskussionen om det s.k. hedersrelaterade våldet. Genom den politiska oviljan att se detta våld som ett uttryck av kvinnoförtryck, så riskerar man med denna internationella mission dock att göra ett allvarligt analytiskt och strategiskt misstag.

Från den dag vi satte jämställdhetsidealen på export förstärkte vi samtidigt skiljelinjerna mellan invandrade och svenskar. Kulturen har kommit att betraktas som ett statiskt tillstånd som bestämmer de invandrades beteende till den dagen de anpassats tillräckligt till svenska värden. I diskussionen och sökandet efter åtgärder mot det s.k. hedersrelaterade våldet väljer man konsekvent att hänvisa dess orsaker till kulturella förklaringar snarare än som en del av den könsmaktsordning där mäns våld mot kvinnor är en del.

Det icke-svenska och icke-jämställda kulturella bagaget har härmed kommit att bli det som främst förklarar kvinnoförtryck och det som benämns som patriarkalisk kontroll. Detta ramverk är det som främst bestämmer tolkningsutrymmet för den diskussion om hedersmord, tvångsäktenskap och främst unga invandrarkvinnors utsatthet. Det är vår uppfattning att det svenska samhället har svikit de invandrade kvinnorna och deras döttrar genom att sätta in integrationspolitiska åtgärder att lösa dessa problem snarare än jämställdhetspolitiska.

Paulina de los Reyes beskriver i Integrationsverkets rapport Patriarkala enklaver eller ingenmansland – Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige hur den traditionella feminismen konsekvent placerat invandrade kvinnor och män utanför den svenska jämställdhetsmodellen. Jämställdhetbegreppet bygger på samförstånd och ser inte intressemotsättningar som däremot feminismen gör. Därför omfattar jämställdhetspolitiken endast kvinnor från majoritetssamhället. Bristen på en feministisk analys av våldet mot kvinnor innebär att jämställdhetspolitiken avsäger sig ansvaret för invandrade och asylsökande kvinnor.

4 Jämställdhetspolitiken skall omfatta alla

Vi menar att det i arbetet med att skapa skydd för flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för våld och hot av sina anhöriga, eller om man så vill i sökandet efter de mest riktiga åtgärderna mot det s.k. hedersrelaterade våldet, är helt nödvändigt att vi förmår oss att lyfta blicken mot patriarkala och diskriminerande strukturer inom alla samhällen. Vi menar att det är först då som vi med verklig kraft kommer att kunna komma åt denna mycket allvarliga problematik i grunden. Detta steg är enligt vår mening avgörande för att lagstifting skall bli rätt formulerad och resurser rätt fördelade.

Genom fokuseringen på det kulturspecifika i det s.k. hedersrelaterade våldet undanhåller vi världens kvinnor de svenska kvinnornas egna och verkliga vittnesmål. Enligt undersökningen Slagen Dam (2001) har 46 procent av alla svenska kvinnor utsatts för våld av någon man. I 25 procent av fallen handlar det om ett upprepat systematiskt våld. Vidare har Europarådet rapporterat att misshandel är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 15 och 44 år. Under år 2001 anmäldes över 9 000 fall av sexualbrott i Sverige, varav drygt 2 000 var våldtäkter. Samma år anmäldes ca 20 400 fall av kvinnomisshandel och ca 1 500 brott mot kvinnofridslagen.

Den ohyggliga repression under vilken kvinnorna lever i Afghanistan, morden på kvinnor i Pakistan, steningen av kvinnor i Iran, syraattacker och hustrubränning i Indien, mord på nyfödda flickebarn i Kina och könsstympning i Somalia lär oss om det strukturella våldet mot kvinnor, liksom våldtäkterna och misshandeln av kvinnor i Sverige. Att förstå det s.k. hedersrelaterade våldet utifrån en feministisk analys, och därmed titta på allt våld mot kvinnor, är inte att marginalisera dessa kvinnor. Det är snarare att göra oss medansvariga för det strukturella våldet mot kvinnor som det s.k. hedersrelaterade våldet är en del av.

Genom den stora kunskap som faktiskt finns i dag om det strukturella, sexualiserade våldet bör vi kunna se och hantera skillnader utan att fastna i stereotypa och stigmatiserade bilder av invandrade kvinnor och män. Endast så tar samhället ett verkligt ansvar för våldet mot kvinnor. Endast då kan handlingsplaner upprättas för att skydda kvinnors säkerhet.

En aktiv integrations- och jämställdhetspolitik är två viktiga verktyg i arbetet för att montera ner förtryckande strukturer. Vi menar att dessa i mycket större utsträckning aktivt måste samagera för att leva upp till målsättningen att omfatta alla kvinnor och män som lever i Sverige. Invandrade kvinnor och män skall i samma utsträckning som svenskfödda kvinnor och män omfattas av jämställdhetpolitiken i dess generella mening. Invandrade kvinnor som diskrimineras på arbetsplatsen eller som utsätts för manligt våld, hot eller kontroll är inte i behov av integrationsåtgärer utan av åtgärder för ökad jämställdhet. Samma behov har svenskfödda kvinnor som diskrimineras och som utsätts för våld. Det är en fråga om maktförhållandena mellan könen. Därför bör regeringen i det fortsatta arbetet vad gäller s.k. hedersrelaterat våld och frågor som anknyter till detta ta i beaktande att det är jämställdhetspolitiken som har det främsta ansvaret. Detta därför att jämställdhetspolitiken har ansvar för alla kvinnor och män som lever i Sverige. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2003
Ulla Hoffmann (v)
Lars Bäckström (v)	Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Berit Jóhannesson (v)
Sten Lundström (v)	Alice Åström (v)
Kalle Larsson (v)