Järnvägarna i Kalmar län

Motion 1989/90:T504 av Agne Hansson och Marianne Jönsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T504

av Agne Hansson och Marianne Jönsson
(båda c)

Järnvägarna i Kalmar län

&

Mot.

1989/90

T504-505

I denna motion föreslår vi ökade resurser för en utveckling av järnvägstrafiken
i Kalmar län.

Statens ansvar och målsättning

I målsättningen med samhällets trafikpolitik ingår som en självklar del att
ett framtida trafiksystem skall främja god miljö, regional balans, effektivitet,
säkerhet och god tillgänglighet.

Skall dessa delmål uppfyllas i alla delar av landet krävs det att alla trafikmedel
används på ett effektivt sätt och att de kompletterar varandra, inte
konkurrerar. Inget trafikmedel kan i det sammanhanget uteslutas, allra
minst järnvägen. Skall målen om säkerhet och god miljö tillgodoses i Kalmar
län och ett kompletterande trafiksystem fås att fungera effektivt, krävs att
de nuvarande järnvägarna behålls och utvecklas.

Skall en tillfredsställande trafikförsörjning kunna tillgodoses krävs också
att staten tar ett större ansvar ekonomiskt för järnvägstrafiken i de områden
av landet där underlaget för trafiken att bära sina egna kostnader är svagt.

Fördelaktiga utgångspunkter i Kalmar län

Kalmar län har trots tidigare nedläggningar av drygt 50 mil järnväg i länet
ett strategiskt järnvägsnät som täcker huvudreseströmmarna genom länet.
Det är järnvägssträckorna

- Kalmar-Alvesta

- OskarshamnHultsfred-Nässjö

- OskarshamnHultsfred-Linköping

- VästervikLinköping

Förutsättningarna att för statsmakterna på ett ekonomiskt mycket effektivt
sätt nå ytterst fördelaktiga samhällsekonomiska resultat genom positiv regional
utveckling och effektiva och miljövänliga kommunikationer är således
mycket goda i Kalmar län. Det förutsätter emellertid att de nuvarande
koncentrationsinriktade trafikpolitiska satsningarna avbryts och att strävan
verkligen blir att från statens sida också satsa på järnvägarna som ett konkurrenskraftigt,
miljövänligt och effektivt trafikmedel i hela landet.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr T504-505

Nedläggningshot

Risken är att dessa förutsättningar kan gå förlorade genom de ändringar av
järn vägspolitiken som senast beslutats i riksdagen där kostnadsansvaret för
länsjärnvägarna nu till stor del lagts över på de lokala länshuvudmännen.

För Kalmar läns del innebär det att nästan hela återstoden av järnvägsnätet,
efter det att mer än 50 mil järnväg lagts ner, nu lagts över på länet lokalt.

Om inte staten svarar upp med statsbidrag hotas länet av ytterligare järnvägsnedläggningar.

Offensiva satsningar krävs

Kust-till-kustbanan

Det är enligt vår uppfattning hög tid att statsmakterna nu lever upp till målsättningen
att tillgodose en tillfredsställande transportförsörjning i alla delar
av landet. För det krävs offensiva satsningar också på länets järnvägar.

Länets befintliga järnvägslinjer måste ges garantier och förutsättningar för
att fungera som effektiva transportlinjer i länet. Enligt det senaste trafikpolitiska
beslutet tillhör järnvägen Kalmar-Alvesta-Göteborg stamlinjenätet.

Övriga järnvägar är klassade som länsjärnvägar.

Järnvägen Kalmar-Alvesta-Göteborg eller kust-till-kustbanan går genom
sex län där det sammanlagt bor 1 miljon människor och där 14 % av
landets industrisysselsatta arbetar. Med detta breda underlag i botten är kust
till kustbanan en stor tillgång för landet och för regionen. Banan går genom
ett område som tillhör de mest försurningshotade i landet. Genom att föra
över mer transporter till banan och genom en upprustad, moderniserad och
väl utbyggd järnvägsled kan de försurande utsläppen minskas radikalt.

Kust-till-kustbanan är ur regionalpolitisk synpunkt en förutsättning för såväl
näringsliv som befolkningsutveckling i Kalmar län och sydöstra Sverige.

Vagnsmaterialet bör bytas ut mot modernare slag som erbjuder högre service.
En upprustning av banan är nödvändig. Det får inte råda någon tvekan
om viljan från statens sida att satsa på den enda järnvägslinjen med stamlinjestatus
i Kalmar län.

Att kust-till-kustbanan tillhör stamnätet innebär att banverket, inom de
ramar som riksdag och regering anger, beslutar om underhåll och nyinvesteringar
på banan. På samma sätt ankommer det på SJ att svara för trafik och
service. Det kräver att statsmakterna ger berörda myndigheter direktiv och
resurser så att den trafikpolitiska målsättningen även i detta fall kan uppfyllas.

Tveksamhet från SJ:s sida i samband med upphandlingen av trafiken med
transportrådet för de närmaste åren har emellertid visat sig. Det har skapat
oro i regionen. Mot bakgrund härav är det viktigt att transportrådet och staten
avsätter tillräckligt med resurser av det totala anslaget som anslagits till
transportrådet för köp av trafik från SJ för att kunna fortsätta och vidareutveckla
trafiken på kust-till-kustbanan. Vare sig resursbrist eller bristande
vilja från SJ:s sida får vara motiv att inte satsa. Är det inte möjligt att tillgodose
kust-till-kustbanans medelsbehov måste transportrådets anslag för
detta ändamål ökas. 2

Mot. 1989/90

T504

Järnvägspulsen mellan Kalmar och Göteborg måste utvecklas och inte av- Mot. 1989/90

vecklas. Ett utvecklingsprojekt bör startas upp i samarbete med Kalmar, Ny- T504

bro och Emmaboda kommuner samt med länstrafikbolaget och SJ. Målet
bör vara att bygga ut en effektiv pendeltrafik mellan de tre kommunerna och
som kan fortsätta i de övriga länen längs banans sträckning.

Investeringarna måste fortsätta på banan så att hastigheten kan öka. Detta
bör ges regeringen till känna.

Länsj arn vägarna

Järnvägslinjerna Nässjö-Oskarshamn, HultsfredLinköping och Västervik-Linköping
klassas som länsjärnvägar. Fr.o.m. den 1 juli 1989 tog Kalmar
läns trafik AB över trafikeringsrätten medan statens banverk sköter banorna.
Kalmar läns trafik AB har därvid att ersätta banverket för nyttjandet
av banorna efter överenskommen taxa. Länshuvudmannen har också att
svara för investeringar och upprustning av banorna enligt gällande riksdagsbeslut.
Länshuvudmännen får statsbidrag till länstrafikanläggningar, vilket
skall täcka såväl investeringar i länsjärnvägarna som vägnätet. För drift av
länstrafiken utgår också ett gemensamt statsbidrag.

Länshuvudmannen Kalmar läns trafik AB har utrett förutsättningarna för
järnvägstrafiken inför övertagandet. Den visar bl a att ett omedelbart upprustningsbehov
i investeringar på minimum 150 milj. kr och maximum 326
milj. kr föreligger för att få högsta banstandard - detta räknat på närmaste
tioårsperiod. Staten ger därmed länshuvudmannen i detta fall de sämsta
tänkbara förutsättningar för att driva trafiken vidare utan att samtidigt stora
övervältringar av kostnader från staten till länets kommuner och landsting
sker.

Detsamma gäller beträffande driften. Det driftsbidrag som nu fastlagts
täcker endast själva trafiken på banorna. Däremot räcker inte driftsbidragen
till för att täcka kringkostnader i övrigt för trafiken. Skall järnvägsstationer
behållas och bemannas och personal som ansvarar för säkerheten finnas, får
i så fall länshuvudmannen betala det genom förlusttäckning. Detta är ett
skandalöst handlande från statens sida.

Genom att ge Kalmar läns trafik AB sämsta tänkbara ekonomiska villkor
för att arbeta upp och göra järnvägstrafiken attraktiv för ett ökat järnvägsresande,
lägger staten över det moraliska ansvaret för ett nedläggningsbeslut
på länshuvudmannen som i praktiken framtvingas av staten. Samtidigt minskar
SJ godstrafiken på dessa banor. Detta är skandalöst i ett läge då järnvägstrafik
borde prioriteras framför andra trafikmedel.

Det stora inflytande över hur tillgängliga investeringar som sägs har getts
de regionala intressenterna är av ringa värde om resurser saknas. Staten har
det övergripande ansvaret för att resurserna fördelas rättvist över landet.

Kalmar län har i det sammanhanget blivit styvmoderligt behandlat.

Länsstyrelsens långtidsbedömning

Kalmar läns trafik AB har beslutat att under en rådrumsperiod på fyra år
upprätthålla persontrafiken på länsjärnvägarna. Det innebär att persontrafiken
åtminstone kommer att bedrivas fram till 1994-07-01. Länsstyrelsens hu- 3

vudalternativ till långsiktsbedömning grundar sig på målsättningen att länsjärnvägarna
i ett framtida transportsystem skall ombesörja såväl gods som
persontransporter. Länsstyrelsen framhåller vidare i sin långsiktsbedömning
att det är angeläget att standarden på länsjärnvägarna kan upprätthållas
även på längre sikt. Till det är resurserna enligt nuvarande planer alltför
otillräckliga.

I den av länsstyrelsen upprättade objektlistan för länstrafikanläggningar
1991-2000 ingår investeringar i länsjärnvägar endast av säkerhets- och underhållskaraktär.
Investeringar för höjningar av standarden på banorna har
fått lägre prioritet eller helt satts åt sidan på grund av resursbrist.

För att säkerställa en fortsatt trafik på länsjärnvägarna i Kalmar län bedömer
länsstyrelsen att investeringsbehoven i genomsnitt uppgår till 19 milj. kr
per år under 1990-talet på grund av den eftersläpning som finns från tiden
före övertagandet. I den nu gällande flerårsplanen för länstrafikanläggningar
för Kalmar län uppgår investeringsvolymen i genomsnitt till 18 milj.
kr per år under innevarande femårsperiod. En orimligt stor differens mellan
behov och anslag föreligger då de 18 miljonerna också är avsedda att täcka
investeringsbehovet för inte enbart länsjärnvägarna utan också för länsvägarna,
de statskommunvägar som ej är riksvägar och kollektrafikanläggningarna
i länet.

Förslag för utveckling

För Kalmar län är det viktigt att de järnvägar som nu finns kan behållas,
utvecklas och göras till attraktiva kommunikationsmedel. Det är först då de
har sitt fulla och självklara berättigande. Då kan de avlasta vägtrafiken och
bidraga till säkrare trafikmiljö och minskad olycksfrekvens. Med fulla tåg
och utvecklade motorer blir också dieseldrivna järnvägsvagnar miljövänligare
jämfört med motsvarande trafikmängd med landsvägsbuss. En fortsatt
järnvägsdrift garanterar också möjligheten till utveckling och snabbare
transporter i framtiden, när läge ges för ökade investeringar. En ersättning
av järnvägsdrift med buss låser möjligheterna till utveckling av trafiken vad
gäller snabbhet och komfort i stort sett på nuvarande låga nivå. Det vore inte
förutseende och allra minst framsynt.

Staten måste ta sitt ansvar för att järnvägarna i länet kan utvecklas till ett
konkurrenskraftigt trafikmedel.

Vi föreslår därför att det verkliga investeringsbehovet läggs till grund för
medelstilldelningen till Kalmar läns trafik AB, dvs. att minimum 150 milj.
kr tillförs länshuvudmannen i länet för investeringar i länsjärnvägarna under
närmaste tioårsperiod.

Vi föreslår vidare att de anslag från staten till länshuvudmännen för driften
av trafiken på järnväg utgår förstärkt att användas endast för tågtrafik.
Någon möjlighet att flytta medlen till busstrafik bör inte finnas. Särskilda
anslag bör således utgå till busstrafik och järnvägstrafik för att garantera
fortsatt järnvägsdrift och klarlägga statens ansvar även för länsjärnvägarna i
linje med den trafikpolitiska målsättningen som inledningsvis berörts.

För det tredje bör taxan för länshuvudmännens utnyttjande av banan sät

Mot. 1989/90

T504

4

tas till ett lågt - närmast symboliskt - belopp. Den får inte innehålla kvali- Mot. 1989/90

tetsklassificeringar som innebär att de sämsta bandelarna också blir de dy- T504

raste att trafikera för länshuvudmännen. Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medelsbehov för kust-till-kustbanan i Kalmar län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett resurstillskott av 150 000 000 kr. för
investeringar i och utveckling av länsjärnvägarna i Kalmar län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om behov av ökade järnvägspolitiska insatser
för att behålla och utveckla Kalmar läns samtliga järnvägslinjer.

Stockholm den 16 januari 1990

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

5