Järnvägsförbindelser i sydöstra Sverige

Motion 1997/98:T523 av Agne Hansson m.fl. (c)

1 Stångådalsbanan

Stångådalsbanans tillblivelse, upprustning och utbyggnad innebär ett viktigt lyft för utvecklingen i sydöstra Sverige.

I sydöstra Sverige utvecklas nu för första gången i modern tid ett sammanhängande, miljöanpassat, modernt och rationellt kommunikationssystem för persontrafiken, som även kan konkurrera med biltrafiken. Det moderniserade järnvägsnätet får en viktig betydelse i den regionala utvecklingen och förbättrar förutsättningarna för näringsliv, sysselsättning, utbildning och arbete i ett regionalpolitiskt besvärligt område. Det får också betydelse för den omfattande turistnäringen i området och medverkar till en förlängning av turistsäsongen. Den nyrustade kust-till-kustförbindelsen Kalmar–Växjö–Alvesta–Göteborg förstärker denna utveckling. Järnvägsutbyggnaderna är angelägna förändringar som sent omsider kompenserar för den eftersläpning vad gäller moderna kommunikationer som länge rått i sydöstra Sverige.

Den modernisering som Stångådalsbanan medför kostar hittills 300 miljoner för upprustningen av banan. Härtill kommer nya tågsätt för 150 miljoner kr. Ändå är de hittills genomförda investeringarna mycket blygsamma jämfört med mångmiljard-investeringarna i bl a Mälardalen och Västra Sverige.

Stångådalsbanans tillblivelse gör nu att förutsättningarna ökat för att sluta trafikströmmarna på ett effektivare sätt. Inom sydöstra Sverige finns redan utmärkta hamnmöjligheter med järnvägsanslutning för last- och färjetrafik i bl a Västervik, Oskarshamn, Kalmar, Karlskrona och Karlshamn. Inom området finns ytterligare en berörd järnväg, Nässjö–Hultsfred, via Stångådalsbanan förbunden med Oskarshamn. Stångådalsbanan kompletteras i Linköping med järnvägen Västervik–Linköping som nu också trafikeras med de nya moderna miljövänliga tågsätten. Förlängningen till Stockholm sker i Linköping med de båda tågsätten. Till det kommer fortsättningen söderut med Kustpilen Karlskrona–Kristianstad–Hässleholm–Malmö.

2 Östersjöområdets utveckling

En fortsatt satsning på den spårbundna trafiken i sydöstra Sverige är också angelägen för att på godstrafikområdet offensivt möta den framtida utvecklingen i Östersjöområdet. Hela sydöstra Sverige får nu ett gynnsamt lokaliseringsläge. Det finns därför anledning att nu planera med utgångspunkt från en snabb utveckling av handel, resande och trafikmönster mellan Norge–Sverige och bl a de baltiska staterna, Polen samt övriga Central- och Östeuropa. Behovet är stort av ett sammanhängande järnvägsbaserat trafiksystem Linköping–(Oskarshamn, Västervik)–Kalmar–Karlskrona–Kristianstad
–Hässleholm för att möta den kommande utvecklingen i Östersjöområdet. Den möjligheten bör nu tas. Detta bör ges regeringen till känna.

3 Fortsatta investeringar

Satsningen på järnvägarna i sydöstra Sverige får inte avstanna i och med invigningen av persontrafiken Linköping–Kalmar. Den måste tvärtom fortsätta och speciell vikt fästas vid den kommande utvecklingen av godstrafiken. Ytterligare investeringar behövs i detta syfte för att förstärka bärigheten, öka hastigheten, genom radioblocksutbyggnad förbättra ekonomi och förstärka säkerhet samt för att öka trafikkapaciteten genom ytterligare mötesspår, bl a i Gullringen. Det bör ges regeringen till känna.

4 Direkttrafik Stockholm

Kustpilens förbindelser norrut från Linköping mot Stockholm med direktgående Kustpilentåg via Nyköping till Stockholms Central har nu startat med en tur i vardera riktningen under vardagar. Även Västervik skall få denna möjlighet senare. En fortsättning med utbyggd turtäthet bör vara en planeringshorisont i den nära framtiden. Det bör ges regeringen till känna.

5 Elektrifiering

Trafiken på Blekinge kustbana har nu utvecklats så långt att det finns anledning att värdera möjligheterna till en elektrifiering av banan för att tillgodose trafikbehovet för såväl person- som godstrafik. Samma sak, på något längre sikt, bör gälla för järnvägen Linköping–Kalmar. Det bör ges regeringen till känna.

6 Stambanenätet

Frågan om ett inordnande av järnvägarna Hässleholm–Karlskrona–Kalmar–Linköping i stambanenätet bör värderas. Kommunikationssystemet i sydöstra Sverige har ett nationellt intresse, inte minst mot bakgrund av den utveckling som kommer att ske i Östersjöområdet. Med den trafikökning som kan förväntas, bl a på godssidan, är det angeläget att redan nu värdera det framtida investeringsbehovet och genomföra en trafikplanering på 10–15 års sikt, både vad gäller gods- och persontrafikens framtida utveckling. Det bör ges regeringen till känna.

7 Regionalt godstrafikbolag

För att påskynda utvecklingen på godstrafikområdet bör frågan om bildande av ett eller flera regionala järnvägsbaserade godstrafikbolag aktualiseras i samverkan mellan centrala och regionala myndigheter och berörda kommuner samt näringslivet i regionen. Det bör ges regeringen till känna.

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett sammanhängande järnvägsbaserat trafiksystem Linköping–(Oskarshamn)–Kalmar–Karlskrona–Kristianstad–Hässleholm för att möta den kommande utvecklingen i Östersjöområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta investeringar i järnvägen Linköping–Kalmar och Hässleholm–Karlskrona,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktgående trafik med Kustpilen via Nyköping till Stockholm C,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektrifiering av järnvägen Hässleholm–Karlskrona och Linköping–Kalmar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inordna järnvägen Hässleholm–Karlskrona–Kalmar–Linköping i stambanenätet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av regionala järnvägsbaserade godstrafikbolag.

Stockholm den 5 oktober 1997
Agne Hansson (c)
Sivert Carlsson (c)	Roland Larsson (c)