Jordbruket i Halland

Motion 1992/93:Jo250 av Ivar Franzén (c)

Jordbruket i Halland är med sina ca 5.000 företag,
120.000 ha åker och omfattande djurproduktion en mycket
viktig del av det halländska näringslivet och har stor
betydelse för ekonomi och sysselsättning även utanför det
egentliga jordbruket.

Regeringens förslag om en anpassning av jordbrukets
förutsättningar till vad som gäller inom EG anger rätt
färdriktning, men i några avseenden måste de förbättras om
de skall ge avsedd effekt. Det är ett nationellt intresse att
svenskt jordbruk utvecklas och i konkurrens med
jordbruket i övriga Europa kan producera MAT AV
HÖGSTA KVALITÉ TILL SVENSKA
KONSUMENTER.

15-procentsregeln slår ut familjejordbruk

Omställningsarealen i Halland är ca 60.000 ha. Omställd
areal är ca 13.000 ha, dvs. mer än 20 %. Den föreslagna
regeln om 15 % i omställning kommer trots detta att drabba
många familjejordbruk med djurproduktion mycket hårt.
En del av den åker som de behöver för att producera eget
djurfoder tvingas de att lägga i omställning/träda och med
de obefintliga marginaler som idag finns i djurproduktionen
kan detta bringa företaget på obestånd. Detta är en orimlig
konsekvens, som tydligen inte varit förutsedd när
regeringen lagt förslaget.

I dag importerar Halland foderspannmål från övriga
Sverige motsvarande skörden från 20.000--30.000 ha åker.
Detta är ett starkt argument för att att inte tvinga fram
ytterligare omställningsareal på djurgårdarna i Halland. 15-
procentsregeln bör slopas. Några tvingande krav på
ytterligare omställning bör ej ställas.

Omställningsareal måste bli EG-träda

Regeringens målsättning är att svenskt jordbruk i förtid
skall anpassas till EG. Det tror jag är en riktig målsättning
och den bör då omsättas i handling. Den svenska
omställningsarealen bör göras likvärd EG:s trädesareal med
förslagsvis följande övergångsbestämmelser. Omställd areal
måste under omställningstiden ligga i ''fast'' träda eller
användas för alternativ odling. Efter omställningstidens
utgång gäller EG:s trädesbestämmelser fullt ut för denna
areal såväl som övrig svensk åkermark. På detta sätt bör all
risk för att omställningsarealen skall räknas bort från EG:s
åkerareal avseende arealbidrag vara borta.

Självklart är det angeläget att så stor del av
omställningsarealen som möjligt under omställningstiden
överförs till odling som innebär varaktig omställning.
Förutsättningen för varaktig omställning är att det finns
lönsamma alternativ.

Rapsdiesel ett miljövänligt och konkurrenskraftigt
bränsle

När kilometerskatten 1 okt 1993 ersätts med dieselskatt
så kommer rapsolja att vara ett även ekonomiskt intressant
drivmedel. I första hand som väsentlig del av bränslet, som
i t ex scafibränslet. Även ren rapsdiesel får väsentligt
förbättrad konkurrenskraft. En del omställningsareal bör
varaktigt kunna användas för rapsodling till
drivmedelsproduktion. En sådan utveckling bör främjas.

Svensk drivmedelsetanol ett realistiskt alternativ

Ekonomin för svensk drivmedelsetanol har tidigare varit
tveksam. I konkurrens med dagens bensinpriser är etanol
producerad på svensk spannmål klart lönsam. Däremot är
konkurrensen med importerad starkt subventionerad
vinetanol fortfarande besvärande, men efterhand som
låginblandningen i bensin kommer att öka så minskar den
konkurrensen. En storskalig etanolfabrik bör vara
företagsekonomiskt möjlig och komma till stånd så snabbt
som möjligt.

Ökad användning av förädlade biobränslen

När det gäller bostadsuppvärmning i mellanklassen, d v
s de bostäder som finns mellan småhus och fjärrvärme, så
har biobränslena fått en förbättrad konkurrenskraft. Det är
i första hand förädlade biobränslen i form av trämjöl,
pellets och briketter som är av intresse. Rörflen är
åkergröda som kan ingå som råvara för produktion av
briketter och pellets. Energiskog är också en
utomordentligt fin råvara. I dag är det ekonomiskt möjligt
att ersätta den större delen av oljan i ''mellanklassen'' med
biobränslen. I nuvarande sysselsättningsläge är det också
lönsamt att stimulera detta för att öka sysselsättningen
samtidigt som värdefulla framtidsinvesteringar görs.
Investeringar som även långsiktigt ger fler arbetstillfällen i
bränsleproduktion och drift av eldningsanläggningar,
förbättrar miljön och stärker den svenska handelsbalansen
genom minskad import av olja.

Arealbidraget bör ökas

Ett mer EG-anpassat arealbidrag än de 700 som föreslås
i propositionen är angeläget. Det är klart att med ett mycket
stort budgetunderskott är det svårt att skaffa pengar till
ökade arealbidrag. Samtidigt är det långsiktigt av största
betydelse att svenskt jordbruk kan utvecklas på ungefär
samma villkor som jordbruket i EG. Att under
övergångstiden slå ut bra svenskt jordbruk blir med
säkerhet en mycket dålig affär för svenska konsumenter i
ett längre perspektiv, när svenskt jordbruk inte längre har
kapacitet att producera livsmedel av hög kvalité till hela
svenska folket. Även sysselsättningsmässigt kan en höjning
av arealbidraget ha positiv effekt.

Lika exportfinansiering och gränsskydd

Införselavgifter och exportbidrag är mycket högre inom
EG än i Sverige. Detta innebär en snedvriden konkurrens
till svenska bönders nackdel. Bra svenska lantbruksföretag
slås ut, god svensk åkermark läggs ner. Mindre
konkurrenskraftiga företag, sämre och mer förorenad
åkermark blir kvar i EG. I det korta perspektivet är det
svenska jordbrukare och statskassan som är förlorarna. I
det längre perspektivet de svenska konsumenterna som får
sämre och dyrare livsmedel.

Det enda rimliga är att svenskt jordbruk får konkurrera
på lika villkor med jordbruket inom EG. Gränsskydd och
exportmöjligheter måste anpassas till detta. Det är lika
viktigt för svenskt jordbruk som för den svenska industrin
att få konkurrera på lika villkor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att inga tvingande krav på
ytterligare omställning skall ställas för erhållande av
arealbidrag,

2. att riksdagen beslutar att omställningsareal skall
behandlas som EG-träda enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att biobränslen/drivmedel skall
främjas enligt vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att arealbidraget skall höjas
enligt vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att svenska jordbrukare så långt
som möjligt skall få konkurrera på lika villkor med
jordbrukarna inom EG och att införselavgifter och
exportmöjligheter skall anpassas med hänsyn till detta.

Stockholm den 26 januari 1993

Ivar Franzén (c)