Jordbruket i mellanbygd och skogsbygd

Motion 1992/93:Jo239 av Isa Halvarsson m.fl. (fp)

Det livsmedelspolitiska beslutet från juni 1990 innebar
bl.a. att livsmedelsproduktionen i vårt land skulle minskas
för att anpassas till den inhemska efterfrågan. Därmed
skulle vi bli kvitt en förlustbringande överproduktion.

Folkpartiet liberalerna -- som stod bakom 1990 års
beslut -- har sedan 1986 kämpat för att en generell
arealersättning skulle införas. Tanken är att genom denna
ersätta för de kollektiva nyttigheter i form av levande
landsbygder, livsmedelsberedskap, landskapsvård m.m.
som jordbruket tillför samhället. Förslaget har inledningsvis
väckt starka invändningar -- inte minst från LRF -- och vi
fick släppa detta krav från folkpartiets sida när vi 1990
förhandlade med andra partier om en bred uppgörelse om
den nya jordbrukspolitiken.

Ett inslag i 1990 års beslut var dock införandet av en
begränsad och temporär arealersättning. Erfarenheterna
från denna och EG:s utveckling mot arealstöd har ökat
intresset och belyst de många fördelar som är förenade med
en generell och permanent arealersättning.

Vi har i folkpartiet liberalerna saknat resurser att
utveckla vårt förslag men Svenska Naturskyddsföreningen
(SNF) har i dagarna kommit ut med en rapport betitlad:
Generell och värdedifferentierad arealersättning. I
rapporten har man uttömmande belyst fördelarna med en
generell arealersättning och på ett mycket konstruktivt sätt
redovisat ett poängsättningsförslag för all åker- och
betesmark som kan ligga till grund för att fastställa
ersättningsbeloppets storlek.

De parametrar som ligger till grund för
poängberäkningen är relaterade till markens betydelse ur
naturvårdssynpunkt, ur kulturmiljösynpunkt, ur
beredskapssynpunkt m.m. Med anledning härav och då den
begränsade jordbruksmark som finns i mellanbygd och
skogsbygd är särskilt skyddsvärd har SNF:s förslag stor
betydelse för jordbruket i sådana bygder som relativt sett
erhåller hög arealersättning.

Vi är underkunniga om att den s.k.
Omställningskommissionen -- som skall ge förslag om
anpassning av vår jordbrukspolitik mot EG:s och som nu
utreder förslaget om arealersättning -- har tagit del av SNF:s
förslag. Men det brådskar. Stefan Edman och andra
framstående biologer har påvisat att 1990 års beslut om
marknadsanpassning av jordbruket nu leder till rask
utslagning av ur flora- och faunasynpunkt oerhört värdefull
jordbruksmark i mellanbygd och skogsbygd därför att
beslutet inte som folkpartiet liberalerna föreslagit
kombinerades med arealersättning.

Regeringen har i sin regeringsförklaring bl.a. framhållit
att ambitionen är att Sverige skall ha en stark och
konkurrenskraftig jordbruksnäring den dag vi kommer med
i EG.

Tyvärr kan vi inte finna att förslagen i årets
budgetproposition 1992/93:100 lever upp till denna
ambition.

Den svenska prisnivån på spannmål kommer att ligga
väsentligt under EG:s och regeringen kräver vidare en
fortsättning av vårt system för att ta åkermark ur
produktion som innebär att vi från och med 1993 kommer
att ha ca 28 % av vår areal ur produktion medan
motsvarande krav inom EG ligger på 15 %.

Eftersom 1990 års beslut i den del den avsåg att skapa
balans mellan produktion och konsumtion i landet genom
EG-ansökan är överspelat, är det inte motiverat att
fortsätta vårt omställningsprogram. Vi bör inrikta oss mot
EG-marknaden och i det perspektivet synes vi ha större
möjligheter att konkurrera med vegetabilier än med
animalier.

Inom EG tar man ett helt annat ansvar för jordbruket i
mellanbygd och skogsbygd än vi för närvarande gör i
Sverige.

För att förhindra fortsatt utslagning av jordbruk i bl.a.
Värmland, Småland och Östergötland som har
förutsättningar att överleva i EG-gemenskap är det
angeläget att svenskt jordbruk får samma förutsättningar
som EG:s. Vi är övertygade om att det regionala stöd som
EG:s bönder får för vår del kan lämnas genom en sådan
arealersättning som SFS föreslår.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av en snabbare
EG-anpassning.

Stockholm den 25 januari 1993

Isa Halvarsson (fp)

Charlotte Branting (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)