Jordbruket

Motion 1989/90:Jo274 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Jo274

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)
Jordbruket

Mot.

1989/90

Jo274

Sammanfattning

I år kommer avgörande beslut att fattas om den framtida jordbrukspolitiken.
Enligt vår mening bör det svenska jordbruket avregleras inom ramen för ett
bibehållet gränsskydd. Svenskt jordbruk måste få chansen att konkurrera på
lika villkor med omvärlden. Därför måste förändringsarbetet kopplas till utvecklingen
i omvärlden, både avseende takt och omfattning.

Jordbruket är ett viktigt inslag i det svenska samhället. Den svenska livsmedelsproduktionen
är av hög kvalitet. En väl fungerande jordbruksnäring
är en förutsättning för en befolkad landsbygd. Den svenske jordbrukaren är
förvaltare av ett kulturarv.

Det är viktigt att upprätthålla ett effektivt och rationellt lantbruk, inte
minst från försörjnings- och beredskapssynpunkt. Enligt vår mening bör livsmedelsproduktionen
av beredskapsskäl motsvara 100 procent av den fredstida
konsumtionen.

Sveriges lantbrukare skall var fria företagare. Ägande- och förfoganderätten
måste stärkas. Onödiga regleringar måste tas bort. Skattesystemet måste
få en mer småföretagarvänlig profil.

En betydande andel av den offentligt ägda jorden och skogen bör, enligt
vår mening, säljas till enskilda jord- och skogsbrukare. Jordförvärvslagen
och prisprövningen bör slopas för enskilda personer.

Riksdagen förväntas fatta ett nytt jordbrukspolitiskt beslut under 1990,
vilket kan träda i kraft först inför växtodlingssäsongen 1991. På så sätt kan
årets växtodlingssäsong vare sig omfattas av 1985 eller 1990 års jordbrukspolitiska
beslut. Vår uppfattning är att 1985 års beslut skall gälla tills ett nytt
beslut hinner träda i kraft. Som en konsekvens av detta bör statens delansvar
för spannmålsexporten förlängas med ett år och liksom hittills vara 40 procent
av exportkostnaderna vid normal skörd.

Jordbruksmarken måste i ökad utsträckning användas för produktion av
annat än livsmedel. För att stimulera en sådan utveckling krävs en omställnings-
och anläggningsersättning som kan skapa reella utvecklings- och valmöjligheter
för den enskilde markägaren.

Vår utgångspunkt är att ett livskraftigt svenskt jordbruk skall bibehållas
och att jordbrukarna även i framtiden skall vara självständiga företagare.
Politikernas uppgift är att skapa förutsättningar för att så kan ske.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. NrJo274

Inledning

Jordbruket är en viktig basnäring i Sverige. Den måste säkerställa en trygg
livsmedelsförsörjning i fred men även i kris- och beredskapssituationer. En
levande landsbygd bibehälles genom en kombination av jord- och skogsbruk
och andra verksamheter.

Den inhemska livsmedelsproduktionen fördelad över hela landet bör under
fredstid inriktas på en produktion motsvarande hundraprocentig självförsörjning.
Därigenom skapas också rimliga förutsättningar att klara försörjningstryggheten
under kris- och i krigssituationer.

Jordbrukarna är den bästa garantin för att odlingslandskapet bevaras och
förvaltas samt att stora miljövärden och en levande landsbygd värnas. Den
svenska jordbruksnäringen styrs emellertid hårt av olika regleringar. Stat
och kommun har skaffat sig allt större befogenheter att reglera markanvändningen.
Ägande- och förfoganderätten har urholkats. Detta har hämmat initiativlusten
och utvecklingsmöjligheten inom näringen. Brukarens egna
idéer måste, enligt vår mening, i stället stimuleras och tas tillvara.

Jordbruket är ett nyckelområde i den stora multilaterala handelsförhandling
som nu äger rum inom GATT. Förhandlingarna omfattar samtliga åtgärder
som direkt och indirekt påverkar jordbrukshandeln. De syftar bland annat
till att liberalisera handeln och förbättra konkurrenssituationen genom
ökad disciplin och gradvis neddragning av stöd och skydd till jordbruket.
Förhandlingarna har hittills främst inriktats på en frysning av nuvarande stöd
och skydd, samt metoder för att dra ner stödet.

Den livsmedelspolitiska arbetsgruppens arbete

Den parlamentariska livsmedelspolitiska arbetsgruppens uppgift (LAG) var
bland annat att utvärdera 1985 års livsmedelspolitiska beslut och att utforma
förslag till en ny livsmedelspolitik från och med 1990. Arbetsgruppen presenterade
sitt slutbetänkande i oktober förra året.

Vi kan konstatera att utredningens slutdokument är oklart skrivet. Slutprodukten
måste därför betraktas som undermålig och inte lämplig som
enda underlagsmaterial för en ny och långsiktig jordbruks- och livsmedelspolitik.
Det är uppenbart att det krävs ytterligare material och kompletterande
analyser av konsekvenserna om de olika förslagen genomföres.

Remissvaren, som kan förväntas från olika håll av berörda, tillsammans
med nödvändiga konsekvensanalyserna bör kunna ge en bättre grund för det
kommande riksdagsbeslutet.

Arbetsgruppen är överens om att de interna regleringarna skall avskaffas
inom ramen för ett bibehållet gränsskydd. Tvisteämnena inom den livsmedelspolitiska
arbetsgruppen rörde tillvägagångssättet för en avreglering samt
i vilken takt denna kan genomföras. En annan svår fråga är hur G ATT-avtalen
skall tolkas och tillämpas.

Huvudförslaget i arbetsgruppen förordar att jordbruket skall avregleras
under en treårsperiod. Enligt förslaget skall de garanterade inlösenpriserna
på spannmål tas bort. Under övergångsperioden skall ett arealbaserat inkomststöd
utbetalas. Arealstödet skall under övergångstiden successivt trappas
ned.

Mot. 1989/90

Jo274

2

Vi anser att övergångstiden är för kort. Omställningen bör i stället ske under
en femårs period. Vi förordar dessutom en successiv nedtrappning av
inlösenpriserna. Vi vill vidare behålla en förenklad mejerireglering under
övergångsperioden. En förändring bör dessutom göras i konkurrenslagstiftningen
som möjliggör för livsmedelsföretag att samverka vid export.

En stor del av dagens åkerareal måste varaktigt avföras ur livsmedelsproduktion.
Enligt vår mening bör de brukare som varaktigt avför areal erhålla
en tvådelad ersättning i form av en omställningsersättning och anläggningsersättning.
Denna konstruktion skulle, till skillnad från det förslag som lämnats
av arbetsgruppens majoritet, innebära en framåtsyftande lösning.

Den areal som för närvarande ingår i det s.k Omställning 90-programmet
kan inte återinföras i spannmålsproduktionen då programmet nästa år upphör.
Det skulle resultera i kraftigt sänkta spannmålspriser. Det är av yttersta
vikt att arealer nu snabbt och varaktigt lyfts ur livsmedelsproduktionen, annars
blir situationen kaotisk på spannmålssidan. Därför måste alternativ användning
av åkerarealer stimuleras.

Arbetsgruppen har genom sitt förslag inte medverkat till att lösa några
problem. Arealstödet kommer inte att stimulera till förändring. Arealstödet
kommer inte att premiera dem som driver sin verksamhet på ett effektivt och
rationellt sätt.

Den svenska åkerarealen är en stor tillgång som skall användas för livsmedelsproduktion
men i framtiden också i ökad utsträckning för annat än traditionell
jordbruksproduktion. Steget är nu inte långt till att jordbruket med
framgång också producerar energi- och industriråvaror.

Den nya jordbrukspolitiken måste ge de svenska jordbruken möjlighet att
konkurrera på lika villkor med omvärlden. Därför måste förändringarna ske
i samma takt som i omvärlden. Det svenska stödsystemet och skyddssystemet
får inte försämra de svenska lantbrukarnas utgångsläge i förhållande till
andra länders brukare.

Det svenska jordbruket i ett internationellt perspektiv

Försörjningstryggheten och omvärlden

De allra flesta länder i världen strävar efter att bli självförsörjande med baslivsmedel.
En betydande överskottsproduktion av framför allt spannmål har
uppstått i de västliga industriländerna. Den internationella spannmålsmarknaden
karaktäriseras av låg kommersiell efterfrågan. Marknaden kännetecknas
därför av låga priser och avsättningssvårigheter.

Även inom EG är man nu angelägen om att uppnå en bättre produktionsbalans
och att minska exportkostnaderna. En betydande del av EG:s budget
åtgår i dag för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Världens katastrof- och beredskapslager kan i framtidens avreglerade livsmedelshandel
knappast bekostas av världens bönder genom produktion som
inte täcker kostnaderna. Länderna bör för att säkra livsmedelstryggheten ta
upp förhandlingar om lagrens storlek och finansiering.

Mot. 1989/90

Jo274

3

Lika villkor

Den svenske jordbrukaren måste få möjligheter att konkurrera på lika villkor
med kollegorna i omvärlden. Så är det inte i dag. Restriktioner och krav
vad gäller produktionsmetoder, inte minst vad gäller användning av växtskyddsmedel
och lagringsbehandling av produkterna, är ofta betydligt hårdare
i Sverige. Detta förhållande är ett problem. Samma krav måste ställas
på de färdiga livsmedlen oavsett om de producerats i Sverige eller utomlands.
Vårt närmande till den europeiska gemenskapen måste innebära en
strävan att harmonisera också dessa krav. Höga miljökrav måste vara en
självklar ambition. Det är värt att notera att ett svenskt medlemsskap i EG
skulle vara positivt för den svenska jordbruksnäringen.

Avreglering

En strävan efter avreglering och ökad öppenhet mellan länderna då det gäller
handeln med jordbruksprodukter är nu på gång. En sådan utveckling
måste ske ömsesidigt och i samma takt länderna emellan. Sverige skall deltaga
i de internationella förhandlingarna och där arbeta för en rättvis gemensam
avreglering.

Det svenska jordbruket i framtiden

Mångfaldens jordbruk

Vi är förespråkare för ett mångfaldens jordbruk. Vill vissa konsumenter ha
livsmedel producerade på visst sätt skapas naturlig efterfrågan på dessa produkter
och de kommer då att produceras, men givetvis till de priser detta
betingar. Kraven på mångfald kommer att öka inte minst från konsumenthåll.
Detta kräver ett jordbruk med rik variation vad gäller driftsinriktning,
produktslag och egenskaper, företagsstorlek och så vidare.

Den lagstiftningsiver som visas från regeringshåll - men tyvärr också från
annat politiskt håll - leder till likriktning, inte till mångfald. I stället för att
formulera krav och ange ramar skapar man detaljregler och i stället för att
stimulera initiativförmåga och framåtanda sätter man upp hinder. En sådan
politik skapar misstro och besvikelse samt bromsar utvecklingen.

Sveriges jord- och skogsbrukare skall vara fria företagare. Ägande- och
förfoganderätt till mark är en förutsättning för detta. En allt mer ökad statlig
styrning är ett hot mot näringens utvecklingsmöjligheter. Vår grundläggande
inställning är att informtion, rådgivning och stimulanser bör ersätta tvång
och regleringar.

Vi vill säkerställa konsumentens valfrihet. Detta förutsätter en marknad
för livsmedelsprodukter, där efterfrågan återspeglas i priset. Subventioner
till vissa livsmedelsprodukter snedvrider efterfrågan och ger felaktiga prissignaler
till producenterna.

Efterfrågan på alternativodlade produkter är relativt liten. När konsumenten
väljer bedöms både pris och kvalitet. Märkningen av produkterna är
viktig för att ge underlag för konsumentens val.

Mot. 1989/90

Jo274

4

Jordbruket och miljön

Jordbruket har ett självklart miljöansvar. Många hävdar att detta kräver en
sänkt intensitet. En minskning av insatsmedlen skulle enligt dessa vara enda
möjligheten att göra det svenska jordbruket mer miljövänligt. Vi uppfattar
detta synsätt som utvecklingsfientligt. En effektiv jordbruksproduktion innebär
att insatsmedel i form av gödning och växtskyddsmedel används på
ett balanserat sätt. Det finns inte något givet motsatsförhållande mellan ett
effektivt och ett miljövänligt jordbruk.

En effektiv jordbruksproduktion innebär att insatsmedel i form av gödning
och växtskyddsmedel får användas efter grödans behov. Miljöanpassning
inom jord- och skogsbruket är både möjlig och nödvändig. Ett effektivt
jordbruk går att förena med god miljö.

Ett visst näringsläckage från jordbruket har dock alltid förekommit. Tillsammans
med utsläpp från andra källor har detta blivit ett miljöproblem.
Att näringsläckagets storlek bestäms av mängden tillförd näring är en vanlig
missuppfattning. Försök visar att läckaget från icke gödslad, odlad mark är
nästan lika stort som från normalgödslad. Det finns i dag kända faktorer som
är av större betydelse för näringsläckaget än kvävegivans storlek. Den viktigaste
är den öppna jorden. En flerårig vall kan utnyttja stora mängder gödsel
utan nämnvärt näringsläckage. En träda utan täckgröda fungerar dåligt och
läcker vid nederbörd stora mängder lättlösligt kväve till vattendragen.

En markerad ökning av kväveförlusterna uppstår vid spridning av stallgödsel
tidigt på hösten på icke bevuxen mark. Detta måste förhindras. Ökad
lagringskapacitet i gödselvårdanläggningar är därför en nödvändighet.

Ett statligt stimulansbidrag till byggande av större gödselvårdanläggningar
har på moderat initiativ införts. En anpassning av djurhållningen till den befintliga
brukningsarealens storlek måste också ske.

Utvecklingen av de kemiska växtskyddsmedlen går mot allt mindre giftiga
och allt mer selektiva medel. Samtidigt förbättras och förfinas tekniken.
Samma effekt som tidigare erhölls med stora hektardoser kan idag uppnås
med väsentligt lägre doser. En förbättrad utrustning och teknik för besprutning
bidrar till att hektardoserna kan minskas utan men för resultatet och
miljön. Internationellt sett är Sveriges användning av bekämpningsmedel liten.
Detta beror på Sveriges gynnsamma odlingsbetingelser.

Produktionsmedel skall inte punktbeskattas. Det leder till en felaktig resursanvändning
både från företagets och samhällets synpunkt. Det är därför
oacceptabelt att beskatta handelsgödsel och bekämpningsmedel, särskilt
som skatten inte får kompenseras genom höjda produktpriser. I synnerhet
inte då dessa produktionsmedel, rätt använda, inte svarar för någon negativ
miljöpåverkan. Vi föreslår att dessa skatter avskaffas.

Regeringen har tidigare först efter riksdagens begäran redovisat användningen
av de medel som influtit från dessa skatter. Denna redovisning saknas
i år. Användningen bör snarast redovisas för riksdagen.

Energigrödor kan genom sitt låga nettoutsläpp av koldioxid bli betydelsefulla
som en framtida energikälla, även om kärnkraften bibehålls. Biobränsleproduktion
för uppvärmning kan bli konkurrenskraftigt i spannmålsodlingsdistrikten
nära de stora förbrukarna. Etanoldrivna bussar i stadstrafik

Mot. 1989/90

Jo274

5

är från miljösynpunkt intressanta. Försök och utvärdering pågår. Införs en
koldioxidavgift på fossila bränslen gynnas bioenergiproduktionen, eftersom
den inte blir avgiftsbelagd.

Livsmedelskvalitet

Våra livsmedels kvalitet har ofta debatterats. Debatten har gällt växtnäringstillförsel
och bekämpning av skadegörare i växande gröda samt livsmedlens
hantering i industrin. Det har hävdats att användandet av handelsgödsel,
växtskyddsmedel och livsmedelstillsatser skulle äventyra människors hälsa.
Detta är fel.

Gödning är en nödvändig del i en biologiskt balanserad produktion. Med
skördeprodukterna bortförs ämnen från jorden. Dessa måste ersättas om
inte åkermarken skall utarmas. Stallgödseln räcker inte till för att täcka förluster
genom odlingens bortförsel av växtnäring, och många jordbruk saknar
helt denna. Vid lantbruksuniversitetet har noggranna studier visat att produkternas
kvalitet blir lika hög med oorganisk gödsling. Minskad intensitet
i växtodlingen på växtnäringssidan påverkar dessutom brödsädens bakningsegenskaper
negativt.

Undersökningar visar att det är mängden tillgänglig växtnäring i jorden
som påverkar avkastningens storlek oberoende av om näringen tillförs i organisk
eller oorganisk form. En övergång till organiska gödselmedel (stallgödsel)
vid fältmässig köksväxtodling skulle till exempel inte medföra att
produkterna fick vare sig ett högre näringsvärde, bättre kemisk sammansättning
eller större lagringsförmåga.

Växtskyddsmedel används för att förhindra angrepp av växtskadegörare.
Den kontroll av livsmedel som sker visar att inga kända hälsorisker föreligger.
En slopad användning av växtskyddsmedel kan däremot komma att
äventyra livsmedelssäkerheten framför allt genom att risken för skadliga
svampangrepp ökar. Detta framgår av cancerkommitténs rapport. Kommittén
är mer orolig över ämnen som gynnas i grödor som inte behandlats med
växtskyddsmedel än över de restsubstänser som finns i svenska grödor.

Kemikalier används också för att minska hälsorisker och förlänga hållbarheten
hos färdiga livsmedel. Utan sådana tillsatser skulle hälsoriskerna och
matkostnaderna öka dramatiskt. Den svenska livsmedelslagstiftningen hör
till de mest restriktiva i världen. Bestämmelserna gäller främmande ämnen,
tillsatser med mera och är utformade med stor säkerhetsmarginal.

Livsmedelskontroll

Livsmedelskontrollen skärps nu efter beslut i riksdagen under 1989. Nu kan
till exempel livsmedel producerat utomlands och importerat stoppas om det
i detta kan påvisas halter av i Sverige förbjudna ämnen. I övrigt gäller samma
gränsvärden för importen som för den motsvarande svenska produkten.
Kraven skärps på importörernas egenkontroll och kontroll av leverantörer
vilket bidrar till förbättringar och ökad rättvisa mellan producenter i Sverige
och utomlands.

Mot. 1989/90

Jo274

6

Jordbruket och lagstiftningen

Jordförvärvslagstiftningen är en av de lagar som kraftigast inskränker äganderätten.
Trots att lagen liberaliserats stadgas fortfarande att staten, genom
lantbruksnämnden, skall bestämma vem som skall få köpa jordbruks- eller
skogsmark samt dessutom kunna fastställa en övre prisgräns.

Möjligheten för enskild person att köpa en jordbruksfastighet skall, enligt
vår mening, inte begränsas. Ett avskaffande av jordförvärvslagstiftningen
för enskilda personer skulle kunna berika landsbygden med nya grupper av
människor. Valfriheten och den fria avtalsrätten måste prägla förhållandet
mellan säljare och köpare och prismekanismen tillåtas att styra priset.

Förvärvsprövningen bör emellertid behållas för juridiska personer. Skogsfastigheter
kan till exempel vara attraktiva uppköpsobjekt för stora träförädlande
företag och fastigheterna skulle då riskera att aldrig mer komma ut på
marknaden. Lokala arbetstillfällen skulle också försvinna vid sådana förvärv.

Skötsellagen är ett exempel på en lagstiftning som reglerar markägarens
disposition av sin mark. Enligt vår mening är det jordbrukaren som i stort
sett skall få välja produktion, inriktning och användningssätt av sina marker
utan krav på tillstånd från myndighet.

Vi anser att skötsellagen bör ändras så att lantbrukaren endast behöver
anmäla förändrad användning av marken viss tid före planerade åtgärder.
Det finns då tid för myndigheterna att reagera och inleda förhandlingar med
markägaren och landskapsvårdande instanser. Denna förändring bör enligt
vår mening träda i kraft den 1 juli 1991.

Sälj offentligt ägd mark

Huvuddelen av den offentligt ägda jord- och skogsmarken bör utbjudas i
första hand till dem som arrenderar marken. Redan nu kan delar av domänverkets
markinnehav utbjudas till försäljning. Intäkterna av denna försäljning
kan beräknas inbringa 600 miljoner kronor till statskassan redan det
första året.

Lantbruksnämndernas innehav av fastigheter är betydande. I den så kallade
jordfonden ligger i dag fastigheter till ett betydande värde. I innehavet
ingår en stor del skogsmark som drivs i egen regi. Med hänsyn till den liberaliserade
förvärvstillståndsprövningen bör den del av innehavet som inte är
nödvändigt från strukturomvandlingssynpunkt avvecklas. Genom detta beräknar
vi att 65 miljoner kronor kan tillföras statskassan, och anslaget till
lantbruksnämnderna kan därför för nästa budgetår minskas med motsvarande
belopp. Detta skulle också skapa förutsättningar för ett ökat glesbygdsboende.

Bättre skattesystem

Sverige har i dag världens högsta skattetryck. Det höga skattetrycket i kombination
med skattesystemets utformning har haft en negativ inverkan på
jordbrukets bärkraft. Inkomstskatteutredningen har dessutom föreslagit en
rad åtärder som ytterligare skulle försämra jordbrukets lönsamhet.

Mot. 1989/90

Jo274

7

Vi har frän moderata samlingspartiets sida lämnat en rad förslag på förändringar
i skattesystemet som skulle förbättra jordbrukets situation.
Följande åtgärder är, enligt vår mening, nödvändiga att vidta:

- Sänkta marginalskatter

Gränsen för uttag av statlig inkomstskatt bör fastställas till 200 000 kronor
1991 mot 180 000 kronor enligt uppgörelsen mellan regeringen och folkpartiet.
Den statliga skattesatsen bör, enligt vår mening, vara 15 procent 1991
och 10 procent 1992 mot 20 procent enligt uppgörelsen.

- Avgiftsuttaget bör relateras till förmåner

Enligt vår mening måste sambandet mellan förmåner och socialförsäkringsavgifter
successivt återinföras. Arbetsgivar- och egenavgifter har efterhand
blivit mindre relaterade till de förmåner de avser att finansiera. De har mer
fått karaktären av skatt. Icke förmånsrelaterade avgifter bör på sikt slopas.

- Nej till grundavgift

Enligt inkomstskatteutredningens förslag kommer en grundavgift att belasta
passiva näringsinkomster som arrenden och försålda rotposter. Vi avvisar
detta förslag.

Den del av jord- och skogsbrukarens inkomster som är att betrakta som kapitalavkastning
skall inte belastas med egenavgifter.

- Behåll underskottsavdragen

Inkomstsskatteutredningens majoritet föreslår att underskott i förvärvskälla
i fortsättningen inte får kvittas mot överskott i andra förvärvskällor eller i ett
annat inkomstslag. Underskott skall enbart få kvittas mot eventuellt framtida
överskott i samma förvärvskälla. Denna åtgärd försämrar förutsättningarna
för nyföretagande och entrepenörskap. Deltids- och hobbyjordbruk
kommer att drabbas extra hårt. En bibehållen kvittningsrätt kan många
gånger vara en förutsättning för fortsatt verksamhet. Vi anser att underskottsavdragen
skall behållas. Vi vill givetvis att kvittningsrätten också skall
gälla socialförsäkringsavgifterna.

- A npassa förmögenhetsbeskattningen

Sverige har den högsta förmögenhetsskatten bland OECD-länderna. För
många jord- och skogsbruksföretag är förmögenhetsskatten ett stort problem.

Kapitalbeskattningen i Sverige måste anpassas till vad som gäller i våra konkurrentländer.
Förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet bör avskaffas
från och med 1991. Vi vill dessutom införa en proportionell förmögenhetsskatt
med ett stort skattefritt grundbelopp. På sikt vill vi slopa förmögenhetsskatten.

Sambeskattningen av förmögenheter måste upphöra. Vi vill självklart att det
totala uttaget av förmögenhets- och inkomstskatt skall justeras i takt med att
marginalskatterna sänks.

- Anpassning av arvs- och gåvobeskattningen

Generationsskiften måste underlättas genom sänkta arvs- och gåvoskatter.
Som ett första steg att sänka nivån på arvskatten för efterlevande make och
barn till cirka 25 procent vill vi höja de skattefria bottenbeloppen. Från den
1 januari 1991 bör den avlidnes make erhålla 12 basbelopp skattefritt, barn
eller annan nära anhörig fem basbelopp och annan person två basbelopp.
Det skattefria gåvobeloppet bör samtidigt höjas till ett halvt basbelopp.

Mot. 1989/90

Jo274

8

I samband med generationsskiften bör värdet av arbetande kapital inte bli
föremål för arvs- och gåvobeskattning.

- Nej till skärpt realisationsvinstbeskattning

Inkomstskatteutredningens majoritet har föreslagit att den nominellt beräknade
realisationsvinst som uppkommer vid försäljning av en näringsfastighet
exempelvis en jordbruksfastighet skall redovisas i inkomstslaget näringsverksamhet
och beskattas med progressiv inkomstskatt och så kallad grundavgift.
Samtidigt skall uppskovsbestämmelserna slopas.

Vi har avvisat dessa förslag som leder till kraftigt skärpt beskattning och
ökade inlåsningseffekter. Realisationsvinster vid försäljning av näringsfastigheter
bör liksom bostadsfastigheter beskattas i inkomstslaget kapital. Vid
beräkning av den skattepliktiga vinsten skall omkostnadsbeloppet indexuppräknas
från första året. Uppskovsreglerna måste finnas kvar.

- Reserveringsmöjligheter inom jordbruk- och skogsbrukFöretagsbeskattningsutredningen
löste inte frågan om reserveringsmöjligheterna. Förutom
ett generellt förslag om en reserveringsrätt upp till åtta basbelopp
redovisades två tänkbara modeller.

Den ena modellen innebär att egenföretagare som behöver större reserveringsutrymme
skall övergå till att driva verksamheten i handelsbolagsform.
Den andra modellen, en så kallad särskild redovisningsmetod, innebär att
samma reserveringsmöjligheter som för bolagssektorn medges. Denna modell
är att föredra. Den måste emellertid utformas så att någon dubbelbeskattning
inte uppstår och ej heller att egenavgiftsuttaget ökar.

- Avskaffa skogsvårdsavgiften

Denna form av straffbeskattning måste försvinna. Vi föreslår därför att
skogsvårdsavgiften slopas.

Bidraget till skogsvägar och skogsdikning bör avvecklas. I stället bör kostnaderna
för dessa åtgärder vara direkt avdragsgilla vid inkomsttaxering.

- Bättre regler för skogskonton

Avverkningsbenägenheten har påverkats positivt av de speciella regler som
temporärt införts beträffande insättning på skogskonto. Vi anser därför att
dessa regler bör permanentas. Dessutom föreslår vi att avsättningstiden på
skogskonto förlängs till femton år.

Majoriteten i inkomstskatteutredningen föreslår också att avkastningen på
skogskonto skall beskattas på samma sätt som eget pensionssparande. Det
får till följd att räntan årligen kapitalbeskattas genom att banken direkt från
räntan avräknar denna skatt. Kvarvarande ränta och avsatta skogskontomedel
inkomstbeskattas i samband med uttag. Vi avvisar denna skattehöjning.

- Rätt till avdrag för reparation och underhåll av mangärdsbyggnader
Samtliga partier i inkomstskatteutredningen, bortsett från moderata samlingspartiet,
vill slopa avdragsrätten för underhåll av jordbrukets mangårdsbyggnader.
Vi avvisar detta förslag. Avdragsrätten skall finnas kvar.

- Preliminär B-skatt

Det preliminära B-skatteuttaget skall enligt vår mening sänkas och utgå med
belopp motsvarande föregående års slutliga skatt.

- Punktskatter

Vi vill slopa nuvarande punktskatter inom energiområdet och ersätta dessa
med en koldioxidutsläppsrelaterad skatt på fossila bränslen samt införa

Mot. 1989/90

Jo274

9

moms. Det innebär att biobränsle och etanol inte punktbeskattas. Biobränslebaserad
fjärrvärme blir helt skattefri enligt vårt förslag.

- Skjut upp den allmänna fastighetstaxeringen

Jord- och skogsbruksfastigheter skall enligt planerna bli föremål för allmän
fastighetstaxering 1992. Med hänsyn till den omstrukturering som diskuteras
inom jordbrukssektorn och då en redan dålig lönsamhet kan förväntas
sjunka torde fastighetspriserna falla. Det kan därför inte vara rimligt att genomföra
en allmän fastighetstaxering som med all sannolikhet kommer att
grundas på för höga försäljningsvärden.

Mot bakgrund av den osäkra situation som jordbruket befinner sig i bör därför
den allmänna fastighetstaxeringen avseende jordbruksfastigheter skjutas
upp till 1996.

- Punktbeskatta inte produktionsmedel

Punktbeskattning av produktionsmedel leder till en felaktig resursanvändning
både från företagets och samhällets sida. Det är därför oacceptabelt att
beskatta handelsgödsel och bekämpningsmedel, särskilt som skatten inte får
kompenseras genom höjda produktpriser och medlen, rätt använda, inte har
någon negativ effekt på miljön. Vi föreslår att dessa skatter avskaffas.
Regeringen har tidigare redovisat användningen av de medel som influtit
från dessa skatter. Denna redovisning saknas i år. Användningen bör snarast
redovisas för riksdagen.

- Behåll avdragsrätten

En majoritet i utredningen om reformerad företagsbeskattning vill slopa avdragsrätten
avseende ränta på insatskapital i ekonomiska föreningar. Vi avvisar
detta förslag, eftersom det leder till dubbelbeskattning.

- Avskaffa tvångssparandet

Tvångssparandet som socialdemokraterna införde med centerns hjälp bör
upphöra. Tvångssparandet har drabbat dem som betalar B-skatt - dvs. de
flesta lantbrukare - extra hårt. De har tvingats tvångsspara motsvarande tre
procent på B-skattebeloppet. Eftersom B-skatten även inkluderar sociala
avgifter har de tvingats spara mer än andra grupper. Vi anser att tvångssparandet
omgående skall upphöra och de tvångsintagna medlen återbetalas.

Aktuella frågor
Prisregleringen 1989/90

Enligt regringens proposition 1988/89:140 skulle jordbruket tillföras totalt
1 170 milj. kr. för 1989/90. Av beloppet skulle 450 milj. kr. tillföras per den
1 januari 1990.

Utskottet anförde med anledning av detta: Föreslagna kompensationsbeloppet
och utbetalningssättet inte får utgöra något hinder mot att man på
sedvanligt sätt tar upp överläggningar om kompensation för inflationsutvecklingen.

En översiktlig bedömning som nu gjorts visar att kostnadsutvecklingen
blivit avsevärt kraftigare än vad som kan ha varit utgångspunkten i regeringens
proposition. Någon omförhandling har trots detta inte skett. Denna bör
nu komma till stånd med syfte att en kompensation för prishöjningarna fram
till den 1 januari 1990 skall ske.

Mot. 1989/90

Jo274

10

Delansvar för spannmålsexporten

Det 1985 fattade beslutet om statligt delansvar om 40 procent av exportkostnaderna
vid normalskörd avsågs omfatta fem år.

Femårsperioden är nu slut. Riksdagen förväntas fatta ett nytt jordbrukspolitiskt
beslut under 1990, vilket kan träda i kraft först inför växtodlingssäsongen
1991. På så sätt kan årets växtodlingssäsong komma att vare sig omfattas
av 1985 eller 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Vår uppfattning är att
1985 års beslut skall gälla till ett nytt beslut hinner träda i kraft. Som en konsekvens
av detta bör statens delansvar för spannmålsexporten förlängas med
ett år och liksom hittills vara 40 procent av exportkostnaderna vid normal
skörd.

Förhandlingar inför 1 juli 1990

Den nuvarande avtalsperioden löper ut den 30 juni 1990. Förhandlingarna
om kompensation till jordbruket från den 1 juli 1990 måste ske under vintern
1990. Eftersom inget nytt riksdagsbeslut kan föreligga inför förhandlingarna
bör förhandlingar ske utifrån gällande beslut och avse ett provisorieår
1990/91.

Regeringen bör därför snarast ta upp förhandlingar med jordbrukets organisationer
för att dels diskutera fram ett belopp, dels diskutera hur detta kan
tillföras näringen utan att det strider mot aprilöverenskommelsen i GATT.

Prisreglerande åtgärder

Under anslaget prisreglerande åtgärder anslås medel till vad som kallas låginkomstsatsning.
Denna post har rymt flera verksamheter, bland annat åtgärder
för produktionsanpassning. Posten tillkom som 'kompensation för
uteblivna livsmedelsprishöjningar på 1970-talet. Den är således en livsmedelssubvention.
Regeringen avser under våren återkomma till riksdagen
med proposition i ärendet. Föregående år har vi föreslagit att posten skall
minskas med 45 miljoner kronor och att jordbruket skulle få kompensera sig
för detta. Vad gäller budgetåret 1990/91 preciserar vi oss först efter det att
regeringen lagt sitt förslag till riksdagen.

Livsmedelssubventioner

Riksdagen har tidigare beslutat om en successiv neddragning av mjölksubventionerna.
Mjölksubventionen skulle avvecklas under en tioårsperiod.
Detta har hittills inte visat sig negativt för konsumtionen.

Enligt vår uppfattning är det lämpligt att avveckla subventionerna under
en tioårsperidod. Det ger producenterna möjlighet till omställning under
rimliga förhållanden.

Mot denna bakgrund bör mjölksubventionen minskas med 250 miljoner
kronor under budgetåret 1990/91.

Mot. 1989/90

Jo274

11

Bidrag till jordbrukets rationalisering

Att staten bidrar till jordbrukets rationalisering är enligt vår mening fel.
Bättre resultat kan uppnås på en fri marknad utan statliga bidrag. Bidraget
bör på sikt upphöra. Budgetåret 1990/91 bör det minskas med 20 av föreslagna
40 miljoner kronor.

Norrlandsstödet

Det är också väsentligt att jordbrukarna i Norrland kompenseras för de, i
förhållande till andra delar av Sverige, sämre förutsättningarna att där bedriva
jordbruk. Norrlandsstödet till jordbruket är ett produktstöd som gör
det möjligt att bedriva ett jordbruk i dessa delar av vårt land. Det bör bibehållas
och räknas upp i takt med inflationen. Stödet bör behålla karaktären
av produktstöd och inte omvandlas till något slags arealstöd eller på något
annat sätt bli mer beroende av politiska beslut.

Fruktodlingen

I budgetpropositionen tas frågan om det särskilda stödet till fruktodlingen
upp i anledning av att importskyddet för äpplen och päron upphört. Riksdagen
beslutade - 1988/89:SkU8 - att importregleringen, med importstopp under
viss tid av året, skulle avvecklas och ersättas med ett tullskydd.

Om det visar sig att anvisade medel inte förslår för de åtgärder som nu
måste vidtas bör regeringen återkomma till riksdagen med begäran om ytterligare
medel på tilläggsstat för budgetåret 1989/90.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets möjligheter till konkurrens på lika villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mångfald inom jordbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fria företagare och enskilt ägande,

5. att riksdagen beslutar avskaffa skatterna på bekämpningsmedel
och handelsgödsel,

6. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av användning
av hittills influtna medel från avgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av jordförvärvslagen
så att den inte görs tillämplig på enskilda personer,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av lagen
om skötsel av åkermark i enlighet med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäljning av domänverksmark,1]

Mot. 1989/90

Jo274

12

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskning av jordfonden,

10. att riksdagen till lantbruksnämnderna för budgetåret 1990/91
anvisar ett ramanslag på 197 092 000 kronor,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundavgift,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om underskottsavdrag,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpt realisationsvinstbeskattning,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till avdrag för reparation och underhåll av jordbrukets
mangårdsbyggnader,2]

[att riksdagen beslutar att de temporära regler som införts beträffande
insättning på skogskonto permanentas,2]

[att riksdagen beslutar att den allmänna fastighetstaxeringen avseende
jordbruksfastigheter skjuts upp till 1996,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen
anförts om ränta på insatskapital i ekonomiska föreningar,3]

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prisregleringen 1989/90,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett års förlängning av 1985 års jordbrukspolitiska
beslut,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statens delansvar för spannmålsexportens kostnader
även under budgetåret 1990/91 bör vara 40 procent,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livsmedelssubventionerna,

15. att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kronor,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det särskilda stödet till fruktodlingen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Norrlandsstödet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

i motionen anförts om förhandlingar om internationella
beredskapslagar.4]

Mot. 1989/90

Jo274

13

Mot. 1989/90

Jo274

Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m)

Birgit Henriksson (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

1 1989/90:N368

2 1989/90:Sk453

3 1989/90:L215

4 1989/90: U252

Stockholm den 25 januari 1990
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Mona Saint Cyr (m)

Hans Dau (m)

Anders G Högmark (m)