Jordbrukets framtid

Motion 1990/91:Jo253 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

1. Inledning

Jordbruket har i årtusenden försörjt människan med
livsmedel. Jordbruket har varit en grundförutsättning för
att all den utveckling människan varit med om skulle vara
möjlig.

Jordbruket har en stor positiv betydelse för
samhällsekonomin och för att en regional balans skall
kunna skapas. Utan ett livskraftigt jordbruk kan inte en
levande landsbygd upprätthållas.

Det är nödvändigt att jordbruket bevarar sin kapacitet i
form av produktiv åkermark för att kunna försörja en allt
större världsbefolkning i en alltmer miljöförstörd värld.
Centern anser att all produktiv åkermark skall brukas. Det
innebär att åkermarken i första hand skall finnas tillgänglig
för livsmedelsproduktion. I andra hand skall den användas
för produktion av andra råvaror.

Jordbruket som råvaruproducent måste nu komma in i
ett nytt skede. Miljösituationen i världen och de tilltagande
negativa konsekvenserna av användningen av fossila
bränslen innebär att förnybara råvaror måste användas
mera. Det är enbart genom att använda råvaror i det
naturliga kretsloppet och genom ren produktion inom
energi- och industriproduktion som de stora globala
miljöproblemen kan åtgärdas. Avfallsproblemen löses inte
genom att sända soporna till andra länder, utan genom att
ha en produktion där råvarorna ingår i det naturliga
kretsloppet och där sopor inte uppstår.

Framtiden för jordbruket ligger därför i att
miljöanpassat och flexibelt odla råvaror för olika ändamål.
Det innebär odling av livsmedel till en växande
världsbefolkning, biobränslen till energimarknaden,
fiberväxter till pappersindustrin, oljeväxter till oljeindustrin
osv. Samhällets insatser inom jordbruket och inom
miljöområdet måste inriktas på att stimulera denna
utveckling.

Centern kräver ett mål för naturresursberedskap. Med
hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation kan
en försörjningskris uppstå. Därför bör åkermarken finnas
tillgänglig och kunna användas. När livsmedelsproduktion
inte är nödvändig kan den användas för annan produktion.
Åkermarken får dock inte permanent tas ur produktion.
Det vore ett stort strategiskt misstag.

En hållbar jordbrukspolitik kan inte reduceras till
nationalekonomiska överväganden. Politiken måste istället
baseras på analys av jordens avkastningsförmåga och
människornas behov av föda och biologiska råvaror.
Ekonomiska överväganden behövs också, men kan aldrig
ersätta dessa faktiska förhållanden.

Vi anser att det behövs en särskild jordbrukspolitik.
Jordbrukspolitik innefattar de åtgärder som vidtas från
samhällets sida för att påverka produktion och
näringsverksamhet inom jord- och skogsbruk och därmed
dem som arbetar inom näringen. Regeringen kallar detta
för livsmedelspolitik.

Redan 1983 års livsmedelskommitté fick i uppdrag att ge
förslag till en samlad livsmedelspolitik. Ambitionen var att
den skulle beröra allt från jord till bord, d v s hela
produktionskedjan. Den ambitionen var vällovlig, men
utredningen presenterade den gången inga förslag utom för
själva jordbruket. Inte heller den livsmedelspolitiska
arbetsgruppen lyckades forma en livsmedelspolitik.

Vi anser att det också behövs en särskild
livsmedelspolitik. Denna bör grundas främst på
konsumenternas berättigade krav på livsmedel. Därför bör
en översyn göras av livsmedelskedjan efter
primärproduktionen. Översynen bör gälla
konkurrenssituationen i handelsledet, prissättning i de olika
leden, marknadens effektivitet, livsmedelskvalitet m m.
Dessa frågor har inte berörts i de förslag som regeringen
presenterat tidigare.

2. Den globala livsmedelssituationen

Det är viktigt att ha ett realistiskt internationellt
miljöperspektiv när jordbrukspolitiken läggs fast. Annars
finns risk att en felaktig slutsats dras vad gäller
försörjningsförmågan.

I Sovjet börjar miljöförstöringen att sätta djupa spår i
livsmedelsförsörjningen. Markförstörelsen är stor genom
enorma bevattningsföretag vid bomullsodlingar. Stora
arealer har försaltats och förgiftats av tungmetaller.
Aralsjöns medelvattenstånd har sjunkit med 12 meter och
är en av de ekologiska katastrofer som blivit kända. Den
radioaktiva smittan från Tjernobylkatastrofen gjorde lika
mycket mark obrukbar som hela den svenska åkerarealen.

I bl a USA råder problem med vattenförsörjningen.
Stora områden av landet lider av sjunkande
grundvattennivåer och lantbruket måste i många fall avstå
från nödvändig bevattning. Detta leder till att de tidigare
höga skördenivåerna blir svåra att upprätthålla i framtiden.

I många u-länder är ökenutbredningen ett stort miljöhot
som resultat av skogsskövling och överbetning.
Drivhuseffekten kan förvärra förhållandena ytterligare.

Det finns risk för att världens livsmedelsförsörjning kan
försämras drastiskt under de kommande åren, beroende bl
a på miljöförstöring.

Över hälften av mänsklighetens föda baseras på
spannmål. Försörjningssituationen i världen försämras. Det
ansedda forskningsinstitutet World Watch Institute's
senaste prognoser, som bygger på uppgifter från FAO och
amerikanska jordbruksdepartementet, tyder på att
situationen är lika dålig i år som för ett år sedan. 1987 räckte
de spannmålslager som fanns i 101 dagar. 1990 räckte de i
62 dagar. Den kritiska nedre gränsen ligger enligt FN vid 60
dagar. Under denna gräns finns risk för svåra
försörjningsproblem.

Världens totala skörd av spannmål 1990 var en av de
bästa och största som förekommit. Trots detta räckte inte
den till att fylla lagren som många hoppats på. Prognosen
för 1991 är att spannmålslagren kommer att räcka till ca 66
dagar. Denna mycket lilla ökning sker ett år då skörden
varit mycket stor. Det tyder på att det finns underliggande
problem som inte uppmärksammats.

Världskommissionen för miljö och utveckling skriver i
sin rapport från 1987 att världens lager av spannmål
motsvarar ca 20 % av den årliga konsumtionen. Av detta
kontrollerar u-länderna ca en tredjedel och i-länderna två
tredjedelar. Kommissionen betonar att livsmedelslager är
avgörande för att kunna klara bristsituationer. De minskade
lagren och den låga nivån är alltså mycket oroväckande.

Inriktningen på lång sikt måste vara att ge u-länderna
stöd så att de kan bygga upp en egen produktion av
livsmedel. Det innebär stöd till primärproduktionen, dvs
jordbruk, men även till lager, distribution m m. På kort sikt
måste även i-länderna hålla lager av viktiga förnödenheter
som kan användas vid katastroftillstånd.

3. Målsättningen för jordbruket

Centern anser att speciella långsiktiga mål för
jordbrukspolitiken bör sättas upp. Detta behövs för att
riksdag och regering skall ha något att utgå från när man
formar den framtida politiken. Det ger politiken stabilitet.

Jordbruket är en biologisk näring som mer styrs av
naturens gränser än av marknaden. Produktion av
nötkreatur eller spannmål kan inte jämställas med
produktion av t ex bilar eller muttrar. Den biologiska
produktionen ställer speciella krav på producenten och på
långsiktighet i de politiska besluten. Den övergripande
målsättningen bör vara att jordbruket ska vara långsiktigt,
uthålligt och ha en produktionsförmåga så att insatta
resurser ger hög avkastning. Jordbruket ska dessutom vara
både miljövänligt och effektivt.

Beredskapsmål

Miljösituationen i världen försämras ständigt.
Försurning, förgiftning och klimatförändringar kan snabbt
leda till att ekosystemets produktionsförmåga inte kan
upprätthållas. Det finns redan tecken på att sämre
skörderesultat kan ha ett samband med detta förhållande.

Det är med anledning av detta angeläget att väl vårda
den resurs som jordbruksmarken utgör. Det gäller
naturligtvis även i Sverige. Med hänsyn till en förändrad
miljö- och naturresurssituation kan en försörjningskris
uppstå. Beredskapshänsyn är motiverade av såväl dessa
skäl som av rent militära hot.

I 1985 års beslut formulerades målet ''att trygga vår
livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning
och krig''. I 1987 års försvarspolitiska beslut utgick man från
att en konflikt varar under en kortare period. Med det som
utgångspunkt sänktes målsättningen vad gäller
livsmedelsberedskapen.

Senare internationella konflikter har visat att
konfliktsituationer kan bestå under en längre tid.
Förstörelsekraften i moderna krig gör att man måste räkna
med ett längre efterkrigsskede med stora
försörjningsproblem. Livsmedel är avgörande för att klara
en krissituation under en längre tid, och den geografiska
fördelningen av livsmedelsproduktionen är särskilt viktig.
Centern anser att all brukningsvärd åker måste bevaras.
Det krävs dessutom en speciell planering av storstädernas
livsmedelsförsörjning vid en krissituation.

Mot denna bakgrund föreslår vi att en målsättning för
naturresursberedskap skall utarbetas för det svenska
jordbruket. 1985 års beslut om livsmedelsberedskapsmålet
bör åter gälla.

Konsumentmål

Konsumenterna ska ges goda möjligheter att välja
mellan livsmedel av olika slag, där skillnaderna kan avse
exempelvis smak, ursprung, produktionssätt eller
förädlingsgrad. Vi kan dock inte acceptera
produktionsmetoder som är oetiska eller direkt skadliga för
konsumenterna bara för att ge valfrihet. Riksdagen bör
därför ge regeringen till känna att livsmedel som
producerats på ett i Sverige förbjudet sätt ej skall få
importeras. I en särskild motion visar vi på att den
nuvarande kontrollen av importen är otillräcklig.

Svenska livsmedel håller en hög kvalitet i en
internationell jämförelse. Det beror bl a på att Sverige har
klimatiska förutsättningar för produktion med mindre
användning av kemiska bekämpningsmedel än många andra
länder. Sverige har dessutom längre gående restriktioner
vad gäller användningen av kemiska bekämpningsmedel,
medicin till djur m m än många länder som vi importerar
från.

Konsumenterna ska garanteras livsmedel av hög kvalitet
till rimliga priser. Råvarukostnaderna svarar för en liten del
av livsmedlets slutpris, därför spelar bondens
arbetsersättning liten roll för det pris som konsumenten
möter. I såväl förädlings- som grossistleden finns en
betydande koncentration och i detaljhandelsledet en
överetablering. Livsmedelshandeln domineras idag av tre
stora block. En översyn bör göras av vilken inverkan senare
led i livsmedelskedjan har på priset.

Livsmedlen måste uppfylla livsmedelslagstiftningens
hygienoch renlighetskrav. Samtidigt ska
livsmedelspolitiken bidra till en väl sammansatt kost och
därmed till en bättre folkhälsa. Kosten är en av de viktigaste
faktorerna av betydelse för folkhälsan. Vi anser att ett
folkhälsomål bör formuleras som ett delmål i
konsumentmålet. Därigenom skulle det bli lättare att
utforma livsmedelskriterier och även se om
livsmedelsproduktionen motsvarar de krav samhället ställer
på kosten.

Regeringens beslut att tillsätta en särskild
konsumentberedning är inte tillräckligt för att tillvarata
konsumentintresset. En statlig myndighet eller beredning
kan inte stärka konsumenternas ställning. För detta krävs
istället god utbildning om dessa frågor för alla på
grundskole- och gymnasienivå. Dessutom måste de ideella
konsumentorganisationerna stödjas.

Vi har i en särskild motion fört fram kravet på sänkt
matmoms. En sådan åtgärd skulle sänka matpriserna rejält
för alla.

Regionalpolitiskt mål

Ett väl fungerande jordbruk är en grundförutsättning för
en levande landsbygd och ett öppet landskap. En
målmedveten strävan måste vara att utveckla landsbygden
som livsmiljö. En levande landsbygd med ett vitalt och
differentierat näringsliv, samt en fungerande service har
stor betydelse för såväl landsbygdsboende som andra.
Landsbygden är en resurs och har kvalitéer som måste tas till
vara och utvecklas till gagn för hela Sveriges befolkning.

I samband med en omställning av det svenska jordbruket
krävs insatser för att bibehålla sysselsättningen inom
företaget och i bygden. Det krävs en utveckling av befintliga
företag utanför de areella näringarna. Ökad
självverksamhet i skogsbruket är många gånger den
verksamhet som då ligger närmast tillhands. En
utförsäljning av domänverkets, bolagens, kyrkans och
kommunernas skogar skulle tillföra det aktiva jord- och
skogsbruket värdefull sysselsättning. Småindustrier,
hantverk, hemslöjd, turism m m, är exempel på
verksamheter som vid sidan av jordbruket kan utgöra
viktiga delar i landsbygdens näringsliv.

För jordbruket är det också viktigt att regionerna är
livskraftiga. Ett jordbruksföretag klarar sig inte utan service
som post, bank, sjukvård, barnomsorg, skola m m. Det
krävs också möjligheter till socialt umgänge med grannar,
föreningsliv o s v. För att jordbruket ska kunna drivas på ett
effektivt sätt i hela landet krävs att regionalpolitiken
utformas så att landsbygden har en möjlighet att utvecklas.

Olika regionalpolitiska insatser måste samordnas. Det
skulle därför vara lämpligt om det regionalpolitiska stödet
till jordbruket utgick från en samlad regionalpolitik istället
för att vara en del av jordbrukspolitiken. Det skulle då
jämställas med stödet till annan industri och näringsliv.

Lönsamhetsmål

Ett särskilt lönsamhetsmål bör preciseras. Under
överskådlig tid kommer Sverige att ha ett gränsskydd som
är avgörande för det svenska priset. Volymen av
jordbruksproduktionen påverkas inte endast av priset, utan
även av biologiska faktorer. Det bör också i fortsättningen
finnas ett politiskt mål för lantbrukets lönsamhet. Utifrån
detta kan gränsskyddets nivå och andra politiska beslut
diskuteras.

Lönsamhetsmålet bör formuleras så att lantbruket får en
rimlig företagsekonomisk lönsamhet. Det innebär att
jordbrukaren vid normal effektivitet har rätt att kräva såväl
långsiktig förräntning på investerat kapital som en
ersättning för utfört arbete.

Den nya jordbrukspolitiken riksdagen beslöt om 1990
innebär en avreglering. Inom GATT pågår förhandlingar
för att begränsa handelssnedvridande stöd. Mycket kvarstår
dock innan en fullständig avreglering genomförts
internationellt.

Jordbrukets olika möjligheter i olika länder och regioner
kräver olika lösningar. Under lång tid fram över kommer
politiska beslut att vara nödvändiga för att skapa dessa
lösningar. Man kan då ej bortse från att det kan krävas stöd
från samhället av olika slag.

4. Det livsmedelspolitiska beslutet

I juni 1990 fattade riksdagen ett nytt jordbrukspolitiskt
beslut (prop 1989/90:146, 1989/90:JoU 25). Propositionen
föregicks av arbetet i den livsmedelspolitiska arbetsgruppen
(LAG). LAGs förslag präglades av krympning och prispress
och skulle leda till fullständig utarmning av svenskt
jordbruk. LAG fick omfattande och berättigad kritik på
många punkter. Detta ledde till att den socialdemokratiska
regeringen tvingades ändra inställning i många frågor, i en
positiv riktning. Det gällde bl a att de övergav tanken att
ställa om till lägre produktion via prispress och i stället
anslöt sig till principen att ställa om till annan produktion.
Även de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra
beslutet förbättrades.

I centerns motion om jordbrukspolitiken 1989/90:Jo77,
betonade vi att bordet måste städas innan ett nytt system
införs, dvs bönderna måste ges ersättning för det gångna
året först. Vi kopplade samman energi- och
jordbrukspolitiken genom att peka på den potential av
miljövänliga biobränslen som jordbruket kan producera.
Exportfinansieringen måste finnas kvar så länge som
omvärlden använder sig av ett liknande system. Centern
föreslog också att ersättningen till omställningen skulle vara
högre i början av omställningsperioden för att få en
tydligare signal till näringen.

Jordbruksutskottets arbete ledde till ytterligare
förbättringar som tillgodosåg många av centerns förslag.
Utskottet lade om omställningsstöden på ett för jordbruket
fördelaktigt sätt. Utskottet skärpte också förslagen på
energiområdet. Dessa har sedan följts upp med
överenskommelsen mellan centern, folkpartiet liberalerna
och socialdemokraterna där en omfattande satsning görs på
biobränsleområdet.

Jordbruksutskottets och riksdagens beslut innebär att
principen om ömsesidighet gentemot omvärlden skall gälla
för gränsskyddet och exportfinansieringen. Detta innebär bl
a att de pågående GATT-förhandlingarna måste avvaktas
innan några svenska neddragningar eller förändringar kan
ske.

Omställningen av jordbrukspolitiken är nödvändig
eftersom den tidigare situationen bl a ledde till dyr
överskottsproduktion och låg lönsamhet i jordbruket.
Enigheten kring behovet av en omläggning av
jordbrukspolitiken var och är mycket stor. Omprövning av
jordbrukspolitiken är inte en ren svensk företeelse. Även
i andra länder och ländergrupperingar, t ex EG, pågår ett
ifrågasättande av och en diskussion om de gamla
lösningarna.

Debatten i Sverige har mycket kommit att handla om
prisutvecklingen på varor för såväl producenter som
konsumenter. Detta har blivit en delvis sned debatt,
eftersom jordbrukarna erhållit kompensation på annat sätt.
Producentpriserna har ej höjts och konsumentpriserna stigit
långsammare än andra priser under 1990. Jordbruket har
kompenserats genom ett kontantstöd. 1990 var det år då ett
av de största jordbrukspolitiska besluten någonsin tagits.
Samtidigt var det ett år då det gick förhållandevis bra för det
svenska jordbruket vad gäller skördenivåer och lönsamhet.

Omställningen av jordbruket måste nu fortsätta enligt
riksdagens intentioner. Regering och myndigheter måste
naturligtvis göra allt för att genomföra de beslut som
riksdagen fattat i stor enighet. För att omställningen skall
klaras på ett smidigt sätt får inte otydliga signaler ges till
näringen. Omställningen är mycket viktig för att leva upp
till devisen att hela Sverige ska leva. Ett livskraftigt
jordbruk är grunden för en levande landsbygd.

Omställningen måste ske på ett sådant sätt att inte
enskilda lantbrukare drabbas och inte en omfattande
nedläggning eller igenplantering av åkermark sker. Vi
föreslog i samband med det jordbrukspolitiska beslutet att
en omställningskommission skulle tillsättas för att följa
omställningen och lämna förslag i de fall justeringar
behövdes. Vi föreslår att en kommission nu tillsätts med
detta syfte och för att undvika fler tolkningsproblem under
omställningsperioden.

Enligt centerns bedömning har den ekonomiska
utvecklingen inte varit så dålig för jordbruket under 1990.
Den kommer ej heller att vara det under de närmaste åren.
Det finns dock en betydande oro i näringen. Den är
berättigad och beror bl a på den tveksamhet regeringen
visat vid genomförandet av riksdagens beslut. Oron i
näringen har lett till en bristande framtidstro. Detta är
allvarligt och riskerar att försämra möjligheterna att klara
omställningen på ett positivt sätt. Framtidstron måste
återskapas. Därför krävs att regering och riksdag
tillsammans med den omställningskommission vi föreslår
noga följer utvecklingen och gör justeringar när så behövs.

Under de första åren under omställningen kommer ett
betydande tillskott av ekonomiska medel till näringen i
form av omställningsstöd. Om näringen klarar
omställningen på ett effektivt sätt kommer man att kunna
möta marknadens efterfrågan på ett bättre sätt än tidigare.
I detta sammanhang är det viktigt att framhålla
energipolitiken. Den träffade överenskommelsen mellan
centern, socialdemokraterna och folkpartiet liberalerna
innebär ett trendbrott. Stora insatser kommer att göras för
introduktion av biobränsle i det svenska energisystemet.

Energiöverenskommelsen

I januari 1991 träffade centern, socialdemokraterna och
folkpartiet liberalerna en överenskommelse om den
framtida energipolitiken. Denna överenskommelse innebär
att stora satsningar kommer att göras på biobränslen. Till
biobränsleeldade kraftvärmeverk kommer
investeringsbidrag att utgå. Även ombyggnad till
biobränsleeldad kraftvärme kommer att ges bidrag. En
biobränslekommmission tillsätts för att bedöma behovet av
åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på
lång sikt.

Detta kommer att skapa en ny marknad för jordbruket.
Den ökade efterfrågan på energigrödor som den nya
politiken kommer att ge, ger jordbrukare möjlighet att
använda omställningsstödet på ett bra sätt. Det är bra för
den enskilde jordbrukaren, för miljön och för
samhällsekonomin.

Enligt överenskommelsen kommer en del av stödet för
omställning av åkermark att kunna ges direkt till anläggning
för etanolproduktion. Detta stöd kan motsvara högst
omställningsstödet för 100 000 hektar. Spannmål ska
kontrakteras för denna produktion. Detta är ett gammalt
centerkrav som nu infrias. Genom produktion av etanol tas
första steget i introduktionen av miljövänliga drivmedel.
Samtidigt ges jordbruket möjlighet att producera råvaror
till andra ändamål än livsmedel. Detta måste nu följas av
fler nya satsningar i samma riktning.

5. Internationalisering a.
GATT

GATTs förhandlingar, den s k Uruguay-rundan, avbröts
före jul 1990 utan att några resultat uppnåtts. Detta
berodde främst på att EG och USA inte kunde komma
överens. När och hur förhandlingarna kan återupptas är
oklart.

Enligt centerns bedömning kommer varje land att vilja
ha en egen försörjningsbas för livsmedel även i framtiden,
bl a beroende på miljöförstöringens negativa effekter för
livsmedelsproduktion. Detta är en viktig utgångspunkt för
Sveriges agerande i förhandlingarna. Enskilda länders
möjligheter att ha en egen livsmedelsförsörjning måste slås
fast.

Nordiska rådets internationella
havsföroreningskonferens 16--18 oktober 1989 uppmanade
deltagarländernas regeringar ''att säkerställa att
internationella överenskommelser (exempelvis GATTs
jordbruksavtal) till fullo beaktar de miljömässiga
konsekvenserna av sådana överenskommelser''. Den
svenska regeringen måste i de förhandlingar som nu sker
inom GATT hårdare driva miljökraven. Eventuella
överenskommelser får inte leda till att frihandel sätts före
de miljöpolitiska målsättningarna. Det innebär att Sverige i
förhandlingarna ska betona det som i GATT-
överenskommelsen från april 1989 benämns som sanitära
och fytosanitära regler.

Regeringen har vid ett flertal tillfällen visat stor ivrighet
att gå före andra länder i åtaganden i GATT-
förhandlingarna. Det gällde bl a notifikationen till GATT i
oktober 1989. Regeringen drog också förhastade slutsatser
vad gällde förändringen av gränsskyddet. Detta ledde till
införandet av kontantstöd.

GATT-förhandlingarna är viktiga för en effektivare
världshandel. Ett bra resultat i förhandlingarna är viktigt
för ett litet land som Sverige, där utrikeshandeln är av stor
ekonomisk betydelse. Detta får dock inte leda till att
regeringen i förhandlingarna bortser från att försöka göra
en för landet så bra uppgörelse som möjligt.

b. Gränsskyddet

Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken
(1990/91:JoU25) innebär att det svenska gränsskyddet i
form av rörliga införselavgifter skall behållas i avvaktan på
resultat av GATT-förhandlingarna. Utskottet anför vidare:

Det skall inte ske någon ensidig neddragning av
gränsskyddet, utan resultatet av GATT-förhandlingarna
blir avgörande för anpassning av detta.

Vad gäller gränsskyddets utformning m m, skriver
utskottet:

Frågan om förändringar av gränsskyddet, såväl tekniskt
som nivåmässigt, bör avgöras i en takt som en kommande
överenskommelse i GATT anger. En nordisk utgångspunkt
är härvid att sänkningar skall göras i reala termer, varvid
tidigare sänkningar från 1986 får tillgodoräknas. Utskottet
vill understryka att någon ensidig neddragning eller
förändring av gränsskyddet för Sveriges del inte bör komma
i fråga.

Regeringen anför nu i budgetpropositionen att man
''förbereder därför en sänkning av gränsskyddet och
kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingarna att
presentera förslag till detta''.

Då det ljus GATT-förhandlingarna ger upphov till är
minst sagt begränsat, kan ett sådant besked från regeringen
tolkas som en total mörkläggning av hela frågan. Det är
dock från centerns utgångspunkt helt klart att
gränsskyddets utformning i Sverige skall vara fullständigt
kopplat till GATT-förhandlingarnas resultat. Innan ett
resultat uppnås där kan inte Sverige förändra sitt
gränsskydd. Man måste kunna utgå ifrån att en
överenskommelse mellan fem partier i riksdagen är hållbar
under den period omställningen av jordbruket gäller. Om
den socialdemokratiska regeringen mindre än ett år efter
ingången överenskommelse lägger förslag som strider mot
den, kan inte centern längre ta något ansvar för eller
medverka till genomförandet av den beslutade
omställningen. Vad som anförts om gränsskyddet bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

c. Exportstöd m.m.

Centern anser att exportverksamhet måste få bedrivas
inom branschvisa säljbolag utan hinder av kommande
konkurrenslagstiftning. Avvecklingen av exportstöd bör gå
i samma takt i Sverige som i omvärlden. Utgången av
GATT-förhandlingarna vad avser denna fråga, är mycket
osäker. EGs hårdnackade motstånd mot avveckling av
stöden kan leda till att lösningen blir en reduktion, men ej
borttagande av exportstöden.

Om exportstödet i omvärlden finns kvar eller reduceras
efter GATT-förhandlingarna bör riksdagen hos regeringen
begära förslag till system för svenskt exportstöd i enlighet
med riksdagens beslut om ömsesidighet, på ett sätt som ej
strider mot GATT. Detta bör gälla även systemet med
råvarukostnadsutjämning (RÅK).

Detta har också stöd i det beslut som fattades av
riksdagen om jordbrukspolitiken 1990. Jordbruksutskottet
(1989/90:JoU25) anför:

De nordiska länderna har gemensamt intagit den
ståndpunkten att de flesta exportsubventionerna bör
avskaffas. Undantag har gjorts för livsmedelsbistånd och
råvarukostnadsutjämning. Det finns emellertid starka
intressen inom GATT som representerar en annan syn på
exportstödet. EG t.ex. har hävdat att det finns andra
stödformer som har samma snedvridande effekter som
exportstödet. Det är således förenat med vissa svårigheter
att nu dra några säkra slutsatser angående resultatet av
förhandlingsarbetet. Enligt utskottets mening bör den
grundläggande principen om ömsesidighet som utskottet
understrukit i ett inledande avsnitt om gränsskyddets nivå
m.m. gälla även i denna fråga. Utskottet är dock i detta
sammanhang inte berett att föreslå någon avvikelse från den
förhandlingslinje som Sverige intagit i frågan om
exportstöd. En förutsättning för detta ställningstagande är
att de fortsatta GATT-förhandlingarna blir framgångsrika
vad gäller avskaffande av handelssnedvridande stöd. Det
måste också finnas möjligheter att hantera
årsmånsvariationer, säsongvariationer och tillfälliga
exportkvantiteter i övrigt och genom t.ex. branschvisa
säljbolag avsätta sådana tillfälliga exportkvantiteter på
världsmarknaden.

6. Omställningsarbetet

Omställningsstödet

Omställningsstödet skall utgå för varaktig omställning
till produktion av annat än livsmedel. En diskussion om
eventuell återbetalningsskyldighet av stödet har skapat oro
bland jordbrukarna. Denna fråga måste klaras ut, ingen
osäkerhet skall få råda. Jordbruksutskottet säger i sitt
betänkande angående jordbrukspolitiken följande:

Att skapa en varaktig marknad för dessa produkter
(bioenergi) är av grundläggande betydelse för att
omställningsarbetet skall bli framgångsrikt och för att
jordbruket skall kunna medverka i produktionen av
miljövänliga energiformer. Utskottet anser det angeläget
att det kommande energipolitiska beslutet utformas så att
dessa önskemål tillgodoses.

Det är nu regeringens och riksdagens skyldighet att se till
att vi får en sådan energipolitik som överensstämmer med
detta tidigare beslut. Uppgörelsen mellan centern,
folkpartiet liberalerna och socialdemokraterna är ett första
steg. Denna överenskommelse ger goda förutsättningar för
odling av energigrödor, varför plantering av skog kan
begränsas. Detta är väl i överensstämmelse med centerns
grundläggande uppfattning att landskapet skall hållas
öppet.

Det ställs inte några villkor för markanvändningen efter
omställningsperiodens slut, men av omtanke om jordbruket
som näring och om de enskilda bönderna är det angeläget
att det blir en varaktig omställning av jordbruket och inte
en avställning. I fråga om skogsplantering, energiskog och
extensivt bete blir den varaktiga omställningen tydlig
genom anläggningen på den omställda arealen. För de
ettåriga energigrödorna är det marknaden för bioenergi
som måste bli varaktig.

Skulle det vid slutet av omställningsperioden, av skäl
som nu inte kan förutses, inte på rimliga villkor gå att sälja
bioenergi från jordbruket, måste ansvaret i första hand
anses vara samhällets och näringens. I det läget kan den
enskilde lantbrukaren inte straffas med återbetalning.
Detta bör ges regeringen till känna.

Norrlandsjordbruket

Lönsamheten i det norrländska jordbruket skall inte
försämras. Om detta råder politisk enighet. Regeringen
avser att återkomma med förslag om hur stödet till
jordbruket i norra Sverige skall utformas. Vi återkommer
med våra förslag i samband med detta.

Socker

Den svenska sockerproduktionen hanteras helt av ett
företag. Även odlarna av sockerbetor är välorganiserade.
Sockernäringen är den del av jordbruket som har minst
problem i samband med avreglering inom ramen för ett
bevarat gränsskydd. I en situation med intern avreglering
kan samhället inte längre ha synpunkter på
självförsörjningsgraden av socker. Det bör ankomma på
odlarna och sockernäringen att avgöra om de kan förse den
svenska konsumtionen upp till hundra procent och även om
de därutöver vill producera marginalkvantiteter till
världsmarknadspris. Detta bör ges regeringen till känna.

Nötkött

Nötköttsproduktionen är i stort sett i balans med
konsumtionen. Under 1990 har produktionen varit lägre än
konsumtionen. Detta skulle normalt leda till en
företagsekonomiskt rimlig lönsamhet i produktionen.
Importen samma år uppgick emellertid genom gynnsamma
importförutsättningar till 13 000 000 kg. Därmed uppstod
ett pristryckande överskott på ca 12 000 000 kg som fick
exportfinansieras med slaktdjursavgifter som
producenterna får betala. Nötköttsproduktionen i Sverige
har under senare år hamnat i en allt besvärligare situation.
Inte ens i de mest effektiva uppfödningsformerna, gödtjur
och mellankalv, täcks de rörliga kostnaderna. Mer
extensiva former som vallfodertjur och dikoproduktion är
ren förlust i nuvarande situation.

I propositionen 1989/90:146 framhålls bl a: ''Det är
viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden
bevaras. Ett rikt och varierande odlingslandskap är av
central betydelse för flora, fauna och för att stärka den
genetiska mångfalden.'' I detta syfte finns nu
omställningsstöd även för extensiv betesproduktion och
ersättning ska under i första hand 3 år kunna utgå för
landskapsvårdande insatser. Dessutom finns NOLA-stödet.
Dessa bidrag avses förbättra möjligheterna att bibehålla det
öppna odlingslandskapet genom betande djur. Då tre
statliga verk jämte länsstyrelserna är inblandade finns risk
för överbyråkratisering. Det bör säkerställas att
landskapsvårdsstödet för att få verkan, betalas som
ersättning till de lantbrukare som genom betesdjur håller
speciella landskapstyper öppna.

Med den dåliga prisutvecklingen finns inga
förutsättningar att komplettera utslaktningen av mjölkkor,
som också är kalvmödrar, med en uppbyggnad av en
självrekryterande nötköttsproduktion. En ensidig svensk
sänkning av införselavgifterna och borttagen rätt att
använda kollektivt finansierade exportbidrag skulle, i
kombination med de regler som gäller för svensk
uppfödning, slå ut all renodlad nötköttsproduktion i vårt
land. Detta skulle vara en diskriminering av svensk
kvalitetsköttproduktion och kan knappast ligga i
konsumentens intresse och vara avsikten med den nya
livsmedelspolitiken. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Miljöfrågor

Jordbruket ska verka i samklang med miljön.
Belastningar på t ex omgivande vattendrag i form av
näringsämnen måste undvikas. Samtidigt måste hänsyn till
naturvårdens intressen tas. Människan får inte utrota växt-
och djurarter i sin verksamhet. Den genetiska variationen
hos flora och fauna måste bevaras. Det svenska
odlingslandskapet är ett kulturarv som har ett värde i sig.
Politiken måste utformas så att odlingslandskapet bevaras.
Därför måste åkern och odlingslandskapet nyttjas och
hävdas.

Jordbruket skall också vara en kraft i miljöarbetet. Vi
utvecklar vår syn om detta under avsnittet Biosamhället.

Regeringen föreslår att 100 milj kr av odisponerade
medel på reservationsanslag, som avräknas mot inflytande
miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
tillförs statsbudgetens inkomstsida. Detta är ett allvarligt
avsteg från de principer som tidigare gällt för användningen
av dessa medel.

Enligt beslutet i riksdagen (prop 1983/84:176,
1983/84:SkU47) var syftet med avgifterna att minska
användningen av handelsgödsel och av hälso- och
miljöfarliga kemikalier. Beslutet innebar att influtna medel
skall användas till utökade insatser i fråga om forskning,
rådgivning och miljöförbättrande åtgärder inom
jordbruksområdet. Medlen är således öronmärkta för dessa
ändamål.

Centern avvisar de omdisponeringar regeringen gör nu.
Tilltaget tyder på en stor klåfingrighet och bristande respekt
för riksdagens beslut. I samband med den aviserade
miljöpolitiska propositionen återkommer vi med närmare
förslag hur medlen skall användas.

Ekologiskt lantbruk

Den alternativa odlingen har bytt beteckning till
ekologiskt lantbruk. Inriktningen är i huvudsak densamma
som tidigare, d v s att odlingen skall bedrivas utan
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Speciella
krav gäller också för djurhållningen. Vi är positiva till det
ekologiska lantbruket och anser att samhället bör stödja
odlingsformen. Inom det ekologiska lantbruket
upprätthålls kunskap och ges forskningsresultat som är
värdefulla även för det s k konventionella jordbruket.

KRAV är den organisation som sköter kontrollen av den
alternativa odlingen. Kontrollen finansieras huvudsakligen
av odlarna själva. Regeringen föreslår att 330 000 kr anslås
för uppbyggnad av kontrollen. Vi anser att det ej är
tillräckligt. Vi föreslår därför att anslaget B1. Statens
Jordbruksverk höjs med 300 000 kr. Detta ska användas till
stöd för kontrollen av alternativt producerade livsmedel.
Det är angeläget att kontrollverksamheten stöds av staten i
inledningsskedet, så att konsumenterna kan lita på att
kontrollen utförs på ett riktigt sätt.

8. Industriråvaror med biologiskt ursprung
(biosamhället)

Samhället är på väg in i biologins tidsålder. Ett
biosamhälle växer fram, som bygger på solens flödande
energi och där råvaruhantering är en del av det naturliga
kretsloppet. Bioråvaror blir viktigare och genom
biosamhället får landsbygden och inte minst jord- och
skogsbruket en ny roll i frontlinjen av den tekniska
utvecklingen.

Fotosyntesen, d v s växternas förmåga att fånga upp och
lagra solenergi, är grunden för livet på jorden. Mänsklig
verksamhet och den globala ekonomin bygger i hög grad på
att fotosyntesen fungerar. Dagens skövling av regnskogar,
ökenutbredning och förgiftning av åkermark är några av de
största hoten mot en positiv ekonomisk utveckling i
världen.

Solen är källan till den energi som flödar genom naturen
och det mänskliga samhället. Nästan all den energi som
människan använder är omvandlad solenergi.
Energisystemet i framtidssamhället måste bygga på solens
flödande energi. Över hela världen har miljöhoten och en
allt större kunskap om biologiska och ekologiska samband
öppnat dörren för en ny bioindustriell utveckling där
biotekniken spelar en stor och viktig roll. Biologiska
material från t ex jordbruket utgör råvara för denna nya
teknik. I Europa och USA pågår stora satsningar på att
utveckla industriråvaror från jordbruksgrödor.

Många av de miljöproblem vi har idag med såväl den
yttre miljön (t ex luftföroreningar) som den inre miljön (t ex
allergier) går att lösa genom att välja andra utgångsmaterial
för industriproduktionen. Att välja råvaror som är en del i
det naturliga kretsloppet blir allt viktigare. Råvaror till
fytokemi måste prioriteras.

I den överenskommelse om energipolitiken som nyligen
träffats föreslås en bioenergikommission. Den skall alltså
behandla en del av detta viktiga område. Vi föreslår att
ytterligare en kommission tillsätts för att ta fram förslag vad
gäller bioråvaror för industriell användning.

Bioråvaror är förutom livsmedel, energi, fibrer och
futokemi. Till energin räknas fasta bränslen, flytande
drivmedel (t ex etanol) och biogas. Fibrer är t ex lin och till
fytokemin räknas fetter, oljor, lösningsmedel, färger m m.

Vi anser att forskningen och utvecklingen inom
jordbruket och på miljöområdet måste inriktas på dessa
frågor. Den föreslagna bioråvarukommissionen bör få i
uppgift att ta fram ett utvecklingsprogram. I samband med
den miljöpolitiska propositionen återkommer vi till dessa
frågor.

Regleringsekonomin

Jordbruksregleringen har bl a använts till att finansiera
stöd och ersättningar till jordbruksnäringen. Avregleringen
medför att de frågor som finansierats via
regleringsekonomin nu måste finansieras på annat sätt. De
flesta av dessa frågor har regeringen tagit upp i
budgetpropositionen men för ett antal angelägna uppgifter
finns ingen finansiering redovisad. Vi föreslår att i detta
sammanhang ytterligare 44 milj kr anslås via den statliga
budgeten. Medel till dessa verksamheter bör redovisas i ett
nytt anslag, B 17. Särskilda insatser m m.

Vallväxtfrö saknar gränsskydd och är mycket känsligt för
ett borttagande av odlingsstödet. Odlingen är mycket viktig
för den svenska växtförädlingen och för att hålla norra
Sverige med de sorter som krävs för det klimatet. Vi
föreslår därför att ett bidrag utgår om 10 milj kr till denna
verksamhet.

Till odlingen av konservärtor utgår idag ett exportstöd
vilket gör att svenska ärtor kan konkurrera på EG-
marknaden. Detta stöd bör finnas kvar i avvaktan på de
pågående EES-förhandlingarnas resultat. Vi avsätter till
detta 10 milj kr.

Stödet till odlingen av bruna bönor är nödvändigt av
beredskapsskäl. Till detta anslår vi 2 milj kr.

Beslut om bidraget till omhändertagandet av självdöda
djur togs i samband med beslutet om foderlagen. I enlighet
med propositionen beslöt riksdagen att produkter som
härrör från självdöda däggdjur eller fåglar eller från
kasserade slaktade djur med sjukliga förändringar inte får
ingå i foder.

I samband med en utredning om dessa frågor framhölls
flera allvarliga konsekvenser av ökad nedgrävning av
självdöda djur. Det framhölls att det både av miljöskäl och
från allmänhygienisk och livsmedelshygienisk synpunkt är
ett problem att kadaver inte skickas till
konverteringsanläggningar. Smitta kan spridas genom att
djurkropparna grävs ned.

Efter detta riksdagsbeslut avsattes i
jordbruksprisöverläggningarna införselavgiftsmedel så att
de till Slakteriförbundet och Köttbranschens Riksförbund
anslutna slakterierna skulle kunna ombesörja insamling och
transport till konverteringsanläggning. Efter det nya
beslutet om jordbrukspolitik våren 1990 hamnar
införselavgiftsmedlen i statskassan.

Omhändertagandet av självdöda djur är, enligt
proposition 1987/88:93, inte en uppgift för slakterierna och
kostnaden ska inte drabba den enskilde lantbrukaren.
Därför bör budgetmedel i fortsättningen anvisas som bidrag
till denna del av kostnaden. Vi föreslår att ytterligare 20 milj
kr avsätts till verksamheten. Den närmare utformningen
bör göras efter överläggningar mellan Slakteriförbundet
och Köttbranschens Riksförbund.

Bidrag till hästsporten gäller framför allt ridsport.
Hästsporten är en viktig näring för landsbygden och är inne
i ett dynamiskt utvecklingsskede. Det är därför angeläget
att staten även fortsättningsvis bidrar med medel. Vi
avsätter 2 milj kr till detta.

10. Sveriges lantbruksuniversitet

Den totalram för antalet utbildningsplatser vid SLU,
som föreslås i propositionen, är rimlig. Vi vill dock betona
möjligheterna för SLU att omfördela inom ramen. Den
viktiga landskapsarkitektlinjen röner ett allt större intresse.
Vi har tidigare föreslagit att SLU bör överväga en
omfördelning så att denna linje kan ta emot fler studerande.
Det är dock viktigt att lokalfrågorna för
landskapsarkitektutbildningen löses på ett permanent sätt.

Inom agronom- och hortonomutbildningarna inrättas nu
nya utbildningsinriktningar på livsmedel. Att starta dessa är
stora projekt som tar stora medel i anspråk. Det är viktigt
att utbildningen ges tillräckliga medel i inledningsskedet,
annars riskeras hela satsningen. Omfördelning av medel
från andra utbildningsverksamheter kan inte ske eftersom
det innebär försämrad utbildningskvalitet. Vi föreslår att 2
milj kr tillförs SLU för uppbyggnad av de nya
inriktningarna.

Vi har tidigare i andra sammanhang betonat att arbetet
med att inrätta doktorandtjänster måste förstärkas. Detta
gäller även lantbruksuniversitetet. Vid SLU är
åldersstrukturen vid flera institutioner sådan att
rekryteringen av unga forskare är särskilt angelägen. Vi
avsätter för ombildning av utbildningsbidrag till
doktorandtjänster 5 milj kr utöver vad regeringen
föreslagit.

11. Konkurrensfrågor

Regeringen aviserar i finansplanen att man avser lägga
förslag om förbud mot marknadsdelning på jordbrukets
område. Detta skall, enligt regeringen, motverka privat
reglering i jordbruket och främja konkurrensen i
primärledet.

Som vi tidigare framfört, är förädlings- och grossistleden
starkt koncentrerade. Det är därför felaktigt att ägna all
koncentration åt primärledet i livsmedelskedjan.
Lagstiftning vars främsta syfte är att omöjliggöra en
företagsform, den kooperativa, måste avvisas. En översyn
bör göras av vilken inverkan senare led i livsmedelskedjan
har på priset och hur konkurrensen där är.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särskild
jordbrukspolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en särskild
livsmedelspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den globala
livsmedelssituationen och behovet av en
naturresursberedskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sätta upp beredskapsmål,
konsumentmål, regionalpolitiskt mål och lönsamhetsmål
för jordbrukspolitiken,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
tillsättande av en omställningskommission,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utgångspunkten för Sveriges
agerande i GATT-förhandlingarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avvakta resultatet av
GATTförhandlingarna innan förändringar av det svenska
gränsskyddet görs,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformandet av svenskt
exportstöd och råvarukostnadsutjämning för att garantera
ömsesidighet mot omvärlden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återbetalningsskyldighet av
omställningsstödet,

10. att riksdagen till B 1 Statens jordbruksverk för
budgetåret 1991/92 anvisar 300 000 kr. utöver vad
regeringen har föreslagit eller således 115 876 000 kr.,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nivån och inriktningen av den
svenska sockerproduktionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för
nötköttsproduktionen i Sverige,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användningen av influtna medel
från avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,

14. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100,
bil. 11, i denna del beslutar att ej föra över 100 000 000 kr.
från odisponerade medel på reservationsanslag, som
avräknas mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel, till statsbudgetens inkomstsida,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
tillsättande av en bioråvarukommission i enlighet med vad i
motionen anförts,

16. att riksdagen beslutar att till ett nytt anslag B 17
Särskilda insatser m.m., för budgetåret 1991/92 anvisa
44 000 000 kr. att fördelas i enlighet med vad i motionen
anförts,

17. att riksdagen till I 1. Sveriges lantbruksuniversitet för
budgetåret 1991/92 anvisar 7 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit, eller således 623 512 000 kr.,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
konkurrenslagstiftningen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om konkurrensen
inom förädlings- och grossistleden och dess inverkan på
livsmedelspriset.1]

Stockholm den 25 januari 1991

Karl Erik Olsson (c)

Karin Starrin (c)

Lennart Brunander (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Stina Gustavsson (c)

Göran Engström (c)

Marianne Jönsson (c)

1 1990/91:N321