Jordbrukets villkor i norra Sverige

Motion 2004/05:MJ450 av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda villkor för jordbruket i norra Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör fullfölja uppdraget att utforma ett särskilt stöd till fjällnära område.

Motivering

Jordbruket i norra Sverige bedrivs under specifika produktionsförhållanden och måste mot den bakgrunden ha särskilda regler. Samtidigt går det inte att ha samma målsättningar för jordbruket och jordbrukspolitiken i detta område som i övriga Europa.I norra Sverige dominerar kött- och mjölkproduktionen medan den spannmålsodling som finns sker i form av foderproduktion för kött, mjölk och fläskproducenter.

Jord- och skogsbruket står för ca 10 % av den svenska bruttonationalprodukten och 9 % av den samlade sysselsättningen. I Västerbottens län står jord- och skogsbruket för ca 16,4 % av den samlade sysselsättningen. Jordbrukets utveckling i norra Sverige kännetecknas av att produktionen har minskat mer än på andra håll i landet. Även ekonomiskt har norra Sverige haft en mer ogynnsam utveckling än övriga delar av vårt land.

Jordbruksverket har gjort en analys av utvecklingen av jordbruket i det fjällnära området och i det sammanhanget tittat på den ekonomiska utvecklingen sedan EU-inträdet och gjort en jämförelse mellan stödområdena. Särskilt påtaglig är minskningen i de mest glesa delarna av vårt land. Aktuell statistik visar på att särskilt stödområdena 1-3 haft en mer negativ utveckling än övriga Sverige. Halvtidsöversynen av LBU-programmet bekräftar också att de nordliga stödområdena inte heller kompenseras för sina merkostnader. Jordbruksproduktionen börjar ha nått en så låg nivå inom många områden att den är svår att överhuvudtaget upprätthålla.

Landsbygdens negativa utveckling kan i hög grad också kopplas ihop med att antalet arbetstillfällen inom jord- och skogsbruk har minskat. Så länge som det finns människor i vårt avlånga land så kommer vi att behöva mat som produceras i deras närhet. Det handlar också om att ta vara på de affärsmöjligheter som har sitt ursprung i jordbruks-, skogs- och landsbygdens miljö. Med andra ord så krävs det att det finns ett levande lantbruk som producerar något.

Samtidigt står jordbruket för många positiva värderingar och det finns en betydande utvecklingpotential men den negativa trenden måste brytas omedelbart annars kommer det inte att gå att ta tillvara den utvecklingspotential som finns.

En särskild hänsyn måste tas till norra Sverige. Situationen i norra Sverige börjar nu bli så allvarlig att en sådan kan behövas. Jordbrukets skatter missgynnar också norra Sverige på ett särskilt sätt. Jordbruket i norra Sverige kännetecknas av små och många fält utspridda över en stor areal, vilket leder till att lantbrukaren tvingas köra långa sträckor.

Fjällnära jordbruk

Jordbruket inom det fjällnära området kännetecknas (som ovan berörts) av en särskilt negativ utveckling. Riksdagen gav i december 1998 regeringen i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till jordbruket i fjällnära områden för att kompensera det sämre utfallet efter EU-inträdet i stödområde 1. Trots detta och trots upprepade motioner och frågor ställda i riksdagen från Kristdemokraterna så har det ännu inte införts någon särskild ersättning riktad till stödområde1. Västerbottens länsstyrelse har även gjort en uppvaktning i denna fråga med förslag till lösning till jordbruksministern, men ingenting händer. Regeringens ovilja att leva upp till regeringens beslut är häpnadsväckande. Värst är det för de jordbrukare i dessa områden som får allt svårare att klara sin försörjning. Vi upprepar vårt tidigare krav att regeringen skyndsamt vidtar de åtgärder som krävs för att leva upp till riksdagens beslut.

Stockholm den 30 september 2004
Gunilla Tjernberg (kd)	Erling Wälivaara (kd)