Jordbruks- och landsbygdsfrågor

Motion 1989/90:Jo227 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo227

av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp)
Jordbruks- och landsbygdsfrågor

Rationaliseringsprocesserna inom svenskt jordbruk har lett till effekter som
borde varit förutsägbara. Dit hör produktionsöverskott för de flesta vegetabilier.
Lönsamhetskrav och sociala behov har medverkat till att mellanbygder
och skogsbygder kommit i bakvatten. Spannmålsproduktionen sker till
största del i rikets slättbygder medan djurhållningen sker på skiftande villkor
i mellanbygderna.

Strävan efter balans på den inhemska marknaden finns angiven i LAG:s
förslag till ny livsmedelspolitik. Lars Jonasson vid Sveriges Lantbruksuniversitet
har i en rapport visat att en marknadsanpassning enligt LAG:s förslag
skulle få svåra konsekvenser för skogs- och mellanbygderna i landet. Produktion
till ett värde av ca 3 miljarder skulle upphöra i dessa bygder. Till
förlorarregionen hör Bohuslänet. Sedan gammalt präglas det bohuslänska
jordbruket av betydande djurhållning, beroende på topografi och riklig nederbörd.
Den önskade reduceringen av mjölkproduktionen kan leda till en
total nedläggning av mjölkkobesättningar inom delar av landskapet. En viss
övergång till köttproduktion är möjlig, men även den kräver stöd i någon
form.

Men Jonassons rapport visar också att om den inhemska avregleringen
kombineras med en arealersättning - som folkpartiet sedan många år föreslagit
- så flyttar inte mjölkproduktionen ut på slätterna utan bevaras i skogsoch
mellanbygder. Det är för det bohuslänska jordbruket en nödvändighet
att minskningen av mjölkproduktionen upphör. Sett över en 10-årsperiod
har den halverats. Det rimliga, för ett landskap av Bohusläns struktur, är en
utveckling åt motsatt håll. De naturliga betingelserna är utmärkta för djurhållning
och det är nära till stora avnämarområden, inte minst Göteborg.

Samtidigt med den minskade djurhållningen kommer i spåren en igenbuskning
av landskapet och skogsplantering av öppna områden. Ekonomiska
och andra rationella skäl, brist på lövträdsplantor och svårigheter att
driva lövträdsmarker, har lett till beskogning med gran. Vi har från motionärernas
sida i riksdagen tagit upp plantbristen på lövträd men inte fått gehör
för våra krav. Vi konstaterar nu, i ett uttalande från jordbruksdepartementet
1989, att det inte finns tillräckligt med lövskogsplantor inom landet. Bristen
bör temporärt kunna lösas via Finland, där visst överskott finns.

Bohusläns mjölkproducenter bör heller inte tyngas av restriktioner som
försämrar lönsamheten. Vi tänker i detta fall på gödsellagen, som bön

derna i Bohuslän upplever som orättvis. Lagen innebär att om man har mer
än 6 mjölkkor, skall gödsel kunna lagras i 8 månader. Det är vanskligt att
exakt ange investeringskostnaden för de små och medelstora jordbruk det är
fråga om i Bohuslän. Troligen ligger kostnaden över 100 milj. kr. än under.
Antalet berörda brukare är ca 700 och det sammanlagda statsbidraget för
dessa investeringar uppgår till 5 milj. kr.

Lokala bedömare av jordbruksnäringen tror att ett stort antal djurhållare
genom nämnda lag kan komma att gå över till spannmålsodling. Man har
inte råd att investera minst 100 000 kr. i ny gödselhantering. Effekten av
myndigheternas vällovliga ambition att minska skadorna på havsmiljön genom
reducering av kväveutsläppen, kan då bli den motsatta. Lantbrukarna
tar vallarna i anspråk för spannmålsodling, därmed kommer användningen
av handelsgödsel och bekämpningsmedel att öka.

Den nya lagens syfte, att få bönderna i kustregionerna att lagra gödsel på
ett godtagbart sätt, är som ovan framhållits försvarbar men får negativa effekter
i Bohuslän, där djurantalet är begränsat. Det mindre djurantalet innebär
att lönsamheten aldrig kan bli som den i t ex Halland, där gårdarna är
större och därmed djurantalet. Det rimliga vore att statsbidrag utgick per
lantbruksföretag i kustregionen, eller att Bohuslän placerades in i stödområde
3, vilket ger ett högre producentpris på mjölk.

En av de frågor som intimt hör samman med förändringarna i svenskt
jordbruk är den tilltagande förbuskningen av landskapet. Om man från
statsmakternas sida anser att odlingslandskapet är värt att bevara i hela
landet så måste som folkpartiet föreslagit en arealersättning införas. För Bohusläns
del, med dess omfattande betesmarker, kan s.k. Highland-boskap
då bli ett av flera alternativ till mjölkproduktion. Dessa djur är lättskötta,
det behövs ej några dyra byggnader. Nackdelen är att de växer ganska långsamt.

Ett annat alternativ till mjölkproduktion är självklart skogsplantering.
Här menar vi dock att det gängse alternativet med granbeskogning måste
vika för större arealer med lövskog - och inte minst energigrödor. I Bohuslän
finns genom klimatet och de mångå sankmarkerna goda förutsättningar för
t.ex. Salixarter. Frågan om biobränslen och dess roll i energipolitiken dras
tyvärr i långbänk. Vi föreslår att riksdagen ställer sig välvillig till att i Bohuslän
genomföra försök med bioproduktion i större skala. Biomassan år förnybar,
den är bättre från miljösynpunkt än fossila bränslen. Biomassa kan utvinnas
på många olika sätt - vi har antagit att en inriktning på snabbväxande
trädslag av t.ex. Salix och Populus är att förorda på den åkermark som blir
över när djurhållningen minskar. Redan efter tre år kan man skörda energiskog.
Biomassan kan användas för att producera värme till bostäder och industri
och för att producera el i kraftverk.

Till sist vill vi betona det angelägna i att alternativodlingen får en mer
framträdande plats i jordbruket. Den statliga satsningen på att främja alternativodling
är hittills blygsam. De lantbrukare som vill ändra sin produktion
och gå över till alternativodling får bära riskerna själva. Och de flesta lantbrukare
har inget utrymme för något risktagande. Även på detta område
skulle folkpartiets gamla förslag om arealersättning vara av avgörande betydelse.
Vi vet att det finns en stor marknad för produkter som är alternativt

Mot. 1989/90

Jo227

8

odlade. Efterfrågan överstiger vida tillgången. Vi anser att det är märkligt
att samtidigt som lantbrukarna uppmanas att ändra produktionen så är intresset
från samhällets sida att främja sådana förändringar mycket blygsam.

Att en övergång till alternativ produktion kan löna sig, finns exempel på.
Mjölkgårdar har gått över till alternativodling och odlat bl.a. rotfrukter, vilket
har lett till en förbättrad lönsamhet. Fler skulle kunna ta steget över till
alternativodling om man fick en ekonomisk stimulans.

Vårt förslag är därför att arealersättning som gynnar alternativodling skall
införas. Härutöver bör staten satsa på försöksgårdar i olika delar av landet.
Dessa gårdar skall användas som studieobjekt för intresserade lantbrukare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är
nödvändigt att kombinera en avreglering av jordbruket med arealersättning
för att bevara mjölkproduktion i Bohuslän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att produktionen
av lövträdsplantor måste öka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bidragen
till gödselvårdsanläggningar i Bohuslän måste öka,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av försöksodling i Bohuslän av bioprodukter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av arealersättning och försökgårdar för alternativodling.

Stockholm den 25 januari 1990

Leif Olsson (fp) Kenth Skårvik (fp)

Mot. 1989/90

Jo227

9