Jordbrukspolitiken och EG

Motion 1992/93:Jo238 av Christer Lindblom (fp)

När Sverige blir EG-medlem kommer
livsmedelsmarknaden att radikalt förändras. Utbudet av
utländska livsmedel kommer att öka. För att Sveriges
jordbruk och livsmedelsindustri ska klara konkurrensen
måste importökningen balanseras av svensk export och ett
ökat marknadstillträde.

Svenskt jordbruk domineras av animalieproduktion där
mjölk, mejeriprodukter, nöt- och griskött dominerar.
Animalieproduktionen svarade år 1991 för 18 miljarder av
jordbrukets totala intäkter på 28 miljarder. Två tredjedelar
av de heltidssysselsatta jordbrukarna har mjölkproduktion,
i vissa län mer.

I Kalmar och Skaraborgs län som är landets mest
husdjurstäta finns drygt 8 % i vardera länet av landets
mjölkkor. Kalmar län svarade för närmare 8 % av det totala
värdet för rikets animalieprodukter, närmare 1,5 miljarder
kr. Genom multiplikatoreffekter i övriga led i
livsmedelsnäringen uppgår värdet av den samlade
produktionen till långt högre belopp.

För Kalmar län, där jord- och skogsbruk direkt eller
indirekt sysselsätter 29 % av den yrkesverksamma
befolkningen, är konkurrensneutraliteten gentemot
omvärlden avgörande för utvecklingen av länets jordbruk
och förädlingsindustri. Eftersom närmare 80 % av jord- och
skogsfastigheterna ägs av enskilda med stort inslag av
kombinationen jord/skog är ett livskraftigt jordbruk viktigt
för den regionalpolitiska balansen i sydöstra Sverige. Den
negativa lönsamhetsutvecklingen i skogsbruket har
förstärkt effekterna av försämringarna inom jordbruket.

Regeringen har uttalat att Sverige ska ha ett starkt och
konkurrenskraftigt lantbruk den dag då vi blir medlemmar
i EG. Enligt min mening innebär det att södra Sveriges
skogs- och mellanbygder samt Öland och Gotland skall
omfattas av ett stödområde motsvarande det som finns i
EG. Det är angeläget att Sverige i EG-förhandlingarna för
fram den frågan med kraft. Bakgrunden är att dessa
områden genom sämre klimat, struktur och små
möjligheter till alternativ produktion har fördyringar i
produktionsledet, som är att jämföra med situationen i
södra Norrland, i förhållande till slättbygd.

På Öland finns mer än 20 % av arbetstillfällena i direkt
jordbruksverksamhet vilken därför självklart är av en
mycket stor betydelse för sysselsättningen.

Ett kombinerat djur/arealstöd är en förutsättning för att
jordbruket ska förbli en livskraftig näring i dessa bygder.
Inte minst gäller detta för att bevara den biologiska
mångfalden i odlingslandskapet i enlighet med det
jordbrukspolitiska beslutet från 1991.

Ett rimligt mål bör vara att svensk jordbruksproduktion
ligger i nivå med konsumtionsutrymmet i landet.
Årsmånsvariationer och svängningar i konsumtionen leder
då till att tillfälliga överskott måste kunna avsättas på den
internationella marknaden, om inte priset till producenten
skall sjunka till en oacceptabel nivå. Prispress i primärledet
verkar enligt utredningar inte slå igenom i
konsumtionsledet, varför ensidiga sänkningar av
gränsskyddet är ett ineffektivt instrument för att sänka
matpriserna. Svensk jordbruksproduktion har strävat efter
att hävda en fortsatt ambitiös kvalitets- och miljöprofil inom
jordbruket. Sämre konkurrensvillkor än för bönderna inom
EG hotar denna målsättning.

Redan i dag ökar importen av t.ex. kött till Sverige med
stöd av exportbidrag från det exporterande landet och/eller
EG. Det gäller även från länder med klart lägre krav på
kvalitet och etik i djurhållningen. Från januari till
november 1992 ökade importen av nötkött med 53 % till
24,2 ton, vilket är 18% av Sveriges totala
nötköttskonsumtion. Grisköttsimporten ökade under
samma tid med 5 % till 20,2 ton vilket är 8 % av den svenska
konsumtionen. Ca hälften av importen kommer från
Danmark.

Detta har lett till stora prissänkningar i primärledet och
därmed ett stort intäktsbortfall för svenska
svinproducenter.

Enligt jordbruksbeslutet från 1990 skall svenskt griskött
avsättas på den svenska marknaden. Med hjälp av EGs
exportbidrag kan bl.a. överskottet av danskt griskött
dumpas i Sverige, med denna prispress på svenska
producenter som följd. Man kan fråga sig om detta var
avsikten med denna del av jordbruksbeslutet.

Med hänsyn taget till pris- och kostnadsutveckling 1993,
1992 års torka, föreslaget arealbidrag och trädeskravet på
15 % är det mycket som tyder på att ersättningen för eget
arbete och eget kapital kommer att minska mycket drastiskt
för merparten av jordbrukare under 1993, t.o.m. negativa
resultat.

Länsstyrelsen i Kalmar län uppger att en typgård i länet
med 50 mjölkkor förlorar ca 40 000 kr för varje 10-öring som
mjölkpriset faller. För en typgård med svinproduktion med
40--45 suggor räknar man med en minskning av ersättningen
mellan 1991 och 1993 med 2/3, från 133 000 till 46 000. Detta
är alarmerande siffror och understryker betydelsen av
produktionsbalans och exportmöjligheter.

EG-anpassningen av svenskt jordbruk bygger bl.a. på
att prissänkningar skall kompenseras med motsvarande
kostnadssänkningar. Den sänkning av införselavgiften på
proteinfodermedel med 30 % som gjorts från årsskiftet har
dock till stora delar neutraliserats av kronans depreciering.
Samma sak gäller prisregleringsavgiften. En förstärkning av
exportbidragen för kött och införande av exportstöd för
mjölkprodukter borde därför tas upp till nytt övervägande.
Finansiering skulle kunna ske via importavgifterna för
motsvarande produkter.

Svensk hårdost har erkänt hög kvalitet, men ostexport
är i princip omöjlig idag som en följd av 1990 års
jordbruksbeslut. Riksdagsbeslutet baserades då på ett
förväntat snabbt GATT-avtal. Detta avtal är ännu inte
undertecknat och under tiden består de stora skillnaderna i
exportstöd mellan jordbruket i Sverige och EG. De
förutsättningar som förelåg i samband med det
jordbrukspolitiska beslutet 1990 har således ändrats. Trots
detta ha de delar av beslutet som rör exportstöd för
mjölkprodukter genomförts. Diskrepansen mellan svenska
införselavgifter och exportstöd inom EG för exempelvis ost
är av den omfattningen att det är lönsamt att exportera till
Sverige. Av förklarliga skäl har svenska livsmedel svårt att
hävda sig på den gemensamma marknaden och kommer vid
ett svenskt EG-inträde att ha alltför små marknadsandelar.

Det finns säkert ytterligare möjligheter till
effektiviseringar inom svensk livsmedelsproduktion, inte
minst i förädlingsleden, men enbart rationaliseringar räcker
inte för att få en balans i marknadsförutsättningarna. Man
må vara kritisk till subventionssystemen i EG, men nu finns
de. Sverige har en mycket hög ambition vad gäller EG-
anpassning på olika områden. Det är viktigt att detta gäller
även basnäringarnas förutsättningar. Ska vi uppfylla
deklarationen om ett livskraftigt svenskt jordbruk vid EG-
inträde torde det vara nödvändigt att redan innan inträdet
i större utsträckning acceptera även EGs i sig tveksamma
subventionssystem för jordbruket.

Som EG-anhängare är jag mycket angelägen om att
bevara ett livskraftigt svenskt jordbruk, därför att detta kan
bli direkt avgörande för att befolkningen i landsbygden skall
rösta för ett svenskt EG-medlemskap i den
kommande folkomröstningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbrukets situation i södra
Sveriges skogs- och mellanbygd samt på Öland och
Gotland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av en snabbare
EG-anpassning av svenskt jordbruk.

Stockholm den 26 januari 1993

Christer Lindblom (fp)