Journalistik och opinionsbildning

Motion 1992/93:K432 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Vem granskar massmedia?

Den Första -- eller Tredje -- Statsmakten?

Yttandefriheten är ett av de viktigaste fundamenten i en
demokrati. Men varje medborgares rätt att uttala sina
åsikter och bilda opinion är inte detsamma som att den
praktiska möjligheten att torgföra sina åsikter är tillgänglig.
Här spelar press, radio, TV och andra massmedia en
oerhört viktig roll. Det är dessa media som avgör den reella
yttrandefriheten.

Massmedia styr opinionsbildningen -- men vem är
uppdragsgivare?

Massmedierna har således ett kolossalt ansvar och styr i
praktiken hela opinionsbildningen i en demokrati. Detta är
ett ansvar som förpliktigar, men som endast är ideologiskt
och subjektivt baserat -- inget juridiskt ansvar kan utkrävas
av t ex
en dagstidning för att den avsiktligt förtiger viktiga
men ''opassande'' fakta. Detta ansvar och denna makt är så
stor att man ofta pratar om massmedia som Den Tredje
Statsmakten. Massmedias betydelse har tveklöst också ökat
dramatiskt under det senaste decenniet och torde öka än
mer i ett framtida informationssamhälle. Frågan är om det
inte är så i dag att massmedia är på väg att bli Den Första
Statsmakten?

Varierande ambitionsnivå

Sett i stort sköter många massmedia denna uppgift
ganska bra även om det finns en stor spännvidd i
ambitionsnivå mellan olika media och omdömet också
beror på vilken syn man har på journalisternas roll i den
demokratiska processen. Detta opinionsbildningsansvar
och demokratiansvar ställer naturligtvis ytterst stora krav
på de viktigaste aktörerna inom massmedia --
journalisterna. Krav på bl a
kunskaper, saklighet, kompetens, självinsikt, personlig
mognad och integritet.

Som inom de flesta yrkeskategorier varierar kvaliteten
även inom journalistkåren. Vi anser emellertid det vara ett
väsentligt samhällsintresse att bidra aktivt till att säkerställa
och uppmuntra en utveckling mot mer högkompetenta
journalister. Vår uppfattning delas och bekräftas av en i
december 1992 utgiven rapport (Ds 1992:124) från
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). I
denna rapport konstaterar författarna -- Stig Hadenius och
Bo Mårtensson vid Institutionen för Journalistik, Medier &
Kommunikation vid Stockholms Universitet -- att en ökad
rekrytering av högt kvalificerade personer samt förbättrade
möjligheter till vidareutbildning av journalister är
nödvändigt om kraven på opartiskhet och fullständighet i
massmedia skall kunna upprätthållas.

Vi instämmer hundraprocentigt i denna slutsats.

En annan fråga som vi inte anser kommit närmare någon
lösning -- trots många års diskussioner -- gäller:

Vem kontrollerar och bevakar massmedias kåranda?

Kåranda finns i varierande utsträckningg inom olika
yrkeskategorier. Ofta lyfts kårandan inom poliskåren fram
som en riskfaktor. Vi är avsevärt mer bekymrade över den
starka och tydliga kåranda som genomsyrar
journalistkåren. Varför granskar och bevakar inte olika
massmedia varann? Otaliga är exemplen på osakliga
påhopp, vinklad och tendentiös nyhetsförmedling,
''domstolsjournalistik'' och socialpornografi. Vem är det
som kräver när man t ex
läser rubriker som ''Expressen kräver ...''? Men trots
detta kan man ytterst sällan läsa/se/höra kritiska reportage
gjorda av journalister om journalister!

Ett annat bekymmer många journalister har är
svårigheten att inte låta den egna politiska uppfattningen
förblinda och snedvrida. Denna brist på saklighet blir desto
allvarligare när man vet att journalisters privata politiska
uppfattningar mycket dåligt återspeglar de i samhället
vanligaste uppfattningarna. I t ex Maktutredningen
kartlades journalisternas egna politiska uppfattningar --
cirka 25 %
visade sig vara vänsterpartister/kommunister!

Det finns i dag inga effektiva övervakningsfunktioner dit
medborgare kan vända sig för att få en opartisk och saklig
prövning när de anser att massmedia missbrukar sin makt.
Branschens egna försök och inrättningar med detta syfte är
närmast att likna vid tandlösa tigrar med svåra
ålderskrämpor.

Mot denna lilla bakgrund föreslår vi att regeringen
tillsätter en utredning med uppgift att komma med förslag
till hur en allsidig och saklig journalistik och
opinionsbildning kan uppmuntras och säkerställas -- såväl
ur yttrandefrihetssynpunkt som ur medborgarsynpunkt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att utarbeta konkreta förslag till hur en
allsidig och saklig journalistik och opinionsbildning skall
uppmuntras och säkerställas i enlighet med motionens
tankegångar.

Stockholm den 26 januari 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Stefan Kihlberg (nyd)

Harriet Colliander (nyd)