Kallblodstravaren

Motion 2000/01:MJ744 av Ingegerd Saarinen (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om behovet av en utredning av möjligheterna att ålägga
travsporten ansvaret för kallblodstravarens överlevnad som ras och se
över behovet av uppfödarpremier till ägarna av betäckta kallblodsston.
Inledning

Vi har i Sverige 2 hästraser med inhemskt ursprung. Det är gotlandsrusset
och den svenska kallblodshästen med sina 2 grenar kallblodstravaren och
nordsvenska hästen. Alla andra är importraser. D v s de har sitt ursprung i
andra länder. Vi har alla ansvar för att de endemiska raserna skall
överleva och ej bli utrotade.

När man läser äldre beskrivningar av allmogens hästar får man bilden av
en liten ca 10 kvarter (150 cm) hög häst som är rask, stark, smidig, tålig och
användbar i alla sammanhang. En dragare av såväl plog, stötting och trilla och
samtidigt även en bra ridhäst, med andra ord en "allroundhäst".

Historik:

1903 Wångeninstitutet kom.

1964 Kallblodstravaren introduceras.

1971 Resares utredning

1973 Riksdagsbeslut

Varför fick vi Wången? Det var en viktig försvarsangelägenhet.
Kanonerna hade blivit allt tyngre och den lätta nordsvenska hästen hade
svårigheter att dra de tunga kanonerna. Man var tvungen att ha alltför
stora spann. Byte till ardenner var ej möjligt för att arméns hästar var
"värnpliktiga", d vs böndernas. Dessutom var ardennern ej lika tålig och
smidig i snö, kyla och oländig skogsterräng. Resultatet blev ett
premieringsreglemente som styrde aveln mot en tyngre häst
(halvardenner). För att påskynda utvecklingen anlades hingstupp-
födningsanstalten Wången i Jämtland.

Detta ledde till att de lätta snabba hingstarna aldrig blev premierade.
Hästarna blev allt tyngre och allt färre kunde springa fort.

1964 fick vi en delning av stamböckerna: en tung "brukshäst" som behöll
namnet nordsvenska hästen och en travare som fick namnet kallblodstravaren.
Då blev det äntligen möjligt att premiera lätta snabba hingstar. Detta
tillsammans med blodgrupperingen räddade kallblodstravaren i Sverige.

När 1970-talet tagit sin början fanns alla bitar på plats för att vi i framtiden
skulle få en framgångsrik och livskraftig kallblodstravare. Men då fick aldrig
kallblodstravaren sin rättmätiga chans.

1971 tillsattes Resares utredning som först bara skulle behandla galoppens
problem men den fick tilläggsdirektiv att även omfatta travet. Utredningen
ledde fram till bildandet av AB Trav och Galopp (ATG). ATG är ett av trav-
och galoppsporten ägt bolag som har tototillståndet för hästsport i Sverige.
Hälften av ledamöterna i styrelsen tillsätts av sporten och hälften av staten.
Staten utser även ordföranden.

Avtalet mellan staten och ATG reglerar bl.a. hur stor del av totospelet som
ATG får behålla och hur stor del som staten skall ha. I avtalet finns också ett
minoritetsskydd för galoppen i Sverige. Detta räddade galoppen i Sverige.

Bildandet av ATG och skapandet av ett riksspel, V-65, kom att tillföra
hästsporten nya pengar. Dessa nya pengar styrdes till varmbloden. Kallbloden
som var 20 % av trav-Sverige fick nästan ingenting. Varför?

Travsporten styrdes och styrs av de 3 stora banorna i Stockholm, Göteborg
och Malmö tillsammans med de mellanstora som alla utom en finns i Syd-
och Mellansverige. På dessa banor tävlar man nästan bara med varmblod.
Kallblodstravarna finns norr om Mälardalen och Dalsland. De styrande såg
till att de egna fick de nya pengarna. Skulle norrlänningen vara med och dela
på de nya pengarna var det bara att köpa varmblod från uppfödarna i söder
och ej kallblod från uppfödarna i norr.

Denna politik har varit framgångsrik. Man har på ett par decennier trängt
undan kallbloden så till den milda grad att den står på utrotningens rand.

Från att 1960 varit på nivån 50 % varmblod och 50 % kallblod har
kallbloden nu ca 12 % av loppen och ca 8,5 % av prispengarna.

Vilka är de avgörande problemen för
kallblodstravaren?

- Populationsstorleken

- Mängden löpningar

- Prispengar

Populationsstorleken

Mängden kallblodstravare är så liten att den är utrotningshotad. Med blott
500 föl/år är den genetiska mångfalden hotad. Inavelsgraden är på sikt ett
problem. Det är svårt att lösa det med tillskott utifrån ty det enda
tillgängliga avelsmaterialet finns i Sverige och Norge. För att bibehålla
den nuvarande bredden måste populationens storlek öka så att man får
åtminstone 1 000 föl/år. För att populationen skall öka krävs att stoägarna
tror att det finns tävlingsmöjligheter/avsättning för fölen.

Löpningsmängden

Den är av avgörande betydelse för den som tänker satsa på en
tävlingshäst. Dagens mängd är redan under smärtgränsen.
Kallblodstravaren är spridd över ett stort område från Årjäng till Boden.

Med dagens 500 föl/år blir antalet tävlingshästar för litet för att långsiktigt
fylla loppen. Kallblodstravaren har manövrerats in i en "moment 22"-
situation.

Prispengar

När man skall köpa en tävlingshäst är förtjänstmöjligheterna en viktig del
i beslutet om vilken häst man skall köpa. Vi har hamnat i en situation där
kallblodstravaren står inför en utrotning som ras.

För att kallblodstravaren skall överleva som ras krävs att populationen
ökar i storlek. Det krävs minst 1 000 föl/år.

Hur når man dit?

- Ett minoritetsskydd i travet på nivån 20 % av lopp och prispengar.

- Uppfödarpremier till ägarna av betäckta ston.

Stockholm den 2 oktober 2000

Ingegerd Saarinen (mp)