Kambodja

Motion 1989/90:U611 av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U611

av Ulla-Britt Åbark m.fl. (s)
Kambodja

Kambodja hör till de mest krigsdrabbade och fattiga länderna i världen.
Bombningarna under USAs Indokina-krig på 1970-talet skapade en väldig
förödelse i landet. Stora delar gjordes omöjliga att leva i för människor och
djur.

Trots denna mörka bakgrund är det de röda khmerernas folkmordspolitik
efter Indokina-krigets slut under åren 197579 som satt de djupaste spåren.
Det finns knappast någon kambodjansk familj som inte drabbats av den barbariska
utrotningspolitiken. Den kan bara jämföras med nazisternas illdåd
under andra världskriget.

Men livet har trots allt börjat återvända till städerna och byarna. Människornas
anspråk på sina levnadsvillkor är fortfarande mycket små. För det
stora flertalet gäller det att överleva. Barnadödligheten hör till den högsta i
världen. Antalet barn som dör under sitt första levnadsår uppskattas till 160
per tusen levande födda barn. De flesta dödsfallen beror på olika sjukdomar,
bl a malaria, underlivsinfektioner och diarrésjukdomar. Landet lider svårt
av fattigdomen och isoleringen.

Det vietnamesiska återtåget ut ur Kambodja har nu avslutats. Den 10åriga
vietnamesiska närvaron i landet har varit påfrestande för landet och för
den nationella självkänslan. Emellertid kan man fråga sig vilket alternativ
som stod till buds för att bli kvitt Pol Pots folkmordsregim 1979.

Ett dominerande krav i Kambodja är att få garantier för att Pol Pot-regimen
inte ska återkomma till makten. I samband med det vietnamesiska återtåget
har skett en omfattande mobilisering. Inbördesstriderna har tilltagit i
begränsad omfattning.

Det är mot denna bakgrund som kraven på vapenvila, och ett stopp av alla
vapenleveranser till parterna i konflikten, är så viktiga. En vapenvila skulle
sannolikt redan vara ett faktum om inte de röda khmererna så starkt motsatte
sig detta. Förhandlingarna i Paris ledde inte till någon överenskommelse
mellan parterna. Det är dock angeläget att de internationella ansträngningarna
för att uppnå en fredslösning fortsätter.

Sverige har tidigare i FN:s kommission för mänskliga rättigheter väckt frågan
om en närmare undersökning av folkmordet i Kambodja. Men det har
ännu inte gått att få en majoritet bakom förslaget. Från den 1 januari i år har
Sverige säte i kommissionen och förslaget bör väckas på nytt. Det trauma
som flertalet kambodjaner befinner sig i kan inte övervinnas utan att folk

mordspolitiken blir föremål för en inträngande och omfattande granskning Mot^ 1989/90

och bedömning. En sådan undersökning bör inte bara avse omfattningen och U611

verkningarna av folkmordspolitiken utan även och framför allt gälla vad det
internationella samfundet kan göra för att söka bistå offren för detta folkmord.

Det är hög tid att FN:s generalförsamling med skärpa fördömer Pol Potregimens
folkmordspolitik samt uttalar att verksamma åtgärder vidtas för att
förhindra dess återkomst i regeringsställning i Kambodja. En konsekvens av
detta bör vara att Demokratiska Kampuchea inte längre skall ha säte i FN.

Pol Pots gerillastyrkor utgör den militärt starkaste delen i den koalition som
står bakom Demokratiska Kampuchea. Sverige bör i FN verka för att Demokratiska
Kampuchea inte längre skall vara representerat i FN utan ersättas
av republiken Kambodja.

Sverige har varken erkänt Demokratiska Kampuchea eller folkrepubliken
Kambodja. Det finns nu starka skäl för ett nytt ställningstagande, trots den
negativa utgången av Parisförhandlingarna. Phnom Penh-regeringen behärskar
i allt väsenligt det kambodjanska territoriet. Någon påtaglig förändring
har inte skett efter Vietnams uttåg ur Kambodja. Sedan de aviserade parlamentsvalen
genomförts bör Sverige erkänna republiken Kambodja och upprätta
diplomatiska relationer med den regering som utses efter parlamentsvalen.
Därmed kan Sverige inte bara som nu, ge humanitärt bistånd till Kambodja,
utan även u-hjälp till detta land som har så väldiga behov av utvecklingshjälp.

I årets budget bör därför 100 milj.kr. reserveras för sådant bistånd. Detta
kan åstadkommas genom omfördelning inom föreslagen budgetram.

De humanitära insatserna behöver under alla förhållanden förstärkas. Det
är framför allt Unicef, Unesco och Röda Korset som gör de mest betydelsefulla
insatserna i Kambodja och som behöver väsentligt utökade bidrag.

I Phnom Penh erkänner man nu att det inte bara är fråga om inbördes strid
i landet utan även om en internationell konflikt. Därmed har möjligheterna
öppnats för internationella Röda Korset att inspektera de av Phnom Penhregeringen
tillfångatagna krigsfångarna.

Internationella Röda Korset har tidigare gjort inspektioner av de röda
khmerernas krigsfångar. Men dessa inspektioner har avbrutits för ca fem år
sedan på grund av att Röda Korset inte fick göra urvalet av fångar som skulle
inspekteras och höras om förhållanden i lägren.

Hela denna fråga om krigsfångarna borde kunna lösas inte bara med fånginspektioner
utan även med en fångutväxling. Det behövs starka internationella
påtryckningar för att åstadkomma en uppgörelse härom.

I gränsområdena mellan Thailand och Kambodja finns på den thailändska
sidan ca 300 000 flyktingar, bara drygt 10 000 vistas i ett av UNHCR administrerat
läger. De övriga har inte status av flyktingar, utan betecknas som displaced
persons. Det största antalet flyktingar, närmare 150 000, vistas i läger
som domineras av förre premiärministern Song San. Omkring 100 000
finns i läger med prins Sihanouks anhängare och resten, drygt 50 000, i röda
khmerernas läger.

En färsk amerikansk undersökning som företagits i de olika flyktinglägren
visar att ca 60 % av lägerinnevånarna vill återvända om det kan skapas nå- 10

görlunda betryggande levnadsmöjligheter för dem efter hemkomsten till
Kambodja.

Det är angeläget att alla flyktingar kommer under UNHCR:s beskydd. FN
bör aktivt verka för en sådan lösning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige snarast bör upprätta diplomatiska förbindelser
med republiken Kambodja,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att republiken Kambodja
upptas som medlem i FN,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN bör verka för att Pol Pot-regimens
folkmord med skärpa fördöms och att offren för detta folkmord får
bistånd och upprättelse genom verksamma ekonomiska och andra åtgärder
från FN-medlemmarnas sida,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för en lösning av flyktingarnas
och krigsfångarnas situation,

5. att riksdagen beslutar att anslå utvecklingsbistånd till Kambodja
med 100 milj.kr. samt utökat katastrofbistånd med 30 milj.kr.

Stockholm den 23 januari 1990

Mot. 1989/90
U611

Ulla-Britt Åbark (s)

Iris Mårtensson (s)

Magnus Persson (s)

Kent Carlsson (s)

Lennart Nilsson (s)

Sven-Erik Alkemark (s)

Berndt Ekholm (s)

11