Kampen mot narkotika

Motion 1991/92:Ju216 av Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Knarket -- nutidens största sociala problem

Kort om bakgrund, utveckling och det nuvarande läget i
världen. Experter, med allt vad detta begrepp nu innebär,
torde vara rörande överens om att det största sociala
problemet f n är det som skapas av narkotikahandeln och
dess missbruk.

Få länder, om ens något, kan sägas vara utan dessa
problem. Stora pengar lockar folk. I knarksmugglingens
spår följer korruption, död och allt slags elände. Förutom
de allmänt här i Sverige kända colombianska
organisationerna talar man med bävan om de japanska
yakusa, kinesiska triaderna, turkiska och islamska khan
som är på stark frammarsch i Europa. För att tala om vårt
närområde så har vi då den oroande utvecklingen i de
numera självständiga staterna i Östeuropa. Dessa länder,
inklusive Polen, har vad jag vet inte ratificerat, dvs
undertecknat, FN:s narkotikakonventioner beträffande
narkotikafrågorna.

Detta gör att man i Polen helt legalt kan tillverka
amfetamin, som smugglas till Sverige. Mycket skickliga och
välutbildade kemister ligger bakom tillverkningen.
Maffian, den tyvärr kanske enda organisationen som
effektivt fungerar, skrämmer mycket effektivt
myndighetsorganisationer som har till uppgift att stävja och
förhindra hanteringen. Nyligen kunde man i TV:s
aktuelltreportage se att man f n smugglar ca 50 kg
amfetamin i veckan till Sverige. Korrupta funktionärer
kunde släppa igenom en långtradare i tullen för 25 000 US
dollar. När medelinkomsten ligger på 2 000 US dollar i
årsinkomst så finns en, icke accepterad givetvis, förståelse
för att vissa ser genom fingrarna inför detta erbjudande.

Läget ute i Europa

Traditionellt så har alltid de gamla handelsvägarna till
Europa varit ''allfarvägar'' i dessa sammanhang. Således var
det Marseille i Frankrike samt Amsterdam i Holland som
var transitorter i Europa för framförallt heroinsmugglingen
till Europa från de kända områdena runt den s k gyllene
triangeln. När man i USA förklarade ''krig'' mot
kokainmaffian i Sydamerika, varnades för att handeln
enligt samma mönster, d v s via handelsvägarna till Portugal
och Spanien, skulle föras vidare in i Europa. Tröstlöst kan
man bara konstatera att det blev just så. När skall vi lära
oss?

I dag talar man om fullkomlig kokainexplosion till
Europa. Under 1989 beslagtogs totalt 6 111 kilogram
kokain. 1990 en fördubbling, närmare bestämt 12 912
kilogram till Europa! Motsvarande siffror för heroin är 4
900 kilogram 1989, respektive 6 100 kilogram för 1990.

Internationella varningar

Bob Martinez, president Bushs chefstalesman i
narkotikafrågor, sade när han besökte Europa hösten 1990:
''Problemen har kommit till er och gör inte samma misstag
som vi gjorde, genom att ignorera dem och hoppas att det
går över.'' Frankrikes president Mitterand varnade för att
narkotikasmugglarnas organisationer är kraftfulla nog att ta
över hela nationer.

Vad kan vi förvänta oss på narkotikamarknaden i
Sverige?

Fortfarande ruskar sig det officiella Sverige yrvaket i
dessa frågor. Jag vågar påstå, bland annat med
utgångspunkt från det senaste beslaget i Göteborg på 50
kilogram kokain i cementtunnor att Sverige är ett
transitland när det gäller kokainhantering! För att inte tala
om det enorma inflöde vi har när det gäller all slags
narkotika till den svenska marknaden. För 5-6 år sedan
varnades det för att så här skulle marknaden se ut i Sverige
redan på 90-talet. Nu är vi där, trots alla varningar. Det är
precis som om det officiella Sverige ''drabbats'' av
narke, det grekiska ordet för ''plötslig sömn'', som
ordet narkotika kommer ifrån.

Designer Drugs

Jag skall här beröra de syntetiska narkotika som finns
och har funnits på den amerikanska marknaden och som
enligt ovan beskrivna mönster kan tänkas introduceras på
den europeiska och därmed den svenska marknaden.

''Designer Drugs'' var ett nytt begrepp som införts i USA
på preparat som nästan liknar redan klassificerade
preparat. Effekterna av dessa droger är i princip likartade
de godkända preparaten. Vad som skiljer är den kemiska
strukturen, t ex molekylantalet. Dessa ''analoger'' faller
utanför listan av klassificerade narkotiska medel och är
alltså inte heller olagliga. Intill dess att ett sådant medel har
testats och klassificerats kan det gå månader, under vilken
tid produktionen och spridningen gjort medlet populärt.
Samtidigt har nya varianter dykt upp. Dessa analoger är
oftast mångdubbelt starkare än ''originalet'', vilket bidrar
till deras popularitet. Oftast är de också billigare.

Fentanyler

Denna medicinska form av opiater tillverkas i Belgien,
alltså här i Europa! År 1972 introducerades medlet i USA,
där det kallades Sublimaze.

Fentanyl är ett bedövningsmedel, som används vid
mindre operationer på människor. Medicinska analoger,
Sufentanyl och Lofentanyl, 2 000, respektive 6 000 gånger
starkare än morfin!! Ja, nollorna är riktiga, det är tusental
jag talar om. Effekterna är desamma som vid
heroinanvändning. Fentanyl-analogerna, som i princip är
syntetiskt heroin, började först uppträda i USA år 1979.
Sedan dess har hundratals varianter dykt upp. Ett tiotal
(1986) har anlyserats och klassifierats.

En amerikansk experts uttalande vittnar om Fentanyl-
analogernas farlighet: ''Det kan ta år att bli alkoholist,
månader att bli kokainist, men en spruta av Fentanyl för att
bli narkoman.''

Jag minns när vi för 5 -- 6 år sedan sade här i Sverige
''Kokainet har ingen marknad i Sverige, här går man på
amfetamin.'' Och kanske var det sant just då, därför att
amfetaminleverantörerna var starka och hade en bra
marknad i Sverige. Hur det är i dag vet vi ju. Minns mitt
citat av president Bushs talesman Bob Martinez, i början av
min motion. Det förtjänar att upprepas. ''Problemen har
kommit till er och gör inte samma misstag som vi gjorde,
genom att ignorera dem och hoppas att det går över.''

Vad skall man göra?

Det är ytterst regeringens ansvar vilka medel och
resurser som skall användas. Det är utifrån det som
relaterats här ovan fullkomligt oansvarigt att ställa sig i ett
hörn och inta en fast ståndpunkt, beträffande viss teknisk
utrustning, vilket närmare redovisas nedan. Ansvariga
företrädare för regeringen har fått verkligheten relaterad
för sig och bör ha politisk kraft att i riksdagen besluta om
nödvändiga åtgärder. Är man inte beredd till detta då
rimmar det mycket illa mot de krafttag som man uttryckte i
sin regeringsförklaring när det gäller narkotikabrotten.

Det är lovvärt att socialministern uttalat att regeringen
är beredd att införa fängelse i straffskalan beträffande
konsumtion av narkotika. Detta är självklart i detta
sammanhang. Denna åtgärd är nödvändig för att med
tvångsmedel komma åt den narkotika som är i omlopp
bland missbrukarna eftersom dessa själva säljer och
överlåter varorna sinsemellan. Men det räcker inte. Man
skall naturligtvis fortsätta kampen på flera fronter, genom
upplysning och kunskap för att motverka den opinion ute i
Europa som förespråkar liberalisering kring dessa problem.
På det området har vi en stor uppgift att fylla för att försöka
ändra denna attityd.

Olika legaliseringsteorier framförs av olika delegater vid
narkotikakonferenser internationellt. Vissa länder i Europa
har en annan syn, exempelvis på personligt innehav. I ''the
Netherland opium law'' i Holland görs ett slags
riskbedömning och indelar narkotikan i två grupper,
högrisk och lågrisk. Spanien intar också en starkt liberal
hållning, vilket inneburit att det bildats medborgargarden
som anser att de måste ta tag i problemen p g a
myndigheternas ovilja att ta itu med narkotikan.

Vad som är allvarligt i dessa sammanhang är att dessa
liberala strömningar blåser starkare idag.

Mycket radikala åtgärder krävs, inför hemlig avlyssning

Avslutningsvis måste jag utifrån det rådande läget och
framtiden hänvisa till slutbetänkandet av SÄPO-kommittén,
SOU 1990:51. I detta finns ett förslag om hur en ''Lag om
hemlig teknisk avlyssning bör utformas''.

För övrigt relateras vissa stycken i betänkandet. Där kan
konstateras att tvångsmedelskommitténs slutbetänkande
och narkotikakommissionens promemoria
remissbehandlades gemensamt. När det gäller hemlig
avlyssning instämde flertalet av remissinstanserna i
narkotikakommissionens uppfattning att sådan avlyssning
inte borde tillåtas. Instanser som hade denna
inställning var bl.a. hovrätten över Skåne och Blekinge,
kammarrätten i Jönköping och domstolsverket. Flertalet
åklagarmyndigheter (dock inte RÅ) och RPS ansåg att
hemlig avlyssning borde tillåtas.

I samband med riksdagens behandling 1984 av förslag
från regeringen om åtgärder mot narkotikabrottsligheten
gjorde justitieutskottet vissa uttalanden om avlyssning
genom dold mikrofon (JuU 1984/85:12 s.17 f):

Med åberopande av vad narkotikakommissionen uttalat
i sin promemoria tillade utskottet att man noga måste
överväga vilka stora värden som kan äventyras om
samhället successivt flyttar fram toleransgränsen vad gäller
tvångsmedel och andra integritetskänsliga åtgärder.

Dåvarande justitieministern Laila Freivalds ansåg att
metoden inte borde införas i polisarbetet.

Utvidga lagstödet till förmån för hemlig avlyssning

I 2 kap. 6 § regeringsformen föreskrivs bl. a. att varje
medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat
förtroligt meddelande. Dock får skyddet mot hemlig
avlyssning begränsas enligt reglerna i 2 kap. 12 § i samma
lag, regeringsformen.

En sådan begränsning kräver i princip lagform. Ett
sådant lagstöd finns när det gäller telefonavlyssning i 10
kap., regeringsformen, däremot inte när det gäller
avlyssning genom dolda mikrofoner. Därför måste nämnda
lagstöd utvidgas till att omfatta just hemlig avlyssning
genom mikrofoner.

Dessutom måste bestämmelserna i 4 kap. 9 a och b §§
brottsbalken vilka förbjuder sådan avlyssning som nämnts
enligt ovan, tas bort till förmån för utvidgning av föreslaget
lagstöd i regeringsformen.

I Danmark, som är den närmaste grannen ut mot EG-
marknaden, tillåts hemlig avlyssning i samma utsträckning
som telefonavlyssning.

I samband med förslag till lagstöd för avlyssning med
dolda mikrofoner bör man även överväga att tillåta
användning av övervakningskamera. Även detta finns
omnämnt i slutbetänkandet av SÄPO-kommittén, SOU
1990:51, där även lagförslag om detta anges.

Okonventionella spaningsmetoder

Polisberedningen har gjort en ingående analys av
användandet av okonventionella spaningsmetoder ur
rättsliga och andra synpunkter. Föredragande statsråd har i
prop. 1983/84:11, förslag till polislag, ställt sig bakom detta
förslag.

Med denna hänvisning nöjer jag mig med att omnämna
att det i denna beredning redovisas de principer som bör
gälla vid användning av okonventionella spaningsmetoder.

Ett utvidgat samarbete mellan säkerhetspolisen, SÄPO
och den öppna polisverksamheten om narkotikafrågor, bör
inledas p g a att det kan finnas starka samband mellan de
internationella knarksyndikaten och den verksamhet som
SÄPO har att utreda.

Rapporten (SOU 1989:18) av den särskilde utredaren
Carl Lidbom

Slutligen kan det vara en intressant aspekt som
utredaren kom fram till.

-- -- -- att man inte -- som hittills när frågan varit uppe till
prövning -- bör skjuta problemet ifrån sig och låta allt förbli
vid vad det varit. Om statsmakterna anser att
integritetsskyddet är så viktigt att buggning under inga
förhållanden skall vara tillåtet, då bör man välja en lösning
som är entydig och leder till målet. Då får man se till att
det inte finns någon elektronisk avlyssningsutrustning hos
polisen och i princip förbjuda både import och tillverkning
av sådan materiel. Men om man inte är beredd att ta detta
radikala steg måste det bästa vara att i lag reglera de få fall
då buggning skall få förekomma. I så fall får man försöka
skapa ett system för rättslig kontroll av polisens beslut och
åtgärder som kan upplevas som betryggande.

När man diskuterar metoder att försöka begränsa
narkotikans inflöde så framhålls här att man seriöst måste
diskutera alla tänkbara åtgärder. Kampen mot knarket skall
som tidigare nämnts föras på bred front, genom upplysning,
utbildning, kampanjer osv. Polis, tull och sociala
myndigheter. Organisationer, media, ja alla människor i
samhället måste engagera sig mot detta.

Naturligtvis skall polisen på fältet öka sina insatser.
Professor Nils Bejerots tankegångar att man måste ''kapa
rötterna på narkotikaträdet och inte bara toppskotten'' är
givetvis riktiga. Men polisen måste föra kampen på flera
fronter.

Det som idag emellertid är minst lika viktigt, som att
störa missbrukarna är faktiskt att stoppa det enorma
inflödet in i landet. Det är nödvändigt redan nu innan vi gått
med i EG och ''öppnar gränserna''. Många anser, rätt eller
fel, att just narkotikabrottslighet och annan kriminalitet är
det stora hindret för medlemskap i EG.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvidga lagstödet till förmån
för hemlig avlyssning m.m.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användandet av okonventionella
spaningsmetoder i bekämpningen av
narkotikabrottsligheten,

3. att riksdagen hos regeringen begär att
rikspolisstyrelsen får i uppdrag att verka för ökat samarbete
mellan Säpo och den ''öppna polisverksamheten'' vid
narkotikabrottslighet.

Stockholm den 27 januari 1992

Karl Gustaf Sjödin (nyd)